Och nu till min kommentar…

Som fd. Livets Ordare i 11 år .Och i 22 års Gemmenskap med den församlingen och tros rörelsen. Kan jag förstå om du regerar Kännslomäsigt Eskil L ,på Forsgrens ifrågasättande av trosförkunnelsen. För så har jag själv med gjort efter vår övertygelse om tron. Och den närhet man haft till varan inom trosrörelsen och Livets Ord . Det är ju inte alltid lätt att hantera att man själv och ens vänner blir ifrågasatt . Om ett eller annat . Eller sin övertygelse . För här handlar det ju om övertygelse , om tron på Gud . Och det kan ju handla om mångårigt slit och liddande att få sig själv och familj , släckt och vänner och folck i allmänhet ,och världen över .Och sin församling att tro på sin övertygelse . Så jag vet vad som mennas med blod svet och tårar . När det gäller övertygelse och tro på Gud .Och beundran och repeckt för dem som härdat ut för oss andra . Så vi skulle Kunna ,också få chansen, att Tro på Gud och få mer av Guds sundhet i tron. Som de… Och jag vet så sårande och kränckande det känns när nån utomstående ifrågasätter dessa vi beundrar och älsckar mest och vår övertygelse … Och hur svårt det kan vara att apcetera på ett lungt och sansat och förståndigt vis och med frid med Gud och hålla frid med vederbörande . Som Gud skulle vilja och inse hur det vore lämpligast ,och behärscka sig och vilja det med . Och att vilja lyssna på ifrågasättande av ens ideer och ideeal. Och kunna överhuvudtaget göra det och vilja det. Utan att atuomatisckt slå till dövöronen och till reträtt eller försvar eller atack . För att försvara tron och sinna trossyskon . Och sitt sammhang och sin försammling etz.. Utan att man alls lyssnar på den man talar med och refleckterar ens över vad den säger. Eller kans ens vågar pga frucktan för attacker etz ,och att det vore synd to.m. . Och hur det kan finnas i ens ide ,ideologi , och telogi och gemmensckap . Som inlärda försvarmeckanismer . Som gör att man reagerar insticktivt , till reträtt ,eller försvar ,eller atack på lämpligt vis . Eller till att bara stå fast i sin övertygelse . Som gör det omöjligt att föra en dilog och samtala om ens insickt och tro .Och om det skulle Gå att se på sacken på ett annat vis än som man göra och ändå kunna behålla sin egen uppfattning om den tycks vara bättre eller är det uppenbart. Eller vid tid för det för eftertancke om sacken . Sed ur en annan synvinckel än man kännt till och ansett och anser. För andra kan Ju upptäckt nåt övrigt andra eller en själv inte Gjort . Så man kan behöva pröva trovärdigheten och ompröva. Om det skulle behövas, ifall ens insikt är fel i någon menning ,eller andras i sackfrågan . Och om sackfrågan skulle Kunna hanteras på annat vis än man är van och lärd och tänck och trott. Och om hur man ska behandla den felande och dens felacktigheter med .Och det skulle ,är mitt råd vara bra för hela trosrörelsen att täncka på .Liksom säckert varje männiscka i något hänsende. Och om tron på Gud och Guds Ord och Guds vilja enlig Guds Ord .Om frälsningen och allting som Gud Helst vill med frid med Gud . Och som målsättning att uppnå frid med Gud och nästan och oss själva och livet och Guds Ord . När det inte är det. Och med andra så mycket det kommer an på oss själva . Och inte är det lät men nödvändig och bäst och rätt och Guds kärleck nåd och sanning enligt Guds Ord som bara Gud kan uppenbara för oss klart och tydligt licksom Guds viljaom allt .Och Gud och försonningen i Kristus försvinner inte om vi omprövar egen eller andras eller Bibeln Guds Ords Trovärdighet . För det står skrivet Heb 13:8 Jesus Kristus är den samme igår och idag och för evigt. Och i Ordet att han är Ordet med Jhon 1 . Och Gud är Ju sanningen och sitt Ord och den verckliga tryggheten och friden som finns och går att lita på. Som säger i Rom 10:13 Var och en som åckallar Herrens namn ska bli frälst. Så det handlar om nåden att få en egen personlig relation med Gud och livet och sig själv med Kristus Guds försoning med Gud bara. Och Gud ,om han finns .Kan ju omöjligt ha fel ,om sanningen om sig och livet, sån som det är . Och Guds Ord och oss och sin vilja enligt sitt Ord om allt eller vad tror ni ??? Frid Ronny Jhon 3:16-17 ps103 1jhon 1:9 ps 23

Har Du verkligen inget I SAK att säga kring inläggen? Det är verkligen urtrist och tungt och säger en hel del om var Du står och hur pass allvarligt, som Du egentligen tar på de eviga spörsmålen!

HaFo

Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.

Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53:

…slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden i sin person, Kristi person.

Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett rent offer:

Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.

Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer. Det är överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där då kroppsligen avsomnar.
—

The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:

”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:

”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
—

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden.

Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
—

Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.

”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.

Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur?

Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)

Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.

Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.

Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan om att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir heltigenom rättfärdiga. Vi ska då bli Honom lika i Hans rättfärdighet.

Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.

Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.
—
Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person).

Segern över den andliga döden vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud).

Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden besegrades.
—

Ang. ”En förbannelse för vår skull”

Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS).

Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.

”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.

Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.

”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp.

Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.

Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
—

Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud var i Kristus och försonade”.

Och det är vad trosförkunnelsen och läran om Jesu andliga död vill göra om intet!

HaFo

Om denne pluralform i hebraisk kan du lese om her, i point 6:

http://achristiancounselor.com/false.html

Mvh.
CatoI.

