Tack för tipset om denna härliga musiker Michael!

I det syftet kontaktade jag dr. Margaret Matheson, en bibelläsande vän och en mycket skicklig förlossningsläkare, som har förlöst över tiotusen barn. Jag frågade ut Margaret om havandeskapet rent allmänt, om tidsbestämningar och om hur barnet utvecklas inne i modern. Jag fick lära mig att en genomsnittlig graviditet varar i 280 dagar och räknas från den senaste menstruationens första dag före befruktningen.

Att göra uträkningar efter den judiska kalendern är en av mina hobbies och jag lade ut dessa 280 dagar över ett idealiskt judiskt år. Det ideala judiska året börjar exakt vid vårdagjämningen, den första dagen i Nisan, vid nymånen i den första månaden, vilket inträffar den första vårdagen, den 21 mars. Det var intressant att upptäcka, att en graviditet på 280 dagar, med början den 21 mars, skulle vara fullgången i månaden Kislev, till själva Channuka (Tempelinvigningsfesten) ,som också vår Herre firade (Joh. 10:22). Den upptäckten lät mig förstå, att det faktiskt finns något mycket bibliskt i havandeskapets utsträckning i tid.

Foster vid 14 veckor (Källa: www.etters.net/14week.gif)

Jag bad Margaret ge mig fler detaljer om hur en baby blir till och hur den växer och hon inledde så här: Den fjortonde dagen i första månaden uppstår ägget. Jag hörde spontant orden i 3 Mos. 23:5: I första månaden,… på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk, Guds ursprungliga föreskrift för påskfirandet (Pesach). Judarna använder ett ägg på påskbordet som symbol för det nya liv de gavs genom lammet som slaktades i Egypten. Ägget är en mycket stark symbol för ett nytt liv och jag fascinerades av att den fjortonde dagen i en graviditet gör samma sak som den fjortonde dagen i Guds årshögtider: Det ger en möjlighet till nytt liv.

Redan nu tänkte jag inom mig att babyn nog utvecklas efter de sju högtidernas ordning, men jag dolde min upphetsning för Margaret. Jag ville inte locka henne till att förvanska fakta på minsta sätt bara för att bevisa ett bibliskt argument. Jag frågade ut henne noggrant och höll i minnet att nästa högtid, det Osyrade Brödets, infaller just natten därefter, den femtonde dagen i första månaden enligt 3 Mos. 23:6. Jag frågade Margaret hur snart ägget måste befruktas om modern ska bli gravid. Hennes svar var mycket klart och tydligt: Befruktningen måste ske inom 24 timmar. Annars stöts ägget ut.

Nu gick jag verkligen igång. De två viktiga händelserna före förlossning skedde inte bara på rätt dagar utan var också de rätta händelserna. Ägget står naturligtvis för Pesach, påsken, och befruktningstanken  fröet, som sås i jord  står för det Osyrade Brödet, vår Herres begravning. Hans korsfästelse på påsken gav var och en av oss möjligheten till ett evigt liv. Hans begravning i jorden förberedde oss alla för en kommande strålande uppståndelse.

Jag höll andan, då jag frågade om tiden för Förstlingskärvens högtid. Jag förstod, att denna tredje högtid inte äger rum i en bestämd tidscykel. Den infaller helt enkelt på söndagen i det Osyrade Brödets vecka. Det kunde bli dagen efter eller nästan en vecka senare. Försiktigt frågade jag Margaret vad som därefter händer i graviditetsprocessen. Ja, det är lite obestämt, sade hon. Det befruktade ägget passerar ner i äggledaren i sin egen takt mot livmodern. Det kan ta två till sex dagar innan det planterar sig i livmoderväggen.  Jag älskade hennes ord plantera sig, för det associerade starkt till Förstlingskärvens högtid, vårsådden, och det var dessutom, fick jag senare veta, den korrekta termen. Den medicinska termen är implantation (eng.) Det beskriver det ögonblick, då det befruktade ägget tryggt och säkert landar i livmodern och påbörjar sin mirakulösa tillväxt i en mänsklig varelse.

