För er som följt vad denna blogg skrivit om den nya ekumeniken och speciellt Ulf Ekman och Livets Ords vandring på enhetens väg, kommer jag än en gång uppsummera några av de mest essentiella händelserna under de sista två åren. Jag gör detta än en gång för att du ska ha något att se tillbaka på när de nästa stegen tas, för jag tror att en del steg kommer tas under 2010 och några av dessa kommer vara avgörande för en del människor.

Livets Ord har uttalat att de inte önskar föra kristenheten in under påven, men när man sett vad Ulf Ekman gjort under de sista åren undrar man om han egentligen förstår hur hans olika uttalanden och handlingar uppfattas. Journalisten och författaren Thomas Dixon  påpekar i sin bok ”Enhet under påven?”¹ att man stödjer mer än man vill, och kanske det är just detta Ulf Ekman gör?

Östanbäcksuppropet

De kristna ledare som samlades under det så kallade Östanbäcksuppropet² där man gav sitt stöd till byggandet av Enhetens kyrka, uttalade gemensamt något som är svårt att missuppfatta. Ulf Ekman var en av dem som signerade detta upprop. Thomas Dixon ställer en berättigad fråga efter citatet från uppropet.

”Ett genomgående drag i den monastiska rörelsen har varit en djup känsla för samhörighet med hela kyrkan. Kloster och kommuniteter är ett allmänkyrkligt alternativ till sekterism och separatism. Till skillnad från många andra väckelserörelser och reformationssträvanden har de monastiska avstått från att bilda nya församlingar och kyrkor. En medveten ekumenisk kallelse, grundad på övertygelsen om ’en enda, helig, katolsk kyrka’, präglar många av de kommuniteter som växer fram i vår tid – även i samfund som tidigare inte haft sådana gemenskaper.”

Hur tror undertecknarna att detta uppfattas?³)

När man samtalar med en del människor inom Livets Ord säger de ofta att ”Livets Ord har inte förändrat sig som ni påstår, vi är de samma, har samma dna som vi haft hela tiden, samma vision som alltid, vi är inte på väg mot Rom,” etcetera. Blundar man för de radikala teologiska förändringar som ägt rum? Blundar man för de samtal Ulf Ekman för med Vatikanen och höga personligheter inom den katolska kyrkan och som uttryckligen uttalat att det är just enheten som präglar dessa samtal, och att man önskar om möjligt inleda officiella dialoger med katolska kyrkan⁴? Blundar man för att man numera accepterar det som tidigare karakteriserades som mörker⁵?

Var det ingen som reagerade på samtalet Ulf hade med Sveriges katolska biskop Anders Arborelius då denne sa att ”påven är själva symbolet, garantin för enheten”? Ulf Ekman sa inte emot biskopen, något som kan uppfattas som att han håller med honom angående påvens roll och betydelse. Det är fler än mig som tänker så.

”Sveriges katolska biskop Anders Arborelius sa, när jag intervjuade honom för Charisma, att frikyrkliga ledare som Peter Halldorf och Ulf Ekman enligt han, biskopens, uppfattning börjat inse påvens betydelse som ”symbolfigur för enheten.”⁶

Om det är så att de katolska ledarna uppfattar att Ulf Ekman och Livets Ord i allt större grad erkänner och accepterar påven och en del katolska dogmer, kan man kanske med rätt ställa frågan hur det kommer sig att så många inom Livets Ord inte gör det?

Det är för mycket som skett under de senare åren som gör att jag har svårt för att avfärda att Livets Ord, medvetet eller ej, sakta men säkert är på väg mot en enhet som tyvärr har Rom som destination. Jag betvivlar att medlemmar och en del ledare inom rörelsen verkligen kan säga ja och amen till det som sker, och jag ställer mig undrande till Ulf Ekmans syfte med delar av det han sysslar med. Vågar verkligen ingen resa sig och säga att det räcker nu? Vad handlar allt detta om egentligen?

Kackalorum

Under förra årets Nyårsfestival talade Ulf om att det skulle ske något som verkligen skulle skaka om och att det som skedde på 80-talet inte var något i jämförelse. Jag minns ju 80-talet på Livets Ord med skräck, så detta ”kackalorum” som Ulf talar om bör med andra ord vara något väldigt stort. Jag återger här vad han sa⁷.

”På samma sätt finns det liknande tillfällen som blir fullständiga överraskningar. Och nu ska vi ju inte avslöja det, men jag kan ändå säga så mycket som att det blir en chockeffekt i den Helige Ande och ett kackalorum utan like. 80-talet kommer att vara som en liten bris jämfört med det kackalorum som kommer en bit framåt om de här bitarna kommer samman, och om den här koordinationen kan ske, om den här andliga mognaden kan inträffa […] Det kommer att ske, det kommer att […] det är en mobilisering.”

Vad detta ”kackalorum” var avslöjades inte vad jag känner till, och jag fick en känsla av att Ulf delade med sig av denna ”profetia” till konferensdeltagarna för att de därigenom ska känna att det är med på något extraordinärt och helt unikt. På så sätt skapar man samhörighet och till dels lojalitet. Jag känner igen detta från min tid i rörelsen, och med faciten i handen skäms jag ibland för att man bet på. Då vi under 2009 inte sett något av detta ”kackalorum” gissar jag att året använts som ett mobiliseringsår, för att använda Ekmans retorik. Som jag skrev i rubriken här ovan tror jag att det kommande året kan bjuda på en del tydlighet med tanke på det som sker inom enhet och ekumenik, och då givetvis inom Livets Ord. Jag antar också att Ulf och hans allianspartners använt tiden efter förra Nyårsfestivalen väl, och att många pusselbitar lagts på sin rätta plats så att bilden snart framträder tydligt. Det förutsätter att de har hatt de rätta koordinaterna väl att bemärka.

Om 2010 är ett år där skiljelinjerna markeras tydligare, så är det också ett år där gräsrötterna i större grad kommer att mobilisera och söka sig närmare varandra. Gräsrötterna är nog en större gruppering inom kristenheten än vi anar, men vi behöver samla oss och våga mer. Därför ser jag väldigt positivt på det nästa året och vilket kackalorum som än kommer vet jag att gräsrötterna allt mer kommer upptäcka och leva ut Johannes 17-enheten. Denna enhet skiljer sig markant mot den organiserade enheten som i en del fall framförhandlas. Jag gläder mig över att vara en av gräsrötterna och är privilegierad att få delta i något som kommer lämna bestående frukt efter sig.

