I det sammanhang jag har min bakgrund ifrån, Trosrörelsen, har det sedan tidigt 80-tal talats om maktmissbruk från pastorers sida, och människor vittnar om djupa sår, ensamhet, utfrysning, hur de hamnat utanför församlingsgemenskapen osv. Gemensamt för många av dessa är att personer man borde förvänta att sökte upp dessa, inte gjort det, och bortförklaringarna har i mina ögon ofta varit mycket svaga. Man har i en del fall lagt felet på dessa sargade personer och därmed låtit bli att söka upp de behövande. Nu är det faktisk inte så att man behöver uppleva vare sig maktmissbruk eller utfrysning för att märka att ett antal av dem som kallar sig herdar endast är det i titeln, men inte i praktiken.

"Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig."

På slutet av min tid i trosrörelsen var vi trötta på det vi upplevde som falskhet hos en del människor och en kristendom som handlade om att tjäna pastorn och en vision. Trots att vi var engagerade i arbetet, kände vi oss bara utmattade och upplevde heller ingen tacksamhet från ledarna. Vi bestämde oss för att ta en paus från församlingen och var faktiskt borta från den under ett års tid. Under detta året var det ingen som tog kontakt. Ingen! Ingen pastorer som ringde, besökte oss eller undrade hur vi hade det, och för oss bekräftade våra erfarenheter att detta var i allt för stor grad var en kristendom där kärleken inte hade den platsen den borde ha. Detta är ett sjukdomstecken i kristenheten som måste tas mer allvarligt än att bara avvisas som kritik mot ledare, för det är något grundläggande fel när kristna ledare inte bryr sig i att människor far illa och mår dåligt.

Vart var de uppsökande herdarna som lämnar de 99 och söker upp det förlorade fåret? Finns dessa överhuvudtaget idag? Har vi helt missat vad Jesus, Petrus och Paulus undervisade om detta, för detta är ingen parentes i den kristna undervisningen, men något av det mest grundläggande sanningarna. Om vi verkligen ska gå på djupet med detta problem, behöver vi ta för oss den destruktiva tankegången och felaktiga läran om det hierarkiska ledarskapet där Ignatius av Antiokia lyfts upp som en apostel för maktmissbruk av herdeämbetet. Jag ska inte gå in på hans undervisning idag, men jag vet att hans läror om hierarki är omtyckta av ledarskapet på Livets Ord i Uppsala, min tidigare församling. Historien visar att inte all frukt varit lika god, något man kan få intryck av när man ser de proffsigt gjorda videorapporterna som presenteras av Livets Ord på både konferenser och nätet. Tänk om man hade lagat en videorapport som tog för sig fallfrukten, frukten som ramlade ned från trädet och ruttnade. Hur många skulle vilja se den videon och framförallt – hur hade man reagerat?

Nu hoppas jag inte att man gör detta, men att man hellre rannsakar sitt hjärta och frågar sig hur man kan nå människor som har behov för förlåtelse och upprättelse. Priset kanske är högt då dessa personer i en del fall utsatts för behandling av just de ledarna som skulle behöva visa sig som äkta herdar. Jag säger inte att det inte finns äkta herdar inom trosrörelsen, men det är i denna rörelsen jag har de flesta av mina erfarenheter, och jag har sett hur maktmissbruk och hårdhet sårat och skadat människor.

Personligen blir jag ledsen när jag hör om människor som av olika orsaker hamnat utanför den etablerade församlingsgemenskapen och som känner sig helt överlämnade. När jag var med i trosrörelsen talade vi ibland om vad som hände med Jehovas Vittnen som gick ut från sin rörelse. Vi talade om dem som en sekt där församlingen och ledarna behandlade dessa personer som persona non grata, men efter mitt utträde från trosrörelsen har jag insett att vi var precis likadana, kanske värre.

Vad sa då Jesus, Petrus och Paulus som i mina ögon står i kontrast till en del kristna ledare i vissa sammanhang i dagens Skandinavien?

Jesus
”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?” (Lukas 15:4)

Den som känner till vad Jesus undervisade i detta ämne ser hur han med sina liknelser illustrerar hur stark omsorgen är för de som hamnat snett, de förlorade, och oavsett hur fel dessa personer i utgångspunkten hade så visar ände Jesus och Fadern hur enormt mycket de älskar dessa. Det är en vilkorslös kärlek från Faderns hjärta, och detta borde definitivt vara ett exempel till efterföljelse hos de som kallar sig herdar idag.