Jag behöver inte säja att Margaret och jag snart var fullt upptagna med en hög böcker om förlossningskonst, diagram över det befruktade äggets utveckling och, naturligtvis, Bibeln i olika översättningar. Jag bad henne fortsätta att förklara, men ännu avslöjade jag inte vad jag anade. Jag tänkte bara fråga henne om hur vårt lilla ägg förmodades utveckla sig utan att berätta att jag fullt och fast förväntade mig ett mycket exakt schema i enlighet med Herrens högtider som de finns beskrivna i Torah, (Guds Ord) 3 Mos 23.   Jag behöver nog inte säja, att jag vid det här laget höll andan och hoppades att det verkligen var fråga om en upptäckt. Vad som hittills hade framkommit var ju så fantastiskt. Uppenbarligen skapar Gud var och en av oss efter dessa första tre majestätiska högtider, vilka så till fullo uppfylldes av vår Herre Yeshua. Men skulle systemet fortsätta att passa när jag nu fortsatte undersökningen?

Så kom den svåra biten. Det verkade som om saker och ting nu snabbt hände i graviditetsutvecklingen men schemat över de sju högtiderna uppmanade till en lång väntan till Shavout (Pingst). Jag frågade försiktigt Margaret om nästa steg för vårt planterade ägg. Ja, naturligtvis har vi nu ett ägg, som långsamt utvecklar sig under en lång tid, sade hon. Det genomgår olika stadier men det blir ingen dramatisk förändring förrän det har blivit ett verkligt foster. Det är nästa stora händelse. Du kan tydligt se det här på diagrammet. Hon vände på sin medicinska bok så att jag kunde se en sida uppdelad som en kalender. Den visade på embryots utveckling under de allra första veckorna.

Jag tittade på de små bilderna, på något som såg ut som ett litet yngel, som snart fick simfötter och sedan började likna en liten människa från Mars och så vidare till den sista bilden på sidan. Därefter såg jag en mänsklig baby, och i ena kanten på teckningen den skriftliga upplysningen femtio dagar. Jag såg upp på Margaret, försökte dölja min upphetsning och sade långsamt: ÄR den femtionde dagen viktig? Ja, sade förlossningsläkaren, FRAM TILL den femtionde dagen vet du inte om du ska föda fram en anka eller en cocker spaniel. Men på den femtionde dagen räknar man att embryot är ett mänskligt foster.

Olika bibelställen flög runt i mitt huvud. En ny skapelse tycktes vara det ord som passade för den betydelsefulla förändringen från embryo, denna o-formliga livsform, till något som i huvudsak var en mänsklig varelse.Så var det verkligen: på pingstdagen blev de icke pånyttfödda israeliterna i sanning nya skapelser. De blev andliga. De tog emot evigt liv. De skulle nu gå vidare till ett liv som överträffar de gränser deras köttsliga kroppar satte. På liknande sätt som fostret skulle gå vidare till ett annat liv utanför moderns kropp.

Margaret underrättade mig om att varje programmerad händelse i barnets utveckling varierade från fall till fall precis som hela graviditetens längd var olika från mamma till mamma. Diagrammet i facklitteraturen hade räknat femtio dagar från befruktningsögonblicket snarare än från in-planteringen i livmoderväggen (förstlingskärven i Bibeln) men variationerna när det gäller graviditeter får stå för skillnaden. Det viktiga är detta: efter den sjunde veckan, som följer på befruktningen, skulle alltså detta embryo  denna omänskliga livsform  bli en varelse skapad efter Guds egen avbild.

Sedan frågade jag Margaret om den första dagen i den sjunde månaden. Jag hade hoppats på att inga stora saker skulle ske under den tid som motsvaras av den långa sommaren på högtidernas schema, och faktum är att inga fanns. Det verkade som att fostret växte till utan betydande händelser, när det en gång börjat sin tillväxt till människa. Jag förstod att barnet hade utvecklats mycket tidigt och nu enbart växte i storlek och styrka. Men några små förbättringar fanns förstås för Skaparen att lägga till och jag var förtjust över att upptäcka att en av dem sammanföll så exakt med nästa högtid.

En fullbordan som kom just i början på den sjunde månaden var barnets hörsel. Margarets medicinska läroböcker, inklusive den fullödiga Williams Obstetrics, fastslog att nu var barnets hörsel fullt utvecklad. Den första dagen i den sjunde månaden kunde barnet urskilja ett ljud från ett annat, till exempel var en trumpet just en trumpet! Precis på den tidpunkt då Herren stiger ner från himlen med högt rop och med starkt shofarljud, (trumpet) skulle barnet kunna uppfatta dessa ljud!

