Tack för tipset om denna härliga musiker Michael!

(Trykk her for norsk utgave)

”Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.” (Svensk bibel 1917)

I den här artikeln ska vi kort studera kontexten runt denna vers för att finna ut om Paulus uppmanar oss att hålla reglerna i den Mosaiska lagen, som ju är en del av Torah. Paulus tar här upp en relevant fråga som många judar funderade över efter att ha hört hans budskap – ”Hur är det med Lagen?” Uppmanade Paulus till en laglös livsstil? Låt oss hoppa tio verser tillbaka i kapitel 3 för att se om kontexten kan ge oss ljus över saken.

Vers 21 ”Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om” [...]

…utan lagen? Judarna som läste detta hade i alla tider blivit undervisade av sina föräldrar och lärare om att Torah uppenbarar Guds rättfärdighet och vilja, och så kommer en skriftlärd jude och säger att denne rättfärdighet nu uppenbarats utan lagen!

Blasfemi! Hur kan Paulus hävda något sådant? Förkunnar han laglöshet och förfall?

Absolut inte! Han förkunnar Kristus – frälsaren som utsändes av sin Far för att upprätta den förlorade gemenskapen med Honom. Paulus hävdar att Skriften själv vittnar om en ny ordning där Guds rättfärdighet är att finna oberoende av skrivna bud och regler¹ En ny epok i Israels historia hade begynt. Paulus förklarar att Skrifterna vittnar om sin egen fulländan, att den haft en uppgift som fullbordats och getts vidare till Han som är uppfyllelsen och svaret på Torah och profeterna.

Vers 22 [...] ”en rättfärdighet från Gud² genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror.”

Paulus hävdar med andra ord att Guds rättfärdighet blir oss till del genom tron på Messias – inte genom att hålla skrivna bud och regler (Torah). Skrifterna har inte förkastats, men uppfyllts. Hela Skriften vittnar om Messias, och den uppgiften kommer den alltid ha.

Vers 24 [...] ”och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.”

Inga människor, varken judarna genom lagen eller hedningarna utan, blir rättfärdiga inför Gud genom egna gärningar. Vi friköps utan att förtjäna det, vi förklaras rättfärdiga även om vi ständigt gör fel – Gud ser oss som rena och heliga på grund av att Jesu blod täcker över människornas överträdelser.

Vers 28 ”Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.”

Paulus lär att både ” lagen och profeterna vittnar om” Guds rättfärdighet, som nu uttrycks genom Messias eviga och fullkomliga offer. Genom att ha den tro som gjorde Abraham rättfärdig, upprätthåller vi det profeterna förutsade och som också Lagen visade genom skuggorna. Tror vi på det Moses skrev, tror vi också att Skrifterna vittnar om att Messias var den Mosaiska lagens ände och mål (Joh 5:45-46, Rom 10:3-4).

Torahns uppgift är inte längre att diktera hur judar och hedningar ska leva³, men att ge oss visdom ”så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus” (2 Tim 3:15b). Skriften förkunnar om Messias och det nya förbundet som upprättades vid Hans död och uppståndelse (Jer 31:31-34). Nådens tidsålder som judarna väntade på hade äntligen kommit (Luk 4:18-19) och slöjan som låg över de som läste Torah togs bort (2 Kor 3:13-18).

Vi erkänner att Torahn har fullfört sin uppgift som barnvakt och övervakare, och att den har vittnat sanningsenligt om verkligheten som kom vid Messias (Gal 3:24-25⁴). Skrifterna hade inte slagit fel, och judarnas skepsis mot Paulus besvarades med argument från Torah och Profeterna. De skriftlärda som beskyllde Paulus för att förpassa Torah till skräphögen mötte sig själva i dörren.

Torah pekar fram mot något nytt och bättre, ett arv vi får ta del av helt oförtjänt och av nåd – inte genom gärningar. Genom att ha denna förståelsen av Skrifterna upprätthåller vi Lagen, eller som 1917 översättningen uttrycker det – vi gör lag gällande. Vi gör inte detta genom att lägga oss under övervakarens krav, men genom att se på skuggorna av gestalten som pekar fram emot verkligheten – Messias!