Vad kommer du att göra under 2010? Vad du än bestämmer dig för önskar jag dig ett fantastiskt gott nytt år.

På återseende!

1. Enhet under påven, 2008 sid 53.
2. se Världen idag’s artikel i ”Lögn eller sanning?
3. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 55. (Se också min tidigare artikel ”Enhetens dolda ansikte”
4. Se ”Organisatorisk enhet”
5. Se artikeln om retreaten på Berget
6. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 121
7. ”Fördomar eller fakta” – Gammal artikel från 11 jan d.å.

Ulf Ekmans engagemang i Enhetens kyrka

Ulf Ekman var/är en stor ekonomisk bidragsivare till Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster. I tillägg är han ett av projektets grundpelare enligt klostrets nyhetsbrev¹, ett projekt som har en katolsk vision som innebär enhet under påven i Rom.²

Världen idag rapporterade 23/1 2008 (se bild här under) att Ulf Ekman m.fl signerat ett upprop där man bl.a talade om klosterrörelsen som ”Guds Andes verk”, trots att kloster, munkar, celibat etc har hedniskt ursprung och inget stöd i Skriften³

Maria som evigt förblivande jungfru

Ulf Ekman predikade i Östanbäcks kloster om Maria som ”evigt förblivande jungfru”⁴. Vad var Ulf Ekmans syfte med detta påstående när vi vet att Maria inte förblev jungfru?⁵

180° vändningen

Den som undrar vad många menar med Livets Ords 180° vändning kan läsa den artikel jag skrev tidigare med samma titel⁶. Denna förändring är inte endast i förhållande till katolska syskon, men sträcker sig mycket djupare än så. Man får lätt intryck av att det handlar det om andlig förförelse i troskarismatisk skepnad, så vi får hoppas och tro att medlemmar av Livets Ord med tillhörande systerförsamlingar själva kan bedöma det deras pastorer företar sig. Ser man verkligen inte de dramatiska teologiska förändringarna som ägt rum, där man sakta men säkert närmar sig de historiska kyrkorna i mycket? Och som vanligt undrar jag vad som är syftet.

Retreaten på St. Davidsgården

I mars detta året samlades Livets Ords pastorer till retreat på St. Davidsgården i Rättvik. Ledaren för denna retreat var Per Mases, en präst som också undervisar i olika meditationsformer hämtade från östliga religioner, bl.a yoga. Jag var en av dem som menade att detta var något Livets Ords pastorer absolut inte borde delta i p.g.a. Mases kopplingar till ockulta meditationstekniker. Livets Ord genomförde denna retreat i alla fall, och ett av syftena var enligt Urban Karlsson⁷) att hämta inspiration till den retreatverksamhet man själv tänkt bygga upp på Ribbingebäck. Nu har man sedan en tid tillbaka egna retreater som församlingsmedlemmar uppmuntras delta på. Jag vet inte vad dessa retreater innehåller, men vi får tro att det bästa om det intill det motsatta bevisats. Kanske Ribbingebäck på sikt kan bli en blandning av kloster och retreat, vem vet?

Personligen undrade jag då varför de kristna tidningarna inte skrev om detta och ställde därför några öppna frågor till Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. Hon svarade faktiskt på frågorna, något som ingav respekt trots att jag inte höll med henne i det hon framförde. Livets Ords svarade på delar av kritiken⁸, men oavsett förstår jag fortfarande inte hur de kunde genomföra en retreat på Berget med Per Mases som ledare. Även Ny Generation och dess ledare Joakim Lundqvist svarade på kritiken⁹, för de var där med sina ungdomar innan Livets Ords pastorer reste dit. Per Mases är f.ö Joakim Lundqvists morbror, om det nu har någon relevans.

Ulf Ekman och den apostoliska successionen

Baserat på en intervju Carin Stenström¹⁰ gjorde med paret Ekman under deras vistelse i Israel, vill jag påstå att Ulf Ekman, och de pastorer inom Livets Ord som är prästvigda i Svenska Kyrkan, anser sig vara en del av den apostoliska successionen. Jag har i senare tid inte hört Ulf Ekman kommentera detta, men jag håller med Stenström i det hon konstaterar i intervjun:

”Det är en märklig tanke att Ulf Ekman och andra ledare inom Livets Ord, ingår i den apostoliska successionen”.

En fråga som omedelbart reser sig är vart allt detta leder? Man kan ställa frågan generellt med tanke på det mesta i och med Ulf Ekmans enorma omsvängning, för jag undrar vad som är hans drivkraft och motiv för främjandet av kristen enhet? Om jag kort får påpeka en aspekt av detta med den apostoliska successionen, så får det mig att erinra något jag hörde för en tid tillbaka från en som känner LO mycket väl, och han berättade för mig att Ulf, Robert och Svante faktisk är starka motståndare till frikyrkan. Om detta är korrekt, vart leder då Ulf och hans pastorer Livets Ord?

Ulf Ekman i samtal med Vatikanens team.

I april 2008 skedde det något som de kristna tidningarna ansåg var oväsentligt att ens nämna. Ulf Ekman var i Vatikanen tillsammans med några andra evangelikala ledare där de hade samtal kring ämnet ”Konfessionell identitet”¹¹. Jag skrev om detta i en artikel tidigare¹², och ställde i en annan artikel¹³ också en fråga till Dagens chefredaktör angående deras tystnad i saken. Hon svarade direkt i kommentarsfältet, och det var också svar på frågan jag ställde angående Livets Ords retreat på Berget¹⁴.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna”. (Läs vidare i fotnoterna.)¹⁵

Om det var ett andra möte i april 2009 som det sades i artikeln vet jag inte, men om någon känner till att ett sådant möte ägt rum, är jag mycket intresserad i att höra om det. Utfallet av dessa samtal intresserar nog många fler än mig, och den återkommande frågan är givetvis vad detta leder till och vad som är Ulf Ekmans syfte och mål. Handlar det verkligen om endast om enhet och gemenskap mellan syskon i Kristus? Just denna fråga finns det en stor chans för att jag återkommer till under början av nästa år.

Vad leder den nya ekumeniken till?

