För er som följt vad denna blogg skrivit om den nya ekumeniken och speciellt Ulf Ekman och Livets Ords vandring på enhetens väg, kommer jag än en gång uppsummera några av de mest essentiella händelserna under de sista två åren. Jag gör detta än en gång för att du ska ha något att se tillbaka på när de nästa stegen tas, för jag tror att en del steg kommer tas under 2010 och några av dessa kommer vara avgörande för en del människor.

Livets Ord har uttalat att de inte önskar föra kristenheten in under påven, men när man sett vad Ulf Ekman gjort under de sista åren undrar man om han egentligen förstår hur hans olika uttalanden och handlingar uppfattas. Journalisten och författaren Thomas Dixon  påpekar i sin bok ”Enhet under påven?”¹ att man stödjer mer än man vill, och kanske det är just detta Ulf Ekman gör?

Östanbäcksuppropet

De kristna ledare som samlades under det så kallade Östanbäcksuppropet² där man gav sitt stöd till byggandet av Enhetens kyrka, uttalade gemensamt något som är svårt att missuppfatta. Ulf Ekman var en av dem som signerade detta upprop. Thomas Dixon ställer en berättigad fråga efter citatet från uppropet.

”Ett genomgående drag i den monastiska rörelsen har varit en djup känsla för samhörighet med hela kyrkan. Kloster och kommuniteter är ett allmänkyrkligt alternativ till sekterism och separatism. Till skillnad från många andra väckelserörelser och reformationssträvanden har de monastiska avstått från att bilda nya församlingar och kyrkor. En medveten ekumenisk kallelse, grundad på övertygelsen om ’en enda, helig, katolsk kyrka’, präglar många av de kommuniteter som växer fram i vår tid – även i samfund som tidigare inte haft sådana gemenskaper.”

Hur tror undertecknarna att detta uppfattas?³)

När man samtalar med en del människor inom Livets Ord säger de ofta att ”Livets Ord har inte förändrat sig som ni påstår, vi är de samma, har samma dna som vi haft hela tiden, samma vision som alltid, vi är inte på väg mot Rom,” etcetera. Blundar man för de radikala teologiska förändringar som ägt rum? Blundar man för de samtal Ulf Ekman för med Vatikanen och höga personligheter inom den katolska kyrkan och som uttryckligen uttalat att det är just enheten som präglar dessa samtal, och att man önskar om möjligt inleda officiella dialoger med katolska kyrkan⁴? Blundar man för att man numera accepterar det som tidigare karakteriserades som mörker⁵?

Var det ingen som reagerade på samtalet Ulf hade med Sveriges katolska biskop Anders Arborelius då denne sa att ”påven är själva symbolet, garantin för enheten”? Ulf Ekman sa inte emot biskopen, något som kan uppfattas som att han håller med honom angående påvens roll och betydelse. Det är fler än mig som tänker så.

”Sveriges katolska biskop Anders Arborelius sa, när jag intervjuade honom för Charisma, att frikyrkliga ledare som Peter Halldorf och Ulf Ekman enligt han, biskopens, uppfattning börjat inse påvens betydelse som ”symbolfigur för enheten.”⁶

Om det är så att de katolska ledarna uppfattar att Ulf Ekman och Livets Ord i allt större grad erkänner och accepterar påven och en del katolska dogmer, kan man kanske med rätt ställa frågan hur det kommer sig att så många inom Livets Ord inte gör det?

Det är för mycket som skett under de senare åren som gör att jag har svårt för att avfärda att Livets Ord, medvetet eller ej, sakta men säkert är på väg mot en enhet som tyvärr har Rom som destination. Jag betvivlar att medlemmar och en del ledare inom rörelsen verkligen kan säga ja och amen till det som sker, och jag ställer mig undrande till Ulf Ekmans syfte med delar av det han sysslar med. Vågar verkligen ingen resa sig och säga att det räcker nu? Vad handlar allt detta om egentligen?

