Cross in sand - by Andy©

Det är en enorm skillnad mellan att en elit av kristna institutionsbasar kommer överens om att samlas under samma paraply, och på att kristna som individer ledda av samma Gud enas i sin gemensamma kärlek till Gud. Detta är alltså två helt olika saker, och den förstnämnda är ingenting annat än vad bibeln kallar för en världslig ordning.

Man väljer den förstnämnda vägen, den med institutionerna, när ens tro inte räcker. När man har slutat tro att Gud kan ena sitt folk och bygga upp en kyrka som bygger på bibelns principer utan människans hjälp – då börjar man arbeta efter världens mönster, och samlas till diskussioner och kompromisser.

Ett vanligt grepp för att åstadkomma denna form av enhet är att skrämmas. Om man hänvisar till en auktoritets legitimitet och hävdar att de som inte erkänner denna auktoritet har ställt sig utanför Guds ordning – så gör man sig till talesperson för Gud själv och bär ansvaret för konsekvenserna som kommer om man skulle ha råkat ta miste. Jag förstår inte hur någon äkta kristen törs göra detta – tror man på Gud, så förstår jag inte hur man kan vilja ta Guds plats.

Nu senast talas det mycket i vissa kretsar om den apostoliska successionen, som gör gällande att legitimt ledarskap för Guds församling överförts i obruten ordning sedan Jesu tid. I kombination med pratet om denna ordning, gör man gällande att de som inte accepterar denna ordning står i uppror emot Gud själv. Men i själva verket är det bristen på tro som gjort att man kräver giltighet hos ett system som fungerar om så Gud inte ens skulle existera. Ett system som bygger på makt och kontroll, med ett falskt skimmer av fromhet och gudsfruktan. Ett system som i forna tider förtryckt alla som inte böjt sig för det, och skulle gjort så än idag, vore det inte för dem som satte Guds röst högre än människors. De som reformerat och återskapat kyrkan med alla dess grenar.

Några vill samla alla dessa små grenar och binda ihop dem snyggt till en bunt ris. Jag tror inte att den som vill detta är Gud. Jag tror snarast att Guds modell är att alla små grenar vajar åt samma håll när vinden blåser, snarare än när en elit viftar med risbunten.

Jag är kristen och har trott sedan jag blev kristen för femton år sedan, att Gud önskar enhet mellan alla kristna som en förutsättning för att kyrkan ska nå framgång. Men vägen dit är inte att använda sig av mänskligt konstruerade institutioner, om så Guds namn falskeligen används som reklam för detta mänskliga system.

Du som längtar efter enhet – se upp så att du inte hamnar i risbunten, där möjligheten att svaja för vinden skurits av när grenen kapades från trädet – dvs Kristus.

Den kristna vandringen är inget soloprojekt. Alla kristna behöver resten av kyrkan. Alla som tar sin tro på allvar behöver ansvarighet inför andra kristna, liksom inför bibeln. Men det är inte meningen att den som bär ansvarigheten även ska vara en medlare mellan dig och Gud. Endast en person är medlare mellan Gud och människa, och det är Jesus Kristus. Ingen människa. Ingen kyrka. Ingen institution. Endast Jesus Kristus och det kors han erbjuder.

Korset är dock något som inte sammanfaller med människans natur. Människan kan gå nästan hur långt som helst för att försöka kringgå korset, och återskapa det man tror blir effekten av ett äkta korsverk. Människans svar på korset är institutioner som har makt och kontroll som sin djupaste natur. Institutionerna tämjer människans kött och lär det gå i koppel och sitta fint. Men bibelns berättelse om köttets öde är en annan – köttet måste dö.

/John Nilsson

Min blogg hittar du här - http://polaritet.blogspot.com/

___________________________________________________________________

Av: Pastor Åge M. Åleskjær

Församlingen i öknen.

Församlingen som Moses var ledare för i öknen representerade något Gud ville leda dem ut ifrån. Det var inte meningen att de skulle vara där i 40 år och vandra runt för alltid, för Herren ville leda dem in i landet Han hade lovat dem så fort som möjligt. Men deras otro gjorde att de dömdes att vandra i öknen fram till en ny generation hade växt upp och kunde fyllas av den erövrande tron som intog landet under Josuas ledning.