Slutligen vill jag ställa samma fråga som jag gjorde i en artikel i somras¹⁶, och det är – Tänk om Ulf Ekman har fel? Inom den karismatiska rörelsen, och speciellt trosrörelsen, har medlemmar i allt för stor grad följt och gjort det deras pastorer sagt att de skal tro och göra. En del säger att det handlar om att underordna sig ledarskapet i den församling man valt att gå in i, men jag vill kalla stora delar av detta för kontroll i olika former och uttryckssätt. Just detta ska jag inte gå in på i detalj nu, men att stark kontroll fortfarande utövas inom Livets Ords olika verksamheter finns det flera som påstår. Det ska vi ta för oss i andra artiklar senare.

Följer du ledare när du egentligen borde följa ditt hjärta? Gör du ting du för att en pastor sagt åt dig att det är rätt, men som du i ditt hjärta upplever är fel? Då blir det fel oavsett. Tänk efter varför du gör och tänker som du gör, och om dessa tankar påtvingats dig från människor som menar de vet det bästa för ditt liv behöver du verkligen fundera igenom en del saker. När jag lämnade trosrörelsen var jag tvungen att göra upp med väldigt mycket, och gör det fortfarande. Detta var off-topic i förhållande till artikeln, så låt det ligga i kommentarsfältet.

Vad du än gör, glöm inte den största ledaren av alla – Jesus. Han är den verkligt goda herden, och om alla andra sviker finns han där och lyfter dig upp.

Video – Ulf Ekman om kritiker på nyårskonferensen

Ulf Ekman speak up against critics from Thruthspeaker on Vimeo.

Länkar & bloggar

Länkar

Svar till Dagens chefredaktör
Enhetens dolda ansikte
Normalperspektivet
En stormvind från helvetet?
Enhet?
Fördomar eller fakta?
Jasså, Ulf Ekman besvarar kritiken…
Med enkel biljett till Vatikanen
Ekumenik – vägen till väckelse?
Varför Ulf Ekman?

Julbrev 2007 från Östanbäcks kloster

Försommar 2008

Nyhetsbrev – Enhetens kyrka

Bloggar

John Nilsson
Michael G Helders
Aletheia

Fotnoter

1. Fastebrev för fastan2007
2. ”SÅ mycket har hänt de senaste 100 åren och nu de senaste 3-4, när det gäller Livets Ord. Jo, Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Man ger oss regelbunden praktisk hjälp”. (Caessarius Cavallin, Östanbäcks kloster) Östanbäcks kloster är mera katolsk än lutherskt enligt deras eget vittnesmål. De tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare. De hör samman med FKE som har som huvudmål ”att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom.”

   Ulf stödjer inte bara Östanbäcks kloster utan också FKE genom artiklar i dess tidning.
 Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Den nöd över bl.a. Ekmans till synes 180 graders svängning i frågan om Petri ämbete kan mycket väl vara befogad. En stor summa pengar till Östanbäcks kloster, artiklar av Ulf Ekman i FKE samt ytterligare praktisk hjälp till en organisation som inte endast tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare utan verkar för att värva dem som inte tror.

   Ingen organisation eller privatperson ger ekonomiskt stöd till en organisation, om man inte trodde på deras agenda. Det vore i så fall fel mot både mottagare och Livets Ords medlemmar som står bakom stödet med sina gåvor och tionde.” Läs mer hos Aletheia i en artikel vi arbetade med tillsammans

3. Kan hedniskt ursprung vara Guds Andes verk?
4. Se denna länk som verifierar detta påstående
5. Maria – evigt förblivande jungfru?
6. 180°s vändningen hos Livets Ords ledare
7. 20081205 (7:49
8. Ulf Ekman & Robert Ekh besvarar kritiken
9. Svar från Ny Generation
10. ( tidigare chefredaktör för Världen idag) Se ”Ulf Ekman och den apostoliska successionen” för mer info.
11. Källan finner du här
12. Organisatorisk enhet
13. Vad är intressanta nyheter?
14. Elisabeth Sandlunds respons: ”Ja, varför skriver tidningar inte om allt som de får reda på? Det finns många förklaringar till det. En av de vanligaste är att redaktionen inte bedömer att nyhetsvärdet är tillräckligt högt. En annan att tidningen redan behandlat just den frågan flera gånger.

    När det handlar om retreaten på S:t Davidsgården (Berget) är det svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort nyhetsvärde i att även Ulf Ekman med flera väljer just denna plats för att i stillhet och avskildhet komma Gud nära. De är bara ytterligare en grupp som lockas av den ekumeniska och Jesuscentrerade miljön på S:t Davidsgården. Och just den frågan som tas upp på bloggen, de meditationsövningar som förekommer i andra sammanhang, behandlade vi utförligt i somras i vår serie om nyandlighet. Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de ”inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.

    Också Ulf Ekmans kontakter med den katolska kyrkan har vi behandlat tidigare, liksom vi har skrivit exempelvis om samtalen mellan pingströrelsen och katolikerna. Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla. Därmed inte sagt att vi alltid, i alla sammanhang, berättar om allt som händer.

    Elisabeth Sandlund
    chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen 

15. ”Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

    Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

16. Tänk om Ulf Ekman har fel?

Enhetens synliga mål? (Bildkälla: http://cache.virtualtourist.com/2049494-St_Peters_Basilica-Rome.jpg)

Det var i 2005 att Ulf Ekman flyttade tillbaka till Sverige efter tre år i Israel. Under sina år i det heliga landet hade Ulf Ekman kontakt med representanter från de historiska kyrkorna och om han lyckades bygga broar mellan judarna och de historiska kyrkorna hade varit intressant att veta. Som känt finns det sedan urminnes tider ett fiendeskap mellan judarna och den katolska kyrkan, och sistnämnda har genom sitt storslagna projekt Towards Jerusalem Council II, där också Ulf Ekman är aktiv, tagit ett stort steg mot det man hoppas ska bidra till förbrödring och en gemenskap där Kyrkan har sin givna plats. Men det verkar också som dessa kyrkans män både influerat och attraherat Ekman i så pass stor grad under vistelsen i Israel att det förändrat honom förhållandevis radikalt. Den som läst Keryx vet att en del av dessa förändringar skedde innan åren i Israel, men det var nog först efter detta uppehåll att Ulf Ekman på allvar började jobba för enhet.