Kackalorum

Under förra årets Nyårsfestival talade Ulf om att det skulle ske något som verkligen skulle skaka om och att det som skedde på 80-talet inte var något i jämförelse. Jag minns ju 80-talet på Livets Ord med skräck, så detta ”kackalorum” som Ulf talar om bör med andra ord vara något väldigt stort. Jag återger här vad han sa⁷.

”På samma sätt finns det liknande tillfällen som blir fullständiga överraskningar. Och nu ska vi ju inte avslöja det, men jag kan ändå säga så mycket som att det blir en chockeffekt i den Helige Ande och ett kackalorum utan like. 80-talet kommer att vara som en liten bris jämfört med det kackalorum som kommer en bit framåt om de här bitarna kommer samman, och om den här koordinationen kan ske, om den här andliga mognaden kan inträffa […] Det kommer att ske, det kommer att […] det är en mobilisering.”

Vad detta ”kackalorum” var avslöjades inte vad jag känner till, och jag fick en känsla av att Ulf delade med sig av denna ”profetia” till konferensdeltagarna för att de därigenom ska känna att det är med på något extraordinärt och helt unikt. På så sätt skapar man samhörighet och till dels lojalitet. Jag känner igen detta från min tid i rörelsen, och med faciten i handen skäms jag ibland för att man bet på. Då vi under 2009 inte sett något av detta ”kackalorum” gissar jag att året använts som ett mobiliseringsår, för att använda Ekmans retorik. Som jag skrev i rubriken här ovan tror jag att det kommande året kan bjuda på en del tydlighet med tanke på det som sker inom enhet och ekumenik, och då givetvis inom Livets Ord. Jag antar också att Ulf och hans allianspartners använt tiden efter förra Nyårsfestivalen väl, och att många pusselbitar lagts på sin rätta plats så att bilden snart framträder tydligt. Det förutsätter att de har hatt de rätta koordinaterna väl att bemärka.

Om 2010 är ett år där skiljelinjerna markeras tydligare, så är det också ett år där gräsrötterna i större grad kommer att mobilisera och söka sig närmare varandra. Gräsrötterna är nog en större gruppering inom kristenheten än vi anar, men vi behöver samla oss och våga mer. Därför ser jag väldigt positivt på det nästa året och vilket kackalorum som än kommer vet jag att gräsrötterna allt mer kommer upptäcka och leva ut Johannes 17-enheten. Denna enhet skiljer sig markant mot den organiserade enheten som i en del fall framförhandlas. Jag gläder mig över att vara en av gräsrötterna och är privilegierad att få delta i något som kommer lämna bestående frukt efter sig.

Vad kommer du att göra under 2010? Vad du än bestämmer dig för önskar jag dig ett fantastiskt gott nytt år.

På återseende!

1. Enhet under påven, 2008 sid 53.
2. se Världen idag’s artikel i ”Lögn eller sanning?
3. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 55. (Se också min tidigare artikel ”Enhetens dolda ansikte”
4. Se ”Organisatorisk enhet”
5. Se artikeln om retreaten på Berget
6. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 121
7. ”Fördomar eller fakta” – Gammal artikel från 11 jan d.å.

Vatikanen

I Magazinet från mars 1992 finns det en mycket intressant artikel skriven av just Ulf Ekman. Den heter ”Framtidens Europa”. I artikeln skriver Ekman om enhet på tre områden i Europa, och jag återger här under delar av hans varning. Det är jag som markerat delar av texten med fet stil.

”Kortfattat så beskriver Bibeln Antikrists uppkomst med sitt rike som en slags kommande ”Führer” som har sitt politiska centrum i ett tiostatsförbund men påverkar ekonomiskt hela världen, flyttar sitt huvudkvarter till det heliga landet och vill förföra Guds folk. Men till sist går han mot sin egen undergång för Gud själv dömer honom och upprättar istället sitt rike. Plattformen kommer alltså att byggas för hans inflytelse och för hans rike. Var, hur och när? Titta på Europa idag! Helt plötsligt talar alla om ett förenat Europa. Detta tal om enhet gäller grundläggande tre områden.”

Först listar Ekman upp ekonomisk, politisk och millitär enhet, men det är de två andra områdena han skriver om jag vill fokusera på.

