Ulf Ekmans engagemang i Enhetens kyrka

Ulf Ekman var/är en stor ekonomisk bidragsivare till Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster. I tillägg är han ett av projektets grundpelare enligt klostrets nyhetsbrev¹, ett projekt som har en katolsk vision som innebär enhet under påven i Rom.²

Världen idag rapporterade 23/1 2008 (se bild här under) att Ulf Ekman m.fl signerat ett upprop där man bl.a talade om klosterrörelsen som ”Guds Andes verk”, trots att kloster, munkar, celibat etc har hedniskt ursprung och inget stöd i Skriften³

Maria som evigt förblivande jungfru

Ulf Ekman predikade i Östanbäcks kloster om Maria som ”evigt förblivande jungfru”⁴. Vad var Ulf Ekmans syfte med detta påstående när vi vet att Maria inte förblev jungfru?⁵

180° vändningen

Den som undrar vad många menar med Livets Ords 180° vändning kan läsa den artikel jag skrev tidigare med samma titel⁶. Denna förändring är inte endast i förhållande till katolska syskon, men sträcker sig mycket djupare än så. Man får lätt intryck av att det handlar det om andlig förförelse i troskarismatisk skepnad, så vi får hoppas och tro att medlemmar av Livets Ord med tillhörande systerförsamlingar själva kan bedöma det deras pastorer företar sig. Ser man verkligen inte de dramatiska teologiska förändringarna som ägt rum, där man sakta men säkert närmar sig de historiska kyrkorna i mycket? Och som vanligt undrar jag vad som är syftet.

Retreaten på St. Davidsgården

I mars detta året samlades Livets Ords pastorer till retreat på St. Davidsgården i Rättvik. Ledaren för denna retreat var Per Mases, en präst som också undervisar i olika meditationsformer hämtade från östliga religioner, bl.a yoga. Jag var en av dem som menade att detta var något Livets Ords pastorer absolut inte borde delta i p.g.a. Mases kopplingar till ockulta meditationstekniker. Livets Ord genomförde denna retreat i alla fall, och ett av syftena var enligt Urban Karlsson⁷) att hämta inspiration till den retreatverksamhet man själv tänkt bygga upp på Ribbingebäck. Nu har man sedan en tid tillbaka egna retreater som församlingsmedlemmar uppmuntras delta på. Jag vet inte vad dessa retreater innehåller, men vi får tro att det bästa om det intill det motsatta bevisats. Kanske Ribbingebäck på sikt kan bli en blandning av kloster och retreat, vem vet?

Personligen undrade jag då varför de kristna tidningarna inte skrev om detta och ställde därför några öppna frågor till Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. Hon svarade faktiskt på frågorna, något som ingav respekt trots att jag inte höll med henne i det hon framförde. Livets Ords svarade på delar av kritiken⁸, men oavsett förstår jag fortfarande inte hur de kunde genomföra en retreat på Berget med Per Mases som ledare. Även Ny Generation och dess ledare Joakim Lundqvist svarade på kritiken⁹, för de var där med sina ungdomar innan Livets Ords pastorer reste dit. Per Mases är f.ö Joakim Lundqvists morbror, om det nu har någon relevans.

Ulf Ekman och den apostoliska successionen

Baserat på en intervju Carin Stenström¹⁰ gjorde med paret Ekman under deras vistelse i Israel, vill jag påstå att Ulf Ekman, och de pastorer inom Livets Ord som är prästvigda i Svenska Kyrkan, anser sig vara en del av den apostoliska successionen. Jag har i senare tid inte hört Ulf Ekman kommentera detta, men jag håller med Stenström i det hon konstaterar i intervjun:

”Det är en märklig tanke att Ulf Ekman och andra ledare inom Livets Ord, ingår i den apostoliska successionen”.

En fråga som omedelbart reser sig är vart allt detta leder? Man kan ställa frågan generellt med tanke på det mesta i och med Ulf Ekmans enorma omsvängning, för jag undrar vad som är hans drivkraft och motiv för främjandet av kristen enhet? Om jag kort får påpeka en aspekt av detta med den apostoliska successionen, så får det mig att erinra något jag hörde för en tid tillbaka från en som känner LO mycket väl, och han berättade för mig att Ulf, Robert och Svante faktisk är starka motståndare till frikyrkan. Om detta är korrekt, vart leder då Ulf och hans pastorer Livets Ord?

Ulf Ekman i samtal med Vatikanens team.

I april 2008 skedde det något som de kristna tidningarna ansåg var oväsentligt att ens nämna. Ulf Ekman var i Vatikanen tillsammans med några andra evangelikala ledare där de hade samtal kring ämnet ”Konfessionell identitet”¹¹. Jag skrev om detta i en artikel tidigare¹², och ställde i en annan artikel¹³ också en fråga till Dagens chefredaktör angående deras tystnad i saken. Hon svarade direkt i kommentarsfältet, och det var också svar på frågan jag ställde angående Livets Ords retreat på Berget¹⁴.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna”. (Läs vidare i fotnoterna.)¹⁵

Om det var ett andra möte i april 2009 som det sades i artikeln vet jag inte, men om någon känner till att ett sådant möte ägt rum, är jag mycket intresserad i att höra om det. Utfallet av dessa samtal intresserar nog många fler än mig, och den återkommande frågan är givetvis vad detta leder till och vad som är Ulf Ekmans syfte och mål. Handlar det verkligen om endast om enhet och gemenskap mellan syskon i Kristus? Just denna fråga finns det en stor chans för att jag återkommer till under början av nästa år.

Vad leder den nya ekumeniken till?

Slutligen vill jag ställa samma fråga som jag gjorde i en artikel i somras¹⁶, och det är – Tänk om Ulf Ekman har fel? Inom den karismatiska rörelsen, och speciellt trosrörelsen, har medlemmar i allt för stor grad följt och gjort det deras pastorer sagt att de skal tro och göra. En del säger att det handlar om att underordna sig ledarskapet i den församling man valt att gå in i, men jag vill kalla stora delar av detta för kontroll i olika former och uttryckssätt. Just detta ska jag inte gå in på i detalj nu, men att stark kontroll fortfarande utövas inom Livets Ords olika verksamheter finns det flera som påstår. Det ska vi ta för oss i andra artiklar senare.

