Det kommer vara möjligt att skriva här på bloggen en stund framöver, så det som skrivits här försvinner inte. Jag kommer inte besvara kommentarer eller hänvändelser från annat än nära vänner.

”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Mark 8:36)

Update.

Kommentarsfunktionen stängs.

För er som följt vad denna blogg skrivit om den nya ekumeniken och speciellt Ulf Ekman och Livets Ords vandring på enhetens väg, kommer jag än en gång uppsummera några av de mest essentiella händelserna under de sista två åren. Jag gör detta än en gång för att du ska ha något att se tillbaka på när de nästa stegen tas, för jag tror att en del steg kommer tas under 2010 och några av dessa kommer vara avgörande för en del människor.

Livets Ord har uttalat att de inte önskar föra kristenheten in under påven, men när man sett vad Ulf Ekman gjort under de sista åren undrar man om han egentligen förstår hur hans olika uttalanden och handlingar uppfattas. Journalisten och författaren Thomas Dixon  påpekar i sin bok ”Enhet under påven?”¹ att man stödjer mer än man vill, och kanske det är just detta Ulf Ekman gör?

Östanbäcksuppropet

De kristna ledare som samlades under det så kallade Östanbäcksuppropet² där man gav sitt stöd till byggandet av Enhetens kyrka, uttalade gemensamt något som är svårt att missuppfatta. Ulf Ekman var en av dem som signerade detta upprop. Thomas Dixon ställer en berättigad fråga efter citatet från uppropet.

”Ett genomgående drag i den monastiska rörelsen har varit en djup känsla för samhörighet med hela kyrkan. Kloster och kommuniteter är ett allmänkyrkligt alternativ till sekterism och separatism. Till skillnad från många andra väckelserörelser och reformationssträvanden har de monastiska avstått från att bilda nya församlingar och kyrkor. En medveten ekumenisk kallelse, grundad på övertygelsen om ’en enda, helig, katolsk kyrka’, präglar många av de kommuniteter som växer fram i vår tid – även i samfund som tidigare inte haft sådana gemenskaper.”

Hur tror undertecknarna att detta uppfattas?³)

När man samtalar med en del människor inom Livets Ord säger de ofta att ”Livets Ord har inte förändrat sig som ni påstår, vi är de samma, har samma dna som vi haft hela tiden, samma vision som alltid, vi är inte på väg mot Rom,” etcetera. Blundar man för de radikala teologiska förändringar som ägt rum? Blundar man för de samtal Ulf Ekman för med Vatikanen och höga personligheter inom den katolska kyrkan och som uttryckligen uttalat att det är just enheten som präglar dessa samtal, och att man önskar om möjligt inleda officiella dialoger med katolska kyrkan⁴? Blundar man för att man numera accepterar det som tidigare karakteriserades som mörker⁵?

Var det ingen som reagerade på samtalet Ulf hade med Sveriges katolska biskop Anders Arborelius då denne sa att ”påven är själva symbolet, garantin för enheten”? Ulf Ekman sa inte emot biskopen, något som kan uppfattas som att han håller med honom angående påvens roll och betydelse. Det är fler än mig som tänker så.

”Sveriges katolska biskop Anders Arborelius sa, när jag intervjuade honom för Charisma, att frikyrkliga ledare som Peter Halldorf och Ulf Ekman enligt han, biskopens, uppfattning börjat inse påvens betydelse som ”symbolfigur för enheten.”⁶

Om det är så att de katolska ledarna uppfattar att Ulf Ekman och Livets Ord i allt större grad erkänner och accepterar påven och en del katolska dogmer, kan man kanske med rätt ställa frågan hur det kommer sig att så många inom Livets Ord inte gör det?

Det är för mycket som skett under de senare åren som gör att jag har svårt för att avfärda att Livets Ord, medvetet eller ej, sakta men säkert är på väg mot en enhet som tyvärr har Rom som destination. Jag betvivlar att medlemmar och en del ledare inom rörelsen verkligen kan säga ja och amen till det som sker, och jag ställer mig undrande till Ulf Ekmans syfte med delar av det han sysslar med. Vågar verkligen ingen resa sig och säga att det räcker nu? Vad handlar allt detta om egentligen?

Kackalorum

Under förra årets Nyårsfestival talade Ulf om att det skulle ske något som verkligen skulle skaka om och att det som skedde på 80-talet inte var något i jämförelse. Jag minns ju 80-talet på Livets Ord med skräck, så detta ”kackalorum” som Ulf talar om bör med andra ord vara något väldigt stort. Jag återger här vad han sa⁷.

”På samma sätt finns det liknande tillfällen som blir fullständiga överraskningar. Och nu ska vi ju inte avslöja det, men jag kan ändå säga så mycket som att det blir en chockeffekt i den Helige Ande och ett kackalorum utan like. 80-talet kommer att vara som en liten bris jämfört med det kackalorum som kommer en bit framåt om de här bitarna kommer samman, och om den här koordinationen kan ske, om den här andliga mognaden kan inträffa […] Det kommer att ske, det kommer att […] det är en mobilisering.”

Vad detta ”kackalorum” var avslöjades inte vad jag känner till, och jag fick en känsla av att Ulf delade med sig av denna ”profetia” till konferensdeltagarna för att de därigenom ska känna att det är med på något extraordinärt och helt unikt. På så sätt skapar man samhörighet och till dels lojalitet. Jag känner igen detta från min tid i rörelsen, och med faciten i handen skäms jag ibland för att man bet på. Då vi under 2009 inte sett något av detta ”kackalorum” gissar jag att året använts som ett mobiliseringsår, för att använda Ekmans retorik. Som jag skrev i rubriken här ovan tror jag att det kommande året kan bjuda på en del tydlighet med tanke på det som sker inom enhet och ekumenik, och då givetvis inom Livets Ord. Jag antar också att Ulf och hans allianspartners använt tiden efter förra Nyårsfestivalen väl, och att många pusselbitar lagts på sin rätta plats så att bilden snart framträder tydligt. Det förutsätter att de har hatt de rätta koordinaterna väl att bemärka.

