”Forbjuder Yahweh i katolska församlingar”
”Påve Benedict forjuder att katoliker använder ordet Yahweh som namn på Gud både i sånger och i tal.”
Detta stod att läsa i den norska kristna tidningen DagenMagazinets nätutgåva häromdagen, och jag trodde först inte mina ögon. Ska Guds heliga namn förbjudas? Texten här under är författad av en god vän av mig, så jag kan tyvärr inte ta äran för mycket, förutom några timmars översättning då…
/Andy
Ett kort, men kraftigt citat innan vi fortsätter.
Innan jag fortsätter tala om Guds egentliga namn, kan det vara på sin plats att citera en gammal Kinamissionär. Citatet är från John W. Davis, missionär i Kina under 1800- talet.
”Om den Helige Ande säger Jehova på ett givet ställe i den hebreeiska texten, varför säger då inte översättaren Jehova på engelska eller kinesiska? Vilken rätt har han att säga: ”Här vill jag använda Jehova, och där vill jag använda ett annat ord i stället för…?” Om någon påstår att det finns fall där det är felaktigt att använda Jehova, så låt honom begrunda det; bevisbördan vilar på honom. Han kommer få problem med uppgiften, för han måste besvara denna enkla fråga: Om det är felaktigt att använda Jehova i översättningen, varför har då den inspirerade skribenten då använt det i originalet? ”
(The Chinese Recorder and Missionary Journal, årgång VII, Shanghai, 1876.)
En liten resa fram i tid.
Låt oss nu göra en liten resa i tiden , närmare bestämt nästan100 år framåt. Det har precis utkommit en ny svensk översättning av Bibeln, och du har länge väntat på just denna översättningen. Din eldgamla Bibel 2000 är så trasig efter ihärdiga bibelstudier och är nästan helt oanvändbar. Äntligen har dagen kommit då du ska köpa en ny Bibel.
Vägen hem från kyrkans bokhandel verkade längre än vanligt, men nu är du är du omsider hemma. Du sätter dig i fotöljen och tar upp din nya Bibel från förpackningen. Den stora svarta boken med guldkanter och inbunden i skinn luktar helt fantastiskt och verkar mer exklusiv än någon annan upplaga. Med hög puls och med ett bultande hjärta slår du upp Matteusevangeliet och läser från kapitel 1 vers 1 – ”Stamtavla för Mästaren Messias, Davids son, Abrahams son”. Du går vidare till historien om den blinde Bartolomeus i Markus 10 vers 47. Här läser du: ”Då han hörde att det var medlaren från Nasareth började han ropa: Herde och lärare, du Davids son, förbarma dig över mig!” Lite förundrad slår du upp Romarbrevet 10:9 och läser nu nästan i chocktillstånd – ”Om du därför med din mun bekänner att Medlaren är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst….”
Vart har namnet Jesus tagit vägen i Bibel 2100?
Snabbt och mycket frustrerad slår du upp Efesierbrevet 1:1-2 och läser till din stora förskräckelse – ”Från Paulus, genom Guds vilja Herren Messias apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Herden. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Messias Kristus.” I frustration utropar du: ”-Vart i hela fridens namn har namnet Jesus tagit vägen?”
Ordförklaringarna bakerst i Bibel 2100 ger oss svaret.
Ordförklaringarna bakers i din nya bibel förklarar vad som hänt. Där står följande att läsa under rubriken ”Jesus”:
”När du i de tidigare översättningarna har kunnat läsa namnet ”Jesus” har vi i denna översättningen valt att ersätta detta heliga namn med olika titlar. Senare forskning har visat oss att man inte med säkerhet vet hur man ska uttala detta heliga och mycket viktiga namn. I och med att Guds Enfödda Sons namn är det mest heliga och upphöjda namnet i frälsningshistorien har vi av respekt och helig fruktan för Gud valt att ersätta detta heliga namn med titlar som ”Herren”, ”Herden”, ”Mästaren”, Läraren” osv. Detta är i och för sig inte fel då Jesus Kristus är det dessa titlarna tillsäger . Vi har alltså i denna översättningen valt att ersätta alla de 816 gångerna NT använder namnet Jesus med andra passande titlar.”
Detta får inte hända.
”Detta får inte hända”, tänker du kanske. Nej, måtte ingen person på denna jord hitta på något så okristligt och så teologiskt inkorrekt att de tar bort det enda namnet som frälser. Det hade ju varit en katastrof! Tänk dig att efter 200-300 år hade ingen påkallat namnet Jesus längre. Kanske ingen hade bett i Jesu namn, kastat ut demoner i Jesu namn, proklamerat namnet Jesus eller lovsjungit detta härliga namn. I ställer för namnet Jesus hade de då bett till ”Medlaren”, lovsjungit ”Herden” och ”Läraren”. De hade tillbett ”Mästaren”, och troligen hade de blivit så vana med dessa titlar att de hade blivit upprörda om du sa till dem att den Levande Gudens Son inte heter det alla dessa titlar kallar honom, men att han bar det underbara namnet JESUS.
Ännu värre hade det nog blivit om du sa att namnet Jesus faktiskt står i den kristna grekiska grundtexten, men på grund av att bibelöversättarna medvetet översatt fel har vi idag nästan glömt vår frälsares egentliga namn. Om du då fortsatte säga att det nu var dags att sluta att bara påkalla Honom vid alla Hans titlar och i stället påkalla och lovprisa detta underbara frälsarnamnet så som Bibeln säger att vi ska göra, så att vi på djupet kan lära känna kraften, auktoriteten, och personen som heter Jesus och inte bara alla Hans titlar. Då är frågan om inte Jesu ord i Mark 13:13 hade uppfyllts genom dig när Han säger ”Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull…”
Katastrofen har redan inträffat – Guds namn har tagits bort i texten.
”Tack Gud för att detta inte har hänt”, tänker du säkert. Men jag ska berätta något för dig. Det du inte tror kommer hända med Jesu namn har redan inträffat med Hans Fars namn! I GT och NT har nämligen Jesu Kristi Gud och Fader (Joh 20:17 & 2 Kor 11:31) uppenbarat sitt egennamn, som är JHVH, hela 6973 gånger! Samtliga gånger har bibelöversättarna valt att ersätta det namn den Helige Ande instruerade bibelns författare att skriva. I ställer för Guds egentliga namn har man ersatt det med titlar som ”HERREN”, ”HERREN HERREN” eller ”Herren Israels Gud”. Det namn vår Gud sa att han hette, och som han skulle kallas och minnas vid från släkte till släkte i all evighet, (2 Mos 3:15 & Hosea 12:6) har helt enkelt tagits bort från Guds inspirerade Ord och felaktigt ersatts med olika titlar. Översättarna har inte gjort detta med några andra namn i Bibeln. Samtliga namn blir transkriberade från hebreeiska eller grekiska till vårt svenska språk.
JEHOSUAH blir Josua, BINJAMIN blir Benjamin, JECHETZEKEL blir Hesekiel, CHAVAH blir Eva, PETROS blir Petrus och IESOUS blir Jesus. Alla namn i Bibeln översätts forutom Guds eget personliga namn! Detta namnet tas bort, trots att den Helige Ande har inspirerat författarna till att skriva JHVH i originaltexten hela 6973 gånger, och ersätts med olika titlar! Översättarna har helt enkelt inte översatt Bibeln, men regelrätt förändrat den!