(Utgivaren: Yeshua avlades sex månader efter Johannes Döparen. Om vi låter det ta en viss tid för Maria att färdas från Nasaret för att möta sin kusin Elisabeth i Judéen, kunde Johannes, då hon kom fram och hälsade sin kusin, ha påbörjat sin sjunde månad  precis lagom för att HÖRA hennes hälsning och hoppa av glädje i sitt gensvar!  S.Z.)

Nu var jag ute efter blod, det vill säja det blod som skulle representera den sjätte högtiden, Yom Kippur(Försoningsdagen). Den var den förnämsta dagen för blodsoffer och jag klargjorde för Margaret att jag ville veta om något inträffade under de tio första dagarna in i den sjunde månaden. Jag aktade mig fortfarande för att låta henne förstå vad jag var ute efter. Om Margaret hade sagt att armbågarna fullbordades, hade antagligen mitt system rasat samman. Men på något sätt kände jag vid det här laget tillförsikt och läkaren svek mig inte.

Hon läste till en del ur sin lärobok, koncentrerade sig ordentligt och sade, att de viktiga förändringarna nu skedde i blodet. Det var nödvändigt att fostrets blod, som bar moderns syre genom barnets system, förvandlades på ett sådant sätt att barnet självt skulle kunna forsla det syre, som blev barnets efter förlossningen. Tekniskt sett måste blodets hemoglobin förändras från ett fosters till en människas med egen andning och egen cirkulation. Ett foster andas inte utan är beroende av det syre som finns i moderns blodcirkulation. Detta måste förstås ändras på före födelsen och denna förändring sker, enligt Margarets medicinska böcker, under den andra veckan i den sjunde månaden samt, för att vara exakt, på den tionde dagen!

Det rena blodet ljöd det i mina tankar. Jag har givit er blodet… till att bringa försoning, konstaterar Gud (3 Mos. 17:11). Varje enskild person i Israel måste faktiskt bära fram blod till Herren genom översteprästen på Försoningsdagen. Om det blodet godtogs, skulle det innebära liv. Likaså skulle fostrets blod, när det mognat, föra liv med sig.

Men fostret är naturligtvis inte redo att födas. Ännu en högtid återstod och nu var jag helt säker på att Margaret skulle komma med den fullkomning, som passade precis. Jag frågade om den femtonde dagen i den sjunde månaden, och omedelbart såg hon denna dag som inledningen på den trygga förlossningsperioden. Du förstår, det är nu lungorna utvecklas, sade hon, och så snart de får igång sina små lungor kan vi hjälpa dem, även om de föds i förtid. Jag är rädd att om de bestämmer sig för att komma innan lungorna har utvecklats färdigt, är chansen att de klarar sig mycket liten. Men från den femtonde dagen i den sjunde månaden har ett normalt barn två friska lungor och om det föds då, kan det använda sin egen luft och leva av den.

Lövhyddohögtiden (Sukkot) då, grubblade jag  men Tabernaklet är ju Andens hus, Anden är livsluften i Bibeln! Blåste inte Gud sin Ande in i Adam och gav honom liv? Andades inte Messias den Helige Ande på sina lärjungar? Och för att ta ett ännu starkare exempel: I Hesekiels vision om de torra benen (Hes. 37) såg han hur Gud fogade samman döda ben, senor och muskler till mänskliga varelser och så befallde Gud profeten: Då sade han till mig: ´Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv´. (Hes. 37:9)

Lövhyddor är slutet på vägen  slutet på högtiderna, slutet på Guds plan, början på Riket. Barnet skulle leva, om det föddes på Lövhyddohögtiden. Den troende ska leva, när han/hon en gång går in i Riket.

DET EVIGA LJUSET

Jag följde detta system vidare, även om jag hade sett i Guds högtider på berget Sinai vars och ens födelse. Fortfarande har vi hela 280-dagarsperioden att tänka på, den som leder till den faktiska tiden för födelse. Vid det här laget hade jag en sådan förtröstan till Bibelns logik, att jag tog fram min judiska kalender igen och arbetade med Ljusfesten, Chanukka, en högtid som lagts till de övriga. Den gavs inte av Gud på berget Sinai, men Daniel profeterade om den (Dan. 8:9-14) och den ägde rum 165 f.v.t., när Templet återinvigdes. Innebörden i Chanukka har att göra med det eviga ljuset i Templet (och i varje synagoga idag). Gud gjorde ett stort under vid den här tiden. När Antiokus Epifanes steg in i Templet och skändligt offrade en sugga på altaret besegrade Mackabéerna honom. Men när de senare skulle återinviga templet fann de enbart helig olja  för en enda dags behov  till det eviga ljuset i tempelljusstaken. Ett stort mirakel besvarade emellertid deras böner. Oljan räckte i åtta dagar tills mer helig olja hade framställts. Och fortfarande tänder judar ett ljus varje kväll i åtta kvällar på Channukahögtiden.