Om 2010 är ett år där skiljelinjerna markeras tydligare, så är det också ett år där gräsrötterna i större grad kommer att mobilisera och söka sig närmare varandra. Gräsrötterna är nog en större gruppering inom kristenheten än vi anar, men vi behöver samla oss och våga mer. Därför ser jag väldigt positivt på det nästa året och vilket kackalorum som än kommer vet jag att gräsrötterna allt mer kommer upptäcka och leva ut Johannes 17-enheten. Denna enhet skiljer sig markant mot den organiserade enheten som i en del fall framförhandlas. Jag gläder mig över att vara en av gräsrötterna och är privilegierad att få delta i något som kommer lämna bestående frukt efter sig.

Vad kommer du att göra under 2010? Vad du än bestämmer dig för önskar jag dig ett fantastiskt gott nytt år.

På återseende!

1. Enhet under påven, 2008 sid 53.
2. se Världen idag’s artikel i ”Lögn eller sanning?
3. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 55. (Se också min tidigare artikel ”Enhetens dolda ansikte”
4. Se ”Organisatorisk enhet”
5. Se artikeln om retreaten på Berget
6. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 121
7. ”Fördomar eller fakta” – Gammal artikel från 11 jan d.å.

/Andy

Ulf Ekmans engagemang i Enhetens kyrka

Ulf Ekman var/är en stor ekonomisk bidragsivare till Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster. I tillägg är han ett av projektets grundpelare enligt klostrets nyhetsbrev¹, ett projekt som har en katolsk vision som innebär enhet under påven i Rom.²

Världen idag rapporterade 23/1 2008 (se bild här under) att Ulf Ekman m.fl signerat ett upprop där man bl.a talade om klosterrörelsen som ”Guds Andes verk”, trots att kloster, munkar, celibat etc har hedniskt ursprung och inget stöd i Skriften³

Maria som evigt förblivande jungfru

Ulf Ekman predikade i Östanbäcks kloster om Maria som ”evigt förblivande jungfru”⁴. Vad var Ulf Ekmans syfte med detta påstående när vi vet att Maria inte förblev jungfru?⁵

180° vändningen

Den som undrar vad många menar med Livets Ords 180° vändning kan läsa den artikel jag skrev tidigare med samma titel⁶. Denna förändring är inte endast i förhållande till katolska syskon, men sträcker sig mycket djupare än så. Man får lätt intryck av att det handlar det om andlig förförelse i troskarismatisk skepnad, så vi får hoppas och tro att medlemmar av Livets Ord med tillhörande systerförsamlingar själva kan bedöma det deras pastorer företar sig. Ser man verkligen inte de dramatiska teologiska förändringarna som ägt rum, där man sakta men säkert närmar sig de historiska kyrkorna i mycket? Och som vanligt undrar jag vad som är syftet.

Retreaten på St. Davidsgården

I mars detta året samlades Livets Ords pastorer till retreat på St. Davidsgården i Rättvik. Ledaren för denna retreat var Per Mases, en präst som också undervisar i olika meditationsformer hämtade från östliga religioner, bl.a yoga. Jag var en av dem som menade att detta var något Livets Ords pastorer absolut inte borde delta i p.g.a. Mases kopplingar till ockulta meditationstekniker. Livets Ord genomförde denna retreat i alla fall, och ett av syftena var enligt Urban Karlsson⁷) att hämta inspiration till den retreatverksamhet man själv tänkt bygga upp på Ribbingebäck. Nu har man sedan en tid tillbaka egna retreater som församlingsmedlemmar uppmuntras delta på. Jag vet inte vad dessa retreater innehåller, men vi får tro att det bästa om det intill det motsatta bevisats. Kanske Ribbingebäck på sikt kan bli en blandning av kloster och retreat, vem vet?

Personligen undrade jag då varför de kristna tidningarna inte skrev om detta och ställde därför några öppna frågor till Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. Hon svarade faktiskt på frågorna, något som ingav respekt trots att jag inte höll med henne i det hon framförde. Livets Ords svarade på delar av kritiken⁸, men oavsett förstår jag fortfarande inte hur de kunde genomföra en retreat på Berget med Per Mases som ledare. Även Ny Generation och dess ledare Joakim Lundqvist svarade på kritiken⁹, för de var där med sina ungdomar innan Livets Ords pastorer reste dit. Per Mases är f.ö Joakim Lundqvists morbror, om det nu har någon relevans.

Ulf Ekman och den apostoliska successionen

Baserat på en intervju Carin Stenström¹⁰ gjorde med paret Ekman under deras vistelse i Israel, vill jag påstå att Ulf Ekman, och de pastorer inom Livets Ord som är prästvigda i Svenska Kyrkan, anser sig vara en del av den apostoliska successionen. Jag har i senare tid inte hört Ulf Ekman kommentera detta, men jag håller med Stenström i det hon konstaterar i intervjun:

”Det är en märklig tanke att Ulf Ekman och andra ledare inom Livets Ord, ingår i den apostoliska successionen”.

En fråga som omedelbart reser sig är vart allt detta leder? Man kan ställa frågan generellt med tanke på det mesta i och med Ulf Ekmans enorma omsvängning, för jag undrar vad som är hans drivkraft och motiv för främjandet av kristen enhet? Om jag kort får påpeka en aspekt av detta med den apostoliska successionen, så får det mig att erinra något jag hörde för en tid tillbaka från en som känner LO mycket väl, och han berättade för mig att Ulf, Robert och Svante faktisk är starka motståndare till frikyrkan. Om detta är korrekt, vart leder då Ulf och hans pastorer Livets Ord?