Står bibelöversättarna över den Helige Andes vilja?
Med vilken rätt har en bibelöversättare lov att ta bort det den Helige Ande har insatt? Med vilken myndighet har en bibelöversättare lov att ta bort Guds eget namn? Med vilken auktoritet kan en bibelöversättare ta bort ett egennamn som omnämns hela 6973 gånger, när Gud själv säger att detta namn är det namn han ska kallas vid från släkt till släkt (2 Mos 3:15) När ändrade den Helige Ande åsikt och ångrade att han hade skrivit JHVH i grundtexten? Har översättarna ramlat i det dike Paulus nämner i 2 Kor 2:17? ”Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord.”
Satans plan?
Vill Satan få oss bort från Guds namn, eller spelar detta med Guds namn ingen roll? Nästan ingen påkallar, lovprisar, nämner eller uttalar Guds namn längre. Profeten Jesajas ord har uppfyllts i vår tid när han säger i Jes 64:7 ”Det finns ingen som åkallar ditt namn, ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.” Vår Guds namn har ersatts med titlar, och de som påstår att Guds namn åter borde användas, eller om man påpekar att översättarna medvetet gjort fel och helt enkelt förfalskat Guds namn, stämplas ofta som sekteristik eller som vilseledda. Jeremias ord i Jer 23:27 är ytterst relevant och dagsaktuell: ”De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt folk att glömma mitt namn…” Detta är i så fall uppror mot Gud och en förfalskning av Guds Ord. Det är inte sanningsenligt och gudfruktigt. Detta har ingenting med kärleken till Sanningen att göra!
Gud ivrar för sitt namn även om du kanske inte gör det!
Glömmer vi det Gud själv säger i Hesekiel 39:25 ”Så säger Herren Gud (Adonai Jehova i grundtexten): Nu skall jag vända Jakobs öde och visa barmhärtighet mot Israels folk, ty jag brinner av lidelse för mitt heliga namn.” Och i psalm 138:2 säger: ”Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och din sanning, ty du har gjort ditt ord stort, utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.” Ords. 30:4 frågar oss:
”Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han, och vad heter hans son – du vet det ju?”
Med en helig bävan och en innerlig bön till Gud vår Far, ber vi att vår generation ska veta svaret på Salomos fråga, för vi önskar stå på Bibelns tydliga ord om att Gud har ett egennamn. Guds namn består ju till evig tid (Ps. 72:17) och det vore direkt felaktigt av oss att inte peka på detta namn när Bibeln säger att vi ska göra det! Måtte vi alla säga som psalmisten i Ps. 34:4 ”Lova med mig HERREN (Jehova), låt oss tillsammans upphöja hans namn!, och som 5 Mos 32:3 säger: ”Ty Herrens (Jehovas) namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud.”
Några rannsakande frågor.
Hur ställer du dig till det faktum att Guds namn inte längre är skrivet i våra biblar? Hur ställer du dig till det faktum att bibelöversättare tagit bort något från den hebreiska grundtexten som den Helige Ande insatt och istället lagt till något annat? Om du inte reagerar, hur skulle du reagera om namnet Jesus togs bort och ersattes? Du vill väl inte att namnet Jesus ersätts med olika titlar i våra biblar, gör du?
Varför reagerar du då inte på att namnet till Jesu Kristi Far och Gud tagits bort? Du borde ju reagera på samma sätt som när vi föreslog att namnet Jesus skulle tas bort, eller hur? Religiositet och människors traditioner lägger en slöja över människor så att de inte ser tydligt (2 Kor 4:4). Vi tror att det är på samma sätt i frågan om Guds namn.
Är titlar obibliskt?
Det är inte obibliskt med titlar. Jesu Kristi Gud och Far har också, förutom sitt namn Jehova, olika titlar. I 1 Mos 18:31 kallas han ”Herren”, i 1 Mos 1:1 kallas Han ”Gud”. Att kalla Jesu Kristi Gud och Far med olika titlar är alltså inte obibliskt, långt ifrån. Men att bara kalla Honom med titlar och inte alls använda Hans namn är däremot obibliskt. Bibeln säger ju i bl.a 2 Mos 3:15 – ”Och Gud sade ytterligare till Mose: ”Så skall du säga till Israels barn: HERREN (Jehova), era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. . Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte.” Hosea 12:6 säger: ”Herren (Jehova), härskarornas Gud, Herren (Jehova) är hans namn.”
Några bibelord.
”Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och för evigt. Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och för evigt.”
(Psalm 145:1-2)
”På den dagen skall ni säga: ”Tacka HERREN (JHVH), åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.”
(Jes 12:4 )
”Vad har jag nu här, säger HERREN (JHVH), då man har fört bort mitt folk utan skäl? Dess tyranner skränar, säger HERREN (JHVH), och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag. Därför skall mitt folk lära känna mitt namn…”
(Jes. 52:5-6)
”Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.”
(Rom 9:17)
”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord.” (Joh 17:6 )
”Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem.”
(Joh 17:26 )
”Ty HERRENS (JHVH) namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud.”
(5 Mos 32:3)
Frågan om Guds namn är dagsaktuellt.
Förutom att det är bibliskt att uttala, upphöja, förkunna och kalla Jesus Kristi Gud och Far med Hans rätta namn, JHVH, är det också viktigt för oss att veta att Guds egennamn är viktigt i vår relation med Gud själv. ”Aldrig i livet” tänker du kanske. ”Jag känner till massor av gudsmän och gudskvinnor som har gjort enormt mycket för Gud utan att använda Hans namn i sin personliga relation med Honom.” Du har helt rätt! Vi säger inte att de som inte använder Hans namn i sin personliga relation inte är frälsta eller att de inte kan användas starkt av Gud. Inte alls!
Det vi däremot vill fråga dig om är detta: Vad hade du sagt om du mötte en person som hävdade att han/hon var frälst, född på nytt och levde ett starkt liv med Gud i sin lönkammare men samtidigt vägrade använda namnet Jesus i sin relation men Honom? Vad hade du sagt till denna person om han/hon berättade att han levde med Guds Son och tillbad Guds Son, men att han/hon aldrig i sitt liv önskade använda namnet Jesus, prisa namnet Jesus, förkunna namnet Jesus eller påkalla namnet Jesus? Vad hade du sagt till denna person? Hade det varit näst intill otänkbart att man kan ha ett djupt förhållande till Jesus från Nasaret utan att utala namnet Jesus?
Otänkbart att ta bort namnet Jesus.
Ser du hur viktigt detta underbara namnet Jesus är? Ser du hur viktigt och centralt detta namn är för din relation med Honom? Ser du att du i din dagliga relation med Honom nämner namnet Jesus åtskilliga gånger, och ser du hur otänkbart det vore om du inte hade velat uttala Hans namn när du ber, sjunger eller vittnar för andra människor.
Det borde vara otänkbart att ta bort Guds namn också!
