Gästblogg av S-E Daniel Nilsson

Det går en tidvattenvåg över Sverige. Vågen jag tänker på kännetecknas av två saker, lekmän som dras mot riter och ledare som dras mot den katolska och ortodoxa ordningar. Inte minst i ett stort samfund som pingstvännerna och ibland en del av Livets Ords folk märks denna våg av intresse. Även förlag som Libris och Cordia ger i sitt bokval uttryck för denna nygamla betoning.

Mycket av detta ifrågasätts av de större kristna bloggarna i Sverige och Norge. Där har mängder av frågor kring denna märkliga utveckling belysts, och belysts på ett bra sätt. Detta håller många inte med mig om. Men i denna nya värld där alla kan få yttra sig offentligt, även mindre vetande personer, måste man ändå efter sträng sållning och sortering på frågan ”belystes sakfrågorna mångsidigt och utan alltför stor slagsida” summera till betyget i genomsnitt godkänt. Men något har fattats.

Fokus har varit på vad de här lekmännen och ledarna gör. Det som fattas är detta, att diskutera vad de inte gör! Nu när Ulf Ekmans blogg lättat på sina modereringsregler och med posten om glada polska katoliker återväckt intresset för frågorna kan det vara lämpligt att sätta fokus på det här som har fattats.

Alltså, när man bland sympatisörer för riter och former i allmänhet och emergingrörelsen (googla ”emerging church”) och ”katoliksvärmarrörelsen” i synnerhet gör vad man gör, vad är det då man inte gör? Vad är det som vi skeptiker och kritiker tycker att man borde göra istället? Svaret kan nog variera. Jag hoppas att denna variation av synvinklar kan komma till uttryck i många bloggposter framöver. Detta är förvisso en optimistisk och from förhoppning, för den innebär ju att skribenter och kommentatorer verkligen sätter sig ner och tänker och ber, och sedan skriver sådant som är äkta reflektion och inte bara är ett tillgripande av dynamitgubbar. Men omöjligt är det inte.

En sak som jag tror många skulle vilja hålla med mig om är att det som inte görs längre är att bevara hoppet om väckelse. Enhet och förnyelse är en sak, väckelse är en annan, båda behövs. Men det är väckelse som vi från frikyrklig bakgrund ända sedan artonhundratalet har längtat efter. Och ifrån lutherskt håll är det många som har hoppats som vi.

Många studsar till inför detta enkla påstående. ”- Skulle inte vi på Livets Ord, vi i Pingst, vi i den levande xy-församlingen ha kvar hoppet om väckelse!?” Jag vill påstå att det är dåligt beställt med den saken om man sätter mer än ett högst marginellt hopp till katolska och ortodoxa synsätt, ordningar och fromhetsövningar istället för att på det hela taget nöja sig med att eftersträva kärlekens enhet med dem.

Det som brunnit i oss under den tid som jag har erfarenhet av, sedan 60-talet, är hoppet om att vi i det enskilda livet, i församlingens liv, i vårt samfunds liv och i nationens ska få se Guds närvaro till att bränna bort allt slagg, i omvändelsens och kärlekens ande, och att se Andens gestaltade kraft i Apostlagärningarnas anda. ”- Jo, men det hoppet har aldrig minskat hos oss!” ropar nu de jag nyss nämnde. Jag tvivlar! Vad ser vi för bevis på det? Vad vi ser och hör är om är sådant som inte har gett väckelse i de historiska kyrkorna.

Nej, de syskon vi ska ge förnyad uppmärksamhet och lära något av är fortfarande Koreas kyrkor, tredje världens väckelser, inte minst den pågående väckelsen i Mocambique, och de fräscha kyrkor som ännu finns i Amerika, se tex ibethel.com.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala? Det är hos den senare jag för min del ser Nya Testamentets enkelhet och liv.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala?

Men någon kan invända, lär oss inte det frikyrkliga arvet oss att vi saknar något fundamentalt, kanske Katolska kyrkans ämbeten och struktur eller Ortodoxa kyrkans mystik, när vi aldrig förmår behålla väckelsen i mer än en generation? Nej, det gör det inte. Församlingen har ända sedan gammaltestamentlig tid haft denna egenhet, att varje generation själv måste lära sig gå vägen. Att kyrkan ska vara så beroende av den innevarande generationen istället för på en oföränderlig institution kan kännas så otryggt att vi flyr från synsättet. Men en av de röda trådarna i Bibeln är just den om ”kvarlevan”, ”resten”, på engelska det bättre ordet ”the remnant”. Guds församlings historia är historien om denna skara, den som ständigt på nytt blir en enkel lärjunge som bara ser på Jesus.

S-E Daniel Nilsson

Screenshot från Världen idag

Det har varit en del debatt runt Världen idag och huruvida de anställt en katolsk redaktör eller ej. Nu har inte Världen idag anställt någon katolsk redaktör har Felica Svaeren bekräftat och man ansåg sig färdig med saken. Punkt slut? Nja, för fullt så enkelt är det ändå inte. Olika kommentarer på bloggen har nämt en viss Annica och att det var en katolik som Världen idag sökte bostad till. Vem är så denne Annica och varför har Världen idag anställt henne, och är det alls kontroversiellt att de har en katolsk skribent?

Orsaken till att debatten snurrade lite vidare är bl.a dessa kommentarer som skrevs av två personer som oberoende av varandra och med olika mellanrum skrev om en person som var katolik och som skulle anställas på Världen idag. Låt mig citera dessa två kommentarer innan jag tar steget vidare.