1. vers 22 [...] som lagen och profeterna vittnar om [...]
2. Rättfärdighet utan Lagen
3. Den uppgiften har övertagits av Anden, vår talesman som vi fått som pant på vårt arv (Joh 16:7-10, Ef 1:14)
4. ”Så blev lagen vår övervakare* fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.” *paidagōgos, a tutor i.e. a guardian and guide of boys. Among the Greeks and the Romans the name was applied to trustworthy slaves who were charged with the duty of supervising the life and morals of boys belonging to the better class. The boys were not allowed so much as to step out of the house without them before arriving at the age of manhood. Les mer på Blue Letter Bible

Lagens giltighet

”Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.” (Gal 3:19)

Vid första ögonkast kan man utläsa två ting i denna vers. Det första är att lagen gavs som ett tillägg till de löften Gud redan hade gett, och det andra är att detta tillägget hade en begränsad giltighet. ”…för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde.” Det grekiska ordet för tills¹ är ἄχρι och betyder fram till. Vad var det som enligt Galaterbrevet 3:19 skulle gälla fram till Kristus? Det var Lagen som gavs på Sinai. Detta är troligen ett av de mest citerade bibelorden i debatten om Lagen och används ofta som bevis för den ena sidans syn, men låt oss se på en del fler bibelord innan vi drar slutsatser baserat på korta utdrag.

Jesus fullbordade sin uppgift som det rena offerlammet som offrades en gång för alla för mänsklighetens synder, och samtidigt med detta upphörde Lagens funktion som uppfostrare (Gal 3:25). Mose lag finns kvar, men dess ursprungliga syfte gäller inte längre. Lagens funktion som uppfostrare avslutades med Kristus, för denna funktion var gällande i tidperioden från Sinai och fram till Yeshua Mashiyach. Nu har Kristus kommit, skuggan vi kan följa genom hela gamla testamentet har antagit verklig gestalt och trätt fram. Han har uppfyllt allt som profeterades om Honom i Profterena, Psaltaren och Lagen. Offertjänsten uppfylldes och avslutades med Jesus på Golgata. Hebreeerbrevet 10 talar om detta:

”Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. [...] Så upphäver han det första för att fastställa det andra.”

Alla löften och profetior om Messias i GT har uppfyllts

Också Mästaren själv talar om hur alla löftena om honom uppfyllts, men trots detta missade många israeliter den Messias de väntade på. Många väntar fortfarande på Hans första ankomst, och fortfarande ligger det en slöja över judarna när de läser det gamla förbundets skrifter (2 Kor 3:14ff)

”Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” (Luk 24:44)

I Efesierbrevet 2:14-15 talar Paulus om det som skedde på Golgata. ”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.”

Det grekiska ordet som används för ”tog bort”  i detta bibelord, katargeō (καταργέω), kan översättas med ”avskaffa, upphäva, slopa; utplåna”, så det är ett ganska starkt uttryck för det som skedde². Jesus var det slutgiltiga offret och satte punktum för hela offertjänsten genom segern på Golgata. Därför har jag svårt för dem som talar för återuppbyggandet av templet och till och med att offertjänsten ska återupptas. Är inte Jesu fullkomliga offer tillräckligt? Sten Nilsson skriver  i sin bok ”Blodsförbundet”³ om det som skedde på korset. (Fet text är artikelförfattarens markering.)

”Klockan 3, när ljudet av lovsången på tempelplatsen tonar ut över staden, slaktas offerlammen för folkets synder, och deras blod stänktes på brännofferaltarets horn. I den stunden ropade Jesus högt: ”Det är fullbordat” och gav upp andan. Då rämnade förlåten i templet; det gamla förbundets lag och offerväsen fullbordades när Guds lamm offrades.”

I en artikel från 1999 skriver Dr. Jack L. Arnold om texten i Galaterbrevet 3. Just detta avsnittet tyckte jag var intressant, men inte allt han skriver om i artikeln håller jag med om.

”Utgjutandet av blodet från djur pekade fram mot Kristi död, det perfekta offret för synd. Liksom Abraham, frälstes Moses av nåd, genom tron på löftet om Messias som skulle komma. Men Moses bevisade, demonstrerade, och vittnade om sin frälsning genom att försöka hålla den mosaiska lagen som var Guds livsregler för Israel. Lagen perverterades/förvrängdes av judarna. Gud gav aldrig Moses lagen med tanken att någon (utom Kristus) någonsin skulle hålla den perfekt. Han gav den som livsregler för juden, aldrig som en väg till frälsning. Men judarna förvirrade snart hållandet av lagen med frälsning, genom att göra de två synonyma. Lag och tradition blev grunden för frälsning i den judiska tankegången.⁴

Har Lagens ursprungliga funktion förändrats?