Lika irrationelt är det att inte använda vår Guds namn i vår relation med Honom. Lika felaktigt är det att tillhöra honom utan att vilja nämna, lovprisa, förkunna eller uttala Hans namn. Hur kan man tycka att det är förkastligt att en efterföljare av Jesus inte vill nämna Jesu namn och samtidigt mena att man inte behöver nämna Guds namn i sin relation med Honom? Om man tycker det är ok är det enligt vår mening ett hundra procent inkonsekvent teologi! Det är också vår mening ett bevis på oärlighet och en ovilja att undersöka vad som är sant och rätt i denna fråga.
Låt oss fortsätta kalla Gud vår Far, vår Herre, Herren, Gud den allsmäktige etc, men låt oss för allt i världen inte glömma att Han hela 6973 gånger kallar sig själv för Jehova. Att stå upp för denna sanning kan omöjligt vara sekteristiskt eller villfarelse, snarare tvärtom.
M.A Theol. studerande Ulf Heines
Tags: Guds namn, Jehova, Jesu namn, JHVH
This entry was posted on 20 augusti, 2008 at 22:47 and is filed under Andy, Gästblogg. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Responses are currently closed, but you can trackback from your own site.
20 augusti, 2008 / 23:24
Jeg har skrevet om det samme selv på bloggen min. Dette er skandaløst og en grov synd. Tradisjonen og Skriften skal samsvare – noe som den ikke gjør i dette tilfellet.
20 augusti, 2008 / 23:28
Ulf Heines skrev: ”Låt oss fortsätta kalla Gud vår Far, vår Herre, Herren, Gud den allsmäktige etc, men låt oss för allt i världen inte glömma att Han hela 6973 gånger kallar sig själv för Jehova. Att stå upp för denna sanning kan omöjligt vara sekteristiskt eller villfarelse, snarare tvärtom”.
Du har helt rätt; vad är detta för larv från Påven!
21 augusti, 2008 / 00:25
1889 Darby Bible, 1898 Youngs Literal Translation, Literal Translation of the Holy Bible og Modern King James Version bruker Jehova for Herren.
Disse finner du på E-Sword.
Mvh.
CatoI.
21 augusti, 2008 / 00:55
Det behøves en ny reformasjon.
Egil
21 augusti, 2008 / 07:58
Bra artikkel Ulf, men så kommer man til det som mange er uenige om, er det Yahveh eller Jehova? eller ingen av delene altså bare YHVH… Er ikke Jehova også en vestlig oversettelse?, Var det ikke slik at de første forfatterne av Bibelen at man skrev navnet til Gud slik YHVH eller fordi man hadde slik respekt for navnet i seg selv, hvem kom på at det skulle være en E, O og en A i mellom disse?
Se her for mer om temaet.
http://espanol.answers.yahoo.com/question/index?qid=20070226103836AAilK7n
21 augusti, 2008 / 08:11
Andy
Det är tråkigt att det norska magasinets feltolkning har fått dig att reagera på fel sak. Vad Kyrkan har sagt är att det är olämpligt att uttala Guds namn i mässan.
Från <a href=”http://www.catholicculture.org/news/features/index.cfm?recnum=60153″Catholic World News är följande saxat (min fetmarkring):
Det handlar alltså om att komma tillrätta med ett missbruk som smygit sig in… Inte att ”Guds heliga namn [ska] förbjudas”! Det vore klädsamt med lite mer eftertanke och efterforskning innan ni tar er för pannan och suckar över förfallet i Kyrkan…
Allt gott!
21 augusti, 2008 / 08:26
Anledningen är väl troligen för att blidka judarna. Slutmålet för Vatikanen är att ta över Jerusalem. Tidigare svärd numera diplomati.
21 augusti, 2008 / 08:31
Titta Katolska kyrkan börjar närma sig sina judiska rötter… Något alla MFSare borde jubla över
21 augusti, 2008 / 09:00
Gustaf
Slutmålet är nog inte Jerusalem, däremot är nog ett mål alla judars omvändelse… Önskar inte du också det?
Du är ett charmtroll
Allt gott!
21 augusti, 2008 / 09:03
Tetragrammaton har aldrig använts av kristna. Utan man använde efter judisk sedvänja, Adonai, Kyrios dvs Herren. Påven tycker att man bör fortsätta denna sedvänja och använda begreppet Herren istället för JHVH. Jehova är som bekant en felaktigt läsning av Tetragrammaton, där vokalerna för Adonai blandas in i gudsnamnet.
21 augusti, 2008 / 09:13
Gustaf
Du får gärna beskriva på vilket sätt detta är att gå från svärd till diplomati.
Eftersom du kan läsa såg du ju att ”the Name of God is not spelled out in any authorized translation of the Roman Missal.” och att ”the Name of God is not spelled out in authorized Catholic translations.” Det rör sig alltså bara om att gå tillrätta med ett modern missbruk där Guds namn börjat användas och skrivas ut i liturgiska sånger!
Det måste vara jobbigt att se spöken överallt, inte konstigt att du är spökrädd
Allt gott!
21 augusti, 2008 / 09:16
Om diskussionen handlar om den katolska mässan så tycker jag det är upp till katolikerna hur de vill ha det. Däremot har jag en del synpunkter på hur YHWH används i de svenska bibelöversättningarna. Samma gäller troligen för de flesta översättningar till engelska.
Jag tycker nog att det finns flera sätt att översätta det. Det ena är att översätta det som det ska uttalas, ungefär Yachwe, tror jag. Men de som är bättre bevandrade i hebreiska vet säkert mer.
Det andra är att använda de olika titlarna som judarna använder, istället för att köra med HERREN hela tiden oavsett titel. Alltså att översätta HaShem, Adonai, Elohim och vilka fler titltar det nu finns, till deras svenska motsvarigheter.
21 augusti, 2008 / 09:26
Samuel,
Påven har bara uttalat sig om hur gudsnamnet bör användas i katolsk liturgi. Han anser att YHWH ej skall läsas ut utan att man istället skall använda Herren.
Det var förresten ngn som antydde att det kan vara så att tetragrammaton börjat användas för att det är ”gender inclusive” Inte troligt enl mig.
21 augusti, 2008 / 09:34
Den katolska kyrkan är ju inte en kristen kyrka, så därifrån kan man inte förvänta sig någon respekt för Guds namn heller. Låt dem fortsätta med sin tillbedjan av avgudar medan vi kristna tillber Jag Är.
21 augusti, 2008 / 09:40
”Kristen” Kristensson,
Fortsätt du i din villfarelse……
Härligt med människor som visar sån respekt för andra människors djupa tro……
21 augusti, 2008 / 09:44
Kristen Kristensson,
Det är just av respekt för gudsnamnet som det ej läses ut.
Må Gud välsigna dig.
21 augusti, 2008 / 09:55
Kjære 33000,
Du har sikkert et navn. La oss si at du,33000, heter Svante. Dersom man har respekt for deg som person, ville du da at vi, under hele din livsstid, aldri skulle kalt deg for Svante? Er det virkelig respektfullt at du hele ditt liv skulle bli kalt Svensken, Pojken, Mannen etc? Nei, du har fått et navn og det mest respektfulle er å bruke dette navnet. Spesiellt om du selv ønsker at vi skal bruke det, ja fra evighet til evighet (2.Mos.3:15)
21 augusti, 2008 / 10:03
Alle,
Dersom det er respektfult å ikke uttale JHVH på grunn av dets opphøyethet, hva da med navnet Jesus?