(1) Gr.t. Dödar.

Bless

Vill även påminna igen om en annan frågeställning, med åtföljande påståenden och Bibelord.Vad säger Dig dessa Bibelord om vad som är offret på korset?

—

Vem vore Jesus om Gud dog i Kristus och människa och Gud vore åtskilda?

Jo, en vanlig från Gud skild andligt död människa som dog kroppsligen och i väntan på kroppens uppståndelse befunnit sig i pinorummet.

Då hade vi inte haft ngn räddning. Ingen seger över den andliga döden (åtskillnaden från Gud). Ingen seger över den kroppsliga döden.

Men “nu var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv”.

“Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)

“Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

“Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.”
(Ef. 2: 13 – 16)

“genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)

—

Det är Kristi persons (Gud och människa förenade “Guds fullhet lekamligen”), kropp och blod som offras och ligger livlös i graven, medan Gud och människa förenade (Kristi person) predikar för andarna i fängelset.

(menar Du Michael, att när det står att Kristus predikar för andarna i fängelset, så är det vid en annan tidpunkt, än när det står att det sker, då när Jesus ”är till kroppen dödad, men i anden (av Anden levandegjord), ”gick han ock åstad och predikade…”)

Eftersom Jesus hela tiden är förenad med Gud (segern över den andliga döden som detroniseras i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet), så kan Han inte heller behållas av den kroppsliga döden.

Jesus besegrar först den andliga döden ( bruten relation mellan Gud och människa) genom att den aldrig sker i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och därmed kan Han så även besegra den kroppsliga döden i människans ställe.

Läs gärna:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H5Bok.shtml

HaFo

När vi kroppsligen avsomnar och kroppen frånskiljs livet och ligger livlös i graven, är vi då bara “halvdöda” (?), när vi i väntan på kroppens uppståndelse enligt Ordet (i Lukas om Lasarus och den rike mannen) befinner oss i “Abrahams sköte” (om vi kroppsligen avsomnat i tron på Jesus) eller i “pinorummet” (om vi kroppsligen avsomnat utan tro på Jesus).

Det står om Jesus att Han är till kroppen dödad men är andligt levandegjord. Han är från evighet andligt levande i Guds gemenskap. Ja, Han är ju Gud själv i Guds person av Fader, Son och Ande.

Det står om hur Han, med kroppen frånskild livet och livlös i graven, så gick Han åstad och predikade för andarna i fängelset.

Ställer ytterligare frågor:

Dör människan mer än en kroppslig död? Är hon utplånad i väntan på den kropssliga uppståndelsen?

I så fall börjar Du närma Dig en av de villfarelser och annan typ av JDS, som jag bemött just under denna länk:

hem.spray.se/harry.forsgren/H5Bok.shtml

Har Du läst igenom länkens innehåll?

HaFo

Jag säger som Luther: Min Gud drack mjölk ur sin moders bröst och dog på ett kors.

Människan är en helhet HaFo, och Jesus är en helhet som sann Gud och Sann människa. Jesus dog på korset, det var inte enbart en fysisk död (vilket börjar närma sig gnostisisme precis som JDS läran) utan en fullkomlig död och offer för våran synder. Han besägrade dock döden genom sin egen död (Hebr 2), men inte därmed sagt att han inte dog.
att Jesus Kristus, vår Gud och Herre, för våra synders skull är död och för vår rättfärdighets skull uppväckt, Rom. 4:25,

och att han allena är Guds Lamm, som borttager världens synder, Joh. 1:29. Samt att Gud har kastat alla våra synder på honom, Jesaja 53:6.

Utgiven (utgiva, i betydelsen offra), utblottad, Fil.2:7. Vårt förmörkade förstånd kan inte greppa innebörden av detta. Redan i det välbekanta Jes. 53 möter oss ordet i vers 12 där vi läser: ”Därför skall jag utskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.”

I Joh. 3:16 läser vi: ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på Honom, skall inte förgås utan ärva evigt liv.” Paulus skriver till Rom. i det 8:de kap. ”Han som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han inte ock skänka oss allt med Honom.” I Gal. 1:4, ”Som har utgivit sig själv för våra synder, 2:20: Guds Son som har älskat mig och utgivit sig själv för mig”. I dessa båda betydelser framgår det också tydligt att Jesus är Gud högtlovad evinnerligen.

Försoningens innebörd är att Jesus bar vår synd, och tog på sig förbannelsen i vårt ställe – med andra ord, det är Jesu gärning att fullgöra frälsningsverket här på jorden och betala vår omätligt stora syndaskuld.

Enligt inledningsorden i 1 Petr. 3, har aposteln framhållit vikten och verkan av Jesu död och uppståndelse. Ty även Kristus led en gång för synder rättfärdig för orättfärdiga, på det han skulle föra oss till Gud. Men då förde han oss till Gud såsom rättfärdiggjorda i hans blod, Rom. 5:9. Ty efter det han på korset hade utropat: ”Det är fullkomnat”, återstod intet mera för vår borgesman att göra eller lida, för det släkte, han hade åtagit sig att frälsa. Då han nu fullkomligt uppfyllt lagen, borttagit synden såsom skuld inför Gud och förvärvat rättfärdighet och evigt liv åt alla (inför Gud), då måste han också bli rättfärdigad i Anden, 1 Tim. 3:16. Det betyder, att han blivit fullkomligt frikänd från alla de synder, som blivit honom tillräknade och nu av honom borttagna. Både så att Gud visade, att de arma människornas dom var orättfärdig, därför blev han också tagen ur ångest och dom, Jes. 53:8, men även så, att sedan han i egenskap av vår ställföreträdare utstått straffet för oss, blev han förklarad rättfärdig.