Ulf Ekman i samtal med Vatikanens team.

I april 2008 skedde det något som de kristna tidningarna ansåg var oväsentligt att ens nämna. Ulf Ekman var i Vatikanen tillsammans med några andra evangelikala ledare där de hade samtal kring ämnet ”Konfessionell identitet”¹¹. Jag skrev om detta i en artikel tidigare¹², och ställde i en annan artikel¹³ också en fråga till Dagens chefredaktör angående deras tystnad i saken. Hon svarade direkt i kommentarsfältet, och det var också svar på frågan jag ställde angående Livets Ords retreat på Berget¹⁴.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna”. (Läs vidare i fotnoterna.)¹⁵

Om det var ett andra möte i april 2009 som det sades i artikeln vet jag inte, men om någon känner till att ett sådant möte ägt rum, är jag mycket intresserad i att höra om det. Utfallet av dessa samtal intresserar nog många fler än mig, och den återkommande frågan är givetvis vad detta leder till och vad som är Ulf Ekmans syfte och mål. Handlar det verkligen om endast om enhet och gemenskap mellan syskon i Kristus? Just denna fråga finns det en stor chans för att jag återkommer till under början av nästa år.

Vad leder den nya ekumeniken till?

Slutligen vill jag ställa samma fråga som jag gjorde i en artikel i somras¹⁶, och det är – Tänk om Ulf Ekman har fel? Inom den karismatiska rörelsen, och speciellt trosrörelsen, har medlemmar i allt för stor grad följt och gjort det deras pastorer sagt att de skal tro och göra. En del säger att det handlar om att underordna sig ledarskapet i den församling man valt att gå in i, men jag vill kalla stora delar av detta för kontroll i olika former och uttryckssätt. Just detta ska jag inte gå in på i detalj nu, men att stark kontroll fortfarande utövas inom Livets Ords olika verksamheter finns det flera som påstår. Det ska vi ta för oss i andra artiklar senare.

Följer du ledare när du egentligen borde följa ditt hjärta? Gör du ting du för att en pastor sagt åt dig att det är rätt, men som du i ditt hjärta upplever är fel? Då blir det fel oavsett. Tänk efter varför du gör och tänker som du gör, och om dessa tankar påtvingats dig från människor som menar de vet det bästa för ditt liv behöver du verkligen fundera igenom en del saker. När jag lämnade trosrörelsen var jag tvungen att göra upp med väldigt mycket, och gör det fortfarande. Detta var off-topic i förhållande till artikeln, så låt det ligga i kommentarsfältet.

Vad du än gör, glöm inte den största ledaren av alla – Jesus. Han är den verkligt goda herden, och om alla andra sviker finns han där och lyfter dig upp.

Video – Ulf Ekman om kritiker på nyårskonferensen

Ulf Ekman speak up against critics from Thruthspeaker on Vimeo.

Länkar & bloggar

Länkar

Svar till Dagens chefredaktör
Enhetens dolda ansikte
Normalperspektivet
En stormvind från helvetet?
Enhet?
Fördomar eller fakta?
Jasså, Ulf Ekman besvarar kritiken…
Med enkel biljett till Vatikanen
Ekumenik – vägen till väckelse?
Varför Ulf Ekman?

Julbrev 2007 från Östanbäcks kloster

Försommar 2008

Nyhetsbrev – Enhetens kyrka

Bloggar

John Nilsson
Michael G Helders
Aletheia

Fotnoter

1. Fastebrev för fastan2007
2. ”SÅ mycket har hänt de senaste 100 åren och nu de senaste 3-4, när det gäller Livets Ord. Jo, Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Man ger oss regelbunden praktisk hjälp”. (Caessarius Cavallin, Östanbäcks kloster) Östanbäcks kloster är mera katolsk än lutherskt enligt deras eget vittnesmål. De tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare. De hör samman med FKE som har som huvudmål ”att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom.”

   Ulf stödjer inte bara Östanbäcks kloster utan också FKE genom artiklar i dess tidning.
 Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Den nöd över bl.a. Ekmans till synes 180 graders svängning i frågan om Petri ämbete kan mycket väl vara befogad. En stor summa pengar till Östanbäcks kloster, artiklar av Ulf Ekman i FKE samt ytterligare praktisk hjälp till en organisation som inte endast tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare utan verkar för att värva dem som inte tror.

   Ingen organisation eller privatperson ger ekonomiskt stöd till en organisation, om man inte trodde på deras agenda. Det vore i så fall fel mot både mottagare och Livets Ords medlemmar som står bakom stödet med sina gåvor och tionde.” Läs mer hos Aletheia i en artikel vi arbetade med tillsammans

3. Kan hedniskt ursprung vara Guds Andes verk?
4. Se denna länk som verifierar detta påstående
5. Maria – evigt förblivande jungfru?
6. 180°s vändningen hos Livets Ords ledare
7. 20081205 (7:49
8. Ulf Ekman & Robert Ekh besvarar kritiken
9. Svar från Ny Generation
10. ( tidigare chefredaktör för Världen idag) Se ”Ulf Ekman och den apostoliska successionen” för mer info.
11. Källan finner du här
12. Organisatorisk enhet
13. Vad är intressanta nyheter?
14. Elisabeth Sandlunds respons: ”Ja, varför skriver tidningar inte om allt som de får reda på? Det finns många förklaringar till det. En av de vanligaste är att redaktionen inte bedömer att nyhetsvärdet är tillräckligt högt. En annan att tidningen redan behandlat just den frågan flera gånger.