Bibelen sier at Jesu navn er over alle andre navn (Fil.2:9).
I følge prinsippet til 33000 om ”respekten for navnet gjør at vi ikke uttaler dette”, burde vi også la være å uttale Jesu navn.
Er du villig til å slutte med å uttale Jesu navn? Men heller si Mester, Medler, Hyrden, Lærer? Som du vet er jo Jesus ikke hans EGENTLIGE navn heller…Ingen vet jo helt eksakt hvordan man uttaler Yehoushua, Jehshua, Iesous osv.
Om vi skal la være å uttale navnet til JHVH fordi det er så hellig, ja da burde vi sannelig slutte med å si Jesus også.
Vil du det?
21 augusti, 2008 / 10:17
Egil,
Det finns ingen som vet hur JHVH skall uttalas till att börja med, det vi har är på sin höjd kvalificerade gissningar.
Judarna uttalar aldrig gudsnamnet, de började i samband med den babyloniska fångenskapen att ersätta det med Adonai, man satte in vokalerna för Adonai i gudsnamnet och det utläses alltid Adonai då man läser från Torahn. Den ende som kände till hur det uttalas var Kohen Gadol, översteprästen, som en gång om året på försoningsdagen trädde in i det allraheligaste och viskade det.
De första kristna övertog judarnas respekt för gudsnamnet.
Vi använder Herren eller på grekiska Kyrios, enligt nya testamentet.
Det är därför som ”Jesus är Herre” är en bekännelse till Kristi gudomlighet.
21 augusti, 2008 / 10:19
For det første har Gud et navn; JHVH (endonym) som på norsk gjerne blir skrevet Jehova (et eksonym). Det blir det samme som James – Jakob; samme navn, men skrevet ulik grunnet ulike språk.
For det andre ønsket DHÅ å ha navnet med i Bibelen, så da bør ikke vi ta det ut – det står jo om hva som skjer med de som trekker i fra eller legger til det som står i Bibelen. Her hjelper det ikke å komme dragende med tradisjonsargumentet. Tradisjonen og Skriften skal jo samsvare, og det gjør de ikke i dette tilfellet.
For det tredje brukte de gresktalende jødene tetragrammet i sine greske skrifter. De eldste utgavene av Septuaginta bruker Guds navn, det samme gjør Hieronymus. I tillegg er det interessant å merke seg at den katolske oversettelsen ”The Jerusalem Bible” bruker konsekvent Jahve som oversettelse av tetragrammet JHVH, men den bibelen må vel forkastes nå siden paven vil redigere Guds ord? Nei, denne jødiske tradisjonen strider mot Ordet – uansett hvor from den i utgangspunktet er.
21 augusti, 2008 / 10:32
Patriarken,
Hos de kristna fanns det aldrig ett strikt förbud att använda gudsnamnet. Jesus har gjort oss fria, även frå vidskepelse.
JHVH är bara konsonanterna, ingen vet hur det skall uttalas.
JHVH har aldrig tagits ut ur bibeln.
Påvens ord berör den katolska liturgin och inte Skriften.
21 augusti, 2008 / 10:36
33000
Du svarer ikke på mitt spørsmål om du nå også skal slutte å uttale navnet Jesus. Det burde du gjøre siden dette navnet er opphøyd og hellig (Fil.2:9) og man vet heller ikke EKSAKT hvordan Jesunavnet skal uttales. Ditt resonnement er derfor inkonsekvent.
Dessuten ser du av ditt eget resonnement at Jødene brukte navnet (i alle fall før 586 f.kr og av Ypperstepresten).
At frafalne jøders tradisjon skal bestemme vår kristne tradisjon er absurd. Den Sanne Yppersteprest, Jesus Kristus, husker svært godt navnet og hadde en intim relasjon til dette navnet. Det var derfor han kom får igjen å åpenbare Navnet for oss og lære oss at det igjen skulle helligholdes (Joh.17:6, Romerne 15:9, Matt.6:9)
21 augusti, 2008 / 10:44
Patriarken
Om du ønske å kalle Gud James eller Jakob så legger ikke paven seg i det.
Men han har bare bestemt at under messe så skal JHVH uttales som Herre, slik jøder og kristne alltid har gjort.
Om du mener du har et bibelsk grunnlag for å hevde at tetragrammet uttales som Jehova, Jahve, James eller si og så …vil jeg gjerne se hvilket bibelvers du henviser til!
Alt godt!
21 augusti, 2008 / 10:49
Egil,
Självklart får man använda namnet Jesus, med tillbörlig vördnad naturligtvis.
Jesus verkar föredra att de kristna använder ”Fader” ”Abba” då man ber.
Det är kanske ett tecken i tiden att frikyrkliga lägger så stor vikt vid vad påven säger om katolsk liturgi. ; )
21 augusti, 2008 / 10:53
Egil
Visst är namnet Jesus upphöjt och heligt! Men det är ett namn som, till skillnad från Gudsnamnet JHVH, faktiskt uttalas och skrivs ut i bibeln. Det kan knappast råda någon tvekan om att Jesus använde sitt namn som tilltalsnamn, och Han har inte förbjudit oss att använda det. Gud använder inte sitt namn som tilltalsnamn, eftersom det är så heligt. Judarna respekterade det, liksom de första kristna, och uttalade inte Gudsnamnet (förutom när översteprästen uttalade det vid ett tillfälle per år). Kyrkan anser att vi bör fortsätta att repsektera och vörda Gudsnamnets helighet och inte använda det i liturgin (dvs i gudstjänsterna)!
Allt gott!
21 augusti, 2008 / 10:56
33000
”
”Det är kanske ett tecken i tiden att frikyrkliga lägger så stor vikt vid vad påven säger om katolsk liturgi.
Det verkar onekligen så
Allt gott!
21 augusti, 2008 / 11:04
En sak är helt säker för alla som läser den hebreiska Skriften som handlar om UPPENBARELSE och inte har minsta tvivel om VEM Gud är:
Namnet är HERREN = JHWH (‘jag är’), ‘kommen i köttet’ > ‘JAG ÄR innan Abraham var’ (Jahshua = Jesus).
Eftersom romersk-katolsk ‘kyrka’ inte har hebreiska rötter utan hedniska (avgudadyrkan och många gudar med olika namn), så har inte den den sanne judiske Jesus heller.
Det borde alla se, alla de som läser Skriften.
”Den som har ögon….”
…………………
21 augusti, 2008 / 11:09
Kjære Tuve,
Det er klart at Jesu navn er skrevet ut i teksten. Det er jo skrevet på koine gresk.
Det er også klart at JHVH ikke er skrevet ut i teksten. Det er fordi hebraisk ikke har vokaler.
Eva, Eseikel, Adam, David, Habakkuk, Saul (og alle andre navn) er heller ikke skrevet ut i teksten. Hvorfor? Hebraisk, Tuve…Hebraisk….