Följer du ledare när du egentligen borde följa ditt hjärta? Gör du ting du för att en pastor sagt åt dig att det är rätt, men som du i ditt hjärta upplever är fel? Då blir det fel oavsett. Tänk efter varför du gör och tänker som du gör, och om dessa tankar påtvingats dig från människor som menar de vet det bästa för ditt liv behöver du verkligen fundera igenom en del saker. När jag lämnade trosrörelsen var jag tvungen att göra upp med väldigt mycket, och gör det fortfarande. Detta var off-topic i förhållande till artikeln, så låt det ligga i kommentarsfältet.

Vad du än gör, glöm inte den största ledaren av alla – Jesus. Han är den verkligt goda herden, och om alla andra sviker finns han där och lyfter dig upp.

Video – Ulf Ekman om kritiker på nyårskonferensen

Ulf Ekman speak up against critics from Thruthspeaker on Vimeo.

Länkar & bloggar

Länkar

Svar till Dagens chefredaktör
Enhetens dolda ansikte
Normalperspektivet
En stormvind från helvetet?
Enhet?
Fördomar eller fakta?
Jasså, Ulf Ekman besvarar kritiken…
Med enkel biljett till Vatikanen
Ekumenik – vägen till väckelse?
Varför Ulf Ekman?

Julbrev 2007 från Östanbäcks kloster

Försommar 2008

Nyhetsbrev – Enhetens kyrka

Bloggar

John Nilsson
Michael G Helders
Aletheia

Fotnoter

1. Fastebrev för fastan2007
2. ”SÅ mycket har hänt de senaste 100 åren och nu de senaste 3-4, när det gäller Livets Ord. Jo, Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Man ger oss regelbunden praktisk hjälp”. (Caessarius Cavallin, Östanbäcks kloster) Östanbäcks kloster är mera katolsk än lutherskt enligt deras eget vittnesmål. De tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare. De hör samman med FKE som har som huvudmål ”att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom.”

   Ulf stödjer inte bara Östanbäcks kloster utan också FKE genom artiklar i dess tidning.
 Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Den nöd över bl.a. Ekmans till synes 180 graders svängning i frågan om Petri ämbete kan mycket väl vara befogad. En stor summa pengar till Östanbäcks kloster, artiklar av Ulf Ekman i FKE samt ytterligare praktisk hjälp till en organisation som inte endast tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare utan verkar för att värva dem som inte tror.

   Ingen organisation eller privatperson ger ekonomiskt stöd till en organisation, om man inte trodde på deras agenda. Det vore i så fall fel mot både mottagare och Livets Ords medlemmar som står bakom stödet med sina gåvor och tionde.” Läs mer hos Aletheia i en artikel vi arbetade med tillsammans

3. Kan hedniskt ursprung vara Guds Andes verk?
4. Se denna länk som verifierar detta påstående
5. Maria – evigt förblivande jungfru?
6. 180°s vändningen hos Livets Ords ledare
7. 20081205 (7:49
8. Ulf Ekman & Robert Ekh besvarar kritiken
9. Svar från Ny Generation
10. ( tidigare chefredaktör för Världen idag) Se ”Ulf Ekman och den apostoliska successionen” för mer info.
11. Källan finner du här
12. Organisatorisk enhet
13. Vad är intressanta nyheter?
14. Elisabeth Sandlunds respons: ”Ja, varför skriver tidningar inte om allt som de får reda på? Det finns många förklaringar till det. En av de vanligaste är att redaktionen inte bedömer att nyhetsvärdet är tillräckligt högt. En annan att tidningen redan behandlat just den frågan flera gånger.

    När det handlar om retreaten på S:t Davidsgården (Berget) är det svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort nyhetsvärde i att även Ulf Ekman med flera väljer just denna plats för att i stillhet och avskildhet komma Gud nära. De är bara ytterligare en grupp som lockas av den ekumeniska och Jesuscentrerade miljön på S:t Davidsgården. Och just den frågan som tas upp på bloggen, de meditationsövningar som förekommer i andra sammanhang, behandlade vi utförligt i somras i vår serie om nyandlighet. Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de ”inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.

    Också Ulf Ekmans kontakter med den katolska kyrkan har vi behandlat tidigare, liksom vi har skrivit exempelvis om samtalen mellan pingströrelsen och katolikerna. Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla. Därmed inte sagt att vi alltid, i alla sammanhang, berättar om allt som händer.

    Elisabeth Sandlund
    chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen 

15. ”Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

    Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

16. Tänk om Ulf Ekman har fel?

Livets Ords retreat på Berget

Då Sandlund verkar vara odelat positiv till Berget och det som föregår där, förstår jag att man inte anser att retreaten med Livets Ords pastorer har något nyhetsvärde. Att man från trosrörelsens håll tidigare ansåg att Bergets aktiviteter kvalificerades att kallas ockultism verkar vara ointressant. Trosrörelsens tidigare hållning till nyandlighet liknande det som föregår på Berget ska jag behandla grundligt i en kommande artikel, också det jag nämer från Berget här under ska jag gå närmare in på. Både Sandlund och Ulf Ekman talar varmt om hur Jesuscentrerat det är på S.t Davidsgården, och jag hoppas kunna besöka den någon gång för att själv bilda mig en egenupplevd uppfattning.

Tills vidare förhåller jag mig till det jag finner av information om Berget och Per Mases på internet, Jag ska här under lista upp en del av undervisningen och influenserna som förekommer på Berget, och det har i sin helhet hämtats från Berget’s egen hemsida. Jag skiljer inte på Bergets två byggnader Meditationsgården och S:t Davidsgården då de äges av samma stiftelse.

www.berget.se

• Meditationskurserna lär ut zen-inspirerad meditation, som ger avspänning och öppenhet för andliga dimensioner.
• Sesshin, fyra dygn, är en utomordentlig form för att fördjupa sin meditation och sin självkännedom. Den kräver en tids regelbunden erfarenhet av meditation. Dagordningen består av 7 tim meditation (za-zen) meditativ gång, praktiskt arbete (tag med kläder för ev. utomhusarbete) föredrag och enskilda samtal tystnad. Ledare är dominikanbroder Bernard Durel, Lund. Han har varit elev hos Dürckheim och W Jäger, vistats i zenkloster i Japan. Han leder kurser om bl a Mäster Eckhardt och Johannes Tauler.
• Ignatius av Loyola och hans andliga övningar
• Yoga och meditation
• Thomas Merton
• Mindfulness

Listan kan säkerligen kompletteras, men detta får exemplifiera det som föregår på Berget.  Detta handlar om betydligt mer än ”inlån från andra livsåskådningar”. Att Sandlund och Ekman kallar miljön på Berget för Jesuscentrerad får stå för dem. För dem som känner till de olika ämnena (och personerna) som undervisas på Berget så är inte detta Jesuscentrerad undervisning. Låt det vara tydligt och klart! Att Dagen i så stor grad ställer sig bakom en uppblandad kristendom där östliga religioner och det jag vill kalla för onda andars läror, är en del av grundlaget, är intet annat än tragiskt. Livets Ords retreat borde aldrig hållits på en plats där denna synkretism föregår, för även om Livets Ords pastorer inte bedrev detta under sin vistelse där så stödjer de indirekt det som Stiftelsen Berget står för. Det är detta som varit huvudorsaken för mångas ifrågasättande.

”Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de “inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.” – Elisabeth Sandlund, chefredaktör Dagen

”Något mer bibliskt, centralt kristet och uppbyggligt har jag inte varit med på på länge. Jesus var oerhört starkt närvarande och vi blev alla verkligen betjänade av honom. Tänk att åka från starka väckelsemöten och jublande tungotal i Köpenhamn och rakt in i tysta dagar i Rättvik. Så underbart att det finns en bredd i det kristna livet och att man inte måste välja antingen eller hela tiden. Vi kan ha både ock, med Jesus i centrum.” – Ulf Ekman

Då Sandlund svarar i egenskap av Dagens chefredaktör utgår jag från att detta är Dagens officiella hållning. Jesus har inte den positionen på Berget som Sandlund beskriver, men tvärtom är det faktiskt flummig nyandlighet som praktiseras där. Att det undervisas och praktiseras olika ämnen i de olika byggnaderna har ingen betydelse egentligen, för de hör båda till Stiftelsen Berget.

Ulf Ekman och hans samtal med Vatikanen

Att Dagen inte anser att Ekmans samtal med Vatikanen har nyhetsvärde anser jag bara för otroligt för att vara sant! Detta är samtal som riktar in sig på en officiell dialog med den romersk katolska kyrkan med enheten som mål. Den som känner till katolska kyrkans mål för enhet ser nog på detta som en stor nyhet. Dagen anser inte det och personligen tycker jag det säger något om Dagen jag inte gillar.

Istället för att bloggarna kunder vara ett komplement till de kristna tidningarna tror jag de i större grad blir ett alternativ. Ställer sig de två största kristna tidningarna i Sverige bakom ett urvattnat evangelium där religionsblandning accepteras och där de karismatiska kristnas arbete för enhet med den romersk katolska kyrkan till en viss grad förtiges? Det kan nästan verka så, men jag vill inte tro det. Ulf Ekmans samtal med Vatikanen har ovan nämnda mål enligt den information vi har i saken, men varken Dagen eller Världen idag skriver om detta. Dagen anser att det inte har något större nyhetsvärde.

Vad säger läsarna? Är detta intressanta nyheter eller inte? Borde inte de kristna tidningarna skriva om sådant oavsett vad de olika redaktionerna menar om sakfrågan? Vi får hoppas på en ännu bredare bevakning från Dagen som också kan resultera i fler artiklar i framtiden.

”Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla.” – Elisabeth Sandlund

För den som är medlem i Livets Ord borde man kunna ställa frågan till sina pastorer om varför de inte använder sig av sin egen gård, Ribbingenbäck, om de önskar ta tid i bön och tystnad. Varför investera 10 miljoner och inte använda den istället för att stödja tvivelaktiga stiftelser som Berget? Urban Karlsson skrev i en tidigare debatt på Ekmans blogg att man genom sin vistelse på Berget söker inspiration till sin egen retreatverksamhet som ska byggas upp på just Ribbingebäck. Det vore intressant att höra vad det är man vill hämta från Berget.

Om någon sponsrar en resa från Bergen till Rättvik ska jag besöka Berget och Per Mases. Jag samtalar gärna med honom om de invändningar jag och många andra har med tanke på det som försiggår där.

/Andy

_____________________________________________________________________

Informativa länkar

Sesshin
Yoga
Thomas Merton
Ignatius av Loyola
Mindfulness
Ulf Ekman samtalar med Vatikanen

_____________________________________________________________________

Dagens chefredaktör, Elisabeth Sandlund’s svar på frågorna.

Ja, varför skriver tidningar inte om allt som de får reda på? Det finns många förklaringar till det. En av de vanligaste är att redaktionen inte bedömer att nyhetsvärdet är tillräckligt högt. En annan att tidningen redan behandlat just den frågan flera gånger.

När det handlar om retreaten på S:t Davidsgården (Berget) är det svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort nyhetsvärde i att även Ulf Ekman med flera väljer just denna plats för att i stillhet och avskildhet komma Gud nära. De är bara ytterligare en grupp som lockas av den ekumeniska och Jesuscentrerade miljön på S:t Davidsgården. Och just den frågan som tas upp på bloggen, de meditationsövningar som förekommer i andra sammanhang, behandlade vi utförligt i somras i vår serie om nyandlighet. Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de “inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.

Också Ulf Ekmans kontakter med den katolska kyrkan har vi behandlat tidigare, liksom vi har skrivit exempelvis om samtalen mellan pingströrelsen och katolikerna. Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla. Därmed inte sagt att vi alltid, i alla sammanhang, berättar om allt som händer.

Elisabeth Sandlund
chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen
_____________________________________________________

Ja, ni har missat något...

]]> http://www.glandberger.net/2009/03/svar-till-dagens-chefredaktor/feed/ 17 http://www.glandberger.net/2009/03/vad-ar-intressanta-nyheter/ http://www.glandberger.net/2009/03/vad-ar-intressanta-nyheter/#comments Tue, 24 Mar 2009 22:08:39 +0000 Andy http://www.glandberger.net/?p=1683

Intressanta nyheter? Foto: Andy©

Vi har en del kristna tidningar i detta land, och två av de mest markerade är väl troligtvis Dagen och Världen idag. Jag ska vara ärlig och erkänna att Dagen är min favorit då de inbjuder läsarna att delta i debatterna samt att deras kvalitativa standard är så pass hög. Detta gör att intresset för kristen media ökar tror jag. Världen idag har för mig inte fallit i smak och mycket beror på deras allt för starka koppling till trosrörelsen, samt att jag upplever att de i en del viktiga frågor tagit så starkt parti för den ena sidan på ett lite högmodigt sätt. Det jag frågar mig i denna artikel är om tidningarna undviker vissa nyheter i den tro att det inte intresserar läsarna, eller ligger det andra orsaker bakom besluten?

