glandberger.net

Det ser jag fram emot!

Good Stuff……Oj vad vi behöver bli lösta i denna vilkorslösa kärlek och förståelsen att ALLTING ÄR REDAN GJORT……Och att Kristus i oss ger oss kraften att leva heligt, göra mirakler, manifestera Guds kärlek till andra etc….

Just hemkommen från konferensen i Örebro. Både skakande och upplysande om vad som pågår just nu i den andliga världen. Roligt att se ansikten som bara var namn tidigare. Underbar gemenskap.
Allt var mycket välordnat.
Roligt att också träffa både Haggaj och MTC. Stort tack till Nils Åke Nilsson och övriga som anordnat denna konferens.

Mitt inlägg hör kanske bättre hemma här, än under ”missionärsrubriken”:

All Biblisk väckelse, det vill säga sann, Gudomlig väckelse, handlar om reformation: återgång till det Gud redan sagt, och som inte åtlytts.

Därför är jag inte främmande för tanken, att samlingen i Örebro var början – den ringa begynnelsen – av den Andliga väckelse som Gud lovat -och vill sända till vårt land. En vårflod börjat alltid någonstans.

Hade inte tänkt åka och råkade f.ö. få tunga familjeskäl att stanna hemma just den dagen (en familjefest) och hade därför inte anmält mitt deltagande, men dagen innan, under e.m., talade Guds Ande till mig, att jag skulle vara där. Vet därför – som ett personligt vittnesbörd – att Guds sanktion definitivt låg över sammankomsten. Den var med andra ord, född av Gud. Och i min Bibel står det, att “allt som är fött av Gud, övervinner världen”. Övervinner motståndet m.a.o.

Därför är min tro och övertygelse, att ledarna för sammankomsten, nätverket eller vad de nu kallar sig, FRIMODIGT skall arbeta vidare med att “bygga upp muren”, återupprätta Guds verk i Sverige; i enlighet med de ritningar Gud gett oss i Sitt Ord.

Gud sanktionerar/bekräftar Sitt Ord och Sina uppdrag, därför kommer arbetet att krönas med framgång.

Hade f.ö. ett budskap inom mig, som jag visste hörde hemma i avslutningen av sammankomsten; men av olika skäl fanns inget riktigt bra läge för att bära fram det; men innehållet var sammanfattningsvis, att Guds rikes verk inåt bland Guds folk/församlingen och utåt, vad gäller utbredandet i världen, beror helt och hållet på ÖPPENHETEN/FRIHETEN FÖR GUDS ANDE ATT TALA OCH VERKA BLAND GUDS FOLK: DÄRFÖR ATT GUDS VERK ALDRIG ÄR ETT MÄNNISKOVERK.

Det drivs inte med “brödånga” med andra ord.

Därför är mitt råd till Örebromötets ledare:
Mät ut och spara inte på mätsnöret! Gud är ändå större än allt Ni kan mäta ut eller tänka. Och jag vet, att Han är med Er; och det vet Ni nog själva också. Gud vill göra någonting nytt bland oss,
och det märker Ni nog redan; åtminstone efter sammankomsten i Örebro. Den gav ett tydligt vittnesbörd om detta. Och HELA VÅRT FOLK behöver det vi – som var i Örebro – fick!

En hälsning och tack till Er, som skriver här på bloggen – antagonister och andra – som jag fick tillfälle att hälsa på i samband med sammankomsten i Örebro.

Man kommer ju inte längre från varandra, genom att “handhälsa”. Guds Ande för människorna samman, återsamlar fåren m.a.o:

kring Bibelns JESUS Kristus.

Andy!
Jag och ”mirre” åker till Arken på torsdag.
VI ses!
Bless

Luk. 2:25,27-30 ”I Jerusalem
levde då en man, vid namn
Simeon, en rättfärdig och
from man, som VÄNTADE
på Israels tröst: och den
helige Ande var över honom.

Han kom nu ledd av Anden
till helgedomen.
Och när föräldrarna bar in
BARNET Jesus för att göra
med honom, som det var
sed enligt lagen,

då tog han honom i sin famn
och lovade Gud och sade: ”Herre,
nu låter du din tjänare sluta sina
dagar i frid, så som du har lovat.

Ty mina ögon har sett din frälsning..”

Guds Ande i Simeon tog emot Den som var född av Gud; det frälsningens verk – genom JESUS – som var fött av Gud. På samma sätt är det också idag; Guds Ande tar emot det som Anden har fött. Och det upplever var och en som är fylld av den Ande som födde.

Så är det också med Örebromötet; de som var där, fyllda av Guds Ande, kände igen det som där föddes: blev till.

Nu är det inte Simeons armar som tar emot, och bekräftar BARNET, utan Guds Ord och Guds Ande bekräftar att det handlar om något som är FÖTT AV GUD:

DET STÄMMER MED GUDS ORD OCH GUDS ANDE, MED ORDETS OCH ANDENS VITTNESBÖRD:

INTE UTÖVER VAD SKRIVET ÄR.

Tordan:

Som jag ser det arbetar ni MFS.are och Nådesförkunnarna på samma ”problem” från två olika håll. Ungefär som tunneln mellan England och Frankrike borrades från två olika håll, jobbar ni med frågan om lagen från två olika sidor.

Vi får se om ni, likt fransmännen och engelsmännen möts i mitten

Skämt åsido – lagen är ett ”problem” vi kanske sopat under mattan. Pastor Yngve Bergström belyser delar av problemet i en gammal kommentar från feb:

”Man kanske skulle kunna säga att ’klassisk kristen tro’ (vilket är den luddigaste definitionen på kristen tro) ofta har talat om en tredelning av lagen: ceremoniell, moralisk och civil. Denna tredelning är varken biblisk eller judisk, vilket också den messianske teologen Arnold Fruchtenbaum redogör för i sin avhandling: Israelogy – The Missing Link In Systematic Theology. I judisk tänkande är Lagen alltid betraktad som ett singular, trots de många bud och förbud.

Yngve Bergström,
Kristet Center Väst,
Stenungsund”

Var välsignade i allt!
/Daniel

Vilken bra undervisning Daniel av Yngve bergström. Detta får Herren Göra för mig helt uppenbart med liv och övernog enligt sitt ord detta var mig verckligen till hjälp .Och Andy jag var nog dömande och besvicken och revanch lysten pga gamla sår sen Livets ord tiden mot dig angående denna artickel . Inget personligt mot dig du råckade bara komma ivägen . Ber om förlåt för det. Har hjärtfel och högt kolestrål och har varit svårt psyckist sjuck i en del år och mår rätt dåligt ibland . Och känslorna kan svalla ibland . Var för övrigt till Livets ord idag och hadde fin gemensckap med bröderna där jag träffade idag. Det finns många finna syckon där som i alla Kristna sammahang som ni på Atlethia . Förlåt min ambivalens . Hoppas jag blir alltmer mogen och hel med åren . Jag tycker för min del att ert uppdrag Atlethia är ett av de bästa kristna jag träffat på nångång . Ronny från Uppsala . Frid och Gud välsign er och de som läser och blogar på er sidda och oss alla .Jesus Lever och Jesus är Herre. Ps23

Tordan skrev:
”Nya Testamentets’ “613″ bud.”

Jadu Tordan, är man ”lagberoende” så kan man tydligen hitta bud överallt!

Det är givetvis många frågor knutna till det som kallas nådesförkunnelsen, och det är bara bra! Jag rekommenderar folk att läsa boken, och om du har möjlighet kan du också komma på konferensen. Det hade ju vart bra om det anordnades en frågestund i förbindelse med att boken nu utges. Jag ska maila Åge och föreslå detta, men kan självklart inte lova att det blir så.

Det hade varit oerhört roligt om flera av er som läser här dyker upp på Arken, och det gäller också de av er som tillhör de historiska kyrkorna. Till och med de som här på Aletheia kallas Messianer är välkomna… Kanske vi kunde satt oss ned och samtalat efter ett av mötena? Personligen kommer jag att vara närvarande under onsdag, torsdag och lördag, men dock endast på kvällsmötena.

Jag lägger ut ett foto av mig själv så att de som ev. kommer vet hur jag ser ut. Ser lite trött ut på kortet…

Var välsignade!

Andy, det skulle vara trevligt att träffa dig, men utan att samtala om Åges teologi. Jag är ledsen men den är jag inte intresserad av eftersom jag är övertygad om att den är obiblisk och dessutom farlig eftersom den leder till laglöshet och billig nåd. Förlåt om jag sårar dig genom detta.

Yngve Bergström ger i alla fall ett ärligt erkännande när han säger: ”Man kanske skulle kunna säga att ’klassisk kristen tro’ (vilket är den luddigaste definitionen på kristen tro) ofta har talat om en tredelning av lagen: ceremoniell, moralisk och civil. Denna tredelning är varken biblisk eller judisk..”

- Om den varken är biblisk eller judisk, varför då försöka använda sig av den tolkningen?

Varför inte vänta med förklaringarna tills man hittar en biblisk modell att förstå lagen?

Y B: ”Rom 8:4 säger ”Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” Därmed menar jag att de på Jesus troende, som alla fått del av Anden, har i Kristus uppfyllt lagens krav, eftersom Jesus är i sig uppfyllandet av lagen.”

- Om lagens krav uppfylls i dom som vandrar i Ande, varför firar dom då söndagen och de kristna högtiderna? Varför äter dom det som Gud kallar ”styggelse”?

Beror det på att alla kristna vandrar i köttet? Det borde vara den logiska slutsatsen av Y B klassiska kristna resonemang.

Orsaken till all förvirring är den s k ersättningsteologin och den kristna förhävelsen över det enda gudsfolk som den Evige haft och har, Israel.

Du får en hel bibel när du förstår att det är inte du som bär trädet, utan det är roten som bär dig!

Det innebär att alla bud gäller, precis som Yeshua sa i Matt. 5, men alla bud är inte till för dig att följa och det handlar inte om att bli frälst genom att följa buden.