Når du påstår at Jødene ikke uttalte JHVH, har du nok sovet i religionstimene. Hele Bibelen er full av vers som sier ”Påkall Jehovas Navn” (Sal.105:1). Hva tror du de gjorde når de påkalte Jehova? Jo, siden det var ”mange guder og mange herrer” (1.Kor.8:5-7) ropte israelittene til sin Gud ved å si JEHOVAH. Som du vet var både Ba’al , Dagon, Astarte etc ”Adonai” og ”El”. For å vise hvilken Adonai og hvilken El jødene tilhørte var det derfor viktig å bruke den sanne Els navn, nmelig JHVH.
At dette senere ble forandret av frafalne jøder tar jo ikke bort det bibelske vitnesbyrdet.
Som katolikk følger du bibel og tradisjon. Jeg oppmuntrer deg til å ikke holde deg til en frafallen jødisk tradisjon, men heller den oprinnelige tradisjon som Gud selv innstiftet da han sa. ”Jeg er Jehova. Dette er mitt navn. Dette skal dere kall meg fra slekt til slekt, ja i all evighet” (2.Mos.3:15)
21 augusti, 2008 / 11:10
Jesus Sade: Så skall ni be: ‘Fader vår som är i himlen…’
Mvh ac
21 augusti, 2008 / 11:13
Deborah,
Om inte den katolska kyrkan skulle ha funnits, så skulle du aldrig ha fått veta vem Jesus är.
21 augusti, 2008 / 11:16
33000,
Nä, för i Din värld så skulle inte Gud kunnat lansera sin frälsningsplan utan påven va?
21 augusti, 2008 / 11:21
Jag får inte ihop det här.
* Å ena sidan handlar inlägget om att namnet Jesus tagits bort ur den nya bibelöversättningen (har det verkligen det? Jag har inte den själv så jag kan inte kontrollera det)
* Samtidigt sätts rubriken till en felaktig slutsats om katolska kyrkans respekt, i den judiska traditionens efterföljd, för Gudsnamnet.
* Därefter angrips katolska kyrkan såsom okristen med skumma och illasinnade avsikter eftersom den
1. Inte vill tilltala Gud med Hans namn
2. Antagligen vill fjäska för judarna, med hemska tankar: ”Slutmålet för Vatikanen [intressant att det nu inte är katolska kyrkan utan Vatikanen det gäller. ] är att ta över Jerusalem. Tidigare svärd numera diplomati.”
Här kan verkligen inte katolska kyrkan göra rätt.
Antingen beskylls den för att förneka det judiska arvet eller att fjäska för judarna.
Vad i all världen gör alla andra här om inte fjäskar ständigt för judarna… annat kan det ju inte vara då ingen av dem har i tankarna att bli jude. Vad är då deras skumma tankar?
”Slutmålet för [frifräsarna på Aletheia] är att ta över Jerusalem. Tidigare svärd nu diplomati”
Ni säger emot er själva hela tiden. Det enda ni har beständigt och allihopa är ert hat mot katolska kyrkan.
Jag har ett förslag på trosbekännelse åt er, kära frifräsare:
”Allt som katolska kyrkan tror, lär och förkunnar det förnekar jag.”
21 augusti, 2008 / 11:25
Haggaj,
”Ingenting är omöjligt för Gud”
I verkligheten grundade Han sin kyrka på klippan, Petrus, och dödrikets portar kommer aldrig att få makt över henne.
I denna byggnad infogas vi som levande stenar.
21 augusti, 2008 / 11:46
vad ni håller på med är internt käbbel, ni är katoliker allihopa i grund och botten.
21 augusti, 2008 / 12:03
Helena skriver:
”Här kan verkligen inte katolska kyrkan göra rätt.
Antingen beskylls den för att förneka det judiska arvet eller att fjäska för judarna.”
¨Vi får trøste oss med at Jesus kjente likedan.
Du fikk meg til å tenke på dette bibelverset:
Matt 11:
16. Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som
sitta på torgen och ropa till andra barn
17. och säga:
‘Vi hava spelat för eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorgesång,
och I haven icke jämrat eder.’
18. Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger
man: ‘Han är besatt av en ond ande.’
19. Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger
man: ‘Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners
och syndares vän!’ Men Visheten har fått rätt av sina barn.»
21 augusti, 2008 / 12:04
Guds frid vänner!
En svart ängel såg jag på himlen och han sådde. När jag sänkte min blick såg jag en man som gick och sådde frön i jorden och mycket folk följde efter. Samtidigt när jag vände mig om var en tornado på väg mot samma håll som den stora folkskaran gick. Och jag hörde en röst som bad böner och jag blev förundrad över att rösten jag hörde var just den som var det folkets ledare. Jag stod vid sidan om alltihop och kunde se att denna tornado var på väg mot denna människomassa. Jag bara stod där häpen och förundrad över att detta kunde ske mot detta stora hav av människor. Denna tornado som jag såg befanns sig nära.
Mina kära trossyskon – låt oss vara vakna och ta vara på tiden. Låt oss vaka och be att vi befinner oss på den eviga vägen. Låt oss ta emot korrigering så att vi befinner oss på rätt väg. Kung David bad: ‘
‘Utransaka mig Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
‘Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.’ Ps.139:23-24.
Kärlekshälsningar
ac
21 augusti, 2008 / 12:18
Intressant artikel!
Jag erinrar om att Ulf Heines, tillsammans med en grupp norska studenter på LOU (Livets Ords Universitet) hade en rejäl dispyt med lärare (framför allt Svante Rumar) ang. Guds namn. Är nämligen lite bekant med en av personerna i denna grupp. Den norska gruppens hållning i denna fråga var tydligen inte så väl uppskattad så att man mer eller mindre tvingades göra avkall på sin uppfattning. Där var väl SR uppfattning helt i linje med KK.
Oavsett vad som var rätt, så kunde man kanske uppleva att det blev lite trångt i tak när det blev en sån konflikt av hela saken. (def fanns väl kanske andra saker också inblandade).
LOU:s ledning ansåg att gruppen avvek från det rätta perspektivet. Vet att det blev en hel del samtal med UE och ledningen och omvändelse under galgen.
Lite trist sätt!
21 augusti, 2008 / 12:32
ac
Ja, la oss ransake oss selv så at vi går på den evige Veien.
Jesus ga oss to bud, la oss holde dem.
Jesus sa:
1. »Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
2. Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var
och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer
frukt.
3. I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
eder.
4. Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke
kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i
vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.
5. Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och
jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I
intet göra.
6. Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en
avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana
grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.
7. Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I
bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
8. Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt
och bliven mina lärjungar.
9. Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder;
förbliven i min kärlek.
10. Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag
har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.
11. Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i
eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
12. Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har
älskat eder.
Hat har fører ikke noe godt med seg. Det kan til og med føre en vekk i fra kristendommen. La oss holde de to bud Gud ga oss, så vil Gud være en lampe inni oss og vise oss den rette vei.
Guds velsignelse til alle!