Bibeln använder detta för att förklara flera saker och du har säkert hört många predikningar om vad öknen och landet illustrerar och symboliserar. En klassisk feltolkning är att ”här vandrar vi som en pilgrim genom världens ökenland,” och att det förlovade landet är en bild på himmelen. Om man läser Hebréerbrevet 12:18-24 ser man att det förlovade landet är en bild på livet i Kristus som är här och nu, där vi sitter med Honom i himmelen, och att all den himmelska världens andliga välsignelser har givits till oss här och nu.

Vi har redan kommit till Sions berg, det himmelska Jerusalem. Där är Jesus, medlaren för ett nytt förbund, där är blodet, änglarna, församlingen som kallas ”festförsamlingen av de förstfödda.” Hebréerbrevet 4 förklarar dessutom att vi kan leva i trons vila här och nu. Det handlar om att komma in i en vila från sina gärningar så som Gud vilade från sina, och en sådan sabbat har vi tillgång till här och nu. Det var de som dog i öknen som inte kom in i denna vila, och det beskrivs i Hebréerbrevet 3. Oavsett kommer man se att församlingen i öknen inte var Guds plan. De dömdes till 40 år i öknen för att Gud svor i sin vrede: ”De skall aldrig komma in i min vila…” (Hebr 4:3)

Det står att detta gällde dem som kom ut från Egypten, men som inte vågade inta landet för att de fruktade landets invånare – jättarna. Allt deta kan du självklart studera i 4 Mosbeoken 13 och 14 samt Hebréerbrevet 3 och 4. Gud fröjdade sig över trons ande som präglade Kaleb. (4 Mos 14:24) Medan alla andra var negativa och rädda, hade han ”en annan ande,” en positiv och erövrande tro som ville inta landet.

Symboliken är enkel.

Församlingen i öknen symboliserar det gamla förbundet under Moses och lagen helt enkelt. Folket som intog landet under Josua är en bild på Jesus och det nya förbundet. De flyttade in i ett land som låg färdigt för dem och bodde i städer de inte hade byggt själva. Landet flöt av mjölk och honung. Jesus har nämligen gett oss all andlig välsignelse, och allt är färdigt. Nyckeln är att det är tron som verkligen sätter sin for på det som ligger färdigt. Josua och Kaleb hade denna trons ande.

Karismatiker.

Innan jag lägger ut och förklarar för mycket om symboliken i Skriften, måste jag komma till poängen om vad det är som inspirerar mig att skriva om detta. Folket i öknen var karismatiker som upplevde tecken och under, och leddes hela tiden av molnstoden som visade vägen. Skyn av Guds härlighet vilade alltid över tabernaklet, och när skyn lyftes upp måste de flytta. Där molnstoden stannade satte de upp tabernaklet och slog läger. Gud var god mot dem. Deras kläder höll i 40 år och de levde på manna från himlen varja dag. 

Men de var inte i Guds plan! Guds plan var att de för länge sedan skulle ha flyttat in i landet där molnstoden kunde få en fast boning i templet. De skulle inte leva av manna från himlen. De skulle så och skörda i landet som flöt av mjölk och honung. En del kristna människor liknar på församlingen i öknen. De letar ständigt efter stället där molnstoden är, och de söker efter en oas i öknen. För att göra livet i öknen mer spännande finns det många platser där det är en ordentlig show – det blir som ett slags Las Vegas mitt i öknen!

Det farliga är att det ofta finns falska profeter som går på samma väg som Bileam gick på. Både Jesus och Paulus varnade mot just detta. Bileam profeterade så vackert så att alla kunde fröjda sig. (4 Mos 23 och 24) Samtidigt avslöjar Bibeln att han lärde Guds folk att leva i hor, och att han var ute efter orättfärdig förtjänst. Hor och pengar har alltid följt falska profeter, och de trivs i atmosfären av show som skapas i församlingar som liknar Las Vegas…

Det tragiska är att man är borta från Guds plan. Gud har nämligen utsett något bättre för oss. Verkligheten har kommit! Det är inte nödvändigt att drömma om luftslott med stpra vinster och häftiga show, för nu har Anden kommit och tagit boning i oss. Dessutom har han uppenbarat församlingen som ett hus för Gud i Anden.