    När det handlar om retreaten på S:t Davidsgården (Berget) är det svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort nyhetsvärde i att även Ulf Ekman med flera väljer just denna plats för att i stillhet och avskildhet komma Gud nära. De är bara ytterligare en grupp som lockas av den ekumeniska och Jesuscentrerade miljön på S:t Davidsgården. Och just den frågan som tas upp på bloggen, de meditationsövningar som förekommer i andra sammanhang, behandlade vi utförligt i somras i vår serie om nyandlighet. Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de ”inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.

    Också Ulf Ekmans kontakter med den katolska kyrkan har vi behandlat tidigare, liksom vi har skrivit exempelvis om samtalen mellan pingströrelsen och katolikerna. Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla. Därmed inte sagt att vi alltid, i alla sammanhang, berättar om allt som händer.

    Elisabeth Sandlund
    chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen 

15. ”Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

    Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

16. Tänk om Ulf Ekman har fel?

Jag förväntar att detta var sista gången något sådant skedde och att man följer kommentarsreglerna för denna blogg där ”sanning, kärlek, & respekt” är grundpelarna. När detta sagts förstod jag att kommentaren skrevs ovetande om att saken inte var offentlig information, men trots det borde sunt förnuft tillsagt att personerna som upplevt detta aldrig borde nämnts med namn.

Debatten som följde var till tider mycket otrevlig. Ett stort antal kommentarer raderades av undertecknade som en konsekvens av detta. För min egen del hade jag varit sjuk under två dagar och därför inte följt med på det som skrivits. En del av dem som gick emot personen som skrev detta uppträdde på ett sätt som bedrövade mig, trots att jag håller med dem att man aldrig bör namnge personer som upplevt tragiska händelser av det slag som nämndes. Det skrevs och hävdades en del saker där som vi alla kunde varit förutan.

Jag vänder mig som sagt emot det som ledde till debatten, men nästan lika starkt mot delar av debatten som följde. Alla är givetvis välkomna att kommentera vidare, men läs kommentarsreglerna en gång till och använd i tillägg sunt förnuft när du kommenterar.

Med önskan om eftertanke.

/Andréas Glandberger

Om några veckor går vi in i 2010 och lägger det gångna året bakom oss. Vi som håller ett öga, och i bland två, på Livets Ord och Ulf Ekman, kommer mycket väl i håg hur 2009 introducerades under Nyårskonferensen, något jag återkommer till lite längre ned.

Ulf Ekman startade sin egen blogg i 2008. Att blogga ger ju fantastiska möjligheter att på ett mer personligt sätt att mena och meddela sin omvärld om det som ligger en på hjärtat och i sinne. Men hur har Ulf Ekman egentligen förstått detta med att blogga? Hur står det egentligen till med transparensen, tillgängligheten och öppenheten hos Ulf Ekman, hans bloggande och Livets Ord generellt? Har det blivit mer öppenhet eller är det fortfarande många saker som man allra helst inte vill tala om?

Monolog eller dialog?

Jag skall här försöka att ge en liten analys och kommentar till sakernas tillstånd.

Tillbaka till nyårskonferensen. När Ulf och Birgitta Ekman intervjuades på Livets Ord TV under nyårsvakan och skulle uppsummera 2008, uttrycktes det bland annat att dem tyckte att året hade präglats av mycket motstånd från vissa bloggare. Detta var en kommentar som vi som bloggar självklart tyckte var intressant. Speciellt med tanke på att det är mycket möjligt att det inte hade varit så mycket bloggande från nuvarande och tidigare församlingsmedlemmar, och även tidigare elever på Livets Ord, om bara Ulf Ekman hade varit lite mera mån om att många ser det som arrogant att han inte svarar klart och tydligt på dessa uppriktiga frågor som folk ställer honom. Hur som helst. Nu blev alltså de som ifrågasatte Livets Ord’s och Ulf Ekman’s 180-gradiga kursändring på flera områden, kategoriserade som ”motstånd” av Pastorsparet Ekman.

Först lite om Ulf Ekman’s blogg. Ulf Ekman har en del kommentarregler på sin blogg, och om du läser reglerna¹ ser du liksom mig att de flesta är bra och användbara. Men det var en punkt jag inte kunde låta stå utan kommentar, och det rör seg om denna meningen:

”Jag vill gärna veta vilka jag samtalar med. Därför ser jag gärna att kommentarer skrivs under med riktigt namn.”

Lägg märke till att Ulf Ekman faktisk använde ordet ”samtalar” här.

Jag vet inte exakt hur länge han har haft dessa kommentarsregler på sin blogg, men jag skulle verkligen önska att man kunde utgå från detta och förvänta att Ulf Ekman snart vill utvidga sin dialog- og samtalskrets att omfatta flera än enbart präster och predikanter som t.ex Peter Halldorf, Hans Weibrocht, Biskop Arborelius, John Noble, Charles Whitehead.  Dessa är blant dom Ulf har samtalad med, några har han inbjudit till ”Samtalskvällar på Livets Ord”, andra sitter han tillsammans med i den förberedande samtal för Officiell dialog mellan Vatikanen och ”Non-Denominational Evangelicals”(( Organisatorisk enhet )).

Kan man hoppas på att vi ”vanliga lekmän” också får samtala med Ulf Ekman så länge vi gör det under våra riktiga namn? Är det for mycket att hoppas på nu som censuren är borta från Ulf Ekman’s blogg, att skall han även börja samtala med dem som kommenterar, som ju faktisk bloggare har för vana att göra? Eller är det helt enkelt så att Ulf Ekman redan nu menar att han praktiserar ”samtal” i och med att vanliga människor av allmogen får lov att kommentera på hans blogg?

