Bord dukat för sabbaten

Sabbaten var ett förbundstecken mellan Gud och Israel

Vi läser det fjärde budet och tänker kanske att detta gäller oss hedningar som kommit till tro, men sabbaten flyttades från lördagen till söndagen, något vi återkommer till längre ned i artikeln. Hur ligger det till då? Ska kristna fira sabbaten utifrån de beskrivningar som finns i Ordet, eller spelar det ingen roll? Svaret kommer nog att kunna utläsas i texten, men ett tydligt svar ska också ges.

”Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er [...] Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn… ” (2 Mos 31:13, 16-17)

Lägg märke till att sabbatsdagen var ett tecken mellan Gud och Israel, och det hade det inte varit om också andra folk var förpliktade att hålla sabbaten. Det hebreiska ordet som används för ordet evig i översättningen här ovan är ”עולם`owlam”, och roten av detta ord betyder en tidsperiod som från den nuvarande tidpunkten är obestämd eller dold, men långvarig. Läs mer på Blueletter bible¹.  I 4 Mos 25:13 används samma hebreiska ord om prästeskapet², men enligt Hebr 7:12 tog det senare slut.

Kristus är Lagens slut

Rom 10:4 talar om att ”Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.” Budet om att hålla sabbaten var en del av denna lag som Gud avslutade genom Kristus. Det är vår tro på Kristus, inte om vi håller sabbat en gång i veckan, som är grundlaget för en rättfärdig position inför Gud, och detta är de flesta överens om. (Se också Gal 4:9-11, Ef 2:13-16)

Kol 2:13-17 säger följande: ”Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. [...] Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”

En person som var underlagd Mose lag dömdes till döden genom att stenas om han vanhelgade sabbaten enligt 2 Mos 31:14³ och 4 Mos 15:32-36⁴. Många av dem som argumenterar för att vi ska hålla sabbaten har orsak att vara glada att vi inte är underlagda Mose lag i detta specifika fall i alla fall. Som det framgår av budskapet i Kol 2 är det inte längre nödvändigt att hålla sabbatsbudet som gavs till Israel, för att ha en godkänd ställning inför Gud.

Det finns en annan sabbat – varje dag

I Hebreerbrevet 4:4-11 står det:

”Ty på stället om den sjunde dagen⁵ säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila⁶. Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull. Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan⁷. Ty om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag. Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.”

Vad uppmanas kristna att vila ifrån i verserna här ovan? Från ”sina gärningar”. Vilka gärningar? Gärningar de tidigare gjorde för att försöka visa sig rättfärdiga. Vi kristna tror inte längre att vi kan göra oss förtjänade av Guds godkännande och uppnå evigt liv genom att följa bestämda regler och hålla bestämda dagar. Det var här judarna gjorde fel genom att sträva ”efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud”.⁸ Rättfärdighet är inte något som kan förtjänas genom att göra gärningar i egen kraft, men genom att erkänna att det endast är genom tron på Kristi offer.

Om du väljer att sätta av söndagen, som de flesta kristna gör, eller om du väljer en annan dag i veckan, se till att du den dagen vilar, är tillsammans med Herren, familje och vänner. Det finns inget påbud för kristna att hålla en speciell dag utifrån det jag sett i de nytestamentliga skrifterna. Paulus nämner också detta i Kol 2, och det finns citerat längre upp i artikeln⁹, och även i Rom 14:5-6 talar Paulus om detta med dagar. Han talar där till församlingen i Rom, och även om det fanns judar i den uppmanar han inte någon där att hålla sabbaten. Om vi väljer lördag, söndag eller kanske torsdagen, så gör vi det för Herren. Lägg märke till att tacksamhet har en central plats i detta bibelord.

”Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.” (Rom 14:5-6)

Hur blev då söndagen den kristna versionen av sabbaten? Det råder delade meningar om huruvida söndagen är rätt eller fel dag för kristna med tanke på det hedniska ursprunget, men klart är att man på kyrkomötet i Ladiocea förbjöd kristna att hålla sabbaten då det ansågs judaistiskt. Nu ska jag inte ta en lång genomgång av det som skedde på kyrkomötet i förbindelse med detta, men i mina ögon förelåg det antijudiska hållningar bland kyrkans och maktens män som föranledde detta beslut. När det är sagt finns det skrifter som tyder på att kristna under de första århundrader firade söndagen som ”Herrens dag”, och Didaché är en av dessa skrifter. Denna skrift från ca 100 e.Kr. säger följande om söndagen, och jag citerar från en lagrad svensk version jag har som pdf på min dator:

”När ni har samlats på Herrens söndag, bryt bröd och fira nattvard, efter att först ha bekänt era överträdelser, så att ert offer är rent.”