Mitt i allt detta befinner alltså Ulf Ekman sig och upplever hur Gud talar till honom att återvända till Sverige för att placera Livets Ord mitt i kristenheten. Han menar också att detta med enhet ligger så starkt på Guds hjärta och att det är detta han upplever att Gud vill att han ska använda störstadelen av sin energi på. Ulf Ekman har inte legat på latsidan i sitt arbete för enhet. Han har relationer på hög nivå med de flesta kyrkorna och deras representanter idag, och bidrar med både pengar, relationsbyggande och kunskap där han anser det är viktigt att delta.. Han har också relationer med Vatikanen i Rom där han har förberedande samtal som riktar in sig på en officiell dialog med katolska kyrkan, så man bör kunna fastslå att den enhet Ulf Ekman menar sig vara kallad till att föra fram definitivt är av sådan art att den måste kunna granskas för att om möjligt fastslå om den är av det äkta eller falska slaget.

Betänk det jag nu skriver, för en del har mycket svårt för kritiska funderingar. Tänk om det visar sig att Ulf Ekman har fel i att det är Gud som har kallat honom till att arbeta för enhet. Tänk om han genom det han gör är ett verktyg för den falska enheten som i sin tur bereder väg för antikrist och hans universiella kyrka? Det är oerhört svårt att påstå att det är detta Ulf Ekman gör, och jag vill heller inte påstår det. Sann enhet både tål att granskas och det bör man också göra.

Vad leder denna enhet till för Livets Ords del? Hittills har en del medlemmar lämnat församlingen då de inte känner att de längre kan vara del av något som i stor grad avviker från det de menar är biblisk lära, och där de ser en enhet ta form som de inte anser vara äkta. Kyrkofäder  viktläggs i större grad, och ges allt för stor auktoritet, läror som anpassas de historiska kyrkornas teologi, och liturgier som också adopteras från dessa kyrkor känns mycket främmande för en del av Livets Ords medlemmar. Det vore intressant att få veta hur många som lämnat Livets efter Ekmans återvändande från Israel, och om man önskar en större tillslutning av högkyrkliga medlemmar. Är det en medveten strategi, eller har man inte tänkt igenom detta?

En pastor inom den svenska trosrörelsen sa följande till mig under ett samtal vi hade för en tid tillbaka: ”Kom ihåg att Ulf, Robert och Svante är ordinerade lutherska präster. Innerst inne är de starka motståndare till frikyrkan”.

Idag stöder denne pastor Ulf Ekman fullt ut och har förändrat mening tyvärr. Det kan ändå vara bra att veta vad Ekman och en del av pastorerna anser om frikyrkligheten, för det är relevant i frågorna rörande enhet och ekumenik. Ekman söker sig till fel rötter, för det är inte den historiska kyrkan som är församlingens rätta rötter.

Offras medlemmar?

Flera personer jag talat med under detta år har gett uttryck för samma sak oberoende av varandra, och det är att de har intryck av att Ulf Ekman är villig att offra ett antal medlemmar för sakens skull. Om det tjänar ett högre syfte, så menar de sig tro att Ekman är villig att betala detta pris. När jag hörde det första gången fick det mig att fundera, för det är en tankegång som inte någon pastor borde ha. Vill man verkligen offra en stor del av medlemmarna för att nå ett mål som ligger längre fram och som kanske ger fördelar som det är värt att betala ett högt pris för? Det är inte alls säkert att detta kommer ske, men det verkar finnas en begrundad oro för att det kan ske.

När flera personer sagt detta oberoende av varandra så finns det en möjlighet att det alltså kan ligga något i påståendet. Inte så att deras funderingar är något bevis i sig själv, men en del av dessa personer har stått Ekman så pass nära och menar sig förstå hur han tänker. Jag har också haft kontakt med personer som arbetat nära Ekman och som beskrivit situationer de har varit en del av som gör att jag inte skakar på huvudet när jag hör det som nämnts här ovan. Då jag själv varit en del av trosrörelsen under så pass många år att jag vet att man offrat väldigt många medlemmar under årens lopp, och som man tyvärr inte brytt sig om att uppsöka senare. Så att tankegången inte är främmande för Livets Ord och liknande församlingar vet jag.

Tänk om Ulf Ekman har fel, att det inte är Guds enhet han arbetar för, men att denna enhet är en falsk enhet som bereder väg för antikrist? Tänk om han har ställt in siktet fel? Vilken katastrof för dem som okritiskt litar på honom fullt ut.

Siktar Ulf Ekman fel?

I Sverige talas det idag mycket om behovet av ekumenik och enhet. Många välkomnar detta budskap. Men vilken slags enhet är det man förespråkar? Är det Bibelns enhet det handlar om eller är det någon annan enhet?

1867 ”profeterade” en katolsk präst vid namn Don Bosco följande om framtiden:

”Det kommer att bli kaos i kyrkan. Lugnet kommer inte att återvända förrän Påven lyckas förankra Petri båt mellan de två pelarna ‘eukaristisk tillbedjan’ (1) och ‘hängivenhet till Vår Fru’” (2, 3)

Katolska Kyrkans enhetssträvanden idag bygger framför allt på dessa tre fundament:

1. Påven 2. Mässan och 3. Jungfru Maria.

Lägg märke till att detta inte handlar om en enhet på Ordets och Andens grund, utan om en enhet byggd i första hand på kyrklig hierarki, religiösa ceremonier och utombibliska traditioner.

Förbundet för Kristen Enhet (FKE) bildades redan 1965. De förklarar i sin målsättning: ”Förbundet arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen av Rom som enande och enad gestalt.” (4) Här är agendan glasklar och budskapet tydligt. Det är under påven som Kyrkan skall enas. Det anmärkningsvärda är att vid FKEs vårstämma 2006, var företrädare för såväl OAS rörelsen som Livets Ord gästtalare. Peter Halldorf, en av pingströrelsens mest inflytelserika ledare, har också sagt att vi alla måste böja vår nacke för Petri ämbete5. Exemplen kunde mångfaldigas när det gäller det inofficiella erkännandet av påven som högste ledare i den ekumenik som man nu arbetar på både inom såväl OAS-rörelsen, trosrörelsen, stora delar av pingströrelsen och en växande del av den övriga kristenheten.

Den mest dramatiska förändringen har onekligen skett inom Livets Ord. Ulf Ekman hävdade under sitt vårseminarium 2007, att precis som Kyrkan var ett under de första 1000 åren, så kommer den att bli ett igen innan Jesus kommer tillbaka. ”Jesus kommer inte för att hämta ett harem utan en enad brud”. Kyrkan kommer återigen att bli ett. Samtidigt har Livets Ord gjort en markant kursändring på vart och ett av de tre områden som den katolske prästen Don Bosco beskrev som nyckeln till enhet i sin ”profetia” för 150 år sedan.