Att förkunna att buden inte gäller är att förklara bort det Yeshua sagt. När man använder den obegripliga och listiga formuleringen, att buden gäller i Kristus, är det i stort sett att säga samma sak. ”Sabbatsbudet är uppfyllt i Kristus, men jag firar söndagen”!

Det kristna sättet att leva skapades av kyrkofäderna under påverkan av ersättningsteologi och antijudiskhet. Att ändra på levnadsvanor och kultur som högtider och mat var det sätt man tog avstånd från allt ”judiskt”.

Idag håller HERREN på med sin upprättelse av ”allt som skall upprättas innan himlen släpper Messias”, Apg. 3:19-21

Men det är bara för dom som hör vill och törs!
SÅ

Gerdvall & co:
Kom på konferensen så kanske vissa frågor besvaras!

Själv söker jag vidare efter en del av svaren på de frågor jag har om er förkunnelse, och ett besök hos en god vän i Israel till hösten kommer bli oerhört intressant!

Bless!

Från andra sidan Bottniska viken.Tycker jag nog det börjar bli lite panik där i (Du gamla du fria)Ja jag tycker ni håller på och råddar till det för er!
Först mötet I Örebro,för en del toppen,för andra
botten,oj oj oj!Sen kommer Jesusfestivalen,där man räknar med att det skall bli som på Karmel, tror en del ,andra tror nåt annat.Så var det nåd för Skandinavien 2008.Då kan man fråga sig vad kommer sen då?Jag vill ge er ett ord från Galaterbrevet kap,5 v-15Men om ni biter och sliter i varandra,är det fara värt att ni gör slut på varandra.Åk till Arken,bli noll ställd.Genom,Guds nåd skall det komma alla till godo att han fick möta döden!Sverige behöver ett Nådens regn från Himmlen,!Och Andens eld!Ja hela Norden!Det är
Finländarens bön!

Ja Andy, det är nåd utöver nåd! Men den stora nåden har inte gjort att vi skall vara olydiga Guds barn.

Ketriel Blad har en undervisning som jag skulle vilja att Åge lyssnade på. Den heter ”Sex steg till sann omvändelse”. Där presenteras bibelns lära om omvändelse från synd och Guds nåd.

Jag har hört Åge Åleskär flera gånger, men inte de senaste åren. Jag dömer inte Åge, bara konstaterar att han bör falla under den dom som Yeshua uttalat över dem som undervisar att buden inte skall följas.

Att man citerar och drar vissa konsekvenser av bibelordet, betyder inte att jag sätter mig på höga hästar.

Men jag är glad att jag fått lägga av att vara Ordets domare och med Guds nåd och bistånd istället bli dess görare.
SÅ

[blockquote=SÅ Gerdvall]”Går den ihop med Åges tolkning av vers 17 och 18?”
- Nej, naturligtvis inte! Matt. 5:19 betyder förmodligen det som den säger, att sådana som Åge kommer att bli liten i det kommande riket. 
SÅ[/blockquote]

Hur ser du på vers 20? [i]”Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.”[/i]

Det er jo uppenbart att Jesus skärper lagens bud för att understrecka hur liten möjlighet vi har till att leva efter den, och bli rättfärdig.

”Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.

De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem.” Matt. 23:1-5

Den rättfärdighet som Yeshuas lärjungar skall ha går alltså utöver den med människobud uppblandade torá som fariséerna praktiserade.

En typisk kristen missförståelse är att Yeshua skärper buden så att ingen skall komma på den idiotiska tanken på att följa den.

Det kan uppfattas som att Yeshua skärper buden, men det blir tydligen en skärpningen när Yeshua ger buden dess rätta tolkning.

I vår laglösa tid, präglad av alla olika frihets-ismer så missuppfattas Yeshuas torátrogna undervisning på det grövsta.
SÅ

Padraig: ”Jesus skärper lagen för att visa att det är omöjligt att bli frälst genom den. Den av Jesus skärpta lagen ger insikt om synden, att jag som människa är helt beroende av Guds nåd och kärlek. Detta ställer relationen mellan Gud och människa tillrätta.”

Det där är en vantolkning och du vet om det Padraig.

Matt. 5:19 visar att Yeshua avsåg att buden skulle följas.

Inget indikerar att Yeshua tänkte i de banor som du med flera gör, att buden var till för att inte åtlydas. Det är något som kristen vara-rädd-för-lagen-teologi skapat.

Padraig, du som framhåller Didaché. Läs hur den skildrar vägen till livet och vägen till döden. Det är bara en uppräkning av bud. När var det den var skriven?

För femtitolfte gången vill jag säga: Det är ingen motsättning mellan laglydnad och frälsning av nåd. Men du kan mista din frälsning av nåd om du bryter mot allvarliga bud utan att göra bättring.

Man föds på nytt till ett Guds barn, genom Ordet och Anden. När man nu har blivit ett Guds barn, så kan det väl inte vara helt fel om man lyder sin himmelske Fader så gott det går och genom Andens hjälp? Eller….

Jag räknar inte med att det skall gå hem nu heller!
SÅ

Såg:

De dubbla kärleksbuden är den lag vi behöver, allt annat är utläggning. Det är vad du ser i Didache, en etisk undervisning, för katekumenen, en kommentar till hur kärleksbuden tar sig praktiska uttryck.

För femtiotrettonde gången SÅG:

Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Jag kan inte säga att din nådesförkunelse känns nåt vidare övertygande. Nåden gäller men bryter man mot allvarliga bud så försvinner den säger du. Då får du börja med att sortera upp buden i allvarliga och mindre allvarliga. Presentera gärna vilka bud då hittar i gruppen allvarliga, vore intressant att titta på. Vilka bud som inte berör de dubbla kärleksbudet men är allvarliga hittar du?

Kristi kropp står i det Abrahamitiska förbundet, att följa Sinaiförbundets förordningar som gavs exklusivt till Israel, “för överträdelsernas skull” som Paulus skrev, är inte till någon förtjänst för den som tror.

Jag tror knappast ens messianerna hävdar att Abraham var toraobservant!

Personligen är jag övertygad om att lagen (Torah) gavs till Israels folk under en bestämd period (Sinai till Golgata), och att det därmed blir helt fel att behålla det som Kristus fullbordade och avskaffade. Detta är min ringa åsikt! Gerdvall vet att jag varit sparsam med kommentarer omhandlande detta ämne, men kanske det nu är på sin plats att börja svara…

Jag tror det är en markant skillnad på det gamla och nya förbundet, och tidsskillnaden går vid Golgata kors. Att hävda att lagen också skulle gälla efter Golgata kors, är för mig att säga att Kristi fullbordade verk inte gäller. Det ÄR andra spelregler efter Golgata, och det liv vi nu lever lever vi i och genom Honom, inte genom bud och regler. Det är skillnad på det nya och gamla förbundet, och lagen tillhörde det gamla.

Detta betyder inte varken laglöshet eller ett morallöst liv, och det har alltid förundrat mig att de som menar att lagen gäller tror att vi andra lever ett liv där synden florerar. Självklart handlar Jesu undervisning mycket om Lagen, för han levde ju under lagen. Skillnaden går vid korset, och jag hoppas boken fullständig frihet” kan förklara detta på ett mer ingående sätt än det jag klarar av här. Det dubbla kärleksbudet får inte glömmas av mina messianska vänner, men heller inte den nya skapelsen i Kristus bör förbigås.

/Andy

Kära Padraig, jag trodde att du kunde ditt NT?

Du skriver: ”Presentera gärna vilka bud då hittar i gruppen allvarliga, vore intressant att titta på.”

- Här är några ”dödssynder” son vår käre Paulus skrivit. De som bryter mot dessa bud mister sin frälsning om man inte omvänder sig:

”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.” Gal. 5:19-21

Padraig: ”De dubbla kärleksbuden är den lag vi behöver, allt annat är utläggning. Det är vad du ser i Didache, en etisk undervisning, för katekumenen, en kommentar till hur kärleksbuden tar sig praktiska uttryck.”

- Det finns inget som säger att Didaché bara är en lärobok för katekuméner. Det är sida upp och sida ner med ”Du skall” och ”Du skall inte”, bud efter bud. Det visar på en helt annan bild än den du gör reklam för. Jag har för mig att du sa att Didaché skrevs tidigt före år 90.

Det handlar inte om att äta kakan och ha den kvar. Vad det handlar om är att det nya förbundet inte satt buden ur spel. Poängen är att vi fått möjlighet att ”bli av hjärtat lydiga”.

Utan det nya förbundet är vi under lagen, men genom det nya förbundet får vi lagen i hjärtat. Samma lag men olika förhållande till den. Så är det Padraig!

Ingen beter sig i den naturliga familjen, som du menar att det går till i Guds familj.

Barnaskapet i det naturliga är inte beroende av om man lyder eller inte, men pappa brukar uppskatta när man växt till sig att man lyder de regler som han satt upp i hemmet.

Man går inte in med leriga stövlar på finmattan och sölar inte med avtten på parketten. Det hjälper inte hur mycket man älskar pappa, han vill inte att man gör det i alla fall.

Samma med vår himmelske Pappa, han uppskattar säkert att vi lyder hans instruktioner för ett bra liv.

Men har vi den bilden att hans instruktioner är ett slags straff och kommer att ge oss ett eländigt liv, så gör man naturligtvis bäst i att strunta i dem.

Padraig: ”Jag tror knappast ens messianerna hävdar att Abraham var toraobservant!”

- Jo, det gör vi därför att vår vän Mose har skrivit att Abraham var toráobservant. Många av buden kände man bevisligen till även före Sinai.

Det står i 2 Mos. 16 att Israels folk firade sabbat innan de kom fram till Sinai. Sabbaten är given till människan alltifrån skapelsen, till välsignelse!

”Jag skall göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och åt dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden. Och i din avkomma skall alla jordens hednafolk bli välsignade, eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.” 1 Mos. 26:4-5

Här ser vi de tre olika grupperna av buden, på hebreiska: mitzvot, mishpatim och chokim.

Abraham kunde förmedla välsignelse till oss på grund av att han lydde Guds ”befallningar, förskrifter och lagar”, fastän han blev rätfärdig av tro!