Det är ingen tvekan om att Livets Ord har upptäckt informations- och internetsamhället för allvar och gett detta större uppmärksamhet mer och mer de senare åren. Livets Ord har sedan en tid tillbaka en Pressansvarig som informerar och svarar på frågor gällande Livets Ord och Ulf Ekman. Ett filter/buffert  kanske man kan kalla det, och som har ett utdelat mandat och professionell träning på att besvara besvärliga frågor på stiftelsen Livets Ords vägnar. Är detta en signal som kan tyda på att man tycker det är lite ”jobbigt” med alla som ställer frågor? Jag bara undrar. En sådan anställning signaliserar väl inte precis att man önskar mera åtkomlighet för omvärlden från Ulf Ekman/Livets Ord sin sida. Personligen tycker jag det är märkligt att en organisation vars främsta uppgift är att sprida världens viktigaste budskap – evangeliet om Jesus, anställer en pressansvarig.

Jag är en av flera som verkligen har försökt genom flera personliga email till Ulf Ekman att uppmuntra honom att börja samtala och svara dem som ställer ärliga och uppriktiga frågor om tro, lära och annat relaterat till Livets Ord. Jag fick som svar tillbaka från Birgitta Ekman att ”om Ulf skulle svara på alla frågor han fick skulle han inte ha tid med annat”. Detta blir ett alldeles för enkelt svar, och representerar enligt min uppfattning en ursäkt det inte finns tillräckligt grundlag för. Visst har man tid, men frågan är om man önskar använda tid på detta?

Kommunikation på nytestamentlig tid

Jag tror knappast att det är så att Ulf Ekman sätter sig högre än Jesus och Paulus, men om vi jämför hans samtalsvägran med bloggare etc gentemot Bibelns många exempel, kan det kanske verka så. Låt oss titta lite på hur Jesus, de första lärjungarna och Paulus förhöll sig till människor runt sig. Jag tror att Ulf Ekman känner sin Bibel ganska bra och att han även har läst alla exempel jag nu skall plocka fram, många gånger. Därför är jag förvånad att han inte följer bibelns exempel på detta område. För visst var det  ju så att de som kom till Jesus och ställde frågor att Han svarade på dem? I bland (till fariséerna) svarade han lite konfunderat med liknelser och metaforer så de gick därifrån och kliade sig lite i huvudet. Men Jesus var alltid mån om att svara. Han undvek aldrig de frågor som ställdes honom.

Även mitt på natten då Nikodemus kom till Jesus med sina frågor². Blev Jesus sur och skickade någon av lärjungarna för att skälla på honom och säga åt honom att komma tillbaka nästa dag med besked att han aldrig fick ”störa Mästaren på natten igen?” Nej, Han tog sig tid och bjöd in Nikodemus där Han svarade på frågorna han hade. Jesus var varm, generös, kärleksfull och tålig. Vi bör faktisk vara Nikodemus evig tacksamma för att han var så frimodig att komma till Jesus mitt på natten, för tack vare detta fick vi ”den lilla bibeln”, historiens kanske mest citerade bibelvers! Men Nikodemus var han som hörde det allra först med Jesu egen röst.

I husarrest

Jag kommer i håg en händelse en gång under en sommarkonferens på Livets Ord. En församlingsmedlem i Livets Ord och familj förhindrades att åka hem efter semester i ett muslimsk land och fick inte tillåtelse att lämna landet. De hade hållits kvar där ganska länge, långt över den planerade semestern, så då en annan familjmedlem till denna församlingsmedlem berättade detta för mig med oro, frågade jag henne om hon hade berättat detta för Ulf Ekman, hennes pastor. Då fick jag till svar att hon hade försökt men att han hade varit svåråtkomlig. Hon hade även lite svårt att våga ta upp detta med Ulf Ekman eller några andra ledare personligen.

Konferensen var redan slut, men jag tyckte att detta var av sådan allvarlig karaktär att jag lånade en kompis’ bil och tog med mig systern och åkte direkt hem till Ulf Ekmans bostad i Årsta för att göra honom uppmärksam på situationen. Han var hemma och befann sig ute i trädgården, så vi berättade genast för honom om situationen och bad honom göra vad han kunde genom sitt nätvärk och församlingens medarbetare för att bidra till att de kunde sättas fri från husarresten och tillåtas komma hem till Sverige.

Han sade där och då att han var tacksam för att vi berättade detta för honom. Dagen efter ringer en av Ulf Ekmans medarbetare och skäller ut mig för att jag gjorde något så felaktigt att åka hem till Ulf och störa honom på detta sätt. M.a.o. inte direkt samma hållning som Nikodemus upplevde när han vistade Jesus, och det var ju trots allt mitt i natten. Tack vare att vi åkte hem till Ulf, tog han och några av hans medarbetare genast kontakt med svensk UD som bidrog att hjälpa församlingsmedlemmen och hennes mamma ut av det muslimska landet.

Tillgänglighet

Vem kommer väl inte också i håg den sorgliga tiden av tragiska löjligheter på Livets Ord när pastorer kom till mötena 30 minuter efter att lovsången påbörjats och lämnade innan mötena tog slut? Oftast med vakter och mötesvärdar springande före och efter precis som om det vore kungen eller någon annan dignitär som besökte församlingen. Det var inte direkt lätt för folk att få kontakt med predikanterna på den tiden. Det finns säkert flera exempel som folk kommer på som inte stämmer överens med bilden som NT ger av  Jesus, Petrus, Paulus och lärjungar som i kontrast var tilgängliga för sin omvärld.

Det finns många exempel i NT om hur samtal, frågor och svar-sessions var ett vanlig sätt undervisa. Jesu började redan i 12-års åldern, och vi kan läsa i Bibeln hur han satt i templet under fyra dagar och ställde frågor och svarade de skriftlärda som fanns där.³ Vi har vidare exemplet i Luk 24:13-27 där Jesus samtalar, ställer frågor och svarar på frågor då Emmausvandrarna inte förstod att Jesus – Frälsaren hade dött.