Ulf Ekman reser numera till Rom och förhandlar med påvens representanter om enhet i kyrkan. Han har skrivit en ny bok om nattvarden i linje med den katolska mässan (6), som lovordas av katoliker. Mariastatyer, halsband med Maria bilder, etc syns mer och mer bland medlemmarna. Medlemmar studerar idag för att konvertera till katolska kyrkan. Vem kunde föreställa sig allt detta för bara fem år sedan?

Ulf Ekman vill se väckelse i Sverige och Europa. Det vill även Katolska Kyrkan. Men frågan vi måste ställa oss är: Vilken väckelse handlar detta om? Handlar det om den utlovade utgjutelsen av den Helige Ande i den yttersta tiden? Eller är det möjligen den yttersta tidens falska ”väckelse” som kommer att svepa in folkmassorna i en ekumenik ledd av antikrist? (Se t ex 2 Tess 2:1-12 och Matt 24:4-5,10-11)

Ett främmande evangelium

Låt oss titta på några uttalanden av både den förre och den nuvarande påven, som många ledare i Sverige idag vill ena hela kristenheten under. Så här sa Johannes Paulus II om eukaristin:

”Eukaristin är ett ‘missionerande sakrament’ inte enbart därför att missionens nåd strömmar ut därifrån, utan också därför att den innehåller i sig principen och den eviga källan till frälsning för alla. Firandet av det eukaristiska offret är därför den mest effektiva missionshandling i världens historia som den kyrkliga gemenskapen kan utföra.” (7)

Johannes Paulus använde effektivt mässan som ”missionsredskap” över hela världen inför miljontals människor, framför allt i Polen. Frågan vi behöver ställa oss är om denna ”eukaristiska väckelse” verkligen handlar om en väckelse av den Helige Ande. Vad har frukten av detta blivit i t ex Polen? De evangeliska kristna där säger att de är idag mer förtryckta i Polen än de var under kommunismen.

Är det bibliskt att ”mässan” är församlingens främsta missionssredskap? Står det någonting om ”eukaristiskt offer” eller om ”eukaristisk tillbedjan” i Bibeln? Innehåller eukaristin i sig den eviga källan till frälsning? Handlar inte Herrens måltid om en förbundsmåltid för dem som redan tillhör honom?

Den förre Påven hade som sitt livs valspråk och motto ”Totus Tuus Maria!” som fritt översatt betyder ”Allt till dig Maria!” Hans överlåtelse och hängivelse till Maria var total. Är detta bibliskt? Han förklarade också:

”Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse: Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (8)

Jungfru Maria är enligt den förre påven, Kyrkans främsta redskap till att erövra världen. Kan någon påstå att detta överensstämmer med Guds Ord? Har vi råd att ignorera detta? Låt oss se vad den nuvarande påven säger om Jungfru Maria. Här kommer ett citat:

”Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (9)

Påven beder alltså till Maria. Men han går längre än så. Han påstår här att det är genom Maria som ”vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”? Är detta ett äkta eller ett falskt evangelium? Jag riktar mig till Sveriges kristna ledare med ett citat av Paulus:

”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.” (2 Kor 11:4)

Endast en månad efter det att Benedikt XVI blev påve överlät han hela Kyrkan i händerna på Maria i skepnaden av en vit marmorstaty kallad Our Lady of Guadalupe. Denna staty står på den högsta platsen i Vatikanens trädgård. Så här bad Påven inför denna staty:

”Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe, åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (10)

För katolska kyrkan är Maria nyckeln till enhet, inte bara bland kristna utan bland alla religioner. ”Himmelens drottning” (se Jer. 7:18; 44:16-19) är den vanligaste titeln som används om Maria i de manifestationer av henne som uppträder på olika platser i världen, som t ex i Guadalupe dit tiotals miljoner människor vallfärdar varje år med påvens välsignelse. Samma titel används emellertid om liknande ”uppenbarelser”, både bland hinduer, buddister och taoister. Även miljontals muslimer har vallfärdat till uppenbarelser av Maria i t ex Egypten. I alla mariauppenbarelser är det alltid enheten som betonas. Hon är modern till alla.

Så här sa Benedikt XVI vid firandet av Marias upptagande till himmelen:

”Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (11)

Maria är alltså allestädes närvarande precis som Gud och hör alla våra böner! Är detta bibliskt? Är inte detta ett falskt evangelium? Den nuvarande påven sa vid ett annat tillfälle:

”Maria har vakat med moderlig ömhet över påveämbetet hos alla mina ärade föregångare. Var och en av dem har med pastoral vishet väglett Petri båt längs vägen av äkta förnyelse… Jag går denna eftermiddag till Piazza di Spagna till foten av den obefläckade avelsens staty… för att överlåta till henne den älskade staden Rom, Kyrkan och hela mänskligheten”. (12)

Himlens drottning? (Motivet är från Skattungbyn kyrka i Orsa. Foto: Andy)

Vi har alla ett ansvar

Många ursäktar den katolska kyrkan med att kritiken mest handlar om avarter i tredje världen. Uttalandena ovan visar att detta är helt fel. Hädelserna och det obibliska, falska evangeliet kommer direkt från högsta ledningen genom påven själv! Har vi råd att ignorera dessa hädiska uttalanden och arbeta för att denne man ska ena Guds församling som köpts med Jesu blod? Är det verkligen på detta sätt som bruden ska beredas för Messias bröllop?

Utvecklingen går nu med rasande fart. Är det meningen att vi ska verka för enhet bland alla kristna på påvens och den Katolska Kyrkans grund? Nej nu måste vi säga ifrån! Nyligen fick en pastor i norra Sverige ett mycket skakande budskap från Herren: ”Falsk enhet håller på att förkväva min brud!”

Om vi tiger nu så blir vi medbrottslingar till denna förförelse!

Jag riktar en utmaning till alla som läser detta. Ingen kan enligt min mening längre förhålla sig neutral till denna utveckling. Tiden har kommit då det är nödvändigt att ta ställning innan det är för sent. Antingen är du medskyldig till den utveckling som nu pågår med rasande fart, eller också står du upp för sanningen i Guds Ord och protesterar. Vi har alla ett ansvar i detta. Många väntar på din röst! Herren vill resa upp befriare. Du kan bli en av dem!