Nu vet jag att Dagen är kopplad till pingst och ska inte glorifiera dem onödigt mycket, men som läsare av Dagen känner man sig inkluderad på ett unikt sätt. I denna korta artikel kommer jag ställa några öppna frågor till dessa två tidningar, och efter flera år som bloggare i den kristna bloggosfären är jag övertygad om att det är fler än mig som delar essensen i det jag nu skriver, dock kanske inte de specifika sakfrågorna.

Jag hoppas inte att denna artikel tas som ett angrepp på de kristna tidningarna som generellt håller hög kvalitet. Det är endast mitt perspektiv jag för fram här för att om möjligt få till en konstruktiv debatt om vad som anses vara nyheter intressanta nog för den kristna allmänheten.

Livets Ord’s retreat på Berget

I dessa dagar befinner sig Livets Ords pastorer på St. Davidsgården i Rättvik, och där deltar de på en retreat som ledes av Per Mases. Per Mases är för många en kontroversiell präst som undervisar i djupmeditation, yoga och annat man som regel inte anser som en del av biblisk lära. Mases låter sig inspireras av zenmeditation och börjar varje dag med djupmeditation i lotusställning. Mycket har redan sagts och skrivits om Per Mases på denna blogg så jag ska låta bli att repetera.

Det som förundrar mig är de kristna tidningarnas uteblivna artiklar om Livets Ord’s pågående retreat. Jag har förståelse för att man säkerligen inte ser på detta med samma intresse som mig och andra medlemmar och ex-medlemmar i trosrörelsen, men då Ulf Ekman och Livets Ord har så stor inflytelse på skandinavisk kristenhet anser jag att detta borde belysas av fler än bloggare. Med tanke på att Ulf Ekman är så pass central i den nya ekumeniken och figurerar på konferenser, möten och sammankomster över hela Europa borde detta vara en nyhet att ta upp.

Då jag tog upp detta på bloggen tidigare framkom det att det var fler än medlemmar i trosrörelsen som reagerade på detta och 236 kommentarer vittnar om ett stort intresse för temat. Dagen har tidigare skrivit om Per Mases och olika reaktioner från läsarna strömmade in. Världen idag’s ansvariga utgivare varnade under sin tid i Magazinet för nyandliga och ockulta företeelser av det slaget Berget och Per Mases står för. Det verkar som han på denna punkt ändrat sig rejält, och önskar man fokus på allvarliga snedsteg inom kristenheten idag är det Dagen eller bloggarna som gäller.

Min fråga till både Dagen och Världen idag är varför man inte nämner denna retreat i sina respektive tidningar på något som helst sätt?

Ulf Ekmans samtal med Vatikanen

Jag kan heller inte se att kristen media omtalat de samtal Ulf Ekman deltar i under ledning av Vatikanen. Dessa samtal handlar om konfessionell identitet och har enheten som grund, och enhet med den romersk katolska kyrkan är det många i det kristna Sverige som vänder sig emot. Läser man vad som är målet för dessa samtal ser man fort att det är förberedelser för en officiell dialog med RKK.

Även detta har det varit förunderligt tyst om i kristen media och jag frågar varför? Kan det vara så att det rent kyrkopolitiskt är en allt för het potatis att man väljer att inte fokusera på dessa samtal? I april ska detta råd och vatikanens team mötas på nytt, men trots detta verkar det vara ointressant för kristen media.

”Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan.”

Jag saknar att dessa frågor lyfts fram av de kristna tidningarna och är intresserad i att veta varför man väljer att inte skriva om dessa två specifika händelser som nämnts här ovan. Jag kan inte förvänta att man ställer samma frågor och drar samma slutsatser som mig, men det bör inte vara en orsak till att man inte skriver om det. Jag tror att intresset för nyheter liknande det jag nämnt här ovan är större än de olika redaktionerna möjligtvis tror, och hoppas de tar kritiken som framförts här på ett positivt och konstruktivt sätt. Sverige behöver kristna tidningar som vågar skriva om sådant som också kan uppfattas som obehagligt. Det gör dem till stor grad idag också i och för sig, men trots detta efterlyser jag ännu större bredd.

Skriver inte tidningarna om det som borde vara nyheter gör bloggarna det, men det bästa är ändå om tidningarna gör det. Undervärdera inte bloggarna och vad de kan åstadkomma. I många länder tar de över där traditionell journalistik tidigare var dominerande. Det är snart april…

Länkar

http://www.dagen.se/dagen/Search.aspx?q=Per%20Mases
http://www.glandberger.net/2008/11/ulf-ekman-jesus-och-buddha/
http://www.glandberger.net/2009/01/jassa-ulf-ekman-besvarar-kritiken/#more-1243
http://www.ccr.org.uk/archive/gn0809/nws.htm

Lägg märke till texten hos Dagen ...

Dagen skriver i sin tidning att pastorn i Uppsala pingstkyrka, Dan Salomonsson, ska predika på Livets Ord. Vilken positiv nyhet! Jag blev riktigt glad när jag läste detta tidigt i morse, och såg fram till att skriva om detta under kvällen. Nu har det nog varit en och annan pingstbroder på Livets Ord tidigare, men tydligen är det den första pingstpastorn från Uppsala som vistar församlingen. För mig som är en ”frifräsare”* är detta ekumenik jag ser positivt på, och kanske det har något att göra med min egen bakgrund från det frikyrkliga.

En läsare skrev i en kommentar igår att Ulf Ekman brukar säga ”Jag håller inte med dig om allt men jag ser Jesus i dig”, och jag tror faktiskt jag ska göra detta till något jag också lever efter. Det verkar som pastor Salomonsson också praktiserar detta, för mellan raderna kan kan utläsa att även om han inte håller med Livets Ord i allt ser han på de som syskon. Låt oss se på vad han säger till Dagens reporter.

”Vilken är din egen inställning till Livets ord?

”- Livets ord är en av de kristna församlingarna och kristna vännerna i Uppsala. Livets ord har visat mig ett förtroende som jag ser som positivt,” förklarar Dan Salomonsson utan att närmare gå in i detalj på hur han ser på församlingens teologi.”

Man kan vara vänner med de som ser annorlunda på olika teologiska frågor, och Dan Salmonssons attityd bör fungera som ett positivt exempel vi alla kan följa. Det är allt för lätt att bygga murar gentemot de som inte tycker som oss, och ofta lyssnar vi inte riktigt noga på vad den andre säger innan vi högljutt avbryter. Hur många har inte jag själv sårat genom högmodig arrogans? Jag hoppas att en förändring kommer äga rum under hösten i både tankar och uttryck. Det tar kanske tid att förändra allt på en gång, men om man lever efter principen om att lyssna till vad andra säger och försöker förstå vad de menar, kan man nå längre än genom att kategoriskt avvisa allt som nonsens. Givetvis bör bibelns lära vara det grundläggande i ekumeniska samtal, något också Salomonsson påpekar i nästa fråga.