”För det andra religiös och kulturell enhet. Denna enhet strävar katolska kyrkan efter med all makt. Ingen religiös institution idag arbetar så medvetet med detta som katolska kyrkan. Man har kontakt med i princip all avfällig protestantisk kristenhet för att förena dessa med Rom. Samtidigt är det den katolska kulturen som genomsyrar de länder som ivrigast förespråkar EG. Och de politiska partier som driver linjen hårdast är alla kristdemokrater (läs: katolska demokrater).

För det tredje ökar New Age -inflytandet med sitt ”networking” i Europa. Här kopplar man med  politiker, affärsmän och s k kristna religionsföreträdare… [...] Det fjärde riket och djuret i Danielsboken var Romarriket. Det står inte att det skulle tyna bort utan plötsligt krossas av stenen från himlen (Dan 2:35, 7:11). Det Romerska riket tynade bort historiskt sett, men dess inflytande har bevarats i Europa inte minst genom bildningssystemet, lagstiftningen och framför allt genom den romerska-katolska kyrkan. Detta rike är nu på väg upp igen. Genom hela Europas historia har man försökt att åter upprätta det och nu är det på väg. Det är ingen slump att EG:s begynnelse är Romfördraget, ingånget i mars 1957. Man bildade EG i Rom! Att EG idag har mer än 10 stater är av mindra betydelse. Några förändringar är fortfarande att vänta! Vad som är viktigt att se att en ekonomisk, politisk, kulturell och ockult enhet kommer att bli en statsfederativ plattform för Antikrists framträdande!” 

Från artikeln "Framtidens Europa" i Magazinet mars 1992

Idag är Ulf Ekman en central aktör för det han en gång så starkt varnade för och möter katolska kyrkans officiella representanter som arbetar för denna enhet – en enhet som Ekman 1992 sa var förberedelser för en plattform för Antikrist.

Är enhet med katolska kyrkan förberedelser för Antikrist?

Frågan kan nog provocera många men är absolut relevant och nödvändig att ställa. För cirka ett år sedan var det en person som skrev till mig i ett mail att det gjorde just detta. Då ansåg jag att detta var så pass spekulativt att jag valde att avvisa det. Nu har tiden gått och bilden framträder allt tydligare och jag avvisar inte påståendet längre. Det är allvarligt, mycket allvarligt! Jag har väntat med denna artikel i flera veckor, dels pga tidsbrist men också för allvarlighetsgraden i det som nu framförs. Personligen tror jag att Ulf Ekman har gått väldigt snett och vi kan inte annat än be till Gud. Är Ulf Ekman delaktig i det han profeterade om för ett antal år sedan? Jag vill själv inte besvara frågan utan hellre uppmana till förbön för både Ulf Ekman och våra länder i Skandinavien.

Enhetens kyrka

Här under återger jag ett utdrag från Östanbäck klosters julbrev 2007. Lägg speciellt märke till det jag har markerat med fet stil. Att Ulf Ekman skulle stödja Enhetens kyrka ekonomiskt och dessutom vara en av projektets pelare utan att ställa sig bakom visionen är långsökt. Jag tror helt enkelt inte på det, och tänker du efter signerade Ekman uppropet där många av de kristna samfundens representanter ställde sig bakom visionen. Läs Världen idag från 23 januari 2008 så ser du det själv. Det Caessarius säger här under är att det bara finns ett alternativ för enhet – återförening med katolska kyrkan i Rom. Det är även i enlighet med den organisation Caessarius var med att etablera 1965 – Förbundet för Kristen Enhet. Jag har tidigare inte sett formuleringarna som återges här under förrän en vän uppmärksammade det för mig i ett mail nyligen. 

”A propos globalt nätverk och Enhetens kyrka kunde jag som skriver med andra i biskoparna Bertils och Anders’ samtalsgrupp om det gemensamma arvet vara med om ett viktigt möte på Laurentiistiftelsen i Lund måndagen efter Allhelgona.i FKE:s regi. Michael Root, direktor för Center for Evangelical and Catholic Theology efter grundaren Carl Braaten, som jag i sällskap med Benjamin Ekman träffade förra sommaren i USA, ledande amerikansk luthersk teolog, f n dekan för det lutherska seminariet i Columbus, South Carolina, och under tio år professor vid det ekumeniska forskningsinstitutet i Strasbourg, med mångårigt deltagande i både den internationella och den amerikanska luthersk-katolska dialogen.