Antikrist kommer till slut att upprätta ett system där man varken kan köpa eller sälja utan att ta hans märke. Vi måste lära oss nu att ta ställning och inte kompromissa med vår överlåtelse till vår Mästare och vår inre övertygelse om vadsom är rätt och fel. När vi kompromissar ger vi automatiskt vårt stöd till det onda och dessutom trubbas så småningom vårt samvete av, så att vi till slut inte reagerar längre.

Endast den förföljda och den bibeltrogna församlingen får godkänt av Jesus i Uppenbarelseboken. Det är dags att beräkna kostnaden. Jag är övertygad om att vi till slut måste hitta tillbaka till församlingens ursprungliga rötter så som vi ser dem i Apostlagärningarna, om vi ska kunna klara oss från den sista tidens bedrägerier.

”Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” Luk 21:36

Fotnoter

1. Den katolska läran att under nattvarden upprepas Jesu offer och man vänder sig i tillbedjan till det fysiska brödet och vinet som Jesu kropp och blod.
2. Dyrkan av Jungfru Maria.
3. Ted and Maureene Flynn, The Thunder of Justice, Signs of the Times, sid 213 (översatt från engelska)
4. Se http://kristenenhet.nu/
5. Påveämbetet
6. Den katolska nattvarden. Se fotnot 2 ovan!
7. Uttalande av Johannes Paulus II under ”The International Eucharist Congress”, den 21 juni, 2000 återgivet av L’Osservatore Romano, den 28 juni, 2000
8. Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 215
9. Marian Thoughts of Pope Bendict XVI,” Online posting: www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.
10. Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005
11. Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,” Online posting: www.zenit.org, Nov. 21, 2005
12. ”Angelus: Mary Has Accompanied Church in 40 years since Council,” Online posting: www.asianews.it/view_p.php?1=en&art=4831, accessed Dec 8, 2005

Twingly

En del tycker det är märkligt och mycket oroande att Ulf Ekman inte besvarade S-E Daniel Nilssons tre frågor om ”den nya enheten” den 8 jan i Dagen. Detta har lagrats ovanpå kritiken mot Enhetens kyrka-deklarationen och Östanbäcks uttalat organisatoriskt färgade strävan att föra kyrkan in under påven. Även andra har i många bloggposter fört fram de logiska frågorna på det här ämnesområdet. Detta är bakgrunden till videointervjun jag presenterar nedan. En del av det som sägs där kan somliga kalla spekulationer. Själv ser jag det som viktiga uttryck för en önskan om att Ulf Ekman ska komma ut med tydlig information om vad hans enhetssträvande innehåller och en stark maning till att han ska göra så. Så länge detta inte sker ökar faran för splittring.

Jag vill samtidigt mana kommentatorer att fundera noggrant innen kommentarer skrivs. Att omtala andra med etiketter ovärdigt en kristen är inte önskat här på bloggen, och kan du inte bemöta andras åsikter på ett sakligt sätt ombedes du låta bli att kommentera. Livets Ord med dess medlemmar och pastorer är människor som dig och mig, och oavsett vad andra än måtte mena så är de mina syskon även om vi ser olika på en del saker.

Intervju med S-E Daniel & John Nilsson from Andy on Vimeo.

Det du nu får se är en enkel draft, men ganska snart kommer vi ut med en bättre version med fler kameravinklar och lite snyggare presenterat än denna. Undertecknade hade dessutom migrän under intervjun.

Intervju / Uppsala from Andy on Vimeo.

Den som vill lägga in videon på sin egen blogg är naturligtvis fri att göra det. Gå in på min Vimeosida i så fall och hämta embedkoden.

Relaterade artiklar
Ulf Ekman om Gardells bok
Porträttintervju med Ulf Ekman i Svenska Journalen
Intervju om påven i Dagen

Många kommer nog sakna en del av det jag tidigare annonserade att jag skulle prata med Åge om. Vi pratade om felaktiga läror i både katolicismen och trosförkunnelsen, och Åge tog bl.a avstånd från den omdiskuterade jds-läran. Vårt samtal innehöll så mycket mer än det som kommer fram här och jag hade hoppats att Åge skulle komplettera det som fattades. Olika orsaker ligger till grund för att så inte skedde, men jag publicerar ändå en del av samtalet vi hade.

/Andy

Den nya ekumeniken

• Något som verkar vara en förenande faktor i den nya enheten är att man försöker samlas kring en gemensam nattvardssyn. Det finns ju som du vet olika läror om nattvarden och några av dessa är transubstationsläran (katolska kyrkan), konsubstationsläran och realpresens. Dessa har olika utformningar men är överens om att det sker en förvandling och att Kristus verkligen är närvarande i brödet och vinet.

Tror du att bröd och vin förvandlas till Jesu fysiska kropp och blod?

- Det är ingen mystisk förvandling som äger rum och brödet och vinet behåller givetvis sina egenskaper. Det finns även dem som tror att dopvattnet är heligt men det är helt vanlig h2o – alltså vatten.

• Är det endast präster och speciellt utvalda och avskilda människor som kan dela ut nattvarden?

- Nej. Nattvarden är en stark minnemåltid där vi som troende bryter brödet och dricker vinet och är inte förbehållet ett speciellt prästerskap. Nattvarden kan firas och delas ut av alla troende oavsett vilken funktion de har i Guds församling. De första kristna delade nattvarden med varandra i hemmen och det står att de gjorde det varje dag. Fira nattvard så ofta du kan. Jag tror det ligger en dimension av hälsa och läkedom i nattvarden.

• Är det fel att söka enhet genom olika gemensamma bekännelser och dogmer man accepterar? Är det den enhet Jesus bad om i Joh 17?

-Vi som är frälsta har redan enheten i och genom Jesus Kristus. Jag anser det är fel med enhet och ekumenik som baserar sig på gemensamma bekännelser och trossatser.

• Tycker du det är ok att använda sig av andra religioners meditationstekniker och överföra dessa till ett kristet sammanhang så som vi ser att många retreatgårdar runt omkring i Skandinavien gör?

- Jag tycker inte detta är ok och det är inget jag vill rekommendera.

Kritik mot nådesundervisningen

• Det har framkommit en del kritik mot nådesförkunnelsen och del del av denna har gett sig uttryck i att det inom OKS skulle vara ok att dricka sig full och i allmänhet leva ett ganska utagerande liv då man ändå kan lägga detta under nåden. Vad är din kommentar?