Petrus
”Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.” (1 Petr. 5:1-4)

Petrus visar liksom Jesus med detta att det är kärleken som ska vara drivkraften hos herdarna och inte ens egna motiv. Dessa ledare ska inte uppträda som härskare, men utifrån ett ödmjukt hjärta tjäna i den uppgift de anförtrotts. Det står i skarp kontrast till den hierarkiska modellen som finns i allt för många kristna sammanhang idag. Det är tragiskt att man överhuvudtaget kan tro att det är rätt att utöva auktoritet utifrån hierarkiska principer som inte har grundlag i det nya testamentet. Här lutar man sig hellre mot kyrkofäder och Traditionen som lyfter upp det som efter min förståelse är en obiblisk modell, och som i sin tur ger en sk. huvudpastor allt för mycket makt och stjärnstatus.

”När man ser att biskopen tiger bör man frukta honom desto mer. Var och en som husets herre sänder som en förvaltare bör vi ta emot på samma sätt som den som har sänt honom. Det står alltså klart att man bör beakta biskopen som Herren själv” [...] ”Därför bör ni vandra enligt biskopens vilja, något som ni också gör.” [...] ”Låt oss därför vara angelägna att inte sätta oss upp mot biskopen så att vi underordnar oss Gud.” (Från Ignatios brev till Efesierna, ur ”De apostoliska fäderna”. Keryx nr 4, 2004)

Se vad Johannes sade om en person som ville vara den främste (kanske huvudpastor?), och notera att det omtalas som något negativt. Lägg också märke till hur denna använde makt för egen vinning.

”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra. Om jag kommer skall jag därför påminna honom om vad han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det utan vägrar dessutom ta emot bröderna, och när andra vill göra det, hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.” (Johannes tredje brev v. 9-10)

Paulus
”Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” (Apg 20:28)

Paulus talade mycket om de äldste och instruerade Titus att insätta äldste i varje stad på Kreta. Kriterierna för att vara en av de äldste var stränga, men vi ser också här att omsorg och kärlek är viktiga egenskaper (se Tit 1). Så var finner vi de goda herdarna som lämnar flocken för att uppsöka dem som kommit bort, de sårade, de som kanske ligger i diket? Som jag kan se det så omtalas de äldste som församlingens ledare. De omtalas alltid i flertal och jag anser alltså att det finns god grund för att påstå att dagens ordning med en huvudpastor inte är biblisk. Den enda gången ordet huvudpastor framträder i Bibeln är i 1 Petrus 5:4. Ordet på grekiska är archipoimēn och betyder ”den översta herden” (pastor är det latinska ordet för herde). Lägg märke till att den enda gången denna benämning används talas det om Jesus, inte en mänsklig ledare i någon församling, men om församlingens huvud och Herre – Jesus Kristus.

Därför bör ingen pastor tilltalas med en titel som endast Jesus har, men han bör följa Jesu undervisning om vilkorslöst tjänande. Givetvis ska vi respektera våra andliga ledare om de följer anvisningarna och kriterierna som finns i Ordet , men en del pastorer behöver kliva ned från sin pidestal och börja tjäna i stället för att bli tjänade. Det sistnämnda är tyvärr ofta en regel hellre än undantaget i vissa karismatiska sammanhang. Vad tänker du om andligt ledarskap, om herdar och vilkorslös kärlek där fokuset är Faderns omsorg för de som behöver det mest? Vilka erfarenheter har du med goda/dåliga herdar. Vad ska till för att ledarskap i olika sammanhang ska vakna upp och förändra sig där det behövs förändring?

”HERREN (Yĕhovah) är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.”

Länktips
Roland Utbult lämnar KD
En kyrka utan Kristus?
Har USA’s kristna förändrat världen?
Aktion mot asylsökare i kyrka upprör – Dagen & Vårt Land
Präst ber om ursäkt Präst ber om ursäkt II VG

Enevald Flåten (Foto: Andy©)

Själv använde jag en del starka ord om Enevald Flåten tidigare, men detta har jag gjort upp med honom idag. I denna öppenhjärtliga intervju berättar han om konflikten och hur han som konfliktens mittpunkt upplevde att sakta men säkert tvingas bort från det arbete han startade och av hela sitt hjärta brann för. Jag mötte Enevald en vecka innan denna intervju gjordes, och då var det tre år sedan vi hade mött varandra.

Jag ville finna ut vem Enevald var idag och om han tagit självkritik för det som skedde. Vårt halvtimme långa samtal var intensivt men präglades av en väldig öppenhet och ärlighet. Jag var en aning rädd för att min offensiva framtoning skulle skrämma honom först, men jag mötte en mjuk man som var villig att tala. I tillägg mötte jag människan Enevald, en människa som varit djupt nede på grund av det som skedde, och det var denna människa jag ville träffa. Utifrån det intryck jag fick av honom under detta samtal avtalade jag en intervju med honom, och jag tror detta kommer intressera fler än de som var en del av Levende Ord tidigare.