21 augusti, 2008 / 16:07
33000…
Det är höjden av högmod, att påstå katolska ‘kyrkans’ upphöjdhet i frälsningsfrågan: JHWH, HERREN, är fullt kapabel att vaka över sitt eget Ord utan hjälp från avgudadyrkan.
HERREN är ”Abrahams, Jakobs (= Israels) och Isaks Gud”, vilket innebär att Han har anförtrott uppdraget åt ett folk som skulle förkunna Hans Namn (som är över alla andra namn – speciellt påvens).
Guds löften ges alltid i FÖRBUND mellan två parter: till Abraham – därför är vi alla ‘abrahamiter’ men inte ‘israeliter = judar’.
Det är inte att vara jude som är i fokus utan att vara…en hebré. Och är man en hebré, då har man kärlek till sin ‘släkt’ som är judarna.
Således är vår Gud, HERREN, ”Abrahams, Jakobs och Isaks Gud = elohim” – vi är släkt och har samma Gud – ”vår Fader”!
Det finns dock andra begrepp på den andliga arenan, som är ockulta, där begreppet ”fader” förekommer också: (se Helena Blavatskys visdom) > ”Då atma (vår sjunde princip) är identisk med den universella anden och människan till sitt väsen är ett därmed, vad är då den egentliga monaden?
Den är den homogena gnista, som i miljoner strålar utgår från de ”sju” – vilka vi längre fram skall tala om. Den är gnistan som UTGÅR från den OSKAPADE strålen – ett mysterium. Enligt den esoteriska och även den exoteriska nordbuddhismen utsänder Adi-Buddha (Chogi dangpoi sangye), den okända Enheten, som saknar begynnelse och slut och är identisk med Parabrahm och Ain Sof, en klar stråle ur sitt mörker.
Denna är (det första) Logos eller Vajradhara, den högste Buddhan (även kallad Dorjechang). Såsom varande alla mysteriers herre kan han ej manifestera sig, utan utsänder i manifestationens värld sitt hjärta, ”diamanthjärtat”, Vajrasattva (eller Dorjesempa). Detta är det andra Logos i skapelsen, varur de sju utgår – enligt den bemantlade exoteriska läran de fem – Dhyani-Buddhor, som kallas anupadaka, de ”föräldralösa”.
Dessa Buddhor är de ursprungliga monaderna från det okroppsliga varats värld, arupa-världen, vars intelligenser saknar (dock endast på detta plan) såväl form som namn enligt det exoteriska systemet, men i den esoteriska filosofin har sina särskilda sju namn. Dessa Dhyani-Buddhor utsänder eller skapar ur sig själva förmedelst dhyana de himmelska jagen – de övermänskliga Bodhisattvorna.”
http://www.teosofiskakompaniet.net
…….
Snarare är alltså den katolske Jesus en ‘Bodhisattva’ än den judiske Människosonen. Så ovanstående ockulta principer utgör idag grunden till dagens ekumenik.
……
Petrus är inte ‘klippan’ som Jesus bygger sin församling på, eftersom Petrus var bara en ofullkomlig människa!
Gud bygger på uppenbarelse och inte på människor….Däremot använder Han människor i sin tjänst först efter det, att de har ingått ETT FÖRBUND med Honom och lyder Ordet.
”Den som älskar mig, håller mina bud.” – sa Jesus.
Motsatsen till NÅD är inte Torah (undervisning) utan det är laglöshet.
………..
21 augusti, 2008 / 20:40
Det verkar som om någon rökt på rejält och det är inte rökelse.
21 augusti, 2008 / 23:11
‘En svart ängel såg jag på himlen och han sådde. När jag sänkte min blick såg jag en man som gick och sådde frön i jorden och mycket folk följde efter.’
Denne ängel var fienden, det hoppas jag framgick av inlägget.
‘Samtidigt när jag vände mig om var en tornado på väg mot samma håll som den stora folkskaran gick. Och jag hörde en röst som bad böner och jag blev förundrad över att rösten jag hörde var just den som var det folkets ledare. ‘Förundrad’ eftersom detta var villfarelsen i drömsynen. Jag stod vid sidan om alltihop och kunde se att denna ‘tornado’ var på väg mot denna människomassa. Jag bara stod där häpen och förundrad över att detta kunde ske mot detta stora hav av människor. Denna ‘cyklon’ som jag såg befanns sig nära.’
‘Mina kära trossyskon – låt oss vara vakna och ta vara på tiden. Låt oss vaka och be att vi befinner oss på den eviga vägen. Låt oss ta emot korrigering så att vi befinner oss på rätt väg. Kung David bad: ‘
‘Utransaka mig Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
‘Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.’ Ps.139:23-24.
Guds frid
ac
21 augusti, 2008 / 23:21
I arise today
Through God’s strength to pilot me;
God’s might to uphold me,
God’s wisdom to guide me,
God’s eye to look before me,
God’s ear to hear me,
God’s word to speak for me,
God’s hand to guard me,
God’s way to lie before me,
God’s shield to protect me,
God’s hosts to save me
From snares of the devil,
From temptations of vices,
From every one who desires me ill,
Afar and anear,
Alone or in a mulitude.
I summon today all these powers between me and evil,
Against every cruel merciless power that opposes my body and soul,
Against incantations of false prophets,
Against black laws of pagandom,
Against false laws of heretics,
Against craft of idolatry,
Against spells of women and smiths and wizards,
Against every knowledge that corrupts man’s body and soul.
Christ shield me today
Against poison, against burning,
Against drowning, against wounding,
So that reward may come to me in abundance.
Christ with me, Christ before me, Christ behind me,
Christ in me, Christ beneath me, Christ above me,
Christ on my right, Christ on my left,
Christ when I lie down, Christ when I sit down,
Christ in the heart of every man who thinks of me,
Christ in the mouth of every man who speaks of me,
Christ in the eye that sees me,
Christ in the ear that hears me.
I arise today
Through a mighty strength, the invocation of the Trinity,
Through a belief in the Threeness,
Through a confession of the Oneness
Of the Creator of creation
21 augusti, 2008 / 23:52
33000
Väldigt vackert och fint!
Gud frid
ac
22 augusti, 2008 / 01:14
Utrolig trist å se at en debatt om vi bør uttale JHVH eller ei kan ”spåra ur” såpass som dette…
Egil
22 augusti, 2008 / 17:28
Såvitt jag vet så är det bara Mose som har fått höra Herren själv uttala sitt eget namn hörbart.
Han skrev ner det och då blev det de fyra hebreiska konsonanterna (som jag p.g.a. datateknisk bristfällighet inte kan skriva här) som sedan har översatts till svenska och då blir ”YHWH” eller ”JHVH”…eller nåt.
Efterssom jag inte har Mose kunskap och erfarenhet och vet således inte vilka vokaler han eventuellt hörde emellan dessa konsonanter vet jag inte hur namnet ska uttalas.
Visst är det av den anledningen som de flesta judar inte vill uttala namnet, p.g.a risken att använda fel namn till sin älskade herre.
Rätta mig om jag har fel.
Förr tyckte jag det var mycket märkligt att judarna inte uttalade Guds namn. Jag blev till och med, mångårig frikyrko-nisse som jag är, arg över detta.