- Det finns givetvis människor som använder nådesundervisningen som ursäkt för att leva ut synd de redan har och heller inte önskar göra upp med. I OKS fokuserar vi på hur gemenskapen med Jesus också visar sig i form av Andens frukt. Vi tar avstånd från allt missbruk av förkunnelsen som skulle tillsäga att det är ok att leva ett köttsligt liv. Människor som gör detta representerar på inget sätt det vi står för.

• Ett annat påstående är att ni anser att missionsbefallningen inte gäller längre. Stämmer det?

-Detta stämmer överhuvudtaget inte alls! Vi tror definitivt på att gå ut och vinna människor för Kristus.

• Flera av bloggens läsare har föreslagit dig som gäst under en samtalskväll med Ulf Ekman. Skulle du kunna tänka dig att möta honom och samtala om nådesförkunnelsen och liknande frågor?

- Det vore nog både bra och intressant tror jag för att kunna reda ut en del missförstånd som verkar ha uppstått. Om det kommer en inbjudan från Uppsala tackar jag gärna ja.

Åge Åleskjær & Andy

Nu kan jag inte med säkerhet påstå att Livets Ord verkligen söker organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan. De läsare som missat de olika framlägganden av fakta som tyder på att det på sikt kan medföra att en organisatorisk enhet blir en verklighet ska här få en kort tillbakablick. Dessa ämnen har jag skrivit om tidigare och vet att det nu enbart blir repetition som för en del låter som hack i skivan. Den största orsaken till att jag ser konturerna av en organisatorisk enhet är det jag exemplifierar först. Det är mina markeringar i texten.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna.

Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

Även om de flesta katoliker identifierar sig men sin kyrka på ett sådant sätt som gör att de synonymiserar kyrkan med dess medlemmar, så vet jag även att dessa inser att vi här talar om den strukturella och organisatoriska delen av den romersk katolska kyrkan. Det finns många olika avdelningar inom denna och här ovan presenterades alltså medlemmar från det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet. Det är alltså en organiserad del av RKK som är en av samtalspartnern Ulf Ekman mött och ska möta åter i Rom i april detta år.

Vidare påstås det i artikeln att detta ska ses på som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, och att det handlar om kristen enhet bekräftas i slutet av artikeln. Jag vill därför påstå som jag gjort en stund nu, att detta är det närmaste Ulf Ekman kommer det han själv förnekar att han gör (han säger själv att han inte talat om organisatorisk enhet med katolska kyrkan), nämligen organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan. Det är ju i grund och botten detta som faktiskt sägs i artikeln så varför kan inte Ulf Ekman vara ärlig nog att erkänna att dessa samtal har just detta fokus?

Vidare tycker jag det är intressant att det i artikeln talas om ”en erkänd världsomfattande ledarstruktur”. David Wilkerson skrev om en syn Gud gav honom 1972 i sin bok ”Synen”, och givetvis ska allt prövas och vi ska behålla det goda. Jag har boken framför mig i skrivande stund och har läst speciellt ett avsnitt om och om igen. Just detta med ledarstruktur tas upp i boken och jag ser idag att det finns en relevans i det Wilkerson såg för snart 36 år sedan. Avsnittet här under är från sidorna 59-60.

”Genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romersk-katolska Kyrkan bildas en världsomspännande superkyrka. Man gör även gemensam sak politiskt. På så sätt blir den kyrkan en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion engagerar sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov, och kallar folk till ett förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna.

Just när det ser ut som om den ekumeniska rörelsen skulle dö, får vi se en underlig kedja av händelser, som åstadkommer ramen för denna ekumeniska union. Rom insisterar på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union betraktar påven mer som en politisk ledare än som en andlig. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom, som i sin tur gör eftergifter.”

Hittils tror jag bara att det är pingstpastorn Peter Halldorf som på ett markant sätt uttalat att vi måste böja vår nacke för Petri ämbete. Andra kyrkoledare har uttalat sig lite suddigt och diffust om detta, men ser man på helheten får man ett intryck av att det är detta de i slutändan kommer göra. Jag har bara återgett en liten del av Wilkersons profetia för att spara plats, men läs den gärna i boken. Om det är detta som håller på att uppfyllas inför våra ögon idag får framtiden visa. Jag hoppas det skrivs något om resultatet från samtalen Ulf Ekman ska delta i under april månad, och då detta bara är förberedande samtal för en mer officiell dialog om både enhet och gemensamma bekännelser ska det som tidigare nämnt bli mycket intressant att ta del i resultatet.

Tuve har ifrågasatt en hel del av det jag och andra skrivit om enhet och organisatorisk enhet, och även Helena har ställt en del berättigade frågor. Om jag först tar med ett citat av Tuve och besvarar det innan vi ser på Helenas frågor.

”Jag tycker det är lumpet och rätt oförskämt att påstå något annat om man inte har klara belägg för det. Jag har aldrig sett några sådana belägg. Återigen, det är inte symptomen jag betvivlar, det är era slutsatser… Om de är lika välgrundade som era slutsatser om min tro, så är det verkligen inte mycket att hänga i julgranen…

Eftersom jag känner Caesarius så har jag åtminstone basal kännedom om vad enhetens kyrka har för mål. Jag vet därför också att han anser sig vara minst lika katolsk som katolikerna, om inte mer…”

Personligen tycker jag att de belägg som lagts fram av mig och andra absolut legitimerar de frågor och påståenden vi framfört. Jag är osäker på vad som kvalificerar att godkännas som tillräckligt säkra belägg för att ifrågasätta huruvida det handlar om en organisatorisk enhet med den romersk katolska kyrkan eller inte. Jag anser att det handlar om mer än enbart hjärtats enhet baserat på Jesu bön i Joh 17. När man samtalar med Vatikanens män för att om möjligt komma fram till gemensamma bekännelser som i sin tur troligtvis leder till att man inleder officiella samtal med den romersk katolska kyrkan där huvudämnet är just ”kristen enhet”, ja då kan man väl ändå fastslå att det handlar om en organisatorisk enhet. Det är min slutsats baserat på ovan nämnda faktorer, och jag anser att det är en förhållandevis logisk slutsats.

Är det verkligen inga fler som ser att alla dessa små och stora steg som tagits av Ulf Ekman i allra högsta grad verkar handla om en organisatorisk och kyrkopolitisk enhet?