För er som inte känner till denna konflikt som la församlingen Levende Ord i ruiner, lägger jag ut en del länkar under videon så att du kan bilda dig en liten uppfattning. Konflikten resulterade i att jag lämnade trosrörelsen efter 22 år, för det som skedde på Levende Ord var inte bara Enevalds fel. Systemet i trosrörelsen var och är fel i mina ögon, och jag hoppas att den karismatiska kristenheten på sikt kan lära sig något av det som skedde i Bergen. Enevald blev ett offer för ett system där makt, visioner och positioner i stor grad betyder mer än människorna. Medlemmarna blir ett redskap för att uppfylla uppdraget som pastorn sägs ha fått från Gud, och mina erfarenheter är att det allt för ofta betyder att människor offras under resans lopp.

Se intervjun och delta gärna i samtalet efteråt. Den sista delen av intervjun handlar om vad en församling är, och dessa frågor ska jag på sikt återkomma till i en framtida intervju, för detta är ett mycket intressant ämne!

Aktuell sång – ”Dansa på min grav” (Bo Kaspers orkester)

Intervju med Enevald Flåten from Andy on Vimeo.

Bakgrundsinformation

Så startade konflikten

Ber Enevald sluta

Önskar en lugn och redlig avslutning

- Ledarskapet har inte trovärdighet

Stödjer ungdomspastorns uppgörelse

Ångrar att han inte sa ifrån tidigare

Flåten kan ge upp församlingen

- En tydlig signal till Enevald

Kan hamna i rätten

Flåten skaffar advokat

Mindre tro på trosrörelsen

– Har gjort upp för mig

Menar Flåten ljuger

Åleskjær och Ekh tar bladet från munnen

Oklart om Flåten

Vet inte vad som ligger framför

Flåten tar permission

Från applåd till frustration

Bekräftar ekonomisk oordning

Flåten är ute

Ville dela Levende Ord i fem

Möte på torsdag?

Åleskjær blir rådgivare

Krishjälp från Uppsala

Miljonförlust efter felaktig profetia

Uppror mot ny pastor

Försvarar pakten

”Såpopera”

”- Sök försoning eller gå”

Bakgrund för konflikten

Twingly

Ekman ber om förlåtelse – Vårt Land

Ekman ber om förlåtelse – Dagen

Media om intervjun

Följande tidningar skriver nu om denna intervju:

Bergens Tidende

DagenMagazinet

Vårt Land

Vårt Land följer upp med artikel om ledarskap

Korsets Seier

I svallvågorna efter Lakelandmötena kommer den karismatiska pastorn Dutch Sheets med ovanligt stark kritik av sina egna. Han hoppas korrektionerna kan bidra till att bevara en karismatisk kyrka helt till tidens ände.

Den 13 augusti, dagen efter att Todd Bentleys separation offentliggjordes, skrev redaktör J. Lee Grady i Charisma Magazine om en framstående evangelist i pingströrelsen som hade ringt honom för att meddela följande: ”Jag är övertygad nu om att en stor del av den karismatiska rörelsen kommer följa antikrist när han kommer, för de har ingen bedömningsförmåga”.

Den 25 augusti skrev den kända kyrkoledaren och forskaren, C Peter Wagner ett längre brev där han förklarade sitt engagemang i förhållande till Lakeland och Bentley, och levererade den hittills mest detaljerade beskrivningen av orsaken till Bentleys fall. Wagner rekommenderade också en artikel skriven av pastor Dutch Sheets i Freedom Church i Colorado Springs i den amerikanska delstaten Colorado. Medan Wendy och Rory Alec i GOD TV i sitt sista brev (omtalat i DagenMagazinet 03.10) gick långt i att försvara Todd Bentley och Lakelandväckelsen, kom Sheets redan den 21 augusti med osedvanligt skarp kritik av inte bara Lakeland, men hela den karismatiska rörelsen.

I artikeln berättar han om att han hade väntat några veckor med att skriva för att de starkaste känslorna skulle lägga sig. Sheets är inte så känd i Skandinavien, men hans bästsäljande bok ”Intercessory Prayer” har sålt 500 000 ex och finns även på norska under titeln ”Førbønn – mer enn bønn”. En av hans andra böcker som också finns på norska heter ”Bønn for dine kjære”. Båda böckerna har utgivits av Prokla-Media.