Tron står inte i motsättning till att hålla Guds bud!
God natt!
SÅ

Andy: ”Personligen är jag övertygad om att lagen (Torah) gavs till Israels folk under en bestämd period (Sinai till Golgata), och att det därmed blir helt fel att behålla det som Kristus fullbordade och avskaffade.”

- Det är redan här som du går fel. Det gamla förbundet är inte detsamma som lagen och det nya förbundet är inte detsamma som att lagen är avskaffad.

Det gamla och nya förbundet har med människan att göra, med hennes hjärta, med hennes nya födelse att göra.

Det har alltså inte det minsta med dispensationer att göra. Den som inte är född på nytt och försöker leva efter buden, befinner sig idag i det gamla förbundet.
Var välsignad i det nya förbundet!
SÅ

SÅG,

Läs mitt förra inlägg. De dubbla kärleksbuden är den lag vi behöver, allt annat är utläggning och kommentarer. Citatet du tar från Galaterbrevet är just det. Jag frågade efter de allvarliga bud ur NT som inte berör kärleksbuden och som leder bort från nåden. Har du några sådana exempel?

Läs inledningen till Didache. Vad börjar den etiska undervisningen med?Just det, de dubbla kärleksbuden! Sen följer en uppräkning om vad det innebär praktiskt. Finns inte ett bud där som inte berör kärleken till Gud och nästan.

SÅ G skrev:
”vår vän Mose har skrivit att Abraham var toráobservant. ”

Kära SÅ G, jag trodde du kunde din GT!

Ditt påstående saknar stöd i GT. Det är ditt eget antagande att 1 Mos. 26:4-5 handlar om lagen.

Menar du att Mose vid Sinai bara upprepar för Israeliterna vad som tidigare redan var känt?

Lagen börjar inte med Abraham, den börjar vid Sinai.

Håll dej till kärleksbuden SÅ G, så hamnar du rätt.

Gud välsigne dej.

God natt.

Så Ronny, och vi alla andra, tacka JESUS för det FULLKOMLIGA LIV Han skänkt oss genom tron på Honom: ett liv som är Han Själv och som pulserar genom oss som tror på Honom,

som rotens och stammens liv pulserar genom grenarna!

Mvh

Padraig, när det gäller 1 Mos. 26:4-5 så syftar det på olika typer av bud, det är bara att kolla i hebreiskan, men när det gäller tjänsten i Tabernaklet m m så tillkom detta förmodligen vid Sinai.

Men att lagar, stadgar och bud inte skulle finnas före Sinai är inte sant utifrån Skriften.

Skulle Gud låtit sitt folk vara utan instruktioner i ca 2500 år? Så slarvig är inte min Pappa!

Det vore som om TV handlaren sa till kunden: Använd TV´n, du får instruktionsboken om fem år!

Nej, Abraham hade gått i Sems bibelskola i (Yeru)shalem, så han var säkert fullärd när det gäller den Eviges instruktioner.

Enligt den ”Redliges bok” (Josua 10:13) så var Sem, Noas son, kung och präst i Shalem och hade titeln Melech-zadik (Melkisedek).

Som sagt de firade sabbat redan i paradiset! Sabbaten är för människan, inte bara för judar.

KJV skriver: Because that Abraham obeyed my voice, and kept my charge, my commandments, my statutes, and my laws.

Hur visste Noa vilka djur som var rena, om han inte fått instruktion om detta från den Evige?

Den som vill vara lydig sin himmelske Fader lyder!
SÅ

Andy: ”Det dubbla kärleksbudet får inte glömmas av mina messianska vänner, men heller inte den nya skapelsen i Kristus bör förbigås.”

- Amen Andy! Detta är viktigt och egentligen självklart om vi kommit en bit på vägen, men det står inte i motsättning till att lyda Guds bud.

Det är inte de första grunderna (Hebr. 6:1) som vi rör oss i, utan en undervisning om rättfärdighet. Den rättfärdigheten har både med den som fås av nåd och den som uppenbaras genom det liv som vi lever.

Vad sa Yeshua om det dubbla kärleksbudet?

”På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna!” Matt. 22:40.

Om Yeshua sagt bara ”lagen”, då hade det gått lättare att få bort det genom den missuppfattade undervisningen av Paulus, men nu blev det värre när allt det som profeterna sagt sitter ihop med lagen!
SÅ

Tack Sven -Erick Gud välsigne dig och er andra Jesus lever och Jesu är Herre.Min nåd är dig mer än nog.Oavset vilcken väg Gud vill vi ska Gå Jhon 14:6 Ronny

Sven-Erik skriver till Stig-Åke:
”Mvh till Dig, min lagträlande -och lagförespråkande broder!”

Ursäkta men vad vet du om det ?
Har du förstått det av hans texter ?

Padraig,

Du skriver ovan:

”Jag frågade efter de allvarliga bud ur NT som inte berör kärleksbuden och som leder bort från nåden. Har du några sådana exempel?

Läs inledningen till Didache. Vad börjar den etiska undervisningen med? Just det, de dubbla kärleksbuden! Sen följer en uppräkning om vad det innebär praktiskt. Finns inte ett bud där som inte berör kärleken till Gud och nästan.”

Käre vän: hela Toran handlar ju enligt Jesus om vad de dubbla kärleksbuden innebär praktiskt. Hela lagen är ju upphängd på dessa bud enligt honom.

What’s the deal here? Vi är alltså helt överens. Prisad vare Herren!!!

Tordan sant jag är dålig på att stava. och formulera text med punkt och koma etz enligt gramatikens regler .Och har också varit en mycket bruten och skaddad själ. Så försöck ha fördrag är snart 50. Och har gått igenom mycket . Och det lär dröja om jag får leva länge på jorden .Innan jag blir mer fulländad, även i skrift och tal. Frid Ronny

SÅ Gerdvall: ”Nej, Yeshua tar frågan mycket seriöst. Vi ser att det viktigaste är att förstå att Gud är en.

Vi lär oss också av denna text att den skriftlärde och Yeshua hade samma gudsförståelse och det är inte troligt att det var treenigheten som förenade dem”.

——

Med tanke på Bibelns – Guds Ords – presentation av JESUS och Jesu eget vittnesbörd om Sig Själv, är Han antingen en Gud vid sidan av Gud, eller så är Han en Guds uppenbarelseform, d.v.s. som Människosonen,

även kallad Messias och Guds Son, ”Den smorde” och ”Klippan som åtföljde Mose”.

Vad finns för tredje alternativ, SÅ Gerdvall, ang denne som ”var till i gudsgestalt, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte”.

Vem är Han, en Gud eller en Guds uppenbarelseform?

Mvh

Liksom det i nådesteologin ingår felöversattta och feluppfattade texter, så också när det gäller den kristna s k kristologin. Ett exempel på detta är Fil. 2:6-7.

Den ordagranna översättningen enligt studiebibeln är:

”Som i gestalt Guds varande inte ett rov höll före att vara lik Gud. Utan sig själv uttömde gestalt en tjänares tagande i likhet människors havande kommit. Och i hållning efter att ha funnits såsom en människa ödmjukade han sig själv havande blivit lydig intill död död även korsets.”

Om man läser de föregående versarna ser man att Paulus skrev detta för att uppmana oss att ”vara ödmjuka och akta den andre förmer än sig själv”. Vi uppmanas att ”ha samma sinnelag” som Yeshua, han som skulle kunnat upphöja sig själv, men blev allas tjänare.

Om Fil. 2:6-7 handlar om att Gud Sonen i himlen valde att bli människa, så kan detta svårligen vara något som vi uppmanas att följa.

Nej, den kristna tolkningen av Fil. 2:6-7 är en teologisk ballong som faller ihop av sanningens nålstick!

Om Yeshua varit som många av oss, så skulle han utnyttjat denna sin ställning och inte blivit den ödmjuke tjänare han valde att bli. Det är här som poängen kommer in.

Yeshua skildras som vårt exempel och det kan han inte vara om denna text förläggs till himlen.

Det är Yeshuas övernaturliga tillblivelse som gör att han är ”lik Gud”. Bibeln säger att han är Guds avbild. Att vara ”lik Gud” behöver inte betyda att man är Gud.

Yeshua är inte Gud i den betydelse som Fadern är Gud, men han har titeln Elohim och det brukar ibland översättas med Gud. Det är det som kommer fram i Joh. 10:31-36.

Yeshua är satt till att vara Herre över all Guds skapelse. Detta är en så hög position att många förleds till att tro att man måste vara den Evige Guden för att ha denna position.

Men Bibeln ger klart besked att Yeshua har blivit given denna ställning och han skall ha den ända tills allt blivit honom underlagt, efter detta skall han överlämna det rike han fått till den han fått det av, Gud. (1 Kor.15)

Yeshua har ett himmelskt ursprung, men det har han genom sin övernaturliga tillblivelse. Guds ord blev kött. Det är bara Gud som kan skapa från ingenting genom ett ord.

Yeshua är ingen ”vanlig” människa, men en äkta människa. Bara en äkta människa kan vara vår representant.

Än har ingen velat ta i den treenighets-problematik som uppstår när Yeshua säger att hans lärjungar har samma Fader och Gud som han själv. Har Gud sonen en Gud? Treenighetsläran säger att alla de tre personerna i gudomen är absolut lika. ”Fadern är större än mig”, sa Yeshua!

Så jag håller med dig Sven-Erik då du skriver: ”…Han en Guds uppenbarelseform, d.v.s. som Människosonen..”

Yeshua har uppenbarat Gud för oss. Han är Guds återsken, ja hans ”uppenbarelseform”.

Välsignat vara den Eviges namn i all evighet!
SÅ

SÅ G skrev:
”att lagar, stadgar och bud inte skulle finnas före Sinai är inte sant utifrån Skriften.”

Det har jag inte påstått. Diskussionen gällde ju om Abraham följde den mosaiska lagen. Vilket vore märkligt eftersom han levde innan Moses!

Om nu den mosaiska lagen redan var etablerad på Abrahams är det ju märkligt att Moses gavs den vid Sinai.