Där fattades beslut om att bygga ut och kombinera de existerande nätverk som finns av lutherska och anglikanska teologer och kyrkomän med andra från olika protestantiska samfund som är beredda att ställa sig bakom en deklaration med innehållet: Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre.

Vi uppfattar påven Benedikt XVI som talesman för den klassiska kristna tron och etiken i mötet med såväl den sekulariserade kulturen i Väst som med de andra världsreligionerna i Öst i långt större utsträckning än de som har makten i de kyrkosamfund vi tillhör. Och här förgrenar sig nätverket långt utöver de kretsar som kan betecknas som ”högkyrkliga” eller ”katolicerande”. Påtagligt är att den världsomspännande med böneveckan för enheten jämnåriga pingstväckelsen, som på 60-70-talen trängde in som karismatisk förnyelse i de traditionella kyrkorna och samfunden också sluter upp, nu kommer med i denna samling genom framträdande representanter, så som samlingen i uppropet för Enhetens kyrka just manifesterar.”

Läs resten på Östanbäck klosters hemsida 

Vart är den svenska kristenheten på väg egentligen? Vad måste till för att väcka dem som sover?

Ulf Ekman själv skriver i Dagen att han inte söker organisatorisk enhet med katolska kyrkan, men vad är det han egentligen söker när han träffar Vatikanens officiella representanter för att samtala om gemensamma bekännelser? Det är som jag tidigare påpekat det närmaste vi idag kommer det som troligen kan karakteriseras som organisatorisk enhet. Säger Ekman en sak och gör en annan i verkligheten? Mycket tyder på det.

Enhetens dolda ansikte

Enhet med katolska kyrkan varnades det för av väldigt många tidigare. Med bakgrund i den historik hon har både läromässigt och i sin förföljelse av de troende som inte accepterade hennes obibliska dogmer finns det all anledning att ropa ett varningens ord också idag. Jag tror inte att den enhet kyrkoledare söker med katolska kyrkan är den enhet Jesus bad om i Johannes 17. Och det smärtar mig att säga att jag faktiskt tror att denna enhet till slut leder till att Antikrist kan träda fram. Idag har många röster tystnat och en del upplåter t.o.m sina röster för det de en gång varnade för. Andra säger att de inte vill engagera sig i det som sker men hellre fokusera på det dem är kallade till. Det är bra, men jag tror inte att tystnad är rätt väg att gå. Bönens väg är oerhört viktig nu, men att fler ställer sig upp och talar emot den falska enheten som sprider sig över Skandinavien är också en viktig uppgift. Jan Lindhé i Citykyrkan i Örebro frågade för en tid tillbaka vart profeterna är? Har de tystnat eller sover de? Låt oss väcke dem iså fall.

”Den 13 augusti, dagen efter att Todd Bentleys separation offentliggjordes, skrev redaktör J. Lee Grady i Charisma Magazine om en framstående evangelist i pingströrelsen som hade ringt honom för att meddela följande: ”Jag är övertygad nu om att en stor del av den karismatiska rörelsen kommer följa antikrist när han kommer, för de har ingen bedömningsförmåga”".  (Från artikeln ”Karismatisk självkritik”)

Har vi förlorat bedömningsförmågan? En sak vet jag i alla fall, och det är att vi följer ledare när vi egentligen borde följa vårt hjärta. Vem följer du?

"Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet..." (Upp 13:2)

Länkar

Pontifical Council for Promoting Christian Unity
Centro Pro Unione 
Ulf Ekman i Dagen: Jag har inte talat om en organisatorisk enhet med katolska kyrkan
Dagen har en artikel om reliker
Dagen.se: Katolska kyrkan tappar medlemmar
Ulf Ekman med ny bok: ”Andliga rötter”
Linda Bergling: ”Enhetens frukt är hela kristenhetens ansvar”.