Jag fann det som jag utan att tvivla hade förväntat i min judiska kalender. Chanukka ligger precis på rätt avstånd bortom Lövhyddohögtiden för att stå för barnets verkliga födelse. Medan jag arbetade med den judiska kalendern, slog det mig att de 280 dagarna exakt uttryckte tio av de förunderliga  28-dagars måncyklerna, ett system som bättre håller sig till hur Gud skulle planera saker och ting än vad vårt västerländska med nio månaders graviditet gör. Hursomhelst fick Chanukkas åttadagars-period  också stå för alla födslar, som inträffar utanför det normala schemat, i de flesta fall, och denna högtid som lagts till de andra bidrog helt klart med en djup symbol till hela systemet. Bortom Lövhyddohögtider  bortom Riket  har vi en evighet med Gud. Detta är så uppfyllelsen av det eviga ljuset.

EN KUNGS FÖDELSE

Alla slutsatser i denna artikel har jag dragit allt eftersom de framkom i utforskandet tillsammans med min vän, förlossningsläkaren. Inget försök har gjorts i bokform för att skapa precisa medicinska diagram enligt tekniska kalendrar och så vidare. Jag hoppas överlämna det till mer vetenskapligt kunniga personer, som kan göra det rättvisa. Men jag betvivlar, att någon felaktighet kan hittas, för här har vi med Guds ord att göra och det är den första viktiga punkten i denna intressanta upptäckt.

Det visar, att Bibeln inte är bara någons poesi eller mytologi. Vi behöver inte backa och defensivt proklamera att vi bara tror på Ordet i ett fall som detta. Jag iakttog med djup respekt hur doktorn noggrant kopierade data om de sju högtiderna ur 3 Mosebok och lade dem i sina egna obstetrik-böcker för att ännu omsorgsfullare kunna följa patienternas graviditeter i framtiden. Jag såg, att det som Gud sade på berget Sinai gäller idag och kan användas på ett vetenskapligt sätt. Mer än så, för jag såg att var och en av oss har uppfyllt de sju högtiderna på ett unikt sätt innan vi faktiskt var födda! Det är helt klart att vi alla utvecklades enligt den högtids-cykel som ovan förklarats. I evolutionsteorin lär man att embryot och fostret beskriver serier av förgången utveckling genom andra arter, som slutligen frambringade människan. Men Margaret sade i bestämda ordalag, att förklaringen enligt de sju högtiderna var mycket bättre och att evolutionstanken i alla fall aldrig hade lockat henne, vetenskapligt sett.

Snarare kan vi se organismen bli till organism och i sitt mästerverk, människan, använder Gud denna magnifika högtidskalender i formandet och utvecklingen av varje speciell varelse. Vare sig vi vet något om högtiderna eller inte, har vi var och en fullgjort varenda en av dem!

Slutligen kan vi se, på ett väldigt och kosmiskt sätt, Yeshua födas som Kung. Vi såg honom född på jorden som Guds Lamm och Hans liv blåstes snart ut men inte förrän Hans stora syfte hade fullbordats. Men i en större mening ska vi se Honom komma som Konung, när den stora Lövhyddofesten börjar för alla troende. Vi har alltså sett vår Herre gå igenom Påsken (Pesach), det Osyrade Brödet, Förstlingsfrukten och Pingsten (Shavout), och vi ska se Honom snart igen, ber vi, på Shofarblåsardagen (Yom Teruah) och vi ska komma åter med Honom på Försoningsdagen. Men Hans fullbordade födelsecykel kommer, så att säja, att se Honom krönas till rättmätig Konung över denna skapelse, när den slutliga Lövhyddohögtiden är inne. Då ska vi alla börja det storslagna liv med Gud, som vi har blivit lovade och vår Herre inleder sitt kungliga styre, som Han så tålmodigt föregrep, medan vi arbetar på Hans åker.

Trykk her for å lese Norsk utgave!

Vad är Torah och vad innehåller den?

I våra Biblar presenteras Torah från 1-5 Mosebok¹. Dessa böcker innehåller bl.a Israels historia, lagar och profetior. Själva ordet Torah betyder instruktion/lära. Det kan vara värt at lägga märke till att dagens ortodoxa judar ofta räknar den muntliga tolkningen som en del av Torah, på lik linje med den skriftliga.². När vi använder begreppet Torah i denna artikel menar vi den skriftliga delen.