”Jag är övertygad om att den kristna kartan kommer att ritas om och då känns det naturligt att bibeltroende kyrkor och församlingar möts, säger han.”

Ett fel man lätt kan göra när ekumenik diskuteras är att fokusera på fel och det som skiljer istället för det som faktiskt förenar. Nu låter det som jag tar avstånd från allt jag gjort tidigare, men så är inte fallet. Jag anser fortfarande att det är viktigt att belysa även det som skiljer i både läror och liturgi, men om det är det enda man gör riskerar man hamna långt ned i diket och det kan bli svårt att komma upp på vägen igen. Det har sagts att ”den enda gången vi kristna går mitt på vägen är när vi går från det ena diket till det andra.” Kanske vi borde gå lite oftare på vägen, och möjligtvis upptäcker vi då att det finns människor på vägen vi inte trodde gick där…

Kan man då vara vänner med någon som man i utgångspunkten är oense med? Ja, man kan det. Öppenhet, ärlighet och respekt för varandra är för mig några viktiga nyckelord. Vi behöver fortfarande vara tydliga men ändå lyhörda för den som sitter på andra sidan bordet. Med den här inställningen tror jag vi kommer nå längre i de olika arbeten vi gör för att bygga realtioner och söka enhet med andra syskon. Dialog som sopar obehagliga frågor under mattan tror jag inte på. Heller inte otydlighet i frågor som engagerar och oroar människor. Ibland kan oron bero på kunskapsbrist, men i de flesta fall är min bedömning att oron bygger på en inre övertygelse man har utifrån den förståelse man har av Skriften. Sådan oro måste tas allvarligt.

Tillbaka till pastor Salomonsson nu. Underbart att han ska predika på Livets Ord, och om det visas på web-tv ska jag givetvis se det. Salomonsson vet vad han tror på och kommer inte låta sig smickras till att agera annorlunda efter en kväll på Livets Ords talarstol. Det som drabbat en del pastorer efter att de besökt Livets Ord är just misstänksamheten från andra om att de nu låtit sig köpa av det faktum att de stått på scenen hos Ulf Ekman, och att de därmed blivit försvagade. Kanske det stämmer i vissa fall, men vi kan inte idiotförklara alla som predikar på Livets Ord!

Om man vill nå fram med sin kritik och de frågor man har behöver man lära sig att öppna dörrar, inte barrikera sig bakom höga murar. Det enda man då riskerar uppnå är att man stänger sig ute från de nödvändiga samtalen. Kanhända är det svåra och krävande samtal som till slut visar att avståndet är för stort, men det är dock ändå ett samtal. Och begrunda följande – Tänk om det visar sig att den oro man haft visar sig vara betydligt överdriven, ja till och med baserad på felaktigheter!

Slutligen vill jag säga att i evigheten finns det inga etiketter. Vi kommer bli förvånade och kanske skämmas när vi träffar dem vi såg på som ”den andra sidan”, för Gud ser bredare än oss med våra skylappar och Han älskar alla!
Vilka är det som är Guds barn?

”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:12)

Gud välsigne dig!

* ”Frifräsare” är ett uttryck jag lärt mig av Helena, och om jag minns rätt är det vi som står utanför katolska kyrkan som är ”frifräsare”. Ganska roligt uttryck…

Denna fråga har jag funderat på under många år och det finns inget kort och enkelt svar på denna fråga. Det är däremot krävande att besvara frågor av denna karaktären offentligt liknande det jag gör nu, för det skapar reaktioner, negativa reaktioner. Men jag vill besvara denna fråga så långt det är möjligt, för alla de människor jag varit i kontakt med under många års tid förtjänar upprättelse. Människor som på det grövsta trampats på, som oavsett omvändelse bestraffades på ett sätt där de förnedrades och stämplades med etiketter som för alltid klistrades på dem. Kan man förvänta att dessa ska: a) fortsätta vara en del av Livets Ord. b) orka att ens vara kristna? För de som inte förstår något av det jag säger nu verkar detta vara ännu ett osmakligt påhopp mot Livets Ord, men det är det inte. Det jag refererar till är det som föregick bakom stängda dörrar, och det inkluderar de flesta av ledarna på Livets Ord under 90 talet. Jag ska lägga ut delar av ett mail jag fick från en person som upplevde det jag nämner ovanför:

”Man var tidigt stämplad som upprorisk, oren, eller en gammal favorit; man var full av gyckel! När jag var 14 år sa studierektorn till mig att jag var som en rutten sjö med inget utlopp, bara ett inlopp. Eftersom jag inte var ute och knackade dörr och vittnade! ”Som en försurad sjö”. Kommer ihåg att det gjorde ont att höra.

Så klart att man blir skärrad! Allvarligt, just studierektorn; han var en av de värsta! Han var en arrogant översittare. Kallade mig tidigt för ögontjänare och tryckte ner mig i skosulorna. Jag blev avstängd 2 veckor i gymnasiet, för att jag varit ”så redlöst berusad att jag inte kunde gå”! Detta hade en spion sagt till honom! Sanningen är att när vi tältade med ”Berta” och hennes kompis, så drack de sin sprit och jag tog EN klunk av en öl! En klunk! Jag sa detta, men fick till svar att; ”det är lika stor synd det!” Suck. Jag blev utkastad ur skolan och församlingen när de skulle statuera ett exempel, och behandlingen av mig under den tiden var tragisk. När jag upprepade nätter hört min mor gråta sig till sömns, så gjorde jag som pastorerna sa till mig. Jag sökte upp Ulf, Stefan och studierektorn, sade förlåt och sa att det inte skulle hända igen o.s.v.