Låt oss lyssna på vad vår, hedningarnas apostel undervisar oss om lagen:

Alla som tror blir välsignade tillsammans med Abraham som trodde. Men över dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse, det står ju skrivet: ”Förbannad är var och en som inte håller sig till allt som står skrivet i lagen och fullgör det.” (Gal 3:10)

Löftet om välsignelse gäller alltså tron inte laggärningar.

Vad är då lagen? Jo den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som fått löftet.
(Gal 3:19)

Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någn övervakare. (Gal 3:24)

Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. (Gal 5:13)

Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen. (Gal 5:18)

Kärlekens lag är så otroligt mycket vassare än att bocka av en lista av gärningar. Den fodrar allt av oss!

Personligen klarar jag inte att leva en dag ens utan att bryta mot kärleksbuden. Viljan finns men inte förmågan. Jag erkänner för er mitt totala beroende av Gud.

Men jag har också fått uppleva kraften när jag ledd av Guds ande fått förmedla kärlek. Det är något helt annat än att sätta kryss i budlistan, för att kunna kassera in belöning i tusenårsriket!

S-E: ”Han var i Sin Människogestalt, helt beroende av Gud, som vilken annan Människa som helst, då Han hade FRÅNSAGT Sig Gudslikheten, vilket också framkommer inför korsdöden: Han hade kunnat kalla på änglavärlden till Sin hjälp: men AVSTOD.”

- Detta S-E är inte vad kristendomen lär. Jesus anses där vara 100% Gud och 100% människa samtidigt när han var här på jorden.

Och dessutom var inte Yeshua som ”vilken annan människa som helst”! Han var Messias den levande Gudens son.

Observera, det står inte att han var den levande Guden, utan den levande Gudens son!

S-E: ”Han t.o.m. sa: Varför kallar ni mig god, det är bara Fadern som är god”.”

Du citerar fel, det står inte ”Fadern”. Ordagrant står det. ”Ingen är god utom en, Gud.”

Det behövs tydligen manipulationer av bibeltexter för att försvara att Jesus är Gud.
SÅ

Tack padraig det var var uppmuntrande att höra Gud välsigne dig med . Ronny

Tack också till Maria Lo vilcka vänner ni är allihopa Gud välsigne er och dig Jesu Lever Guds frid !!!

Ja, nog behövs den Eviges Nåd och Barmhärtighet över detta folk i Skandinavien som alltefter
Ansgars missionerande blev besmittade med Villoläran om Treenigheten. En villolära från Avgrunden.!!
Men så dök ju denne tysk upp här i Norden fullproppad med de grekiska sagor /katolska avgudariter i sitt medvetande…! Han vistades från tidig barndom i ett benediktinkloster i Picardie på 800-talet, så hans ”tre-enighetslära” etablerades starkt i det nordiska medvetandet.

GUD själv hade sagt till sitt folk för 1400-1500 år FÖRE vår tid i 5 Mos. 6:4, att GUD är EN.

Treenighetens villoläras rot måste varje enskild Yeshua-troende ha förstånd att rycka upp med rötterna och avsäga sig. Det är en av nycklarna till uppriktig lydnad och förståelsen för GUDS bud.

Heb. 4:15 säger att Yeshua blev frestad i ALLT, liksom vi…
Jak.1:13 säger : Ty GUD frestas INTE av det onda…
Hur schizofrent blir inte detta då om ni ena stunden kallar Yeshua för Gud, en Gud som Inte kan frestas och i nästa sekund, så frestades han i ALLT, liksom VI…
Jak.2:19 ” Gud är en…även de onda andarna tror det och bävar !”

PS. Denna dag minns Israel Förintelsen….ett människomord vars upprinnelse kom ur den kristna anti-judiskheten !

Förtydligar ovanstående inlägg :

Det var ett FOLKMORD på över 6 miljoner Judar !

/ e.

Elisabeth.

Är jag som kristen ansvarig för att 6 miljoner judar mördades under andra världskriget?

Jag tycker det är lite väl magstarkt att påstå att alla som inte köper er lära, på något märkligt sätt hyser agg mot judar…och tydligen ansvarar för Hitlers illdåd. En man som inte var kristen utan vegetarian och sysslade med new age.

Nu ser vi två kända kristna förkunnare, Peter Ljunggren och Åge Åleskjär, hålla hov hos Församlingen Arken. Ni är välsignade OM ni håller er till HELA bibeln. Det är min bön !

Nåd över Skandinavien ! Predikan från en tredjedel av Bibeln framkallar ingen eld.

Ser vi till Matt. 7 så blir vi strax allvarligare :
” Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar ?
v. 23: ” Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa !”
(Laglöshet är att förneka Toráh=Guds bud och stadgar.)
GUDS Ord är av Evighet, det sker INGEN förändring hos ljusens Fader, Jak. 1:17.

Var välsignade !

När jag blev frälst för drygt 20 år sedan var det första jag lärde mig att vi var frälsta av nåd…och det predikades ungefär det som Åge predikar nu har jag förstått(även fast jag inte har varit på Arken ännu).
Jag kan ärligt talat inte förstå faran med att predika nåd.
Och om nåden inte är Biblisk…vad är då Bibliskt?

Korrigering till inlägget at 3.o8.em.

Anti-semitiska attacker ökade med 6% under 2007
enligt dagens Jerusalem Post.

/ e.

Visst är det nya förbundet som den Evige slöt med Israel och Juda underbart, även för oss inympade hedningar!

Visst blir man glad när man läser att löftet om Messias är kopplat till de levitiska prästernas offertjänst!

Eller är detta för gammal testamentligt???

Jer 33:14-21

”Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte jag har givit Israels folk och Juda folk. När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. När den tiden kommer skall Juda räddas och Jerusalem leva i trygghet, och detta skall vara stadens namn: Herren vår rättfärdighet.

Ty så säger Herren: Aldrig skall det saknas en man av Davids ätt på Israels tron. Och aldrig skall det saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och frambär slaktoffer.

Så säger Herren: Först när ni har upphävt mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att dag och natt inte kommer som de skall,
först då skall också mitt förbund med min tjänare David upphävas, så att det inte längre finns en ättling till honom på kungatronen, och likaså mitt förbund med levitprästerna som tjänar mig.”

Även om en del vill upphäva vissa av den Eviges förbund så känns det skönt att veta att först när de lyckats upphäva sol och måne så skall leviternas offrande upphävas!

Den Eviges ord gäller igår, idag och till evig tid, det är vad jag kallar nåderikt förbund.

Så stor är nåden mot Israel och mot oss att den Evige inte upphäver sina förbund, även om vi är trolösa….

Håll fast vid rätt nåd!
Daniel

Andy: ”Till mina messianska vänner som tvihåller på lagen vill jag fråga så som Egil gjorde: Håller ni allt i lagen, för det står att den som inte håller allt som står skrivet i denna lagbok (Torah) ska vara under förbannelse!”

- Yeshua har tagit lagens förbannelse på sig. Han tog inte bort Guds lag!

På grund av den kristna ersättningsteologin, så har vi blivit så impregnerade tänka att bibeln är skriven för svenskar eller norrmän. ”Det som inte gäller mig, det gäller överhuvud taget inte!” Så resonerar många, just för att de uppfattar bibeln som kristendomens egendom.

Men hela bibeln har Gud anförtrott åt judarna. Tänk på att det är judar som är författare även till det s k NT!

Det var Israels folk som fick Guds instruktioner vid Sinai, men vi har blivit delaktiga av ”förbunden med dess löfte”, enligt Ef. 2.

Då får vi sedan vi kommit in i gudsfolket fråga oss vad Gud vill att vi skall ta till oss för att leva ett gott och välsignat liv.

Då kommer de praktiska och livsnära instruktionerna om högtider och mat in i bilden. Att välja det Herren har gett instruktioner om måste vara bättre än de som människor skapat.

Varför är dessa två saker så känsliga? Jo, här ligger den falska kristna identiteten. Det som skapades av kyrkans fäder.

- Andy vi håller starkt på nåden, utan nåd ingen frälsning. Det ni blandar ihop är lagens funktion för den genom nåd frälste och för de ofrälste.

Menar du Andy att när en ung männniska blir frälst av nåd, skall han inte ges undervisning om hur Gud har tänkt att han skall leva? Han har ju ett helt liv framför sig!

Om det inte behövs undervisning om Guds bud, vad menar då Paulus med det han säger till den unge Timoteus:

”Hela Skriften (GT) är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” 2 Tim. 3:16-17

Fostran till rättfärdighet får man enligt Paulus av den del av bibeln som knappast läses av dagens kristna.

Det sägs att T. L. Osborne, som är en av Åges förebilder, när han var på LO för en del år sedan, bara hade NT med sig. Om detta är sant är det djupt oroande.

Den raljanta inställning som Åge representerar mor Guds bud kommer i praktiken att leda till laglöshet. Skulle inte förvåna mig om unga människor i Norge idag använder denna förkunnelse för att legitimera ett liv i synd?

Jag har tidigare gått igenom många av de texter som Åge har hängt upp sin teologi på och det är inte svårt att klippa av de trådarna.

Hur förklarar du eller Åge att de heliga beskrivs i Uppenbarelseboken som de som ”håller Guds bud och tror på Yeshua”. Upp. 12 & Upp.14.

Nåden står inte på något sätt i motsats till att lyda Guds bud. Låt oss börja med de tio.
Var välsignad på Arken, Andy!
SÅ

frågetecken, du skriver ang. Hitler och förintelsen:

En man som inte var kristen utan vegetarian och sysslade med new age. Slut citat.

Vad har Hitlers matvanor med förintelsen att göra?

Hitler var katolik och då låter det som att han var kristen.
Kom ihåg att man avbröt dödandet av våra judiska syskon, i koncentrationslägren, för att fira kristna högtider.
Att världshistoriens värsta förintelseindustri låg mitt i det kristna Europa går inte att komma runt.
Om sen Hitler käka morötter var väl det ganska oskyldigt………
Ursäkta att jag kom utanför ämnet…………

SÅ Gerdvall, jag hade en fråga till Dig som jag ännu inte kunnat se fått något svar från Dig:

”När det gäller frågan, hur Gud – eller om Du så vill – Guds Son i ena stunden kunde vara svag på vanligt människovis och samtidigt Gud – eller om Du så vill – “bara” Guds Son, undandrar sig – anser jag – allt mänskligt förstånd; alltså även Ditt.