NT’s syn på Lagen (Torah)

[...] du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet [...] 2 Tim 3:15-16

Paulus förkastar på inget sätt Torah. Orden till Timoteus uppsummerar Paulus’ syn på Skrifterna på ett väldigt bra sätt. De innehåller nationens historia, lagar och profetior som han och alla från Israel memorerade från barnsben. Samtidigt hävdar Paulus att vi är lösta från Lagen (Rom 7:6). Varför rekommenderar då Paulus alla troende att läsa Torah när han samtidigt hävdar att vi är lösta från den?

Jo, därför att den vittnar om Messias! Paulus betonar detta i vers 15 när han säger att ”[Skrifterna...] kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” Att utplåna Torah ville vara det samma som att ta bort grunden för deras tro. När Jesus skulle visa judarna att han var den Messias de väntade på, hänvisade Han alltid till Skrifterna, för det var en auktoritet som varenda jude erkände och hade den djupaste respekt för. Även Jesu efterföljare använde sig av Torah när de förkunnade det glada budskapet till sina landsmän (Apg 17:2-11, 18:24-28, Rom 15:3-4, 1 Kor 15:3-4).

Lagen (Torah) var med andra ord otroligt viktig när Jesus och alla hans efterföljare förkunnade. Den förkastades och glömdes inte.

Israel och Lagen

Tio Guds bud gavs, som de flesta vet, av Gud till Moses, och Lagens överordnade hänsikt var att leda Israels folk på Guds väg (2 Mos 24:12). Den adresserade ett problem bland israeliterna, och visade dem hur de skulle leva som Guds utvalda och heliga folk. Den gav också israeliterna små glimtar av det himmelska och gudomliga. Under vandringen med Gud i öknen fick de lagar och regler som var med att forma dem som nation.

Lagen gavs som en del av förbundet³ som Gud ingick med Israels folk.

”Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet i det förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.” 2 Mos 24:7-8

Avtalet gick ut på att JHVH⁴ lovade att vara Israels Gud så länge de höll förpliktelserna som fanns nedtecknade i Hans lag. Folket proklammerade frimodigt att de skulle klara att hålla buden och rättsreglerna som Gud hade visat Moses, och därmed ingick de et förpliktande avtal (2 Mos 24:3). Torah’s hänsikt var att undervisa Israel om Guds väg och Hans standard⁵

Även det Nya Testamentet bekräftar Torahns värde. Paulus var en lärd jude med stor insikt och förståelse i Skrifterna och judarnas historia, och i Rom 7:12 beskriver han Torahn så här: ”Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott.” Han erkänner med detta att Guds Lag uttrycker något som är heligt, gott och rent.”

Guds Lag gavs med andra ord till Israel som en viktig del av förbundet de ingick med Honom. De förpliktade sig att överhålla den för att förbli under Guds beskydd och ledning.

Messias tolkar Torah på ett nytt (och provocerande) sätt

Judarna har alltid haft ett dynamiskt förhållande till Guds Ord. Rabbiner var (och är) kända för att promotera sin syn (efter mycket studier och livserfarenhet) för att utifrån detta välja efterföljare som de ansåg kvalificerade att vidareföra hans personliga tolkning av Torah. När Skriften lästes i synagogorna var det vanligt att samtala och tolka den i gemenskap för att så uppnå en god förståelse av Torahns mening.⁶.

Jesus sågs på som en rabbi. Hans utläggning av Torah provocerade de skriftlärda medan folket undrade sig. När Han utvalde sina lärjungar behövde Han inte be dem två gånger, och de släppte gladeligen det de hade i händerna när de betroddes med en sådan ära. När Jesus talade i synagogorna väckte Han mycket uppmärksamhet eftersom Han la ut Skrifterna på ett nytt och revolutionerande sätt. Han läste till och med profetior från Jesaja som om det gällde Honom själv (Luk 4:18-22)! Det var inte konstigt att folket undrade vem denna nya lärare var (Joh 7:15).