Hur är det då med Lagen och dess funktion? Jo, den är uppfylld, fullbordad och funktionen är inte längre den samma som innan Kristus. Agapelagen är både starkare och har en högre standard än Mose Lag, men skillnaden är att vi nu har Författaren boende på insidan och hela tiden kan kommunicera med Honom. Nåden är inte till för att missbrukas för egna syften, men låt Guds nåd fostra dig till ett liv i Gudsfruktan så att du kan leva ett heligt och rent liv (Titus 2:11-13). Vi ska inte se ned på Lagen och förpassa den till skräphögen, trots att det inte längre är någon uppfostrare, men hellre tacka Gud för det vi nu har i Kristus Jesus. Det som betyder något är trots allt att man är en ny skapelse (Gal 6:15). Det är fantastiskt att kunna läsa det gamla förbundets skrifter och se hur de pekar fram mot Kristus, men det är ändå mer fantastiskt att vi kan förhålla oss till verkligheten och inte enbart skuggorna.

Guds Nåd ersätter Lagen och Profterna

Avslutningsvis vill jag dela en historia med dig som signaturen STEEN⁵ gjorde mig uppmärksam på för en stund sedan. Historien tar utgångspunkt i det mäktiga mötet mellan Jesus, Moses och Elia på berget Karmel, och låt oss läsa om händelsen.

”Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!” Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.” (Mark 9:2-8)

De tre lärjungarna som Jesus tog med sig är en intressant del av denna historia, för poänget, som jag ser det, visas i dubbel betydelse i denna text, både visuellt och Jesu val av lärjungar som fick uppleva denna enorma händelse. Först uppenbarar sig Moses och Elia tillsammans med Jesus som hade förhärligats. Moses representerade Lagen, Elia Profeterna och Jesus representerar Nåden. Lärjungarna visste mycket väl vilka dessa var och vad de var representanter för, och när så Fadern sänker sig ned över dessa tre i molnet sker det något mäktigt. ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!” Efter detta försvinner Moses och Elia, men kvar finns Jesus.

Men nu kommer vi till det som jag aldrig tidigare hade upptäckt. Dessa lärjungars hebreiska namn har en betydelse  som bekräftar det som just inträffat inför deras ögon. Johannes betyder ”YAHWEH är nådig”⁶, Jakobs namn betyder ”ersätta, avlösa, komma i stället för; tränga undan (ut), utmanövrera⁷, och Petrus (Kefas) namn betyder ”sten”⁸. Sätter man detta samman till en mening som är förståelsefull i förhållande till kontexten får vi följande betydelse, men om det är så här man ska tolka det ska vi inte fastslå ännu:

Guds nåd (Johannes) ersätter (Jakob) stenen (Petrus).

Ser man på det som hände, alltså att Moses (Lagen) och Elia (profeterna) visade sig tillsammans med den förhärligade Jesus, och att Gud sa till dessa lärjungar att det var Jesus de skulle lyssna till, så kan man få en förståelse av att Lagens och Profeternas tid hade nått sin ände och att Nådens tidsålder nu etablerades (Luk 4:18-29, Jes 61:1-2).

Även evangelisten Lukas talar om detta då han skriver att ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes,” (Luk 16:16a) och Johannes döparen beredde vägen för Messias, för Nådens tidsålder. Betydelsen av hans namn är heller inte oväsentligt. Sedan är det intressant att notera att samma namn kallades för pelarna i den första judeokristna församlingen, så att Nåden har en mycket speciell plats i och med försoningen är tydligt. Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. (Gal 2:9)

Givetvis kan man inte bygga en lära runt detta, men det var ändå mycket intressant att se. Om det finns någon som har studerat denna text och dess betydelse grundligare än oss, så är du välkommen att kommentera.

Slutsats och frågor

Mose lag hade en tidbegränsad funktion från Sinai och fram till Kristus, och har inte längre funktionen som uppfostrare. Lagen finns kvar så att vi kan se de olika skuggbilderna som finns i den, men verkligheten finns i våra hjärtan. Kristus har tagit sin boning i oss. Gud har flyttat ut från templet och in i våra hjärtan. Nu är det agapelagen som fostrar oss till att leva ett gudfruktigt liv inför Herren, inte skrivna bud och regler som säger oss vad som är rätt och fel. Det som betyder något är att vi är nya skapelser i Kristus Jesus, och det är viktigt att vi håller oss i Kristus och Hans Nåd. Det är nåden som fostrar oss nu.