Nu tycker jag det visar på gudsfruktan att i stället för att CHANSA på något som kan visa sig vara fel, istället använda egenskaper som man VET att han innehar…
…som…Herren, den evige, den högste!
Det fanns alltså en logisk rimlig anledning som jag inte kände till.
Så kan det vara ibland!!!
23 augusti, 2008 / 11:31
Jaså, 33000…
Denna dikt kan bes av New age också….
*Världsanden* å färde utan Förbundet med JHWH.
Dikten är således inte ‘hebreiskt tänkande’ utan har allmänna drag och..ockulta inslag.
Skaparen av allt är nämligen ingen NAMNLÖS ‘creator’ utan HERREN JHWH – ”Abrahams, Jakobs och Isaks elohim” i Förbundet med ett lydigt folk som håller Hans bud.
…………
23 augusti, 2008 / 12:36
Kjære FunkyPelle,
Det at man ikke visste hvordan man skulle uttale JHVH er litt missvisende.
Som du vet er INGEN hebraiske navn skrevet ut i sin helhet i grunnteksten, siden hebraisk kun har konsonanter. Dette gjør ikke at Dvd (david), slmn (salomon) osv ikke blir uttalt.
Det samme er med JHVH. Jødene brukte flittig dette navne inntil frafallet fra pakten med Gud.
Vi som nå er i pakt med Gud bør derfor også flittig bruke navnet. Det er jo Gud selv som har påbudt oss å gjøre dette når han sier ”Jehova er mitt navn. Dette skal dere kalle meg fra slekt til slekt, ja i al evighet ” (2.Mos.3:15).
Vi vil vel ikke dyrke en Gud man ikke kan si navnet på?
PS. Om JHVH er vår far er det naturlig at vår kjærlige pappa vil at vi skal kalle ham for hans rette navn. Ville ikke din svenske pappa ha likt det? Eller kaller du han bare ”O store høvding”, ”Familiens Overhode”, ”Min Herre”?
23 augusti, 2008 / 16:45
Egil,
Efterssom han själv säger uttryckligen till Mose att detta är det namn han vill att vi ska använda, så vill även jag använda det namnet…OM JAG BARA VISSTE VAD DET ÄR.
Du behöver inte tveka en sekund på att jag vill veta det och använda det!
Jag kan garantera att alla judar och de flesta övriga bibeltroende vill det likaså.
Jag vill, jag vill, jag vill…!
(är jag tillräckligt tydlig?)
Vad är det då?
Du gav ju nyss två olika. Dels ”JHVH” och ”Jehova”.
Menar du att det uttalas ”Jehova”?
Hur VET du att det är vokalerna e o a som ska in emellan?
Det kan ju lika gärna vara o y e och då blir det ju ”Johyveh”. (det kanske de från finland gillar).
Ursäkta om det känns som jag raljerar…jag kunde inte hålla mig
men mitt motiv är ärligt.
Jag vill veta hur du kan veta!
//Kärlek
23 augusti, 2008 / 20:02
Kjære FunkyPelle,
Takk for din ærlighet og din kjærlighet.
Leningrad-kodeksen (nr. B 19A), som er fra 1000-tallet e.v.t., har vokalpunkter i forbindelse med tetragrammet som gir formene Jehwạh, Jehwịh, og Jehowạh. I Ginsburgs utgave av den massoretiske tekst gir vokalpunktene i forbindelse med Guds navn formen Jehowạh. De fleste hebraiskkyndige betrakter «Jahve» som den mest sannsynlige uttaleformen. De henviser til at den forkortede formen av navnet er Jah, som blant annet forekommer i Salme 89: 8 og i uttrykket halelu-Jạh (som betyr «Lovpris Jah!»). (Sl 104: 35; 150: 1, 6) Formene Jehọ, Jo, Jah og Jạhu, som forekommer i den hebraiske stavemåten av navn som Jehosjafat, Josjafat, Sjefatja og andre, kan også alle være avledet av Jahve. De første kristne skribenters greske transkripsjoner av navnet peker i noenlunde samme retning med stavemåter som Iabẹ og Iaouẹ, som på gresk uttales omtrent som «Jahve». Språkforskerne er likevel langtfra enige om saken, og noen gjør seg til talsmenn for en helt annen uttale, for eksempel «Jahuwa», «Jahuah» eller «Jehuah».
Ettersom det ikke er mulig i dag å fastslå med sikkerhet hvordan navnet skal uttales, synes det ikke å være noen rimelig grunn til å forlate den velkjente formen «Jehova» til fordel for en annen form som er foreslått. Hvis man gjorde det, måtte man, for å være konsekvent, også forandre stavemåten og uttalen av en hel rekke andre navn i Bibelen: Jeremia måtte forandres til Jirmejạh, Jesaja til Jesja‛jạhu og Jesus enten til Jehosjụa‛ (som på hebraisk) eller til Iesous (som på gresk). Hensikten med ord er å formidle tanker; navnet «Jehova» identifiserer på norsk og andre språk den sanne Gud, og det formidler i dag denne tanken på en mer tilfredsstillende måte enn noen av de foreslåtte erstatningsformene
Men i de mange bibelske navnene som Guds navn er en del av, blir denne midterste vokallyden tatt med både i de originale og i de forkortede formene, som i Jehonatan og Jonatan. Professor Buchanan sier derfor angående Guds navn: «Ikke i noe tilfelle er vokalene oo eller oh utelatt. Ordet ble noen ganger forkortet til ’Ja’, men aldri til ’Ja-weh’ . . . Når tetragrammet ble uttalt med én stavelse, var det ’Jah’ eller ’Jo’. Når det ble uttalt med tre stavelser, må det ha vært ’Jahowah’ eller ’Jahoowah’. Hvis det noen gang ble forkortet til to stavelser, må det ha vært ’Jaho’ .» — Biblical Archaeology Review.
Disse kommentarene hjelper oss til å forstå den uttalelsen som Gesenius, en hebraiker på 1800-tallet, kom med i sitt verk Hebrew and Chaldee Lexicon to the Old Testament Scriptures. Han sa: «De som anser יהוה [Je-ho-wah] for å være den virkelige uttalen [av Guds navn], er ikke fullstendig uten et grunnlag som de kan forsvare sitt syn på. På den måten får man en mer tilfredsstillende forklaring på hvorfor mange egennavn begynner med de forkortede stavelsene יהו [Je-ho] og יו [Jo].»
Everett Fox påpeker likevel i sin nye oversettelse av Mosebøkene: «Både gamle og nye forsøk på å finne tilbake til den ’korrekte’ uttalen av det hebraiske navnet [på Gud] har vært mislykket; verken ’Jehova’, som man kan høre noen ganger, eller ’Jahve’, som har vært mest anerkjent blant forskerne, kan med sikkerhet bevises å være korrekt.» — The Five Books of Moses.
Når du ber til Jesus ber du garantert ”feil”. Jesus heter jo ikke Jesus, men troligvis Jehoshua. Det viktigste er ikke om du påkaller Jesus ved å si Jehoshua, slik han heter på hebraisk. Du kan si Jesus på ditt svenske morsmål. Det samme gjelder Jehova. Om du sier Jahve, Jehova e.l bryr nok Gud seg mindre om, bare du bruker hans navn.