Hur kan Din “superson” vara lika svag som vi människor är, och likväl ändå vara “supersonen”, någon typ av halvgud, eller vad man nu väljer för beteckning för att beskriva hans upphöjda ställning; i jämförelse med varje annan Människa.

Sanningen är den, att det är inte ett dugg lättare att förklara det, än att Gud Själv är uppenbarad i Ordet som blev kött: Människosonen.

Kan Du alltså enkelt, så att jag kan begripa det, förklara för mig skillnaden mellan Din Guds son och en vanlig Människa?”

–

Och så en fråga till:

1 Mos. 1:26-27 ”Och Gud sade:
Låt OSS göra människor till VÅR
avbild, till att vara OSS lika…

Och Gud skapade människan
till SIN avbild, till Guds avbild
skapade han henne..”

Varför blev Människan ”tredelad”, d.v.s. kropp, själ och ande; har det möjligen någonting med detta ”OSS” att skaffa?

Mvh

Jaså,så ulf är en reko kille…?

Ja han vill väl gott,förhoppningsvis..fick en kasset med gloria copeland för ngt år sen…framgångsa-teologi lät det som..hmm

SÅG skrev:
”Det var Israels folk som fick Guds instruktioner vid Sinai, men vi har blivit delaktiga av “förbunden med dess löfte”, enligt Ef. 2.”

SÅG, jag har ingen lust att ta detta fler vändor nu.

En sista gång. Förbundet tecknades med Abraham. Vid Sinai bekräftades förbundet exklusivt för Israel.

Det löfte Paulus talar om är löftet till Abraham.

Daniel S skrev:
”Nådeförkunnelsen gör den Evige till en Gud som bryter förbund med människor som inte når upp till hans standard.”

Daniel, Herrens nåd är det att det inte är ute med oss! Inte har vi väl påstått att Gud brutit sitt förbund med Abraham? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig.

Menar du att alternativet är ett förbund där vi som människor kan leva upp till Guds standard, med andra ord bli rättfärdiga genom gärningar?

Daniel skrev också:
”Aldrig skall det saknas en man av Davids ätt på Israels tron. Och aldrig skall det saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och frambär slaktoffer.”

Beskriv gärna hur du tolkar dom orden bokstavligen.

Daniel,

Som kristen er disse versene helt åpenbare!

Dette er typologier på en større virkelighet nemlig de Jesus troende. Som du ser av 1.Peter 2:9-10 har det levittiske prestedømmet nå gått over fra de levitter som ble født slik, til levitter født av ånd.

Alt i GT er sant, rett og fullt ut Guds rene ord. Men, nådeforkynnelsen ser Jesus Kristus og Hans legeme i disse tekster. Vi har altså et kristosentrisk bibelsyn, ikke ulikt en viss Luther.

Lukas 24:22,44, Joh.1:1, 2.Tim.3:16-17

En fråga i taget Padraig
Du säger att Abraham blev rättfärdig genom tro inte genom gärningar.

Menar du då att Mose, Josua, Samuel, David, Elia och alla de andra troshjältarna under Sinaiförbundet blev rättfärdiga genom sina egna gärningar?

Räcker det inte med att synda en gång för att dö i sin egen synd?
Menar du att bockars blod har kunnat ge frälsning?
Till vad tjänade Yeshuas offer om inte för att frälsa både Mose och David från deras synder!

Nej, lagen har ALDRIG varit vägen till frälsning, det är en av de största villfarelserna som kommmit från de som vill leva utan lag. Torah handlar om trohet till Gud och välsignelse. Frälsningen kommer genom tron på Messias offer.

Åter nu till frågan:
INGEN tog tag i min fråga huruvida Gud har brutit sitt förbund med leviterna beskrivet i Jer 33:14-21.

Hur upphäver och förandligar man texter som dessa?

Daniel

Daniel,
du som tolkar Jer 33:14-21 bokstavligt, hur får du ihop det?

Var förättar Leviterna sitt brännoffer förnärvarande? Leviterna har väl inte förättat brännoffer sen templets förstörelse?

Daniel och SÅG:
Det skulle vara intressant att får reda på mer exakt vilka bud det är vi ska följa för att få välsignelse. Är det samtliga 613 eller bara vissa?

Ni får gärna ge exempel här så är det lättare att ta ställning till vad ni egentligen menar.

Jag har förstått att Sabbatsbudet och de judiska festerna är viktigt.

Vad mer?

Padraig skriver:
”Leviterna har väl inte förättat brännoffer sen templets förstörelse?”

Nej, det säger inte heller texten. Det är en profetia som skall slå in!

Texten profeterar en om tid då Israel skall återupprätats och då Davids ättling (Yeshua) och leviterna inte mer ska lämna sin tjänster.

Yeshua ska regera på sin fader Davids tron i Jerusalem med det tredje templet återupprättat.

För att det ska kunna uppfyllas måste Yeshua även regera från Jerusalem.

För David har väl aldrig tronat i himlen?

Sak 14
” Den dagen skall han stå med fötterna på Olivberget, som ligger invid Jerusalem, på östra sidan. Och Olivberget skall rämna mitt itu från öster till väster i en väldig dal; ena halvan av berget viker åt norr och andra halvan åt söder.

Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så.

Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.

Hela landet skall förvandlas till en slätt från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, men staden skall ligga kvar på sin höjd. Den skall sträcka sig från Benjaminporten till platsen för den gamla porten, till Hörnporten, och från Hananeltornet ända till kungens vinpressar.

Där skall man bo, och ingen skall längre vigas åt förintelse; Jerusalem skall ligga tryggt.

Alla som blir kvar av de folk som anföll Jerusalem skall år efter år dra dit upp för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddefesten.

Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall den inte få något regn.

Den dagen skall det stå ”Helgad åt Herren” på hästarnas bjällror, och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret.”

Vänligen inga mer undanflykter nu:
Förklara istället hur Gud har brutit sitt förbund med leviterna beskrivet i Jer 33:14-21.

Daniel

Padraig, du frågar vilka välsignelser som utlovas vid Torahobservans. Jag upplever din fråga som ärlig så jag ska kort ge dig min personliga upplevelse av det.

I Torah och profeterna finns spaltmeter med löften till den som lyder Guds instruktioner.

Yeshua säger att du blir stor i himlen, men jag ska svara kortfattat och personligt:

Sabbaten ger en festdag med mer tid för Herren och familjen och givetvis skydd mot utbrändhet.

Högtiderna ger obeskrivlig glädje inför vad Gud och Yeshua har gjort, gör och kommer att göra för oss. De beskyddar oss också mot ett stort mått av världslighet. Vår glädje blir i Herren, i hans ord, det skrivna och det levande ordet Yeshua.

Ren mat skyddar bevisligen mot en hel del sjukdomar.

Templets bönetider ger dig tid med Herren, till att börja med, tre gånger per dag.

Påminnelsen om att studera och fästa skriftens ord på våra dörrposter, sinnen, hjärtan m.m, ger oss skydd mot många obibliska läror.

Men framför allt ger det en avslappnad och välutstakad väg som ger mycket hjälp till att fostra sig själv och sin familj till ett gudfruktigt liv.

Förutsättningen är att detta sker med Andens hjälp och till Guds ära, annars kan man hamna i fällan av egenrättfärdighet, men det kan man ju även göra utan Torah.

Frälsningen sker genom Yeshua, men många bra tips och välsignelser fås genom lydnad till den Eviges Torah.

Vilken god Far vi har som berättar för oss om hur vi ska lägga upp våra tider, stunder och relationer. En Far som fostrar är mer nådefull än en far som lämnar sina barn vind för våg.

Var välsignad
Daniel

Padraig, du lägger ned mycket tid på att försöka bevisa att Guds intruktioner inte längre är viktiga, men det verkar trögt att få ett svar på en text som står citerad även i NT:

Hur förklarar du Jer. 31:31, att det nya förbundet är slutet med Israels hus och Juda hus. Denna text citeras ju också i Hebr. 8.
SÅ

Padraig, fövisso har vi fått medborgarskap i Israel eftersom det är det enda folk som Herren ingått förbund med.

När det gäller ditt citat av Ef. 2:15 (inte Ef. 2:11 som du angav) så har vi gått igenom detta en gång tidigare. Du citerar Folkbibeln, men 1917 har en annan lydelse: ”Ty i sitt kött gjorde han omintet budens stadgelag..”.

Detta indikerar att här har vi en text som det råder delade meningar om eftersom den är svåröversatt. Om Paulus bara ville säga att Yeshua tagit bort lagen, kunde det uttryckas med färre ord, men nu står det i grekiskan: ”ton nomon ton entolon en dogmasin”.

Det finns flera möjliga tolkningar, en av dem är naturligtvis den du för fram, men då motsäger Paulus sig själv i 1 Kor. 7:19: ”Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.”

Vi har gått igenom de andra tolkningarna, men orkar och hinner inte gå in på det igen.

Som vi sagt tidigare så blev vårt förhållande till Guds instruktioner förändrade när vi kom till tro på Yeshua. Vi är inte längre under lagen, utan har fått lagen i våra hjärtan så att vi vill lyda Gud.

Jag tror på en Gud som inte ändrar sig. Med t ex ”nådesförkunnelsen” som mall så måste den som skrev Psalm 119 vara totalt ”of track” näst intill sinnessjuk!

”Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar. Jag lyfter mina händer mot dina bud, som jag älskar, jag vill begrunda dina stadgar.” Ps. 119:47-48

Det är härligt att få en ”hel bibel” och få abdikera från den självpåtagna rollen som domare och bara erkänna att alla bud gäller, men alla bud gäller inte mig.

Det jag vet med säkerhet är att den som följer de tio orden blir välsignad!

Alla tillönskas sabbatsfrid!
SÅ

Padraig din bibelöversättare hjälper till en hel del för att skapa antilagförståelsen.

