Efter detta besöktes Kebabhouse där en portion kebab special intogs. Det var soligt men kallt i Uppsala denna dag och utan solglasögon blev det lite jobbigt. Ett par solglasögon inköptes på Stadium. Därefter gick jag vidare till Joels Café där jag gick fram till mannen vid disken och frågade efter Lars Myrberg. Till min stora förvåning var det just denne man jag talade med och jag presenterade mig och förklarade. Han kände igen mig och bjöd mig på den bästa blåbärssmoothien jag någonsin smakat! Vi hade en mycket fint samtal under en timmes tid och också detta samtal var mycket givande och glädjande.

18:15 gick jag till katolska kyrkan och deltog på mässan där. Det var ovant att resa sig hela tiden och att de olika texterna sjöngs ut på ett gregorianskt sätt. Jag kommer säkerligen inte delta så allt för ofta på katolska mässor då det är en kristendom som jag inte känner mig tilltalad av. Men visst ska jag någon gång igen besöka en katolsk kyrka. Det är nyttigt att besöka andra sammanhang och tala med människor som ser annorlunda på saker och ting.

Efter mässan träffade jag Johan Stenberg och John Nilsson och vi begav oss till Café Storken. Ett mycket mysigt och stiligt café! Vi satt där i ca en timme och samtalade lite om olika frågor i kristenheten. Dagen idag har med andra ord präglats av samtal och cafébesök och sötbehovet är mättat för en stund…

Dagen idag har varit mycket givande på alla sätt och jag känner en djup tacksamhet till Gud för allt som skett under dagen. Att träffa människor ansikte till ansikte, men viktigast av allt – hjärta till hjärta, rekommenderas på det starkaste! Kanske vi inte håller med varandra i allt, men att få dela sitt hjärta med en annan männsika kan aldrig ersättas av att sitta bakom ett tagentbord och skriva om och till människor. Så mitt tips till alla bloggare oavsett ståndpunkt i olika frågor blir följande:

Träffa människor på riktigt, besök dem du kritiserat och ifrågasatt, och sätt dig ned tillsammans med dem och samtala. Kanske inte alla brickor faller på plats då, men det är så otroligt nyttigt att ta steget bort från bloggosfären ibland.

Återkommer kanske i morgon…

p.s Bilder från Uppsalabesöket kommer först när jag är hemma igen. Han ingen kortläsare här. d.s

Jag vill på det starkaste beklaga sammankopplingen jag gjorde. Det var absolut inte meningen! Jag vill också beklaga att jag felaktigen skrev att Joakim vigdes av Per Mases. Jag hade fått mail om en annan vigsel där Mases förrättade men blandade ihop informationen när artikeln skrevs. Förlåt Joakim!

Tack till Joakim Lundqvist som väljer att besvara kritiken direkt här på bloggen, och välkommen tillbaka i andra samtal!

/Andy

________________________________________________________________

När jag nyss googlande ”Ny Generation” noterade jag att det uppstått en liten diskussion om en retreat som arrangeras på S:t Davidsgården i Rättvik, i Ny Generations namn och med mig som ledare. Jag ska försöka reda ut eventuella frågetecken kring detta. Vi som arbetar hel- eller deltid inom Ny Generations arbete (anställda och resande så kallade ”teamare”) bestämde oss föregående läsår för att sätta av några dagar för att åka på en retreat tillsammans. Vi jobbar ofta intensivt med det växande skolarbetet och tiden i stillhet tillsammans med Herren, i bön och i Guds ord, blir en viktig omladdning. 

Jag känner till S:t Davidsgården och Meditationsgården, som alltså är två olika gårdar med två olika verksamheter, men närbelägna varandra och drivna av samma enskilda stiftelse, framför allt genom att Per Mases är min morbror. Jag tycker mycket om min morbror (även om han INTE vigde mig och min fru, som någon skrev. Kolla upp fakta innan du sprider den, snälla!) men vårt släktband och relation hindrar mig inte från att ha mycket starkt skilda åsikter jämfört med honom på vissa områden – exempelvis när det gäller zen-inspiration och en del andra företeelser på Meditationsgården.

Hans perspektiv är att det enbart handlar om en rent fysisk avslappningsteknik som kan användas i kristen bön och stillhet inför Herren, medan jag ser det på ett helt annat sätt. Men även om det som sagt finns områden där vi inte alls är eniga, känner jag honom som en varmt kristen man med en sann kärlek till Herren (och jag tillägger att jag genom vår släktrelation säkerligen känner honom betydligt bättre än de flesta som uttalat sig om honom). Syftet med retreaten var alltså några ”interna” dagar tillsammans med medarbetarna inom organisationen, där programmet var nattvardsgudstjänst varje morgon, bönestunder tre gånger om dagen och bibelstudier som jag själv ledde varje eftermiddag.  

I programmet på just S:t Davidsgården, där vår retreat hölls, försiggår inget som inte skulle kunna äga rum i snart sagt vilken kyrka som helst – bön, bibelläsning, nattvard etc – och gården i sig är byggd just med syftet att få fungera som en stilla mötesplats mellan människa och Gud – helt utan speciella meditationstekniker eller andra kontroversiella inslag. Hade sådant ägt rum hade gården inte varit aktuell för vår del. Eftersom jag enbart hade med mig en grupp närstående medarbetare kände jag mig också helt trygg i att jag i förväg kunde gå igenom med dem också min inställning till verksamheten på Meditationsgården en bit bort (som vi alltså heller aldrig besökte), så att inga frågetecken, förväxlingar eller oklarheter skulle uppstå. 

Det visade sig att S:t Davidsgården av princip inte tillämpar ”slutna” retreater för enskilda grupper, utan alltid håller dem öppna så länge det finns platser kvar. Det innebar att retreaten annonserades ut i gårdens eget program där det tyvärr kunde uppfattas som att vår tanke var att genomföra ett offentligt NG-arrangemang, trots att vårt eget syfte var en intern ”omladdningshelg” för heltidsarbetare. Inga andra ungdomar hörde dock av sig med förfrågan eller anmälan (en person skickade mig ett oroat mail och jag skrev ett förtydligande svar tillbaka på utifrån vad jag redan nämnt ovan, och det verkade som att han förstod och var nöjd med det). Retreaten som sådan blev mycket positiv och fick innebära underbara personliga möten med Herren och mycket tid i egen bön och i bibeln, vilket var dess syfte.

Dagarna på S:t Davidsgården innehöll inget annat än genuina och klassiska kristna inslag, som alla mina medarbetare – som kommer från en rad olika samfund och kyrkobakgrunder – uppskattade och blev mycket välsignade av. Alla menade att detta borde göras om och vi bokade in därför i våras in en ny retreat för ledare/anställda även detta innevarande läsår. Jag har full förståelse för att människor lätt kan blanda ihop verksamheten på S:t Davidsgården och Meditationsgården, och önskar själv innerligt att de två gårdarna var lika tydligt åtskilda geografiskt och i organisation/struktur, som de faktiskt är i verksamhet. För att göra vad jag kan för att tydliggöra vad jag backar upp och inte, har vi alltså enbart haft retreat på S:t Davidsgården tillsammans med en intern grupp av nära medarbetare inom Ny Generation, som jag har en nära och klar dialog med och tydligt kan förklara min inställning för. Av samma anledning skriver jag detta. 

Guds välsignelse! 

Hälsningar
///////////////////////////////////////

Joakim Lundqvist
Ordförande Ny Generation