Kyrkofadern Augustin lär ha undervisat att sabbaten var en tillfällig ordning förbehållen judarna, något som också påvisats i denna artikel. Sabbaten är olösligt knuten till Lagens förbund som ett tecken mellan Israel och Herren. Lagen har haft sin tilldelade till fram till Kristus. (Läs mer i Rom 6:14, 7:6, 10:4, Gal 3:10-14, 24-25) Mer om Augustin, sabbat  och Herrens dag kan du läsa om här¹⁰. Även om Kyrkan senare fastsatte söndag, som var solens dag – ”Dies Solis”, och som enligt Konstantins ”vision” skulle skapa harmoni mellan de olika religionerna som fanns representerade innanför det romerska riket, innehåller Bibeln inget påbud om att denna dagen skulle hållas helig framför andra dagar. Läs mer om Dies Solis och Konstantin i ” Lectures on the History of the Eastern Church”¹¹.

Slutord

Sabbaten var alltså ett tecken på förbundet mellan Israel och Gud, och att det således inte pålades andra hedningafolk att hålla det som var förbehållet Israel. Lagens förbund hade sin tilldelade tid fram till Kristus och i och med Jesu försoningsdöd uppfylldes Lagen till fullo. Kristus är Lagens mål och slut¹² och det finns en sabbatsvila vi rekommenderas komma in i. Den varar inte från solnedgång fredag till solnedgång lördag, men varje dag kan vi vila i Hans fullbordade verk.

Oavsett hur man än ser på sabbaten, söndagar eller andra dagar, så uppmanar Paulus oss att vandra i kärlek. Kristi lag genomsyrar hela den kristna vandringen, för Han är vår helgelse och den som gett oss frihet. Det är inte en frihet att göra som vi vill, utan vi ska fortfarande visa hänsyn till andra och speciellt de som är svaga och som vi genom vår vandel kan bringa till fall. Utan kärlek är det oavsett meningslöst vare sig vi firar Herrens dag på söndagen eller andra dagar. Detta var en kort genomgång och tar inte för sig alla aspekter av sabbaten. På sikt kommer jag skriva om de judiska högtiderna, eller ”Herrens högtider” som de också kallas, för även där råder det delade meningar huruvida kristna skal hålla dessa eller inte.

Gud välsigne dig!

Fotnoter & twingly

Dagen om Lövhyddofesten

1. http://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=H5769&t=KJV
2. http://www.blueletterbible.org/Bible.cfm?b=Num&c=25&v=1&t=KJV#conc/13
3. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk.
4. Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. Och HERREN sade till Mose: ”Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som HERREN hade befallt Mose.
5. 1 Mos 2:2 ”På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort.”
6. Ps 95:11
7. Ps 95:7-8
8. Rom 10:3
9. Kol 2:16-17 ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”
10. http://www.biblestudy.org/godsrest/brief-history-of-christian-jewish-debates-about-bible-sabbath.html
11. http://www.archive.org/stream/a609048800stanuoft#page/192/mode/2up
12. Rom 10:4

Lagens giltighet

”Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.” (Gal 3:19)

Vid första ögonkast kan man utläsa två ting i denna vers. Det första är att lagen gavs som ett tillägg till de löften Gud redan hade gett, och det andra är att detta tillägget hade en begränsad giltighet. ”…för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde.” Det grekiska ordet för tills¹ är ἄχρι och betyder fram till. Vad var det som enligt Galaterbrevet 3:19 skulle gälla fram till Kristus? Det var Lagen som gavs på Sinai. Detta är troligen ett av de mest citerade bibelorden i debatten om Lagen och används ofta som bevis för den ena sidans syn, men låt oss se på en del fler bibelord innan vi drar slutsatser baserat på korta utdrag.

Jesus fullbordade sin uppgift som det rena offerlammet som offrades en gång för alla för mänsklighetens synder, och samtidigt med detta upphörde Lagens funktion som uppfostrare (Gal 3:25). Mose lag finns kvar, men dess ursprungliga syfte gäller inte längre. Lagens funktion som uppfostrare avslutades med Kristus, för denna funktion var gällande i tidperioden från Sinai och fram till Yeshua Mashiyach. Nu har Kristus kommit, skuggan vi kan följa genom hela gamla testamentet har antagit verklig gestalt och trätt fram. Han har uppfyllt allt som profeterades om Honom i Profterena, Psaltaren och Lagen. Offertjänsten uppfylldes och avslutades med Jesus på Golgata. Hebreeerbrevet 10 talar om detta:

”Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. [...] Så upphäver han det första för att fastställa det andra.”