Hvordan kan vi så vise den rette respekt for Ham som har det viktigste navn av alle? Gjør vi det ved aldri å uttale eller skrive hans navn, fordi vi ikke vet nøyaktig hvordan det opprinnelig ble uttalt? Gjør vi det ikke snarere ved å bruke den uttaleformen og stavemåten som er vanlig på vårt språk, samtidig som vi snakker positivt om Ham som har dette navnet, og oppfører oss på en måte som bringer ære til ham?
23 augusti, 2008 / 20:59
Jeg har skrevet om det her: http://konvertitt.wordpress.com/2008/08/13/jhvh/
Litt tungt for meg, som til og med hadde tetragrammet på veggen min før!
24 augusti, 2008 / 09:32
Egil,
Tack för ditt stora engagemang.
Det verkar som om man kan skriva en hel bok om dessa fyra bokstäver, och ändå inte vara helt säker utan man tvingas till slut gå efter ”känslor” och välja ett synsätt.
Du har intressanta och rimliga åsikter.
För mig känns ordet ”Jehova” lite för belastat för att jag ska vilja använda det. Jag kopplar ihop det lite för mycket med Jehovas Vittnens ersättningsteologi och lite annat jag känner mig obekväm i.
När det gäller vår Messias så har jag de senaste åren gått över till ”Yeshua”. Inte för att jag vet att det ÄR korrekt, utan att jag vet att det är MER KORREKT än ”Jesus”.
I början kändes det obekvämt och krystat (efter 35 år av Jesus). Nu känns det naturligt och starkt.
Är detta rätt eller fel? Jag VET inte, men mina känslor måste ju bestämma sig för något! (tills jag har studerat mer och en annan sanning har uppenbarats för mig)
//Kärlek
24 augusti, 2008 / 09:50
funkypelle
Snart har MFS belastat det underbara namnet ”Yeshua” på samma sätt som Jehovas vittnen belastat ”Jehova”. Det är synd. (synd som i tråkigt)
Annars tycker jag ”Yeshua” är fantastiskt vackert….
mvh
D
24 augusti, 2008 / 09:56
Kjære FunkyPelle,
Det at du bruker en annen form av navnet Jesus i din tilbedelse (Yeshua), selv om du vet at dette kanskje ikke er 100% rett uttalt, bør legge grunnlaget for at du også kan uttale Jehova, selvom du vet at kanskje også dette ikke er en 100%lig rett uttale.
Det viktige er at vi bruker både Jesu og Guds navn om enn i et språk-kulturelt lys!
Apg.2:21
24 augusti, 2008 / 13:04
Jag har nu följt samtalet i den här tråden från sidolinjen och är förundrad över en del saker. En del säger att Guds namn är så heligt att man i respekt för det heliga därför inte ska använda hans namn. Andra anser att den vanligaste svenska versionen är så belastat för att Jehovas Vittnen använder just detta.
Till dessa två vill jag säga följande, och jag börjar med nr. 2. Om Jehovas Vittnen har upptäckt sanningar i Skriften bör vi inte vara så fördomsfulla eller rädda för att ta del av dessa. Dock under förutsättning att det verkligen är enligt Skriften.
Det första, som handlade om att Guds namn är så heligt att vi därför inte kan/bör använda det, känns lite som nonsens helt enkelt. Om Gud är vår Far som önskar en intim relation med oss hjärta till hjärta, tror ni då att Han vill att vi talar med Honom genom att kalla honom för allt annat än Hans underbara namn? Om detta skulle vara verkligheten idag så var det inte nödvändigt att förlåten rämnade i templet och vägen till tronen öppnades, för det är ju alldeles för heligt för oss vanliga människor att komma inför det allra heligaste…?
Jag är gift sedan 15 år tillbaka. När jag är tillsammans med min hustru kallar jag henne vid namn, inte för ”hustrun, kvinnan, damen” etc. Jag säger hennes namn för det är så jag talar med henne. Varför gör vi inte det när vi talar med vår Far i himlen? Jag gör inte detta själv ännu, men frågan som ställs i artikeln är en mycket viktig frågeställning som kristenheten borde reflektera ordentligt över. Varför har Guds namn raderats från Skriften? Liknelsen vid att Jesu namn raderas i framtidens Biblar är en tankeväckare tycker jag.
Bless!
24 augusti, 2008 / 18:37
Hmmm… jag är lite förvånat att inte någon av messianerna yttrat sig över den här saken. Kom igen nu, meesianer. Vi efterlyser era tankar kring det här.
Ärligt sagt blev jag lite ställd när jag läste det här. Håller så här långt fullständigt med om det Andy skrev precis ovanför.
24 augusti, 2008 / 20:35
Andy,
Bara en kort tanke.
Använde Jesus själv Gudsnamnet, eller uppmanade Han oss att använda det?
De ord som han använde oftast för att beskriva Gud var ‘Fader’. Se bland annat i bönen ‘Fader vår’ som kom på en direkt förfrågan om hur vi skall be.
Allt gott!
24 augusti, 2008 / 21:11
Tuve:
Bra tanke, för det är sådana som gör att samtalet lever och blir intressant! Personligen tror jag att Jesus sade Guds namn, alltså att han uttalade namnet JHVH. Fader vår säger ju också att det är just Fadens namn vi ska helga/ära, inte Hans olika titlar.
Jag vill ställa en motfråga till dig. Om Guds namn tagits bort så mycket som författaren skriver i artikeln, tror du att Gud bryr sig om det eller att det är likgiltigt? Psalm 9:3 säger ”Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.”
2 Mos 20:7 är ett av buden om att Guds namn inte ska missbrukas. Tror du vi missbrukar det genom att vägra använda Hans namn? Personligen tror jag det. Jag lägger ut en bild av grundtexten från 2 Mos 20:7 så att alla kan se att det är Jehova som är Guds namn, inte ”Herren, Herren Herren” etc. Slutligen citerar jag kinamissionären som skrev om detta för över 100 år sedan:
”Om det är felaktigt att använda Jehova i översättningen, varför har då den inspirerade skribenten då använt det i originalet? ”
24 augusti, 2008 / 21:56
Jag kan tänka mig ett svar i enlighet med Rom.14:1 ff.
Ihop med Judar kan man undvika att uttala namnet (det lär nog vara grunden till RKK:s uppfattning också anar jag) fast för egen del ser jag inte att jag inte skulle kunna få använda guds namn. Visst ska vi inte missbruka guds namn men det känns på ett sätt så självklart att det känns svårt att tro att någon kan komma på tanken att alls inte avända namnet.
25 augusti, 2008 / 10:05
Hvor mange her inne er det som egentlig bruker guds navn? Her inne på bloggen mener jeg.
9 september, 2008 / 22:25
Det kan kanske vara intressant att veta att Guds namn, i form av tetragramatonet, JHVH, har hittats i icke-religiösa texter som man funnit på lerskärvor. Det torde visa att namnet varit i allmänt omlopp och inte bara brukats inom den religiösa hierakin. De som skrev det borde ha vetat hur det skulle uttalas.