”För en tid sedan annonserade Världen idag intensivt efter en bostad åt en nyanställd skribent. Kvinnan heter visst Annika och är troende katolik… Det borde kunna bekräftas av tidningen, och meddelas Ulf Ekman om han, mot förmodan, inte känner till vilka som är anställda på den tidning han är styrelseordförande för.” (Kommentaren finner du här)

”Andy och John!
Som katolik tycker jag det är fegt av Världen Idag, att inte stå för att de anställt en katolik. När det var aktuellt för journalisten ifråga att flytta blev jag som medlem i S:t Lars Församling i Uppsala tillfrågad om jag kunde hjälpa till med hennes boende. Efter några dagar fick vi dock besked om att hon hittat bostad. Har inte träffat personen ifråga och vet ej om hon finns kvar på ViD, men faktum är att hon åtminstone fanns där vid tiden för den aktuella debatten. Lycka till med er fortsatta research.” (Kommentaren finner du här)

När jag och John Nilsson tidigare i vår skrev om en katolik som anställts ställde vi frågan om det var den nya chefredaktören, och senare i debatten nämdes nyhetsredaktören. Många kommentatorer och speciellt Ulf Ekman hånade oss kraftigt för detta och de negativa beskrivningarna haglade från många håll. Ulf Ekman skrev följande:

”Ett av de mer komiska inslagen i bloggvärlden är vissa kommentatorer som påstår att Felicia är katolik. Detta spöke verkar frammanas så ofta det går, speciellt när det är något man inte gillar. Sedan spinns det vidare något alldeles otroligt kring detta helt ogrundade påstående. Det är nog ingen överdrift att katolikskräcken har fått en del att bli helt urspårade i alla sina spekulationer. Det säger väl också kanske lite om hur dålig koll man har på verkligheten.”

Jag har sagt det förr och säger det igen - Detta för Ulf Ekman stå för Ekmans räkning, för det var honom ovärdigt. Men om vi reflekterar lite över det som nämnts av Ekman, kommentaren här ovan och vissa andra, så ser vi något viktigt och intressant. Samtidigt som vi skrev våra artiklar och hånades för det höll alltså Världen idag på och sökte bostad till sin katolska skribent. Den katolska medlemmen av St. Lars katolska församling som ombads hjälpa till med detta har också reagerat på hanteringen av saken och uttryckte att man uppträtt på ett fegt och undvikande sätt, och jag tycker det beskriver saken ganska bra. Här gjorde man det man kunde för att hänga ut och misskreditera två bloggare som i utgångspunkten bommade på en titel. Att Världen idag anställde en skribent som var katolik kanske Världen idags styrelseordförande, Ulf Ekman, missat?

Ulf Ekman (Foto: Korsets Seier)

Ulf Ekmans koll på verkligheten var varken komisk eller direkt imponerande. Däremot har han ett stort behov för att misskreditera sina kritiker och framställa dem så negativt han bara kan, men ändamålen kan inte helga medlen så länge till hos Livets Ords ledare. Och låt mig tillägga att det inte handlar om katolikskräkk, men om gigantiska doktrinella skillnader det reageras mot. Detta behöver Ulf Ekman och hans fränder förstå och bemöta sakligt.

Katoliken det gällde
Annica heter Skenberg till efternamn och är en katolsk skribent som alltså numera skriver för Världen idag. En snabb googling ger väl inte så mycket mer info om hennes bakgrund förutom att hon är katolik. En Annica Skenberg dyker upp som redaktionschef för ”Katolsk Orientering” och jag hittade hennes namn i en underskrift för ett upprop på ”Katolsk Vision”. Oavsett är det intressant att Världen idag ansatt en katolsk skribent som kan föra pennan för den katolska kyrkans sak, något vi redan sett exempel på. Att det skedde i exakt samma stund som min och Johns artikel stod på tryck bör läggas märke till…

I en artikel som nämnts av en del kommentatorer recenserar Annica Skenberg en bok utifrån sin katolska bakgrund, och hennes omtalan blir inte positiv då boken handlar om en nunna som lämnade klostret och berättar om sina negativa upplevelser. Själva recensionen har jag lust att återkomma till en annan gång, för bokens budskap behövs diskuteras. En del tycker självklart inte att det är speciellt att Världen idag ansatt en katolska skribent, men det tycker jag. Världen idag har sina rötter i det tidigare Magazinet, som definitivt var en luthersk-evangelisk tidskrift som i stor grad vände sig mot falsk ekumenik, katolska kyrkan och dess lära och andra negativa företeelser inom kristenheten.

Med bakgrund i att både Livets Ord (som jag anser står bakom Världens idags tillkommelse) och Världen idag i mina ögon har en luthersk grund tycker jag att anställningen av en katolsk skribent är värt att belysa. Andra ser säkerligen annorlunda på detta och kanske till och med positivt. Det är möjligt Världen idag önskar sig nya abonnenter från andra delar av kristenheten och signaliserar det genom detta samarbete. Den andliga kartan ritas om har någon sagt, men utformningen av kartan är inte alla överens om.

Kommande artikkel blir en gästartikel från en person som reflekterar över åren i trosrörelsen. Rekommenderas!

Twingly & andra länkar
Relevant: Dagen
Relevant: John Nilsson