Alla löften och profetior om Messias i GT har uppfyllts

Också Mästaren själv talar om hur alla löftena om honom uppfyllts, men trots detta missade många israeliter den Messias de väntade på. Många väntar fortfarande på Hans första ankomst, och fortfarande ligger det en slöja över judarna när de läser det gamla förbundets skrifter (2 Kor 3:14ff)

”Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” (Luk 24:44)

I Efesierbrevet 2:14-15 talar Paulus om det som skedde på Golgata. ”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.”

Det grekiska ordet som används för ”tog bort”  i detta bibelord, katargeō (καταργέω), kan översättas med ”avskaffa, upphäva, slopa; utplåna”, så det är ett ganska starkt uttryck för det som skedde². Jesus var det slutgiltiga offret och satte punktum för hela offertjänsten genom segern på Golgata. Därför har jag svårt för dem som talar för återuppbyggandet av templet och till och med att offertjänsten ska återupptas. Är inte Jesu fullkomliga offer tillräckligt? Sten Nilsson skriver  i sin bok ”Blodsförbundet”³ om det som skedde på korset. (Fet text är artikelförfattarens markering.)

”Klockan 3, när ljudet av lovsången på tempelplatsen tonar ut över staden, slaktas offerlammen för folkets synder, och deras blod stänktes på brännofferaltarets horn. I den stunden ropade Jesus högt: ”Det är fullbordat” och gav upp andan. Då rämnade förlåten i templet; det gamla förbundets lag och offerväsen fullbordades när Guds lamm offrades.”

I en artikel från 1999 skriver Dr. Jack L. Arnold om texten i Galaterbrevet 3. Just detta avsnittet tyckte jag var intressant, men inte allt han skriver om i artikeln håller jag med om.

”Utgjutandet av blodet från djur pekade fram mot Kristi död, det perfekta offret för synd. Liksom Abraham, frälstes Moses av nåd, genom tron på löftet om Messias som skulle komma. Men Moses bevisade, demonstrerade, och vittnade om sin frälsning genom att försöka hålla den mosaiska lagen som var Guds livsregler för Israel. Lagen perverterades/förvrängdes av judarna. Gud gav aldrig Moses lagen med tanken att någon (utom Kristus) någonsin skulle hålla den perfekt. Han gav den som livsregler för juden, aldrig som en väg till frälsning. Men judarna förvirrade snart hållandet av lagen med frälsning, genom att göra de två synonyma. Lag och tradition blev grunden för frälsning i den judiska tankegången.⁴

Har Lagens ursprungliga funktion förändrats?

Hur är det då med Lagen och dess funktion? Jo, den är uppfylld, fullbordad och funktionen är inte längre den samma som innan Kristus. Agapelagen är både starkare och har en högre standard än Mose Lag, men skillnaden är att vi nu har Författaren boende på insidan och hela tiden kan kommunicera med Honom. Nåden är inte till för att missbrukas för egna syften, men låt Guds nåd fostra dig till ett liv i Gudsfruktan så att du kan leva ett heligt och rent liv (Titus 2:11-13). Vi ska inte se ned på Lagen och förpassa den till skräphögen, trots att det inte längre är någon uppfostrare, men hellre tacka Gud för det vi nu har i Kristus Jesus. Det som betyder något är trots allt att man är en ny skapelse (Gal 6:15). Det är fantastiskt att kunna läsa det gamla förbundets skrifter och se hur de pekar fram mot Kristus, men det är ändå mer fantastiskt att vi kan förhålla oss till verkligheten och inte enbart skuggorna.

Guds Nåd ersätter Lagen och Profterna

Avslutningsvis vill jag dela en historia med dig som signaturen STEEN⁵ gjorde mig uppmärksam på för en stund sedan. Historien tar utgångspunkt i det mäktiga mötet mellan Jesus, Moses och Elia på berget Karmel, och låt oss läsa om händelsen.

”Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!” Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.” (Mark 9:2-8)

De tre lärjungarna som Jesus tog med sig är en intressant del av denna historia, för poänget, som jag ser det, visas i dubbel betydelse i denna text, både visuellt och Jesu val av lärjungar som fick uppleva denna enorma händelse. Först uppenbarar sig Moses och Elia tillsammans med Jesus som hade förhärligats. Moses representerade Lagen, Elia Profeterna och Jesus representerar Nåden. Lärjungarna visste mycket väl vilka dessa var och vad de var representanter för, och när så Fadern sänker sig ned över dessa tre i molnet sker det något mäktigt. ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!” Efter detta försvinner Moses och Elia, men kvar finns Jesus.

Men nu kommer vi till det som jag aldrig tidigare hade upptäckt. Dessa lärjungars hebreiska namn har en betydelse  som bekräftar det som just inträffat inför deras ögon. Johannes betyder ”YAHWEH är nådig”⁶, Jakobs namn betyder ”ersätta, avlösa, komma i stället för; tränga undan (ut), utmanövrera⁷, och Petrus (Kefas) namn betyder ”sten”⁸. Sätter man detta samman till en mening som är förståelsefull i förhållande till kontexten får vi följande betydelse, men om det är så här man ska tolka det ska vi inte fastslå ännu:

Guds nåd (Johannes) ersätter (Jakob) stenen (Petrus).

Ser man på det som hände, alltså att Moses (Lagen) och Elia (profeterna) visade sig tillsammans med den förhärligade Jesus, och att Gud sa till dessa lärjungar att det var Jesus de skulle lyssna till, så kan man få en förståelse av att Lagens och Profeternas tid hade nått sin ände och att Nådens tidsålder nu etablerades (Luk 4:18-29, Jes 61:1-2).

Även evangelisten Lukas talar om detta då han skriver att ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes,” (Luk 16:16a) och Johannes döparen beredde vägen för Messias, för Nådens tidsålder. Betydelsen av hans namn är heller inte oväsentligt. Sedan är det intressant att notera att samma namn kallades för pelarna i den första judeokristna församlingen, så att Nåden har en mycket speciell plats i och med försoningen är tydligt. Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. (Gal 2:9)

Givetvis kan man inte bygga en lära runt detta, men det var ändå mycket intressant att se. Om det finns någon som har studerat denna text och dess betydelse grundligare än oss, så är du välkommen att kommentera.

Slutsats och frågor

Mose lag hade en tidbegränsad funktion från Sinai och fram till Kristus, och har inte längre funktionen som uppfostrare. Lagen finns kvar så att vi kan se de olika skuggbilderna som finns i den, men verkligheten finns i våra hjärtan. Kristus har tagit sin boning i oss. Gud har flyttat ut från templet och in i våra hjärtan. Nu är det agapelagen som fostrar oss till att leva ett gudfruktigt liv inför Herren, inte skrivna bud och regler som säger oss vad som är rätt och fel. Det som betyder något är att vi är nya skapelser i Kristus Jesus, och det är viktigt att vi håller oss i Kristus och Hans Nåd. Det är nåden som fostrar oss nu.

• Har  Lagen (Mose lag) någon funktion idag anser du?
• Vad menas med att vi är lösta från Lagen?⁹
• Kan man bli rättfärdig genom Lagen och kan man falla ut av nåden genom att hålla sig till Lagen?¹⁰

Fotnoter

1. Läs mer om det grekiska ordet ”achri” i Blue Letter Bible
2. Läs mer om katargeō (καταργέω) här
3. Blodsförbundet – bibelns röda tråd, Sten Nilsson, sid 132, Livets Ords Förlag 1990
4. Den engelska originalartikeln finner du här . ”The shedding of the blood of animals pointed forward to the death of Christ, the per fect sacrifice for sin. Like Abraham, Moses was saved by grace, through faith in the promise of Messiah to come. But Moses proved, demonstrated, and gave evidence of his salvation by attempting to keep the Mosaic Law which was God’s rule of life for Israel. The Law was perverted by the Jew. God never gave the Law of Moses with the thought that anyone (except Christ) would ever keep it perfectly. He gave it as a rule of life for the Jew, never as a way of salvation. But the Jew soon confused the keeping of the Law with salvation, making the two synonymous. Law and tradition became the basis of salvation in the Jewish mind.” – THE MAJOR PURPOSE FOR THE MOSAIC LAW – A Study on Romans 3:19-20
5. Läs kommentaren här
6. Läs om Johannes namn här
7. Mer om Jakobs namn här
8. Mer om Petrus namn här
9. Se Rom 7:6 ”Men nu är vi lösta från lagen,eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.”
10. Se bl.a Gal 5:4 ”Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.”