Helena ställer mig en berättigad fråga utifrån det jag skrev i artikeln Enhetens dolda ansikte:
”- Är enhet med [katoliker] förberedelser för Antikrist?”

Nej! Det är skillnad på reell enhet mellan frälsta syskon och den organisatoriska (kompromissande?) formen av enhet mellan RKK och olika protestantiska/frikyrkliga kyrkosamfund. Som Jesustroende och andefyllda människor behöver vi inte söka enhet med varandra. Den finns redan där och det tar inte lång tid att upptäcka det i möte med andra syskon.

”- Är alla sammanslagningar mellan frikyrkor också en plattform för antikrist? Det är ju verkligen organisatoriska skeenden.”

Nej, alla sammanslagningar mellan troende är inte förberedelser för Antikrist. Personligen tror jag att det gäller den romersk katolska kyrkan då denna har en världsomfattande utbredning och i mina ögon har makt över människor på ett sådant sätt att en plattform för antikrist i denna kyrkoorganisation inte är en långsökt tanke. Denna kyrkas historia spelar också en roll här då många som ser på den romersk katolska kyrkan som en vidareföring av det Romerska imperiet där även de romerska gudarna fått sin givna plats. Då jag vet att Gud har människor i denna kyrka som tillhör Honom tror jag att Han åter kommer kalla dessa ut av denna fångenskap och detta mörker. Jag ska inte i denna artikel dra igång en debatt om alla de läror jag anser är både obibliska och som binder folk i den romersk katolska kyrkan. Åtskilliga vittnesbörd från tidigare medlemmar av RKK talar om ett behov att förkunna ett rent evangelium som sätter de fångna fri.

Om det är detta Ulf Ekman önskar göra, eller om han på sikt inser att detta i allra högsta grad behövs, ja då ska jag med glädje vara delaktig i ett sådant arbete. Jag tror inte att samtalen som förs i Rom har detta fokus och jag tror heller inte att den Romersk katolska kyrkan kommer ändra sina dogmer som genom 1700 år fastsatts som definitiva sanningar av både kyrkofäder och påvar. Jag tror inte att RKK kommer reformeras, men att RKK hellre gör det den kan för att upphäva det reformationen åstadkom.

”Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre.”
(Från Östanbäcks kloster citerat i artikeln Enhetens dolda ansikte)

”Det måste finnas en synlig enhet med ett tydligt överhuvud. Petrusämbetet helt enkelt.” (Anders Arborelius i Dagen)

”FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom…” (Från Förbundet för Kristen Enhet)

Aldrig om jag böjer min nacke för påven!

Dagen skriver också om Wilkersons bok ”Synen”

Baal & Astarte

Katoliker brukar om Maria framhålla att ”den klassiska synen hos kyrkofäderna är att hon krossar alla kätterier”, citatet har jag hämtat från en intervju med katolske biskopen A. Arborelius i ”Signum”.  Och jag tror att katolikerna på sätt och vis har rätt. Det är bara det att vad de kallar kätterier är vad protestanter kallar bibelenlig tro. Det är den som undermineras och riskerar att krossas!

När man överträder Guds första bud om att inte ha andra gudar jämte honom, har man nämligen i samma ögonblick öppnat dörren för alla andra villfarelser också. Och när man har överträtt budet att inte kontakta de döda utan börjat tala till de heliga i tro att de hör och att de låter sig påverkas, samt förväntar sig att de ska uppenbara sig i syner för att vägleda oss, då har man öppnat dörren för att låta traditioner värderas lika högt som Bibeln.

Därför ska man dra öronen åt sig när man hör kristna ledare tala om Maria på katolikers vis, som ”Guds Moder” och ”Evig jungfru”. Då säger man nämligen sådant som inte står i Bibeln. Maria är Jesu moder, men Jesus var och är Sonen som jämte Fadern och Anden funnits av evighet. Att därför kalla henne Guds moder är att gå ett steg för långt, även om många högkyrkliga lutheraner också gör det.

Om man tar ytterligare steg och med katolikerna säger utöver det nämnda – googla John Paul II Mary och se vad det kan vara – innebär det att man inte kan ha särskilt svårt att även anamma allt annat obibliskt i katolsk tradition. Det är vad jag tror ligger bakom orden att Maria krossar alla kätterier. Öppnar man den dörren har man överträtt det första budet och befinner sig på ett sluttande plan.

Den som just har upptäckt att Maria är den människa som mer än t.o.m Abraham och Petrus ärats av Gud kan kanske tycka att det är gulligt och lite romantiskt att själv ära henne genom att närma sig Maria-dogmerna. Det är just därför som jag skriver den här artikeln. Jag vill säga att det inte alls är oskyldigt. Det får inte leda till att man tror på mariauppenbarelser eller till att man börjar tilltala de döda. Vi får inte göra det. Och eftersom Gud har förbjudit det kan vi vara säkra på att han även hindrar de döda från att lyssna på oss.

Kanske är det så att en del böner till helgon är tillkomna i en okunnig oskuldsfullhet och av rent hjärta. Då hoppas jag att Jesus tar dessa böner till sig istället för att de hamnar i tomma intet. Men alla andra? Vem tar dem till sig? När Maria tilltalas som ”Himmelens Drottning” kanske det är Astarte som istället lyssnar, hon som egentligen ägde titeln? Och hon är en av den Ondes skepnader. Kan man för övrigt säga att man kan be till Maria utan att tillbe henne? Knappast på svenska i vart fall. Köp Maria så får du Astarte på köpet.

Katoliker och ortodoxa är våra bröder och systrar och vi ska vara öppna mot dem som individer och välkomna dem i gemensamt uppskattande av Guds rikedomar. Men vi ska noga akta oss för deras anspråk i de ekumeniska samtalen och som A. Arborelius så tydligt beskriver så här i samma artikel som ovan: ”Det obekväma är naturligtvis att vi katoliker inte sticker under stol med att vi har mottagit uppenbarelsens fullhet”!

S-E Daniel Nilsson

_____________________________________________________________________

P.s Jag fick ett tips via mail om ett liknande ämne från och kommer med en egen artikel om detta på sikt. Artikeln om Kristi lag ska fullföras först. D.s
Se också filmen här under om Maria som himlens drottning.

/Andy

S-E Daniel Nilssons artikel i Dagen idag