Världsomfattande väckelse

Sheets betonar att det inte är hans avsikt att uppträda som någon självutnämnd ombudsman för vare sig hela den karismatiska rörelsen eller för dem som sagt ”vad var det jag sa” efter Bentleys fall. Och han förtydligar att han inte har någon respekt för dem han kallar kätterijägare eller väckelsespoliser som nästan lever för att kritisera alla andra. Däremot önskar han bidra så att de förebråelser som med hans egna ord påförts Kristus och kyrkan, suddas ut.

Sheets preciserar att han varken omfamnade eller fördömde Lakelandmötena. Samtidigt som han erkänner frukten av dem i form av omvändelser och helande, önskar han även omtala frukterna av omdiskutabel lära och olyckliga erfarenheter. Själv var han bland dem som försökte se mellan fingrarna angående Bentleys ”bam”-utbrott, hans ibland våldsamma beteende och delar av hans lära, för att ta vara på det goda. 

Han anser att de som stödde Bentley borde lyssnat mer noggrant på varningarna som framkom, att de som deltog på ”invigningen” den 23 juni borde varit mer varsamma och att uttalanden om Bentleys påstådda världsomfattande inflytande och ledare för en världsomfattande väckelse med fördel kunde ha tonats ned. Han anser att de som stod för handpåläggningen, för övrigt människor Sheets betraktar som vänner, i bästa fall uppträdde oklokt, i det minsta naivt och i värsta fall dåraktigt. Han påpekar också att det generellt är svårare att återvinna förtroende än att upparbeta det. 

Bön om förlåtelse

Sheets´ svar är en bön om förlåtelse på flera konkreta punkter. Det han här kommer med har väckt en del uppsikt just därför att det kommer från en som absolut räknar sig själv som en karismatiker:

1. Vi, ledarna i den karismatiska rörelsen, har uppträtt med en extremt dålig bedömningsförmåga. För att säga som sant är, försöker vi inte ens bedöma. Vi tar en persons trovärdighet för givet baserat på gåvor, karisma, storleken på församlingen eller tjänsten, förmågan att profetera och så vidare (…)

2. Vi, ledarna i den karismatiska kyrkan, blir allt för engagerade och tar inte vårt ansvar när andra ledare faller. Allt detta kommer från vårt behov att tillvarata våra egna intressen, och stolthet. (…) Vårt frånvarande ansvar har förorsakat att Kristi kropp blivit andlig våldtagen och missbrukad. Det har gjort människor desillussionerade och har påfört vår Gud omåttliga förebråelser och en cyniskhet i förhållande till hans budskap. Angående Lakeland, det som kallades ”den största väckelsen sedan Azusa Street” har möjligen blivit det mest klandervärdiga. Vi, ledarna i den karismatiska rörelsen, är ansvariga. 

3. Våra procedurer och standarder för ansvarighet är otroligt bristfälliga. (…) För dem i Todd Bentleys styrelse som kände till hans äktenskapsproblem och inte sa något var det mer än fel. Det var hänsynslöst, dåraktigt och oansvarigt. (…)

I nådens, barmhärtighetens och förlåtelsens ande har vi sänkt standarden så mycket att den ofta inte existerar.

4. Vi, ledarna i den karismatiska kyrkan, har byggt bubblor, sensationer, innovationer, program, personlighet och karisma. Detta har skapat en grund andlighet, falska rörelser, oerfarna ledare som är begåvade, men omogna och oprövade, en ofullständig förståelse av Guds Ord, människocentrerade snarare än Guds rike-centrerade församlingar och organisationer, konkurrens i stället för samarbete, humanistiska och själviska kristna som inte förstår offer och hängivenhet. (…)

Vi är ansvariga, inte djävulen  – han tar det vi ger honom.

- För hur vi har kompromissat i sättet vi bygger på, för att ge kyrkan ett utvattnat vin, kommersiell kristendom, en tillsynalåtande vacker, men svag kyrka med trick i smörjelsens förklädnad, omvänder jag mig inför Gud och ber om förlåtelse för Kristi kropp, skriver Dutch Sheets.

Han avslutar sedan artikeln med att uttrycka sin förhoppning om att Todd Bentleys äktenskap överlever, och betonar sin önskan att vara med att forma en rörelse vars frukter kan överleva i decennier – eller helst för evigt.

@Kreditering: DM
______________________________________________________________________
Från norska till svenska: Andy
Publicerad hos mig med tillstånd från Tarjei Gilje på DagenMagazinet.
Den ursprungliga artikeln läser du här.

/Andy