Studierektorn hade lovat att det var enda sättet för mig att komma tillbaka och ta examen.
Fast fick jag komma tillbaka efter detta? Fick jag nåd när JAG sträckte ut min hand? Nej, de trampade på mig och min familj, sket i allt vad jag sa, för de hade redan bestämt sig! Jag ansågs väl som förlorad, fullpackad med demoner!!! Sunt att växa upp så…
Ja, som du säger, man kan räkna upp hur mycket som helst!!! Det känns faktiskt skönt att skriva av sig sådant här. Jag går nästan aldrig och tänker på det, men ibland så kommer man ihåg hur kontrollerad man var. Jag är ändå stolt över att jag inte lät mig knäckas. För det var en sån miljö; ”Kom som du är, men bli som oss. ANNARS…annars spyr Gud ut dej ur sin mun!” Sinnessjukt…”

”Alla i skolan hade ju skrivit ett kontrakt att vi skulle avhålla oss från tobak, alkohol och sex. Detta var ju ett solklart kontraktsbrott! Jag som trodde att det fanns förlåtelse för alla. Nej, jag skulle straffas! Tiden som följde var ingen lätt tid. Fast det gjorde mig bara starkare, och mer självständig som person. Idag tål jag inte att folk försöker säga åt mej hur jag ska leva mitt liv. Jag har blivit tillräckligt styrd och kontrollerad. Trots all skit så har jag aldrig blivit bitter på Gud, bara så otroligt kränkt av dessa människor med ”makt.”"

Det finns många liknande historier och jag själv har upplevt en del av det samma. Kontroll av privatliv, spioner som rapporterade till pastorer och som därefter handlade utifrån de rapporter de fick, offentlig uthängning av personer som inte höll den standard som förväntades. Listan kan göras mycket lång och jag kunde lagt ut flera historier här som illustrerar och underbygger det jag säger, men då jag inte har tillstånd av de det gäller att referera till något av det jag menar illustrerar de värsta övergreppen, kan jag inte göra det. Denna får räcka i denna omgång. Det tragikomiska i allt detta är den information jag har angående en del av pastorsbarnen som absolut inte var några änglar. Kanske de en dag själva väljer att stå fram med sina historier, för de fick en helt annan behandling än andra. Med bakgrund i delar av ovan nämnda historia är det förundrande att pastorerna som var med på detta då det skedde fortfarande kan uttala sig som de gjorde i bla Dagens artikel om makt: ”Om människor upplever att de blivit illa behandlade så är vi öppna för att prata. Det är inte alltid man kommer överens om vad som hänt, man kan ju ha olika minnesbilder, men att mötas för att samtala är inga problem.” Samma pastor sa också följande till mig under ett telefonsamtal i novenmber 2006: ”En del kräver att vi ska be om förlåtelse, men det är lite svårt. Vad ska vi be om förlåtelse för?”

Följande kommentar gick att läsa i Dagens.se där de ställde frågan ”Hur har din inställning till Livets ord förändrats under årens lopp?”

”Artiklarna om LO i Dagen har varit intressanta men inte särskilt nyanserade eller journalistiskt granskande. Jag vill påstå exempelvis att de flesta som gått LOs bibelskola idag är avfälliga eller brända/stukade kristna som skäms för sina år på LO. Trosrörelsen i Sverige är ju som ett torkat russin.”

Livets Ord har mycket fallfrukt, och det faktum att människor lämnat både församlingen och Gud borde tas på större allvar än pastorerna ger uttryck för. Med den teologiska grund de haft för hur livet skulle levas har de genom omänskliga krav bidragit till att människor mött väggen på ett sätt som satt livslånga spår. Ofta har de själva bidragit till detta genom att vara den vägg dessa människor mött, och stickord som kontroll, spioner, maktmissbruk, kärlekslös, hård, arrogant, diktatorisk, etc talar också sitt tydliga språk. Vart var de omsorgsfulla herdarna som lämnade de 99 för att leta efter den ene som var borta? På Livets Ord upplevdes detta helt motsatt, för där var det flera som kände att ledarna var glada när någon försvann. Ett problem och en bitter kritiker mindre. Att de lämnade Gud var ju trots allt deras eget fel… Beskrivningen ovanför med de ord som använts är ord som inte borde existera i en kristen församling, men praktiserandet av detta har fört till att Livets Ord faktiskt har mycket rutten frukt, men genom ensidigt fokus på det positiva har man trott det negativa skulle falla i glömskans hav. Jag tror på förlåtelse, men vill gärna se att ledare inom Livets Ord av hjärtat omvänder sig och gör upp det förflutna. Förkunnelsen är en sak, men det som skedde bakom stängda dörrar är obeskrivligt. Läs gärna John Nilssons mycket sakliga och realistiska reflektion över samma tema.

Ekumeniken och påven.
Dagens avslutande artikel om ekumeniken var särdeles intressant, och med utgångspunkt i den vill jag poängtera en del av det som framkom där. Många av oss har ju efterfrågat Ulf Ekmans förhållande till Petri ämbete, alltså påven. Han uttalar sig själv i artikeln som tydliggör mycket av det vi sökt svar på, och låt oss gå rakt på sak.

”Jag tror att påven har något att säga till alla kristna, han är ledare för den största och äldsta kristna kyrkan. Det finns något unikt med detta ämbete, något centralt. Vi protestanter har inte följt honom på 500 år så vi har ett inbyggt motstånd. Men det kanske är dags att börja lyssna till vad han har att säga i alla fall.” (Ulf Ekman i artikeln om Ekumeniken)

Under ett panelsamtal med bl.a Peter Halldorf och Ulf Ekman, uttalade förstnämnda att det ”är nödvändigt att böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet.” Under det samtal Ulf Ekman hade med biskop Arborelius påpekade biskopen petriämbetets roll som en samlande gestalt för enhet. Ulf Ekman höll i stillhet med. Att erkännandet av just påvens roll som Petri efterträdare står centralt i arbetet för enhet är säkerligen något de flesta med intresse för dessa frågor känner till, och enligt flera av våra läsare har Ulf Ekman uttalat sig om Petri ämbete i tidningen Världen idag tidigare. Han lär ha sagt något om att de som ordinerade lutherska präster var en del av detta ämbete. Om det finns någon av våra läsare som besitter en faksimil av den artikel där detta nämns vore det intressant att ta del av innehållet. Maila den iså fall till andy [at] aletheia.se Att Världen idags chefredaktör Carin Stenström föreslog Ulf Ekman som ärkebiskop tidigare var och är fortfarande anmärkningsvärt, men dock inte förvånande. Man måste trots allt komma ihåg vart Ekman, Ekh och Svante Rumar har sina teologiska rötter, och det är inte i frikyrkan. Vad är deras förhållande till frikyrkan egentligen? Det kunder vara intressant att få ett förtydligande på m.t.p alla de frikyrkomedlemmar som ser upp till Ulf Ekman och hans lära. I Norge har det nyligen bildats en predikantförening där utgångspunkten är just Ekmans lära, och behöver man egentligen säga något mer?

Maria som evigt förblivande jungfru.