I Apg 8:26-40 kan vi läsa om hur Filip blir ledd av Anden ut på en väg i öknen för att samtala och svara på frågor till den Etiopiska Hovmannen. Eller i Apg 10:27 där Petrus samtalar med hedningen Kornelius.

I Apg 17:2 ser vi att Paulus under en av sina resor, stannar i Tessalonika i över två veckor och ”under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna…” I Apg 17:17 ser vi Paulus samtala i Aten både på torget och i synagogan med judar och olika filosofer om Gud, gudar och Ordet⁴) Han följde till och med filosoferna till Areopagen⁵ för att förklara sin lära läser vi, trots att de kallade honom pratmakare⁶

I Apg 18:4 står det så här:

”Varje sabbat förde han (Paulus) samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.”

Här var Paulus i Korint. Vi ser alltså att han samtalade vart än han kom. Apg 18:19 Här har Paulus kommet frem til Efesus. Här står det att han (på vanlig Paulinsk sätt) gick till synagogan för att samtala med Judarna.

I Apg 19:8 står det så här:
”Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.”

Detta var i Efesos, och efter dessa 3 månader är det troligt att Paulus tvingades hyra en egen och större lokal så att flera skulle få höra Evangeliet⁷ Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.⁸ Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Han hade m.a.o. q & a sessions omkring Ordet i 2 år och 3 Månader i Efesos.

Samtal eller monolog?

Det verkar för mig som vi har fått en monologisk församlingskultur var enbart oavbrutet predikande och undervisning är det enda som gäller. Först nu de senaste åren har det öppnats upp för lite offentliga samtal, men enbart med andra präster och predikanter. Om vi också ser på Paulus olika brev är det tydligt att dessa var i många tillfällen svar på olika frågor som ”unga och nya troende” hade skickat och bett Paulus svara på.

I det stora och det hela verkar det som man hade en tradition i antiken att lära genom samtal och frågeställningar. Varför har vi missat detta i vår egen tradition och fullständigt gått över till den hierarkiska och medelålders monologen som det enda sättet att lära och kommunicera i kristna sammanhang?

Ulf Ekman har haft sina kommentarsregler på sin blogg i mer än ett år, men jag känner inte till att han ännu har inlett eller hållit ett enda samtal med någon av dem som kommenterar eller ställer frågor på hans blogg, eller de som har skickat email till honom. Jag tycker inte vi skall släppa detta tema då jag undras över att det tar sådan lång tid för Ulf Ekman att svara på allvarliga och uppriktiga frågor som folk har. Denna princip gäller självklart inte enbart för Ulf Ekman att implementera, men är något som varje kristen ledare borde lägga märke till och ta till sig.

Jag tycker att det är på hög tid att Ulf Ekman tar allvarligt på de olika frågor som ställs honom och lägger bort denna kultur och fason att inte svare på alvarliga frågor, som jag inte vet riktig var han har tagit med sig ifrån. Detta är något som jag tyvärr måste konstatera med besvikelse. Jag vill heller inte spekulera för mycket i hur många problem som kunde lösts om man vore lite mera ödmjuk och svarat på dessa frågor som människor bär på.

Kära Ulf Ekman – Mycket av detta bloggande har ju startats tack vare din brist på att svara människor! Jag uppmanar Ulf Ekman och Livets Ord att göra bättring på detta området under 2010, men blir inte förvånad om det inte kommer någon ändring. Intrycken av Livets Ord som en fortfarande allt för sluten institution är för starkt för detta. Jag och flera andre har t.ex i email konkret förslagit till Ulf Ekman att han och Åge Åleskjær sätter sig ner tillsammans och har en samtalsserie om olika lärofrågor med teman som t.ex:

• Arvet efter Kenneth Hagin,
• ”Crazy grace”,
• Lagen & nåden
• Lakeland, Toronto, Brownsville etc
• Prosperity gone wrong
• Förförelser etc

Samtidigt finns det en hel massa konkreta frågor som vi inte tycker vi fått tillräckligt bra svar på. Vad med att upprätta en plats på livetsord.se där man förklarar vad man lär om olika frågor med grundlig förklaring så att det är tydligt för alla?

• Maria som evig jungfru,
• Apostolisk Succession
• Väckelserörelser och de historiska kyrkorna
• Enhet
• Nattvarden, dvs realpresens, transubstationsläran o.l
• med mera, med mera…

Vidare har en del tidigare förslagit att Ulf Ekman kunde t.ex invitera folk att fråga om precis vad som helst på sin blogg under t.ex. en vecka. Detta är viktigare än Ulf Ekman kanske anar. Det händer så otrolig mycket i kristenheten nu för tiden, och det är mycket förförelse som sprids. Jag är bland dem som tycker att ”den absoluta tystnaden” från Skandinaviska pastorer under Todd Bentleys kampanj i Lakeland i 2008 var direkt oansvarigt. Många kunde ha sparats för mycket förvirring och kanske även några resor, om pastorer och förkunnare hade varit tydliga från början. En del sålde även sina ägodelar för att åka på mötena i Lakeland, och somliga reste dit flera gånger under de månader detta varade.

Til slutt vill jag bara sitera något Ulf Ekman sagt. ”…Alla skall med”. Bland dessa ”alla” finns det människor med uppriktiga trosfrågor och oro kring sin ovisshet kring dessa. Låt oss skapa en atmosfär där det är lätt för människor att ställa frågor och även ifrågasätta. Svara på frågorna folk har. Snälla Ulf Ekman – Lägg av med det jag tror flera uppfattar som högmod och börja samtala med människor, inte bara präster, biskopar och predikanter.

