Du skriver:
Du kanske har missat i Guds Ord, hur vi är kallade till att “pröva andarna huruvida de är av Gud” och att peka ut villolärona och villolärarna!?

Jag skriver:
Jag missade att den uppgiften hade blivit tilldelad just dig av alla människor. Om det vore sant håller du inte med om att det då borde vara en stor ära att få möta dig!
Jo, det är därför vissa andra kallar det du sysslar med för villoläror, med samma triumferande blindhet som du. Hur kan någon av er göra det uttalandet om de andra? Ett par miljoner katoliker skulle avfärda dig på exakt samma totalt odugliga grunder, eller sämre/bättre och samtliga skulle ni sitta där med era 99 får.

Att Jesus ÄR är ju alla kristna överens om så varför kastar du sten på dem? För att de är antikrist eller för att du *behöver* en broder eller syster att kalla för följare av antikrist? Hoppas du kan få hjälp av någon som lär dig älska dina ”fiender”, vilket naturligtvis innebär att de upphör vara fiender eftersom det är ditt seende som gör dem till detta. Jag ser inte dig som en fiende vad du än vill mig. Människor som ser fiender i sina medmänniskor kan ju inte göras ansvariga för sina handlingar, de är ju sinnesförvirrade av förakt och brist på insikt i att varje människa är en unik skapelse, en gåva av Gud.

När jag läser sådana här inlägg förstår jag att människor tycker religion borde avlägnas, trots jag inte håller med dem.

Men för att släppa alla hämmningar och liksom bara kasta alla vettiga resonemang överbord och smälta in bättre genom att sjunga ut i en högljud känslosås jag med så skriver jag det här då:

På tal om fiender så kanske jag kan kittla ditt tålamod genom att påminna dig om att Jesus aldrig hade dött på korset och givit världen frälsning om inte Judas hade förått honom. Judas ångrade sig uppenbarligen och måste ju blivit förlåten. Hans ånger var stor och hans förlåtelse måste ju likt den som står i stor skuld bli lika stor. Förstå att det inte existerar några fiender på andra platser än inom en människas eget inre? Och ett insida har du också. Problemet är att det inre kastas mot någon där ute som nog egentligen skulle velat vara din vän, på samma sätt som du skulle vilja vara dennes vän om du bara såg hur ovärderliga denna ömtåliga måhända nästan likaledes blinda, lilla människa var.

Hoppas jag piggade upp dig lite på ett positivt sätt och om du kan tycka om mig lika mycket som jag tycker om dig. Då Skulle Jesus vara stolt över oss båda om han ÄR Kärleken.

Först av allt, så handlar inte vad jag skriver om, vad som Du menar ”restruktiv rädsla”!

Det handlar verkligen om en ”godgjärtad öppenhet”, som Du eftefrågar och en verklig, från hjärtat omsorg om människor, så de inte lockas och förförs av fiendens aktivitet på den andliga arenan.

Du kanske har missat i Guds Ord, hur vi är kallade till att ”pröva andarna huruvida de är av Gud” och att peka ut villolärona och villolärarna!?

Ser Du inte hur den sanna kristna tron, kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, blir förvanskat, såväl i katolicismen, trosförkunnelsen, som i lärorna nu senast från de ”Messias – troende”???
—

Märkligt om Du inte ser det! Fortsätt då, att fråga Dig vad ”Fåraherden”, Jesus Kristus själv, skulle ha ansett kring den villfarelse, som idag drar fram och förbereder det avfall, som ska hälsa antikrist välkommen som världens frälsare!

Då inte minst i katolicismen, trosförkunnelsen och i lärorna från de Messianska troende.

De är nu på väg att mötas i sin antikristliga tro och bekännelse.

Bejakar Du detta antikristliga skeende och förnekelse av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, Adam?

Eller vill Du ta avstånd från denna förförelse och istället ge Dig hän till och proklamera vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset av Kristi persons kropp och blod, undrar

HaFo

Jag tycker att du har rakt igenom totalfel men hoppas att du finner ditt öde, ett gott och lyckligt öde på din egen väg.

Din form av separatistiska kristendom som tycker om att sia om andras antikristenhet finns även bland andra grupper, där det finns människor som kanske på ännu mera detaljerade grunder, och med ännu starkare tro, ser Dig som en antikristen.

Jag skulle aldrig ge dessa personer mitt bifall lika lite som jag skulle ge dig mitt bifall att tycka så om dem.

Varför är det så angeläget att sysselsätta sig själv med alla de som har ”fel” (till skillnad från en själv, en av de 6.862.639.957,00 människor på jorden som verkligen i Sanning vet vad Gud egentligen avser, och då naturligtvis inte *tolerans* och en smula ödmjukhet mot andra religösa jordmänniskor vilket väl får ses som helt okristligt).

Jag undrar ibland hur den gode fåraheden eller Jesus hade tyckt.
Men jag förstår att det ser ut på ett visst sätt för dig, men tänk på att det kan se ut på andra sätt för andra och att det inte per automatik måste innebära att de har fel eller att deras tolkningar därigenom inte är Guds vilja. Varför all denna restriktiva rädsla istället för godhjärtad öppenhet?

”Harry Forsgren

Visst skall vi be alltid. Trots att jag kan föra en konversation med andra mitt i vardagens rush, så är det svårare att komma varandra nära mitt i en mängd aktiviteter och händelser.”

HaFo:

Jag kan hålla med Dig och förstå mycket i vad Du skriver Tuve.

Jag bara vill komma bort ifrån att vi skulle behöva ha en viss böneställning, ha en viss koncentration, viss stillhet, eller be i ett visst sammanhang, eller med en viss teknik, eller ”tömma mig själv och lyssna”, eller vara med i en viss ceremoni eller ritual, för att kommunikationen mellan Jesus och mig skulle fungera bättre.