Enligt grundtexten hör ordet ”fiendeskapen” till vers 15 inte 14.

Ordagrann översättning Ef 2:15a:
”ovänskapen i köttet sitt, lagens budens i stadgar, havande tillintetgjort”

Översättningen gör ett syftningsfel som strider mot det naturliga sammanhanget. Det är fiendeskapen genom hedningarnas utanförskap som har brutits ned, inte Guds lag.

Tidigare levde hedningarna utan Guds undervisning, men genom Yeshuas verk har nu även hedningarna fått lagen skriven i sina hjärtan, genom Guds ande.

Hedningarna är därmed inte längre utan Gud i världen och inte heller utanför förbunden med Israel.

Yeshua lär hedningarna att följa Guds undervisning, inte att fortsätta avvika från den som de gjorde innan han kom.

Ovänskapen är tillintetgjord, nu är det inte längre bara judarna som har Torah utan även hedningarna i sina hjärtan.

För den hedning som hade varit vid templet var det högst tydligt att han var utanför och inte fick gå in i templet. Den skiljemuren är nedbruten, hedningen har del i både förbunden och Torah.

För de judar som skrev de apostoliska skrifterna var det en självklarhet att de tillhörde de lyckligt lottade som hade fått nåd och förtroendet att ta emot Guds instruktioner för sina liv, genom Mose och Messias.

Som Yeshua sa:
Joh 5:46
”Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”

Vi har en Gud som inte bryter förbund, hur är det nu då med förbundet med leviterna Jer 33:14-21???

Shabbat Shalom
Daniel

Kjære Messianske venner. Det er mye snakk om Guds pakt med levittene. Her skal Daniel og dere andre få et litt lengre svar.

Les gjerne alt – så slipper vi flere frågor om tema.

La oss først se litt på temaet pakt

En Pakt er en overenskomst mellom to eller flere personer om å gjøre eller unnlate å gjøre et eller annet; en avtale; en kontrakt. Det hebraiske ordet som er oversatt med «pakt», berịth, forekommer over 280 ganger i De hebraiske skrifter, deriblant mer enn 80 ganger i de fem Mosebøkene. Ordets etymologi er usikker. At grunnbetydningen er «pakt», en betegnelse som kan sammenlignes med det moderne juridiske ordet «kontrakt», framgår av noen kileskrifttavler som ble funnet i 1927 i Qatna, en gammel, ikke-israelittisk by sørøst for Hamat. «De to tavlene [av i alt 15 som ble funnet] har et enkelt innhold. Tavle A inneholder en liste med navn . . . Tavle B er en liste over rasjoner . . . Liste A er således en kontrakt hvor de menn det gjelder, . . . erklærer seg villige til å tre i en annens tjeneste eller til å påta seg visse forpliktelser. Liste B, som er skrevet av samme person, inneholder opplysninger om kontraktens art; mennene skulle få nærmere angitte rasjoner til gjengjeld for sin tjeneste. . . . det israelittiske begrepet berit, ’pakt’, var et sentralt tema i den jahvistiske teologi. Her har vi den første publiserte ikke-bibelske forekomsten av ordet fra gammel tid – ikke senere enn første tredjedel av 1300-tallet f.v.t.» – Bulletin of the American Schools of Oriental Research, februar 1951, s. 22.

Det greske ordet for pakt, diathẹke, er i noen oversettelser av De kristne greske skrifter også gjengitt med «testamente» (testamentum, Vg). M’Clintock og Strongs Cyclopædia (1891) sier imidlertid under oppslagsordet «Pakt»: «Det synes imidlertid ikke å være nødvendig å introdusere et nytt ord [i tillegg til «pakt»], som formidler en ny tanke. Ettersom Sept[uaginta] har gjengitt [berịth] (som aldri betyr testamente, men alltid pakt eller overenskomst) med [diathẹke] gjennom hele GT, vil det være naturlig å anta at NTs skribenter ved å bruke dette ordet ville overbringe den samme tanken til sine lesere, hvorav de fleste var fortrolige med det greske GT. Dessuten taler NT i de fleste tilfeller (f. eks. i 2Kor. iii, 14; Hebr. vii, ix; Åpb. xi, 19) om det samme som det som i GT blir kalt en ’pakt’ (berith′), mens det tilsvarende greske ordet eller begrepet i den samme sammenheng på engelsk [i KJ] noen ganger blir gjengitt med ’pakt’ og noen ganger med ’testamente’ (Hebr. vii, 22; viii, 8–13; ix, 15).» – Se også NW, tillegget, 7D.

I Hebreerbrevet (He 7: 22; 8: 6, 8–10; 9: 4, 15–17, 20) bruker skribenten gang på gang ordet diathẹke tydelig i den hebraiske betydningen pakt, idet han blant annet siterer fra Jeremia 31: 31–34 og også nevner «paktens ark». I oversettelsen av disse versene fra Jeremia bruker den greske oversettelsen Septuaginta ordet diathẹke for det gamle hebraiske ordet berịth, som betyr «pakt». Og i Hebreerne 9: 20 siteres det fra 2. Mosebok 24: 6–8, hvor det helt åpenbart er tale om en pakt.

Pakter omfattet alltid to eller flere parter, og de kunne være unilaterale (hvor bare den ene parten påtok seg forpliktelser) eller bilaterale (hvor begge parter påtok seg forpliktelser). Bibelen taler både om pakter mellom Gud og mennesker og om pakter mellom mennesker innbyrdes, enten mellom enkeltpersoner eller mellom grupper, stammer eller nasjoner. Å bryte en pakt var en alvorlig synd. – Ese 17: 11–20; Ro 1: 31, 32.

Ordet «pakt» blir også brukt om en fast forordning, for eksempel bestemmelsen om skuebrødene (3Mo 24: 8), og om Guds lover for skaperverket, for eksempel når det gjelder den regelmessige skiftingen mellom dag og natt (Jer 33: 20); det blir også brukt på en billedlig måte, som i uttrykket «pakt med Døden». (Jes 28: 18) Jehova taler dessuten om en pakt i forbindelse med de ville dyrene. (Ho 2: 18) Også ekteskapskontrakten blir omtalt som en pakt. (Mal 2: 14) I 1. Mosebok 14: 13 forekommer uttrykket «paktsfeller» som en oversettelse av et uttrykk som ordrett betyr «paktseiere (-herrer)».

Ethvert løfte fra Jehova er i virkeligheten en pakt; det vil med sikkerhet bli oppfylt; en kan trygt stole på det. (He 6: 18) En pakt står ved makt så lenge dens betingelser gjelder, og den ene parten eller begge parter er forpliktet til å oppfylle dem. Virkningene av en pakt, de velsignelser den bringer, kan vare ved, til og med for evig.

Gud ble ofte anropt som vitne når man sluttet en pakt. (1Mo 31: 50; 1Sa 20: 8; Ese 17: 13, 19) Det ble avlagt en ed. (1Mo 31: 53; 2Kg 11: 4; Sl 110: 4; He 7: 21) Inngåelsen av en pakt ble noen ganger ledsaget av et tegn eller et vitnesbyrd, for eksempel en gave (1Mo 21: 30), en støtte eller en steinrøys (1Mo 31: 44–54), eller av at et sted ble navngitt (1Mo 21: 31). I ett tilfelle brukte Jehova en regnbue. (1Mo 9: 12–16) Noen ganger bekreftet partene inngåelsen av en pakt ved at de slaktet noen dyr, skar dem i to og gikk mellom stykkene; herfra skriver det alminnelige hebraiske uttrykket å ’skjære en pakt’ seg. (1Mo 15: 9–11, 17, 18, ; Jer 34: 18,) Av og til ble inngåelsen av en pakt ledsaget av festligheter. (1Mo 26: 28, 30) Det kunne bli gjort i stand et fellesskapsmåltid, slik tilfellet var da lovpakten ble inngått. (Ob 7; 2Mo 24: 5, 11) Det hendte også at den parten som hadde høyest rang, gav den andre et av sine klesplagg eller et av sine våpen. (1Sa 18: 3, 4) Blant hedenske nasjoner fulgte man noen steder den praksis å drikke hverandres blod eller blod blandet med vin (i strid med Guds forbud til hele menneskeheten i 1. Mosebok 9: 4 og til Israel i Moseloven), og paktens parter uttalte de sterkeste forbannelser over den part som senere måtte bryte pakten.

Bibelen bruker uttrykket «saltpakt» for å betegne en pakts varighet og uforanderlighet. (4Mo 18: 19; 2Kr 13: 5; 3Mo 2: 13) Blant oldtidens folkeslag var det et tegn på vennskap å spise salt sammen; det var et uttrykk for troskap og lojalitet. Det å spise salt sammen med fellesskapsofrene var et symbol på ubrytelig lojalitet.

De ti bud ble skrevet på steintavler med «Guds finger». (2Mo 31: 18; 32: 16) Jeremia skrev en kontrakt, satte segl på og tok vitner. (Jer 32: 9–15) Det er blitt funnet leirtavler fra oldtiden med kontrakter hvor de krav som måtte oppfylles, er utformet. Disse tavlene ble ofte oppbevart i forseglede leirhylstre som fungerte som «konvolutter».

Løftet i Eden. I Edens hage uttalte Jehova Gud en profeti hvor han gjorde kjent sin hensikt i nærvær av Adam, Eva og «slangen». – 1Mo 3: 15.

Hvem er det som blir berørt av dette profetiske løftet? Det synet som apostelen Johannes langt senere fikk, viser at ’slangen’ er Satan Djevelen. (Åp 12: 9) ’Kvinnens ætt’, som rettferdige mennesker lenge speidet etter, viste seg å være identisk med Abrahams «ætt», Jesus Kristus. (Ga 3: 16; Mt 1: 1) Ifølge profetien skulle ’ættens’ hæl bli knust av slangen. I samsvar med dette ble Jesus Kristus drept, men han ble ikke tilføyd permanent skade, for Gud oppreiste ham fra de døde. Derimot skulle ’ætten’ knuse slangens hode, tilintetgjøre slangen for evig.