Relaterade artiklar, Twingly & bloggar

Pingströrelsen satsar på pastorsakademi
Sandra Bullock förändrade sin syn på kristna
”Modiga pastorer på resa”
John Nilsson

Fotnoter

1. • Kommentarer ska ske på en saklig nivå och i en respektfull ton.
   • Personangrepp, skvaller, förtal och allmänt smaklösa kommentarer kommer inte att publiceras.
   • Håll inläggen korta och koncisa.
   • Jag vill gärna veta vilka jag samtalar med. Därför ser jag gärna att kommentarer skrivs under med riktigt namn.
   • Bloggen är inte allmänt diskussionsforum. Kommentarerna ska hålla sig inom ämnet för respektive inlägg.
   • Ibland kan det vara svårt att hinna med att moderera alla kommentarer som kommer in. Vi försöker så gott det går att hinna med alla, men om din kommentar skulle fastna i moderering kan det helt enkelt bero på att vi inte hunnit med. Ber om överseende med detta. Normalt modereras bloggen minst 3-4 gånger om dagen
2. Joh 3.1-21
3. Luk 2:46
4. ”Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: ”Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: ”Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.” (Apg 17:17-21
5.  Läs mer om Areopagen här
6. Läs mer om detta ordet ”pratmakare” och dess betydelse på Blue Letter Bible
7. Läs mer här –  Apg 19:9
8. http://bit.ly/5DAnds Apg 19:10

Gästblogg av S-E Daniel Nilsson

Det går en tidvattenvåg över Sverige. Vågen jag tänker på kännetecknas av två saker, lekmän som dras mot riter och ledare som dras mot den katolska och ortodoxa ordningar. Inte minst i ett stort samfund som pingstvännerna och ibland en del av Livets Ords folk märks denna våg av intresse. Även förlag som Libris och Cordia ger i sitt bokval uttryck för denna nygamla betoning.

Mycket av detta ifrågasätts av de större kristna bloggarna i Sverige och Norge. Där har mängder av frågor kring denna märkliga utveckling belysts, och belysts på ett bra sätt. Detta håller många inte med mig om. Men i denna nya värld där alla kan få yttra sig offentligt, även mindre vetande personer, måste man ändå efter sträng sållning och sortering på frågan ”belystes sakfrågorna mångsidigt och utan alltför stor slagsida” summera till betyget i genomsnitt godkänt. Men något har fattats.

Fokus har varit på vad de här lekmännen och ledarna gör. Det som fattas är detta, att diskutera vad de inte gör! Nu när Ulf Ekmans blogg lättat på sina modereringsregler och med posten om glada polska katoliker återväckt intresset för frågorna kan det vara lämpligt att sätta fokus på det här som har fattats.

Alltså, när man bland sympatisörer för riter och former i allmänhet och emergingrörelsen (googla ”emerging church”) och ”katoliksvärmarrörelsen” i synnerhet gör vad man gör, vad är det då man inte gör? Vad är det som vi skeptiker och kritiker tycker att man borde göra istället? Svaret kan nog variera. Jag hoppas att denna variation av synvinklar kan komma till uttryck i många bloggposter framöver. Detta är förvisso en optimistisk och from förhoppning, för den innebär ju att skribenter och kommentatorer verkligen sätter sig ner och tänker och ber, och sedan skriver sådant som är äkta reflektion och inte bara är ett tillgripande av dynamitgubbar. Men omöjligt är det inte.

En sak som jag tror många skulle vilja hålla med mig om är att det som inte görs längre är att bevara hoppet om väckelse. Enhet och förnyelse är en sak, väckelse är en annan, båda behövs. Men det är väckelse som vi från frikyrklig bakgrund ända sedan artonhundratalet har längtat efter. Och ifrån lutherskt håll är det många som har hoppats som vi.

Många studsar till inför detta enkla påstående. ”- Skulle inte vi på Livets Ord, vi i Pingst, vi i den levande xy-församlingen ha kvar hoppet om väckelse!?” Jag vill påstå att det är dåligt beställt med den saken om man sätter mer än ett högst marginellt hopp till katolska och ortodoxa synsätt, ordningar och fromhetsövningar istället för att på det hela taget nöja sig med att eftersträva kärlekens enhet med dem.

Det som brunnit i oss under den tid som jag har erfarenhet av, sedan 60-talet, är hoppet om att vi i det enskilda livet, i församlingens liv, i vårt samfunds liv och i nationens ska få se Guds närvaro till att bränna bort allt slagg, i omvändelsens och kärlekens ande, och att se Andens gestaltade kraft i Apostlagärningarnas anda. ”- Jo, men det hoppet har aldrig minskat hos oss!” ropar nu de jag nyss nämnde. Jag tvivlar! Vad ser vi för bevis på det? Vad vi ser och hör är om är sådant som inte har gett väckelse i de historiska kyrkorna.

Nej, de syskon vi ska ge förnyad uppmärksamhet och lära något av är fortfarande Koreas kyrkor, tredje världens väckelser, inte minst den pågående väckelsen i Mocambique, och de fräscha kyrkor som ännu finns i Amerika, se tex ibethel.com.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala? Det är hos den senare jag för min del ser Nya Testamentets enkelhet och liv.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala?

Men någon kan invända, lär oss inte det frikyrkliga arvet oss att vi saknar något fundamentalt, kanske Katolska kyrkans ämbeten och struktur eller Ortodoxa kyrkans mystik, när vi aldrig förmår behålla väckelsen i mer än en generation? Nej, det gör det inte. Församlingen har ända sedan gammaltestamentlig tid haft denna egenhet, att varje generation själv måste lära sig gå vägen. Att kyrkan ska vara så beroende av den innevarande generationen istället för på en oföränderlig institution kan kännas så otryggt att vi flyr från synsättet. Men en av de röda trådarna i Bibeln är just den om ”kvarlevan”, ”resten”, på engelska det bättre ordet ”the remnant”. Guds församlings historia är historien om denna skara, den som ständigt på nytt blir en enkel lärjunge som bara ser på Jesus.