Den ”dubbla kommunikatonskanalen”, mellan mig och Jesus är öppnad i och genom Hans blodsoffer på korset, varefter jag har fritt tillträde till ”nådens tron, för att undfå nåd och hjälp till rätt tid”.

Detta genom min hjälpares, Den Helige Andes närvaro i Ordet och mitt hjärta, sinne, känsloliv och förstånd, som bistår och är just den hjälpare som ”vill leda in i hela sanningen”, som ”är summan av Guds Ord”.

Ska det få ske med oss måste vi våga att släppa taget om all den villfarelse, som nu via antikrists ande och blinda andliga ledare, i snart alla sammanhang, gör om intet, vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi person kropp och blod på korset.

Allt ingår det i förberedelsen av avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.

Hälsa inte antikrist välkommen som Kristus, (eller påven välkommen som Kristi ställföreträdare, som är ett led i att hälsa antikrist välkommen som Kristus)! I vilket sammanhang Du än befinner Dig!

HaFo

Jesus ger oss lite vägledning, trots allt: ”när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.
Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.” (Matt 6:6-8

Jag vill ta Jesu uppmaning på allvar och be i det fördolda… Eftersom jag själv är en dålig bedjare så kan jag inte ge någon annan råd, jag vet bara vad jag måste göra för att hålla liv i mitt böneliv!

Allt gott!

“Den helige Ande vill göra bibelordet levande för oss, och det är som jag ser det genom att vara stilla inför Herren och vara lyssnande.”

HaFo:

Den helige Ande kan lysa upp Bibelord som vi läst, mitt i den värsta turbulens och stressade situation och att jag t.ex. springer för fullt i motionsspåret, eller befinner mig i den värsta rusningstrafik.

Gud är inte beroende av att vi ”stillar oss och lyssnar”, för att Han ska kunna kommunicera med oss.

Och vi får ha alla sinnen vända mot Honom mitt i all stress i vardagen och vi är välkomna fram till ”nådens tron för att undfå hjälp i rätt tid”, oavsett om vi är ”stilla” eller inte, har en speciell ”böneställning”, intagit en viss koncentration, är ”speciellt lyssnande” eller inte.

Springer jag tillsammans med ngn i motionsspåret, eller sitter bakom bussratten, så kan jag kommunicera med andra.

Varför skulle jag då inte kunna göra det även med Jesus, som är mig lika nära vare sig jag är ”uppvarvad” eller ”stilla”?. Befinner mig i ett ”världsligt sammanhang”, eller tillsammans med troende som böjer sina huvuden och knäpper sina händer.

Linjen till kommunikation mellan mig och Jesus och från Jesus till mig, är alltid lika öppen och fungerande, genom Jesu blodsoffer på korset, som gett mig fullt tillträde till Gud och den Helige Andes kommunikation med mig, genom sitt eget Ord och direkt i mitt hjärta, sinne, förstånd, känsla och kropp.

För det behövs ingen speciell teknik, speciell ”stillhet”, speciell koncentration eller ngt speciellt ”sammanhang”, för att det ska fungera.

HaFo

Allt gott!

Likesom Moses foran den brennede tornebusk, befinner vi oss i hans hellige, opphøyede og kjærlige nærvær. Allerede opplevelsen av dette nærvær kan være bønn. Det er en begynnelse til kontemplasjon.

– Men Gud taler også. Han taler til oss i vårt hjerte. ”Jeg vil høre hva Herren sier” (Salme 85,9). Han taler også til oss ved sitt Ord, slik det åpenbares i Skriften.

Før eller siden må bønnen utgå fra Guds åpenbaring, fra det Gud sier om seg selv, for ellers risikerer vi å be til en gud som vi selv har gjort oss et bilde av ut fra våre egne forestillinger.

I Skriften sier Gud oss hvem han er og hva han har gjort for oss. Han minner oss om hvem vi er: hans skapninger som han har gjenløst gjennom sin Sønn, og som er kalt til å ta del i hans herlighet. Først da finner vi oss selv som mennesker og kristne, og først da blir bønnen virkelig vår bønn.”

Fra Bønnebok for Den katolske kirke, St. Olav Forlag 1990.
http://katarinahjemmet.katolsk.no/?page=bonn/om_bonn.html

Bless!

”Är det inte klokt att lyssna till vad de stora bedjarna genom historien (både under biblisk tid, genom bibeln, och i efterbiblisk tid) har att förmedla?

Jesus är vårt föredöme i allt. Det är därför jag menar att bibeln är vårt rättesnöre. All skrift vid sidan om vilket ämne det än rör sig om, och det må vara vem som än har skrivit det, så skall det prövas mot Bibeln, Guds ord.

Och ur molnet kom en röst: ”Denne är min Son, den utvalde, LYSSNA TILL HONOM!” (Matt.9:35).

Mvh
göran

Självklart måste urvalet ske med stor omsorg. Jag tror personligen inte jag skulle läsa något som skrivits av någon protestantisk förespråkare för soaking eller dylikt. Deras intresse för kontemplativ bön har framvuxit alltför misstänkt parallellt med det ökade intresset för New Age för att det skall verka riktigt trovärdigt. Jag har också väldigt svårt att avgöra vilka som är ortodoxa och vilka som är flummiga i den protestantiska karismatiska världen, eftersom jag inte är del av den. Därför håller jag mig till de författare som min Kyrka har kommit fram till förmedlar en genuin kunskap om bön och kärlek till Kärleken. Att deras råd har värderats och omprövats under hundratals år och befunnits överensstämma med bibeln är naturligtvis en viktig aspekt att ta med i beaktande.

Allt gott!