”Den konfrontation och rättframhet, även gentemot andra kristna, som tidigare kännetecknade Ulf Ekman är alltså kraftigt dämpad i dag. Nu ligger fokus mer på att lyssna och lära, hitta det gemensamma och tillsammans visa omvärlden vem Jesus är. Det är i det ljuset, menar han, som man ska se exempelvis samtalskvällen med Anders Arborelius där Ekman mer nyfiket undrade kring synen på Maria, och gjorde en del bifall, än markerade någon avvikande syn. Det är inte tid för debatt just nu, menar Ekman.”
(Från artikeln ”Ekumeniken.”)

Just Ekmans fokus på Maria som evigt förblivande jungfru är också något många bemärkt och som flera menar är ett sätt att närma sig de historiska kyrkorna på. Det var inte bara under sin predikan i Östanbäck detta nämndes, men även i artikeln om ekumeniken i Dagen förespråkar Ekman hennes eviga jungfrulighet. I vanlig stil säger han inte detta rätt ut, men det ska inte så mycket fantasi till för att förstå budskapet. Tala tydligare Ulf!

”Alla reformatorer, fram till att liberalteologerna slog igenom på 1800-talet, såg henne som evig jungfru. Sedan har protestanter dissat henne totalt, sett henne som endast ett stuprör. Jag tycker inte att det vore konstigt om hon var reserverad, helgad för detta enda uppdrag. Och jag är tveksam till att hon födde andra barn. Det finns massor med intressant att fundera kring detta, det är något man kan tänka och tycka annorlunda kring. Det är ingen central fråga för mig på något sätt. Vill man veta var jag står kan man läsa böckerna och lyssna till predikningar – där tydliggörs var jag lägger fokus.”

Det är kanske ingen central fråga för Ekman själv, men alla dessa små frågorna leder till andra större frågor, och hans agerande i en del fall leder i sin tur till slutsatsen om att vandringen gentemot Rom och påven absolut inte är en konspirationsteori. När Ulf Ekman också på sitt typiska sätt bemöter kritiken angående den nya nattvardsteologin med argument att ”Min bok om nattvarden, ”Tag och ät”, har fått beröm från ärkelutherskt håll så det där är inte enbart katolskt, som många fått för sig…”, och tror att folk är helt omedvetna om de olika ”nattvardsdogmerna” som finns, ja då behöver vi kanske upprepa vissa fakta. Luther ville egentligen inte bryta med kyrkan, och att hans nattvardssyn inte på ett markant sätt skiljer sig från det katolska borde alltså inte vara överraskande för någon. Själv är jag ingen teologisk expert, men skillnaderna verkar vara minimala.

• Transsubstantiation – Det katolska kyrkans lära. Katekesen säger följande: ”Genom konsekrationen sker transsubstantiationen, väsensförvandlingen, av bröd och vin till Kristi kropp och blod. Under de konsekrerade gestalterna av bröd och vin är Kristus själv, levande och ärorik, närvarande på ett sant, verkligt och substantiellt eller väsensmässigt sätt, hans kropp och blod är närvarande, tillsammans med hans själ och hans gudom.” (Källa: Katekesen)

• Konsubstantiation – Den Lutherska kyrkan syn.
  Detta säger Svenska kyrkan om sin syn: ”Transsubstantiationen (! - min kommentar) är alltså läran om hur brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod utan förändrad smak, färg och form. Luther menade att detta verkligen händer under nattvarden och vi verkligen tar emot Kristi kropp och blod. Luther utrycker det som att vi tar emot Kristi kropp och blod i, med och under bröd och vin. Det vill säga att brödet och vinet har kvar sin yttre form och om vi analyserar det kemiskt så kommer vi fram till att det är bröd och vin, men likväl tar vi emot Kristi kropp och blod. Låter det invecklat? Det är det och samtidigt ett mysterium.”
  

• Realpresens. Detta syn är numera det gällande på Livets Ord, och Wikipedia säger följande: ”Realpresens, term inom i synnerhet luthersk teologitradition för Kristi kropps och blods ”sanna” eller ”verkliga” närvaro i nattvardens bröd och vin. Realpresensen anses inträda vid instiftelseordens läsande. Den innebär att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod även om de behåller sina yttre egenskaper.”

För att avsluta dessa tre lärors gemensamma innebörd passar det med ett citat från filmen ”Mr. Bean i USA”: ”-Magic!”

Ekman som den sanna lärans beskyddare.

”Vad som förvånat en del är att Keryx, samtidigt som man varit generös mot exempelvis ortodox och katolsk tro, gått desto hårdare åt den så kallade nådesförkunnelsen, företrädd av bland andra norrmannen Åge Åleskjær. Eftersom han tidigare haft ett nära samarbete med Ekman och Livets ord är det många som höjt på ögonbrynen. Ulf Ekman ser ingen motsättning. ”När man tittar i sitt eget sammanhang och märker läror som är udda, som vissa delar av extrem nådesförkunnelse, som menar att man inte ska läsa bergspredikan för att ‘Jesus är så lagisk där’ eller att man inte bör läsa Judas brev eftersom det skrevs av en jude? då är det ens plikt att säga ‘Men hallå, vänta lite här nu’.” (Från Dagens artikel om Ekumeniken)

Ulf Ekman använder mycket energi på att varna för denna förkunnelse, den nya farliga läran som kunde föra till andligt skeppsbrott. Han skrev artiklar i Keryx och Världen idag. Han undervisade mot detta under möteskampanjer både här i Norden och även i Asien hos Kong Hee i Singapore. För att inte tala om den propagandacd de delade ut gratis i tiotusentals ex. för att varna gentemot detta. Men stämmer det han säger om denna förkunnelse? Världen idag ville inte ta in genmäle från undertecknade pga min låga teologiska rang, för Ulf Ekman är ju trots allt Ulf Ekman. Jag fick inte motbevisa de sakfel jag ansåg Ekman framförde i sina artiklar, så för mig framstår Världen idag som en propagandatidning för Ulf Ekman och hans likasinnade.

Denna artikel avslutas med ett kort citat från Åge Åleskjærs bok ”Fullständig frihet” där du själv kan se att Jesu undervisning visst har betydelse för oss kristna. Där förklaras också varför en del av det vi läser om i bibeln måste förstås utifrån den kontext det handlar om. Det är inte villolära men logisk tankegång för att bäst förstå budskapet.