Väckelseturister

Karismatiker har trott att de måste hämta flamman från ett ställe där det brinner, men Gud har ju sänt Anden! Anden bor i oss, och Guds församling är ett hus för Gud i Anden. Bibeln förklarar att Anden inte hade kommit för att Jesus ännu inte var förhärligad (Joh 7:38-39). Men när Han satte sig vid Faderns högra sida utgöts Anden över allt kött. Jesus visste att Han först måste lida och dö, och därefter uppstå. Efter detta kunde Han kasta elden på jorden! (Luk 12:49-50) Det bibliska fundamentet för att Anden är här, är att Jesus har satt sig på Faderns högra sida. 

Därför undervärderar man Jesu fullbordade verk när man tror att man måste vallfärda och bli väckelseturist för att få del av flamman. Flygbolagen har tjänat mycket pengar på alla som reser till platser där de kan ”catch the flame.” (Catch the fire” – Toronto. Övers. anm.) I tur och ordning har man rest till Kansas, Toronto, Pensacola och Lakeland. Andra reser till Mecka…

Förstå mig rätt:

Det är fint att Medelsvensson önskar se mer än platsen man är född och uppvuxen på, för världen är större än man tror. Men en del väckelseturister letat efter något som blir som ett luftslott i öknen. Det blir som att dra till Las Vegas för att vinna massor av pengar! Jesus sa att många kom att säga Se, här är det, eller: Där är det!”. Men Han sa också att vi inte skulle låta någon bedra oss och att ”Guds rike är mitt ibland oss.” (Luk 17:21) Det är därför du inte behöver resa bort för att få tag i flamman. Kristus i oss är nyckeln – hoppet om härlighet har uppfyllts genom att Han har kommit till oss och i oss. (Kol 1:27 och Joh 14:20)

Gud vill att vi ska ha vår fokus på att bygga den lokala församlingen.

Permanent boning för härligheten

När Israels barn kom in i landet, reste de inte längre från plats till plats i öknen. Däremot slutade det med att arken flyttades in i templet, och härligheten bodde i det allra heligaste. Molnstoden fick en fast bostad. Allt detta skedde som förebilder på det som skulle komma. Det verkliga templet är vi! Därför förklarade Jesus att templet i Jerusalem heller inte var platsen där vi skulle tillbe. (Joh 4:20-24) Nu är det nämligen VI som är Guds hus, för Han har flyttat in i oss! Då slipper du resa så långt…

Dessutom växer vi upp med de andra till en boning för Gud i Anden. Församlingen är Guds hus där vi som individer är stenar i en större byggnad. (Ef 2:20)

Bygga församlingen
Slutsatsen blir därför att det kristna arbetets fokus är att bygga församlingen, plantera församlingar och församlingsväxt! Pingstdagen sätter det hela i perspektiv:

Först faller Anden. Tungor såsom av eld kom över församlingen, de fylldes av Anden och talade i nya tungor. Därefter predikade Petrus och fokuserade på Jesus Kristus. Han förklarade att allt bygger på att denne Jesus som de korsfäste nu sitter på Faderns högra sida, och att det är Han som hade utlöst det de såg och hörde. Därmed blev tre tusen människor frälsta och den första församlingen föddes. Församlingen kunde ta vara på växten, föra den vidare och nå ut till ännu fler.

Jag tycker det är kraftigt att Apostlagärningarna, som började med karismatiska fenomen och yttringar, slutade med att ”Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” Den lokala församlingen blev alltså redskapet som blev fortsättningen på andeutgjutelsen. Gud hade bråttom med att få fokus på just detta! En del har fokus på tungor av eld, tungotal och manifestationer, alla evengelister fokuserar naturligt nog på att tre tusen blev frälsta. medan Bibeln inte avslutar historien innan församlingingen hade introducerats.

Därför är vi kontinuerligt upptagna med att bygga församlingen!

”Från Las Vegas till templet – från luftslott till verklighet” var temat på pastor Åge Åleskjærs seminarium 2008.

Du kan beställa undervisningen från seminariet i vår nätbutik genom att klicka här 

Undervisningen har hämtats från vår tidning Rikere Liv. Om du önskar ett gratis abonnement på det så kan du klicka här. 

 
__________________________________________________________________
Från norska till svenska: Andy
Återgett med tillstånd från Åge M. Åleskjær.
Les den norske artikkelen her
(Stavfel kan förekomma då jag inte korrekturläste det jag skrev. Det blev sent…)
 
/Andy

Lite Twingly från Dagen som skriver om Märsta Pingstförsamling…
”Bygg inte hus på (öken) sand,” säger Påven i Dagen