Nytt förbund med nya och bättre löften

Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels [Jakobs] hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre - säger HERREN. [יהוה JHVH, H3068] Jer 31:31-32 (Läs gärna hela kapitlet)

Jesus undervisade lärjungarna om detta nya förbund som utlovades i Profeterna (Luk 22:20⁷), och förklarade för dem att det var Han som skulle vara förbundsoffret som skulle återförena mänskligheten med Gud. Tiden som Profeterna skrev om hade kommit, och det höll på att hända rakt framför ögonen på lärjungarna och Israels folk! Torahns löften uppfylls! Jesus hävdade öppet att Han skulle instifta ett nytt förbund med Israels folk, ett förbund som skulle öppna dörren för en intim gemenskap med universums Skapare. Detta hade nationen sett fram emot helt sedan den upprättades (Joh 8:56). Paulus förklarar vad det nya förbundet innebär när han skriver till församlingen i Korint:

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. 2 Kor 3:6

Rabbi Messias lärde lärjungarna att de var tjänare åt ett nytt förbund. Torah vittnar om att Moses fick Guds lag som en del av förbundet med nationen Israel (2 Mos 24). På samma sätt följer det med en ny lag (Joh 13:34⁸) i förbundet Jesus upprättade för hela världen. Vad har så hänt med buden som var knutna till det gamla förbundet?

Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.” [...] Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen* för mycket bättre. Hebr 7:18-19, 22 (*Jesus blev den personliga garantin för det nya förbundet)

Artikelns hänsikt, samt frågor i ämnet

Denna artikel försöker se på olika bibelord som till det yttre kan se ut som motsättningar, men där målet är att finna harmonin i kontexten. Är du oense eller önskar utfylla detta med mer information, hoppas vi du använder kommentarsfältet till att utdjupa. Det du läst här ovan är ingen facit, men mer ett arbetsutkast. Ämnet vi genomgår under hösten är mycket stort och omfattande, och detta är bara en försiktig introduktion.

Nytt i och med denna artikel är användandet av fotnoter. Håll muspekaren över en fotnot så kommer den att visas. Trycker du sedan på länken kommer du till informationen bakom talet till fotnoten. Utforska gärna källorna som uppges för att lära mer om olika ord och begrepp det inte var plats till i texten. Här under har vi formulerat en del frågor som vi hoppas du vill samtala med oss om.

1. Är det skillnad på det nya och det gamla förbundet, och iså fall vilka?
2. Kan ett gammalt förbund gälla efter att det nya trätt i kraft?
3. Har det gamla förbundet en uppgift även idag?

1. Läs mer om Torah på Wikipedia
2. Begreppet Torah kan omfatta hela den skrivna samlingen av judiska lagar, och detta inkluderar den Skrivna och den Muntliga Lagen som inkluderar Mishna, Midrash, Talmud, inklusive kommentarer från senare tid. Denna definitionen av Torah anses som den vanligaste bland ortodoxa judar. Som regel kan du avgöra vilken definition som används genom att se på kontexten. Läs mer på jewishvirtuallibrary.org
3. Vi återkommer med en artikel som beskriver vad ett förbund är och hur det ingås. Önskar du mer kunskap om detta ämne rekommenderar vi boken ”Blodsförbundet – Bibelns röda tråd”, av Sten Nilsson
4. יהוה = Guds personliga namn, nämnt 6519 gånger i GT. Fler detaljer återfinns på blueletterbible.com
5. Detta ämne ser vi närmare på i en senare artikel.
6. A few (very few) of the most outstanding Beth Midrash students sought permission to study with a famous rabbi often leaving home to travel with him for a lengthy period of time. These students were called talmidim(talmid, s.) in Hebrew, which is translated disciple. There is much more to a talmid than what we call student. A student wants to know what the teacher knows for the grade, to complete the class or the degree or even out of respect for the teacher. A talmid wants to like the teacher, that is to become what the teacher is. That meant that students were passionately devoted to their rabbi and noted everything he did or said. This meant therabbi?talmid relationship was a very intense and personal system of education. As the rabbi lived and taught his understanding of the Scripture his students (talmidim) listened and watched and imitated so as to become like him. Eventually they would become teachers passing on a lifestyle to their talmidim. Läs mer på followtherabbi.com
7. ”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er [...]”
8. ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”.

Rom eller Jerusalem?

Detta är en fråga som ställts bland en del av dem som kritiserat den nya ekumeniken där målet tillsynalåtande ser ut att vara Rom, men den fråga jag vill ställa är om det endast är dessa två alternativen som finns och vad det i så fall innebär? För mig är inte Rom och den romersk katolska kyrkan något mål alls, då jag ser på den som en kyrka som i många avseenden förkunnar obibliska och till tider antikristliga doktriner utifrån min förståelse. Som vanligt önskar jag tillägga att Gud har människor innanför denna kyrka som tillhör Honom, och det är dessa jag tror han kallar på i Uppenbarelseboken 18:4.