”Mycket av det som Jesus sa i vissa frågor måste också ses i ljuset av vem det blev sagt till. Han svarade ofta på frågor från fariseerna, och därför var Hans svar således riktade till judar under lagen, inte till kristna hedningar efter pingstdagen. Han sa ju tydligt och klart: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” Även en hel del av det som Han säger till sina lärjungar måste ses i ljuset av deras speciella uppdrag under perioden innan Andens utgjutande. De skulle inte ta med bagage, bröd eller pengar, och det var tidsbestämda befallningar under tiden efter Johannes, men innan Golgata. Självklart har Jesu undervisning direkt betydelse för oss idag, men vi måste bara lära oss att dela in Ordet på rätt sätt. Vi måste helt enkelt
se vilket sammanhang det står i.

• ”Vem talar?”
• ”Vem sägs det till?”
• ”Vad talas det om?”

När Jesus till exempel säger till den rike mannen att man blir frälst genom att hålla buden, var det för att Han talade till judar i det gamla förbundet. Han visste att ingen klarade av att frälsa sig själv genom att följa lagen, men i situationen då detta blev sagt, förhöll han sig till Guds budskap till judarna. I dag hade Hans svar till den rike mannen varit helt annorlunda. Nu är budskapet: ”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.” (Romarbrevet 10:13)
”Tro på Herren Jesus så blir du frälst…” (Apostlagärningarna 16:31)

Jag lovar återkomma till detta outtömliga ämne om ekumenik och enhet. Här har jag bara berört en liten del av det som gick att läsa i Dagens artiklar. Jag vill avslutningsvis passa på att offentligt tacka Carl-Henric Jaktlund för det jobb han gjort med denna artikelserie, samt tacka för omnämnelsen av Aletheia i den sista artikeln, eller ”Alethia” som han skrev…

Se också Dagens chefredaktörs kommentar efter Jaktlunds artiklar. Se också detta!

Undertecknade har i flera år kritiserat mycket av det Livets Ord gjort under årens lopp, samt en hel del av det de gör idag. Jag har verkligen önskat, hoppats och trott att Livets Ord en dag skulle be om förlåtelse för de sår de i en del fall påfört människor, men i det naturliga har det sett hopplöst ut. Attityden från Uppsala har inte varit av det positiva slaget, och jag har ofta undrat över vad det är som gör att man inte kan be om förlåtelse. För min egen del har det varit nödvändigt att på ett tidigt stadium förlåta de som gjorde orätt mot mig, för annars hade jag riskerat hamna i bitterhet och förakt. Därför var det befriande att säga till Ulf att jag faktiskt älskar honom även om jag är oenig i delar av det de gör just nu. Det har varit till stor hjälp att min tidigare ungdomspastor från tiden i Uppsala bad om förlåtelse för det han gjorde mot mig, för jag kände att hans förlåt kom från djupet av hans hjärta. När någon ber om förlåtelse från hjärtat kan det uträtta mirakler för den som tar emot, och det är en underbar känsla! För mig var det i vart fall det. Det är förlåtelsens nådesverk!

Försoning leder till hjärtats gemenskap.

Många människor har sårats under de år Livets Ord existerat, allt för många m.t.p. att en församling ska vara en trygg oas där man finner ro och vila för sin själ. Att undervisningen fört till att en del fått problem med sitt kristna ser jag inte lika allvarligt på som det som skedde i den privata sfären, för där påfördes sår som för många aldrig kommer läkas. Tilläggas skall att jag själv efter 22 år i trosrörelsen var på väg att mista grundlaget för min tro, för jag ansåg att hela kulturen i rörelsen tagit Jesus ifrån mig. Det är en annan historia…

Nu ska inte detta bli en lång lista över hur hemska Livets Ord varit, för det är ju trots allt förlåtelse det ska handla om. Jag tror vi kommer få se hur försoning blir ett nyckelord under de år som ligger framför oss, och innerst inne tror jag på upprättelse för de som upplevt maktmissbruk av ledare inom Livets Ord. Jag har ju tidigare bloggat om dessa frågor under de år jag varit aktiv på nätet, och ofta har jag tänkt på detta med förlåtelse. Först krävde jag förlåtelse från Uppsala, så bad jag de be om förlåtelse, men för min egen del slutade historien med att jag var tvungen att själv förlåta för att för själv kunna motta förlåtelse. John Nilsson skrev något på Emmanuel Karlstens blogg som fångade min uppmärksamhet, och det var något i mig som reagerade mycket positivt på det han skrev.

”För alla måste fråga sig: Om Livets Ord gör upp med det som var från 80-talet, VILL jag då förlåta? Man kan bli så van att kritisera att man nästan blir besviken när kritiken får ödmjukhet som resultat.”

Otroligt bra och relevant fråga!

OM Livets Ord väljer att aktiv jobba med att göra upp för sig i de fall det behövs, är då de som utsattes för den sårande behandlingen villiga att i sin tur förlåta Livets Ord och deras ledare? John har absolut en poäng det är värt att begrunda, för kritik kan i en del fall bli en vana man inte vill vara förutan. Nu vet jag att just denna mening kommer användas mot mig, men det får så vara. Jag har inget behov för att kritisera bara för kritikens skull. Det vore meningslöst!

För att förlåtelsens nådesverk ska kunna bli ett faktum är det viktigt att en del kriterier uppfylls tror jag.

• Lyssna till de som blivit utsatta för sårande behandling. Kanske Livets Ord kan nedsätta en arbetsgrupp som kan jobba med dessa frågor?
• Som ledare förstå behovet för förlåtelse i de fall man vet man gjort fel.
• Be om förlåt både personligt och offentligt, för det är behov för bägge delar.

Men självklart är detta något som varken kan eller bör tvingas fram!

Det finns säkert mer man kunde lagt till, men detta är några grundläggande kriterier man kan jobba utifrån. Jag tror inte arbetet med försoning är gjort över natten, men tänk vad underbart om man bestämde sig för att detta var något man inom Livets Ord ville sträcka sig emot. Tänk på de som kunde motta förlåtelse och själva ge den! Vilken kraft det är i försoning som kommer från hjärtat! Jag hoppas Ulf Ekman menade det han sa när jag träffade honom sist, och jag tänker då på min förfrågan om vi kunde träffas igen för att sitta ansikte till ansikte, hjärta till hjärta, och tala ut om en del frågor. Han svarade ja då. Det finns mycket mer jag kunde sagt här och nu, men det är saker jag vill ta personligen med de jag menar det är relevant att tala med om. Ulf Ekman är en av de.

Vad är ditt svar på den fråga John Nilsson ställde? Vill DU förlåta?

Dagen – Del 1
Dagen – Del 2
Dagen – Del 3
Dagen – Del 4
Dagen - Del 5
Dagen – Del 6