S-E Daniel Nilsson

Även i denna tråd gäller kommentarsreglerna. Vi önskar att debatten i artiklarna ska hålla sig till ämnet, men samtidigt ser vi att det finns ett behov för samtal utanför dessa ämnen. Om alla kommentatorer eftersträvar att följa dessa enkla regler får vi ett samtal i de olika trådarna som gör att det blir mer intressant att delta för alla bloggens läsare.

Kör debatt!

Todd Bentley och fenomenet i Lakland är ett färskare exempel på det jag kallar ”urskillningslös hunger”. Jag ifrågasätter inte ärligheten hos de människor som av ett ärligt hjärta önskar mer av Gud i sina liv, men när denna längtan sätter till sida bedömningsförmågan behöver andra reagera och säga ifrån. Todd Bentleys sanna ansikte avslöjades senare då det framkom att han under den sk. väckelsen i Florida konsumerade stora mängder alkohol och var otrogen med sin medarbetare. Man kunde i och för sig nöjt sig med att granska hans undervisning för att kunna avvisa honom, men det var kanske få som tog sig tid till detta. I stället lockades man av sändningarna på GOD-TV som sände live från mötena dygnet runt.

Skuldbelagd undervisning

Detta ska dock inte handla om de ovan nämnda personer, men om den amerikansk predikanten Thurman Scrivner som nyligen gästade Norge och fick fritt spelrum på den kristna TV-kanalen Visjon Norge. Det är många som reagerat på denna predikants förkunnelse, så jag kommer endast återge vad en del andra redan skrivit om honom.¹

Detta är vad Thurman Scrivner undervisar

Om en kvinna inte lyder sin man till fullo blir hon, hennes barn eller båda parter sjuka.

Om en man inte tränar sin familj i Guds Ord varje dag kommer han dö för tidigt. Han kunde kanske leva till 90, men kanske han bara blir 50.

Om du syndar kommer Lagens förbannelse enligt 5 Mos 28 drabba dig.

Det hjälper inte att be om förlåtelse. Du måste veta vilka synder du gjort och omvända dig från dem om helande ska kunna ske. (Scrivner nämner sedan ett exempel där en liten flicka fick vänta ett och ett halvt år på sitt helande. Familjen granskade sig själva så pass länge, och plötsligt såg dem vilken synd som hindrade helandet.)

Om du fått ett barn utanför äktenskapet varar förbannelsen i 4-10 släktled.

Människor i församlingar dör i cancer, och det är för att de har syndat.

Gud överger dig till Satan när du syndar.

Har du handikappade barn är det du som har syndat.

Det är Gud, inte Satan som sänder sjukdom.

Gud helar inte dem som har synd i sitt liv. Han kan inte det.

Starka reaktioner

Om man tror att Mose lag till fullo gäller, och att försoningen på Golgata inte betydde något, har jag förståelse för att man undervisar detta. Men för den som förstått försoningen på djupet är detta undervisning som inte bara bör förkastas, men också i allra högsta grad varnas för. Den norska tidningen DagenMagazinet skrev om olika predikanters reaktion på Scrivners undervisning, och pastor Åge Åleskjær i Oslo Kristne Senter är tydlig.

”— Jesus köpte oss fri från lagens förbannelse, så allt det han referer til där är det gamla testamentets realiteter. Vi måste flytta över i Det nya testamentet och det nya förbundet […] — Jag tror på Guds löften om helande, men det är viktig att poängtera att synderna förlåtits vare sig man är frisk eller sjuk. Det där lägger verkligen sten på bördan för folk genom att förkunna att du är sjuk på grund av synd. Utifrån själavårdsperspektiv är det väldig makabert att forkunna sådant. […] Om sjuka till och med börjar leta efter förfädernas synder, då kommer man in i en märklig släktförbannelse. Den hade varken Jesus, eller någon av de andra förkunnarna i det nya testamentet.”²

Ett falskt evengelium

För människor som inte vet hur de ska ta denna förkunnelse är detta destruktivt på alla sätt. Vad ska föräldrarna till sitt handikappade barn göra, ensammamman som vid ett misstag blev gravid, eller dem som har barn med allvarliga sjukdomar, vad ska den cancersjuka göra? Mitt råd är att inte lyssna och bry sig i vad denna villolärare förkunnar, för detta är en villolärare vi bör visa bort från oss. Vad sa Paulus om de som förkunnade ett annat evangelium är det han själv gjorde?

”Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” (Gal 1:7-8)

Jesus förbannar inte dem som följer honom

Det är bra att människor är hungriga efter mer av Gud, men låt inte denna hunger göra dig förblindad så att du mister bedömningsförmågan. Om du inte förstår vilka skillnader det är mellan det gamla och det nya förbundet behöver du verkligen ta tid i Ordet. Jesu försoning och dess realiteter gäller i allra högsta grad dig, och du – Jesus förbannar dig inte! Han älskar dig, vill göra dig frisk om du är sjuk, läka dina inre sår, lyfta dig upp. Han älskar dig så oerhört mycket att han bara vill dig väl.

Om du inte tagit emot honom ännu kan du göra det väldigt enkelt. Be att Han kommer in i ditt hjärta och gör dig till en ny människa³. Ge Jesus en chans. Du kommer aldrig ångra dig, för i motsättning till människor sviker Han dig aldrig.

Länkar

Norge idag: ”Synd gör människor sjuka” (norsk tidning)
DagenMagazinet: ”- Superpositiva till Thurman Scrivner” (norsk tidning)
Artiklar skrivna av mig om Todd Bentley: 1, 2, 3, 4

Fotnoter

1. Källa: David Åleskjærs blogg
2. Källa: DagenMagazinet
3. ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst”. (Romarbrevet 10:9)