Varför är inte Jerusalem ett mål, och vad innebär Jerusalem som mål? Jag har inte det kompletta svaret på frågan och förstår inte helt vad den hebreeiska rörelsen önskar med sitt budskap, men en del har jag både läst och förstått. Vad är det i de hebreiska rötterna som behöver återupptäckas? En del kallar Jesus för Yeshua, firar sabbath, går med kippa, anser att Mose lag fortfarande gäller och ska hållas, att templet ska återuppbyggas osv. Visst håller jag med om att religionen kristendom i många fall fallit bort från sanningarna i Guds Ord under de 2000 år som gått sedan Golgata, men att börja praktisera Mose lag och hålla sabbat som hednakristen är verkligen inte vägen att gå.

Ett hot mot evangeliet.

Jag har en vän i Oslo som heter Åge Åleskjær och som skrivit bok om friheten från Lagen (undertecknade står bakom den svenska översättelsen). I januari 2008 översatte och publicerade jag hans artikel ”De moderna judaisterna” på min tidigare blogg Aletheia, men du kan läsa den här hos mig. I artikeln säger han bl.a följande:

”En del kristna tror att Islam är det storsta hotet mot evangeliet. Jag tror de tar fel, för ingen annan religion har något att ställa upp med gentemot evangeliet. Då är judaisterna ett större hot, ganska enkelt för att de infiltrerar den kristna miljön inifrån. Judaisterna har förgiftat största delen av kristna miljö över hela världen, i alla kyrkosamfund och rörelser.”

Detta är ganska tuffa ord som fick många att se rött i debatten som följde, men det är nog nödvändigt med klartext när vi talar om det som Paulus i så starka ordalag vände sig emot, nämligen judaisternas intrång i de hednatroendes församlingar. Bloggen Aletheia har efter min avgång utvecklat sig att bli en blogg där det propageras för just det som Paulus varnade för. Varför vill jag då varna för denna form för kristendom? Jo, för att de blandar lagen med evangeliet och försöker påverka människor att tro att det är detta som är det rätta. Det är deras rätt att göra som de önskar iofs, men det är också andras rätt att säga ifrån om att man tror detta är ett avvik från det sunda evangeliet. Jag anser att man genom att blanda lagen med nåden förringar Jesu försoningsverk, och det är dramatiskt. I mina ögon är en del av skribenterna på Aletheia moderna judaister, och tonen i samtalet är till tider väldigt lite inbjudande för dem som inte håller med om skribenternas slutsatser, men kanske detta först och främst gäller signaturen Haggaj. (Till dem som måtte undra så skriver jag inte detta som hämnd för att Aletheia sparkade mig.)

Moderna judaister

Jag blev nyligen uppmärksammad på en websida som skrivit om detta och citerar från dem:

”Vi vet alla att i den tidiga kyrkan var det största problemet de hade ”judaisterna” som gick omkring och försökte övertyga de hednakristna att de måste lyda bokstaven i Gamla Testamentets lag. Detta ledde till haveri av tron hos många. Det var det största problemet de hade. Hela Galaterbrevet handlar om det – och många andra delar av Nya Testamentet. Det var en strid mellan den gamla Lagen – med dess subtila träldom– och den nya vandringen i Anden och nåden.

För några månader sedan publicerade vi en kristen kvinnas vittnesbörd som blev engagerad i en messiansk grupp som långsamt underminerade hennes tro på Jesus – och egentligen konverterade henne till en praktiserande jude – även fast de alla tänkte att de var ”messianska kristna”! Hon insåg senare att hon långsamt på nästan alla sätt hade ersatt sin tro på Jesus och Nya Testamentet med att hålla Torahn. Hon hade blivit ”judaiserad”! Och jag fruktar att detta håller på att hända med väldigt många kristna idag – på alla möjliga subtila sätt. Detta är precis vad Bibeln varnar för – att förlora ”enkelheten” i tron. Och det var därför som Paulus var så starkt emot judaisterna.”[...]

Janne Ohlin, som driver sidan, skriver en del om Aletheia och undertecknade i texten som följer, och jag rekommenderar att du läser vad som står där. Det är bra att flera reagerar på detta, för det är som sagt ett avvik från evangeliet som behöver uppmärksammas. Det låter intressant med de hebreiska rötterna, men när det visar sig att dessa rötter i praktiken handlar om att hålla lagen, sabbaten och de judiska högtiderna så behöver man reagera.