Hvem er så den «kvinnen» som er nevnt i forbindelse med pakten? Det kan ikke være Eva, ettersom hun var blitt Guds fiende. Hvem kan det da være? ’Kvinnens ætt’, som skulle beseire, «gjøre til intet», åndeskapningen Satan Djevelen, kunne ikke være et menneske, men måtte tilhøre åndeverdenen. (He 2: 14) Jesus ble født som en jordisk Sønn av Gud, men da han ble døpt, anerkjente Gud ham som sin Sønn ved å la hellig ånd komme over ham. Jesus ble da Guds åndsavlede Sønn. (Mt 3: 13–17; Joh 3: 3–5) Senere, ved sin oppstandelse, ble han «gjort levende i ånden». (1Pe 3: 18) Hvem var så «mor», ikke til menneskebarnet Jesus, men til den åndsavlede Guds Sønn? Apostelen Paulus sier at Abraham, Sara, Isak, Hagar og Ismael var aktører i et symbolsk drama, hvor Isak var et bilde på dem som hadde et himmelsk håp, deriblant Paulus selv, og sier så at deres «mor» er «det Jerusalem som er der oppe». Jesus Kristus kaller disse sine «brødre» og viser dermed at de har samme mor. (He 2: 11) På dette grunnlag kan det sies at «kvinnen» i 1. Mosebok 3: 15 er identisk med «det Jerusalem som er der oppe». – Ga 4: 21–29.

Løftet i Eden innebar at det måtte gå en tid for at ’slangen’ skulle kunne frambringe en «ætt» og fiendskapet mellom de to ’ættene’ skulle kunne utvikles. Det er nå gått omkring 6000 år siden løftet ble framsatt. Like før Kristi tusenårige styre begynner, vil ’slangen’ bli kastet i uvirksomhetens avgrunn, og når de tusen år er omme, vil han bli tilintetgjort for evig. – Åp 20: 1–3, 7–10; Ro 16: 20.

Pakten med Noah.
Med Noah, som representerte sin familie, inngikk Jehova Gud en pakt om å bevare menneskers og dyrs liv under den forestående tilintetgjørelsen av datidens onde verden. (1Mo 6: 17–21; 2Pe 3: 6) Noah hadde begynt å få sønner etter at han var blitt 500 år gammel. (1Mo 5: 32) Da Gud åpenbarte sin hensikt for ham, var hans sønner blitt voksne og var gift. Noah skulle for sin del bygge arken og føre sin hustru, sine sønner og sine sønners hustruer og dessuten dyr og mat inn i den. Jehova ville på sin side sørge for at noe «kjød» på jorden, både av mennesker og av dyr, ble bevart i live. Det at Noah lydig overholdt paktens betingelser, førte til at Jehova lot menneske- og dyrelivet få fortsette på jorden. Pakten ble oppfylt i sin helhet i 2369 f.v.t., etter vannflommen, da mennesker og dyr igjen kunne leve på jorden og formere seg etter sitt slag. – 1Mo 8: 15–17.

Regnbuepakten.
Regnbuepakten ble inngått mellom Jehova Gud og alt kjød (både mennesker og dyr), representert ved Noah og hans familie, i Ararat-fjellene i 2369 f.v.t. Jehova erklærte at han aldri mer ville utslette alt kjød ved hjelp av en vannflom. Regnbuen ble deretter gitt som et tegn på denne pakten, som står ved makt så lenge det finnes mennesker på jorden, det vil si for evig. – 1Mo 9: 8–17; Sl 37: 29.

Pakten med Abraham.
Jehovas pakt med Abraham trådte tydeligvis i kraft da Abram (Abraham) gikk over elven Eufrat på vei til Kanaan. Lovpakten ble inngått 430 år senere. (Ga 3: 17) Da Abraham bodde i Mesopotamia, i kaldeernes Ur, hadde Jehova talt til ham og sagt at han skulle dra til det land som Han ville vise ham. (Apg 7: 2, 3; 1Mo 11: 31; 12: 1–3) Ifølge 2. Mosebok 12: 40, 41 (LXX) drog israelittene ut av trelldommen i Egypt etter at de hadde bodd i Egypt og i Kanaans land i nøyaktig 430 år, ja «nettopp på den dagen». Ettersom de ble utfridd av Egypt den dagen de feiret påsken, den 14. nisan i 1513 f.v.t. (2Mo 12: 2, 6, 7), må Abraham ha gått over Eufrat den 14. nisan i 1943 f.v.t., og det var øyensynlig på det tidspunktet Abrahamspakten trådte i kraft. Da Abraham var kommet til Sikem i Kanaan, viste Gud seg igjen for Abraham og utvidet sitt løfte, idet han sa: «Til din ætt skal jeg gi dette landet.» Derved antydet han at det var en sammenheng mellom denne pakten og løftet i Eden, og åpenbarte at ’ætten’ ville komme gjennom en jordisk slektslinje. (1Mo 12: 4–7) Ved andre anledninger utvidet Jehova igjen sitt løfte, slik det framgår av 1. Mosebok 13: 14–17; 15: 18; 17: 2–8, 19; 22: 15–18.

Paktsløftene ble ført videre til Abrahams etterkommere gjennom Isak (1Mo 26: 2–4) og Jakob (1Mo 28: 13–15; 35: 11, 12). Apostelen Paulus sier at Kristus (som den primære delen) og de som er i forening med Kristus, er den virkelige ’ætten’. – Ga 3: 16, 28, 29.

Gud åpenbarte hensikten med Abrahamspakten og hva den ville utvirke: Den lovte ætt skulle komme gjennom Abraham; denne ætten skulle ta sine fienders port i eie; Abrahams ætt gjennom Isak skulle bli så tallrik at den på det tidspunktet ikke kunne telles; Abrahams navn skulle bli stort; ætten skulle ta det lovte land i eie; alle jordens slekter skulle velsigne seg ved hjelp av ætten. (Se de ovennevnte skriftstedene fra 1. Mosebok.) Alt dette fikk en bokstavelig oppfyllelse, som pekte fram til den større oppfyllelsen gjennom Kristus. Paulus gir ytterligere opplysninger med hensyn til paktsbetingelsenes symbolske og profetiske karakter når han sier at Abraham, Sara, Isak, Hagar og Ismael spilte en rolle i et symbolsk drama. – Ga 4: 21–31.

Abrahamspakten er «en pakt som varer til uavgrenset tid». Dens betingelser viser at den vil bestå inntil alle Guds fiender er blitt tilintetgjort og alle jordens slekter er blitt velsignet. – 1Mo 17: 7; 1Kt 15: 23–26.

I sin omtale av Abrahamspakten og lovpakten framholdt Paulus det prinsipp at ’det ikke er noen mellommann der hvor det bare dreier seg om én person’, og så tilføyde han: «Gud er bare én.» (Ga 3: 20; se MELLOMMANN.) Den pakten Jehova inngikk med Abraham, var unilateral, ensidig. Den var i virkeligheten et løfte, og Jehova fastsatte ingen betingelser som Abraham måtte oppfylle for at løftet skulle bli innfridd. (Ga 3: 18) Det var således ikke behov for noen mellommann. Lovpakten derimot var bilateral, tosidig. Den ble inngått mellom Jehova og Israels nasjon, med Moses som mellommann. Israelittene sa seg villige til å oppfylle paktens betingelser, idet de avla et hellig løfte om å adlyde Loven. (2Mo 24: 3–8) Denne pakten gjorde ikke Abrahamspakten ugyldig. – Ga 3: 17, 19.

Omskjærelsespakten.
Omskjærelsespakten ble inngått i 1919 f.v.t., da Abraham var 99 år gammel. Jehova inngikk denne pakten med Abraham og hans kjødelige ætt; alle husstandens mannlige medlemmer, også slavene, skulle omskjæres; enhver som nektet å la seg omskjære, skulle utryddes fra folket. (1Mo 17: 9–14) Senere erklærte Jehova at en fastboende utlending som ville feire påsken (altså en som ønsket å tilbe Jehova sammen med israelittene), skulle sørge for at enhver av mannkjønn i hans husstand ble omskåret. (2Mo 12: 48, 49) Omskjærelsen tjente som et segl på den rettferdighet Abraham hadde på grunn av tro før han var blitt omskåret, og som et fysisk tegn på det paktsforhold som eksisterte mellom Jehova og Abrahams etterkommere gjennom Jakob. (Ro 4: 11, 12) Jehova anerkjente omskjærelsen inntil lovpakten opphørte, i år 33 e.v.t. (Ro 2: 25–28; 1Kt 7: 19; Apg 15) Men selv om den fysiske omskjærelsen ble utført under Loven, understreket Jehova gang på gang at han var mer opptatt av den symbolske betydningen, idet han oppfordret israelittene til å ’omskjære sine hjerters forhud’. – 5Mo 10: 16; 3Mo 26: 41; Jer 9: 26; Apg 7: 51.

Lovpakten.
Lovpakten mellom Jehova og det kjødelige Israels nasjon ble inngått i den tredje måneden etter utgangen av Egypt, i 1513 f.v.t. (2Mo 19: 1) Det var en nasjonal pakt. Enhver israelitt ble ved sin fødsel tatt inn i denne pakten og stod dermed i dette spesielle forholdet til Jehova. Loven forelå i form av en skriftlig lovsamling med bestemmelser som var gruppert på en ordnet måte. Loven ble overbrakt ved engler ved en mellommanns, Moses’, hånd og trådte i kraft på grunnlag av dyreofre som ble frambåret ved Sinai-fjellet (i Moses’, mellommannens, eller ’paktslutterens’, sted). (Ga 3: 19; He 2: 2; 9: 16–20) Ved denne anledningen stenket Moses halvparten av offerdyrenes blod på alteret og leste så fra paktsboken for israelittene, som erklærte at de ville være lydige mot det som stod i den. Deretter stenket han blodet på boken og på folket. (2Mo 24: 3–8) I samsvar med Loven ble det innsatt et presteskap av Arons hus, av Kehats slekt, en av slektene i Levi stamme. (4Mo 3: 1–3, 10) Da Aron døde, gikk embetet som øversteprest i arv til hans etterkommere, idet Aron ble etterfulgt av sin sønn Eleasar, som ble etterfulgt av sin sønn Pinehas, og så videre. – 4Mo 20: 25–28; Jos 24: 33; Dom 20: 27, 28.