Paulus varnade i en del av sina brev för judaiseringen, och hela Galaterbrevet handlar ju som känt om detta. Till och med högtiderna deklarerade Paulus att han var fri ifrån, och låt oss läsa vad han säger om lagen, de judiska högtiderna, och sabbat, och här citerar jag flera olika översättningar.

So don’t let anyone condemn you for what you eat or drink, or for not celebrating certain holy days or new moon ceremonies or Sabbaths. For these rules are only shadows of the reality yet to come. And Christ himself is that reality. (Kol 2:16-17 New Living Translation)

Therefore let no one sit in judgment on you in matters of food and drink, or with regard to a feast day or a New Moon or a Sabbath. Such [things] are only the shadow of things that are to come, and they have only a symbolic value. But the reality (the substance, the solid fact of what is foreshadowed, the body of it) belongs to Christ.” (Kol 2:16-17 Amplified Bible)

You are trying to earn favor with God by observing certain days or months or seasons or years. I fear for you. Perhaps all my hard work with you was for nothing. Dear brothers and sisters, [f] I plead with you to live as I do in freedom from these things, for I have become like you Gentiles—free from those laws. (NLT Gal 4:10-12)

You observe [particular] days and months and seasons and years! I am alarmed [about you], lest I have labored among and over you to no purpose and in vain. Brethren, I beg of you, become as I am [free from the bondage of Jewish ritualism and ordinances], for I also have become as you are [[e]a Gentile]. You did me no wrong [[f]in the days when I first came to you; do not do it now].

Why, then, was the law given? It was given alongside the promise to show people their sins. But the law was designed to last only until the coming of the child who was promised. [...] Is there a conflict, then, between God’s law and God’s promises?[l] Absolutely not! If the law could give us new life, we could be made right with God by obeying it. But the Scriptures declare that we are all prisoners of sin, so we receive God’s promise of freedom only by believing in Jesus Christ. (Gal 3:19-22 New Living Translation)

Också den klassiska svenska översättningen från 1917 talar tydligt om att lagens tid endast var gällande från Sinai och fram till och med den som löftet gällde, alltså Jesus.

”[...] blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet [...]

Så då återstår den grundläggande och återkommande frågan varför sökandet efter de hebreiska rötterna verkar leda till att kristna i stor grad lämnar det sunda evangeliet för att i stället fira de judiska högtiderna, sabbat osv, som ju endast är skuggbilder? Varför leva i skuggorna när Kristus är verkligheten? Varför hålla sig till lagen när Guds Ord så tydligt talar om att Mose lag gavs som ett tillägg till löftena, och att den faktiskt hade en begränsad giltighet fram till Kristus? Visst är det fantastiskt att läsa i Moseböckerna och se hur nästan allt pekar fram emot Kristus, så det handlar inte om en rädsla för Moses.

I avslutningen av Andrew Stroms text hos Janne Ohlin, säger han följande:

”Jag tror att precis som galaterna behöver många människor idag omvända sig från att försöka lägga till den gamla Lagen till deras frälsning – ibland på diskreta sätt – ibland väldigt mycket. Detta är inget vi kan leka med. Det kan vara ytterst dödligt. Om du är en som lägger till ”iakttagande av Torahn” till din tro, uppmanar jag dig att omvända dig.”

Åge Åleskjær skriver i sin artikel:

”För att både judar och hedningar skulle kunna närma sig Gud måste skiljemuren mellan judar och hedningar bort. Den skiljemuren var Moselagen. Den skilde judar från hedningar. Därför står det: ”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.” (Ef 2:14-15) Wow! Därför blir judaisterna, som vill leda kristna in under lagen igen, ett hån mot Jesu Kristi kors!”

Under hösten ska jag ta för mig en djupare studie av detta ämne, så denna artikel ger långt ifrån någon helhetlig bild av detta med lag, nåd och den hebreiska rörelsen. Avslutningsvis vill också jag vill komma med samma uppmaning som Andrew Stroem – omvänd dig.

Relaterade artiklar
Israel och judarna
Är Israel Guds utvalda folk? – Del 2 & 3 av 6
Är Israel Guds utvalda folk? – Del 4 & 5 av 6
Är Israel Guds utvalda folk? Del 6 samt frågor
Lag, nåd och evangelium – gästblogg av pastor Yngve Bergström
Ska Kristna följa lagen?