Hvis israelittene overholdt lovpakten, skulle de ifølge dens betingelser bli et folk for Jehovas navn, et kongerike av prester og en hellig nasjon som hadde hans velsignelse (2Mo 19: 5, 6; 5Mo 28: 1–14), men hvis de brøt pakten, ville de bli rammet av forbannelser. (5Mo 28: 15–68) Lovpakten tjente forskjellige hensikter: Den skulle «gjøre overtredelsene kjent» (Ga 3: 19), lede jødene til Kristus (Ga 3: 24), tjene som en skygge av de kommende goder (He 10: 1; Kol 2: 17), beskytte jødene mot falsk, hedensk religion, bevare den sanne tilbedelse av Jehova og beskytte den lovte ætts slektslinje. Den ble lagt til Abrahamspakten (Ga 3: 17–19) og bidrog til at Abrahams kjødelige ætt gjennom Isak og Jakob ble organisert som en nasjon.

Lovpakten var også til gagn for ikke-israelitter, for ved å la seg omskjære kunne de bli proselytter og få del i mange av de goder som Loven brakte. – 2Mo 12: 48, 49.

Hvordan ble lovpakten «foreldet»?

Lovpakten ble imidlertid i en viss forstand «foreldet» da Gud gjennom profeten Jeremia erklærte at det ville bli opprettet en ny pakt. (Jer 31: 31–34; He 8: 13) I år 33 ble lovpakten opphevet på grunnlag av Kristi død på torturpælen (Kol 2: 14) og ble avløst av den nye pakt. – He 7: 12; 9: 15; Apg 2: 1–4.

Pakten med Levi stamme.
Jehova inngikk en pakt med Levi stamme om at hele stammen skulle settes til side for å ta seg av tjenesten ved tabernaklet, deriblant prestetjenesten. Dette skjedde i Sinai-ødemarken i 1512 f.v.t. (2Mo 40: 2, 12–16; Mal 2: 4) Aron og hans sønner, som tilhørte Kehats slekt, skulle være prester, og de andre levittiske slektene skulle ta seg av de øvrige oppgavene, for eksempel å sette opp tabernaklet, flytte det og så videre. (4Mo 3: 6–13; kap. 4) Senere tjente de på samme måte ved templet. (1Kr 23) Prestene ble innsatt ved en seremoni som fant sted fra 1. til 7. nisan 1512 f.v.t., og de begynte sin tjeneste den 8. nisan. (3Mo, kap. 8, 9) Levittene hadde ingen arv i landet, men mottok tiende fra de andre stammene, og de fikk egne byer, som lå som enklaver i de andre stammenes områder. (4Mo 18: 23, 24; Jos 21: 41) På grunn av den nidkjærhet Pinehas viste i forbindelse med Jehovas krav om udelt hengivenhet, inngikk Jehova en fredspakt med ham, en pakt om et prestedømme til uavgrenset tid for ham og hans avkom. (4Mo 25: 10–13) Pakten med Levi stod ved makt inntil lovpakten opphørte. – He 7: 12.

Pakten med Israel i Moab.
Kort tid før israelittene gikk inn i det lovte land, i 1473 f.v.t., inngikk Jehova en pakt med det kjødelige Israel i Moab. (5Mo 29: 1; 1: 3) En stor del av Loven ble her gjentatt og forklart av Moses. Hensikten med pakten var å oppmuntre israelittene til å være trofaste mot Jehova, å foreta visse endringer og å fastsette noen nye lover som ble nødvendige nå som israelittene ikke lenger skulle leve som nomader, men være fastboende i landet. (5Mo 5: 1, 2, 32, 33; 6: 1; sml. 3Mo 17: 3–5 med 5Mo 12: 15, 21.) Denne pakten opphørte samtidig med lovpakten, ettersom den var en uatskillelig del av Loven.

Pakten med kong David.
Pakten med David ble inngått på et tidspunkt mens David regjerte i Jerusalem (1070–1038 f.v.t.). Partene var Jehova og David (som representerte sin slekt). (2Sa 7: 11–16) Ifølge paktens betingelser skulle en sønn i Davids slektslinje overta tronen for evig, og denne sønnen skulle bygge et hus for Jehovas navn. Med denne pakten hadde Jehova til hensikt å gi jødene et kongelig dynasti, å gi Jesus, som Davids arving, den juridiske retten til Davids trone, også kalt «Jehovas trone» (1Kr 29: 23; Lu 1: 32), og å tilveiebringe et grunnlag for å identifisere Jesus som Messias. (Ese 21: 25–27; Mt 1: 6–16; Lu 3: 23–31) Denne pakten omfattet ikke noe prestedømme; det levittiske presteskap tjente parallelt med kongene i Davids slektslinje, og prestedømmet og kongedømmet var strengt atskilt under Loven. Ettersom Jehova alltid vil anerkjenne dette kongedømmet og virke gjennom det, varer denne pakten for evig. – Jes 9: 7; 2Pe 1: 11.

Pakten om et prestedømme på Melkisedeks vis. 
Denne pakten blir omtalt i Salme 110: 4, og Hebreerbrevets skribent anvender i Hebreerne 7: 1–3, 15–17 det som sies i dette verset, på Kristus. Dette er en pakt Jehova har inngått med Jesus Kristus alene, og det var åpenbart denne pakten Jesus henviste til da han inngikk en pakt om et rike med sine etterfølgere. (Lu 22: 29) Ifølge den ed Jehova hadde sverget, skulle hans himmelske Sønn, Jesus Kristus, være prest på Melkisedeks vis. Melkisedek tjente som Guds konge og prest på jorden. Jesus Kristus skulle også inneha begge embetene, idet han skulle tjene både som Konge og Øversteprest, dog ikke på jorden, men i himmelen. Han ble innsatt i disse embetene for bestandig etter sin himmelfart. (He 6: 20; 7: 26, 28; 8: 1) Pakten vil stå ved makt for evig, ettersom Jesus under Jehovas ledelse vil virke som Konge og Øversteprest for evig. – He 7: 3.

Den nye pakt.
På 600-tallet f.v.t. forutsa Jehova ved profeten Jeremia at det skulle bli opprettet en ny pakt, og erklærte at den ville være forskjellig fra lovpakten, som israelittene brøt. (Jer 31: 31–34) Da Jesus Kristus kvelden før sin død, den 14. nisan i år 33, innstiftet Herrens aftensmåltid, gjorde han sine disipler kjent med den nye pakt, som skulle tre i kraft på grunnlag av hans offer. (Lu 22: 20) På den 50. dagen etter sin oppstandelse og 10 dager etter at han hadde fart opp til sin Far, utøste han den hellige ånd, som han hadde fått av Jehova, over sine disipler, som var samlet i et rom ovenpå i et hus i Jerusalem. – Apg 2: 1–4, 17, 33; 2Kt 3: 6, 8, 9; He 2: 3, 4.

Partene i den nye pakt er på den ene side Jehova og på den annen side «Guds Israel», de åndsavlede som er i forening med Kristus og utgjør hans menighet, eller legeme. (He 8: 10; 12: 22–24; Ga 6: 15, 16; 3: 26–28; Ro 2: 28, 29) Pakten trådte i kraft på grunnlag av Jesu Kristi utgytte blod (hans ofrede menneskeliv), som han framstilte verdien av for Jehova etter sin himmelfart. (Mt 26: 28) Når Gud utvelger et menneske til å motta det himmelske kall (He 3: 1), bringer han vedkommende inn i denne pakten på grunnlag av Kristi offer. (Sl 50: 5; He 9: 14, 15, 26) Jesus Kristus er mellommann for den nye pakt (He 8: 6; 9: 15) og den primære delen av Abrahams ætt. (Ga 3: 16) Som mellommann for den nye pakt medvirker han til at de som er med i den, blir en del av Abrahams virkelige ætt (He 2: 16; Ga 3: 29) ved at de får sine synder tilgitt. Jehova erklærer dem rettferdige. – Ro 5: 1, 2; 8: 33; He 10: 16, 17.

Disse åndsavlede, salvede Kristi brødre blir underprester under Øverstepresten, «et kongelig presteskap». (1Pe 2: 9; Åp 5: 9, 10; 20: 6) De utfører en prestetjeneste, en ’offentlig tjeneste’ (Flp 2: 17), og de blir kalt «tjenere for en ny pakt». (2Kt 3: 6) Disse kalte må følge nøye og trofast i Kristi fotspor helt til de dør; deretter vil Jehova gjøre dem til et kongerike av prester, idet han gir dem del i guddommelig natur og belønner dem med udødelighet og uforgjengelighet som medarvinger med Kristus i himmelen. (1Pe 2: 21; Ro 6: 3, 4; 1Kt 15: 53; 1Pe 1: 4; 2Pe 1: 4) Hensikten med pakten er å ta ut et folk for Jehovas navn som en del av Abrahams «ætt». (Apg 15: 14) Dette folket blir Kristi ’brud’ og utgjør den gruppen som Kristus tar inn i pakten om Riket for at de skal herske sammen med ham. (Joh 3: 29; 2Kt 11: 2; Åp 21: 9; Lu 22: 29; Åp 1: 4–6; 5: 9, 10; 20: 6)

Beklager det lange innlegget, men jeg tror det er viktig å få slutt på ”tjatet” om at vi fortsatt Torahs regler gjelder oss.

Har precis varit på tre möten på Arken….och någon radikal nådesförkunnelse kunde jag inte höra. Utan vad jag skulle kalla en klassisk kristen nådesförkunnelse…och den ger mig en liten fundering. I Matt 5:8 står det:

”Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.”

Och om allt inte fullbordades på korset…när ska det då fullbordas?
Om inte Jesus fullbordade allt på korset så dog han ju i onödan?
Och då är ju vårt kristna liv bara en teater utan något verkligt värde.

Personligen tycker jag att nådesförkunnelsen är underbart befriande.