• Har  Lagen (Mose lag) någon funktion idag anser du?
• Vad menas med att vi är lösta från Lagen?⁹
• Kan man bli rättfärdig genom Lagen och kan man falla ut av nåden genom att hålla sig till Lagen?¹⁰

Fotnoter

1. Läs mer om det grekiska ordet ”achri” i Blue Letter Bible
2. Läs mer om katargeō (καταργέω) här
3. Blodsförbundet – bibelns röda tråd, Sten Nilsson, sid 132, Livets Ords Förlag 1990
4. Den engelska originalartikeln finner du här . ”The shedding of the blood of animals pointed forward to the death of Christ, the per fect sacrifice for sin. Like Abraham, Moses was saved by grace, through faith in the promise of Messiah to come. But Moses proved, demonstrated, and gave evidence of his salvation by attempting to keep the Mosaic Law which was God’s rule of life for Israel. The Law was perverted by the Jew. God never gave the Law of Moses with the thought that anyone (except Christ) would ever keep it perfectly. He gave it as a rule of life for the Jew, never as a way of salvation. But the Jew soon confused the keeping of the Law with salvation, making the two synonymous. Law and tradition became the basis of salvation in the Jewish mind.” – THE MAJOR PURPOSE FOR THE MOSAIC LAW – A Study on Romans 3:19-20
5. Läs kommentaren här
6. Läs om Johannes namn här
7. Mer om Jakobs namn här
8. Mer om Petrus namn här
9. Se Rom 7:6 ”Men nu är vi lösta från lagen,eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.”
10. Se bl.a Gal 5:4 ”Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.”

I det syftet kontaktade jag dr. Margaret Matheson, en bibelläsande vän och en mycket skicklig förlossningsläkare, som har förlöst över tiotusen barn. Jag frågade ut Margaret om havandeskapet rent allmänt, om tidsbestämningar och om hur barnet utvecklas inne i modern. Jag fick lära mig att en genomsnittlig graviditet varar i 280 dagar och räknas från den senaste menstruationens första dag före befruktningen.

Att göra uträkningar efter den judiska kalendern är en av mina hobbies och jag lade ut dessa 280 dagar över ett idealiskt judiskt år. Det ideala judiska året börjar exakt vid vårdagjämningen, den första dagen i Nisan, vid nymånen i den första månaden, vilket inträffar den första vårdagen, den 21 mars. Det var intressant att upptäcka, att en graviditet på 280 dagar, med början den 21 mars, skulle vara fullgången i månaden Kislev, till själva Channuka (Tempelinvigningsfesten) ,som också vår Herre firade (Joh. 10:22). Den upptäckten lät mig förstå, att det faktiskt finns något mycket bibliskt i havandeskapets utsträckning i tid.

Foster vid 14 veckor (Källa: www.etters.net/14week.gif)

Jag bad Margaret ge mig fler detaljer om hur en baby blir till och hur den växer och hon inledde så här: Den fjortonde dagen i första månaden uppstår ägget. Jag hörde spontant orden i 3 Mos. 23:5: I första månaden,… på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk, Guds ursprungliga föreskrift för påskfirandet (Pesach). Judarna använder ett ägg på påskbordet som symbol för det nya liv de gavs genom lammet som slaktades i Egypten. Ägget är en mycket stark symbol för ett nytt liv och jag fascinerades av att den fjortonde dagen i en graviditet gör samma sak som den fjortonde dagen i Guds årshögtider: Det ger en möjlighet till nytt liv.

Redan nu tänkte jag inom mig att babyn nog utvecklas efter de sju högtidernas ordning, men jag dolde min upphetsning för Margaret. Jag ville inte locka henne till att förvanska fakta på minsta sätt bara för att bevisa ett bibliskt argument. Jag frågade ut henne noggrant och höll i minnet att nästa högtid, det Osyrade Brödets, infaller just natten därefter, den femtonde dagen i första månaden enligt 3 Mos. 23:6. Jag frågade Margaret hur snart ägget måste befruktas om modern ska bli gravid. Hennes svar var mycket klart och tydligt: Befruktningen måste ske inom 24 timmar. Annars stöts ägget ut.

Nu gick jag verkligen igång. De två viktiga händelserna före förlossning skedde inte bara på rätt dagar utan var också de rätta händelserna. Ägget står naturligtvis för Pesach, påsken, och befruktningstanken  fröet, som sås i jord  står för det Osyrade Brödet, vår Herres begravning. Hans korsfästelse på påsken gav var och en av oss möjligheten till ett evigt liv. Hans begravning i jorden förberedde oss alla för en kommande strålande uppståndelse.

Jag höll andan, då jag frågade om tiden för Förstlingskärvens högtid. Jag förstod, att denna tredje högtid inte äger rum i en bestämd tidscykel. Den infaller helt enkelt på söndagen i det Osyrade Brödets vecka. Det kunde bli dagen efter eller nästan en vecka senare. Försiktigt frågade jag Margaret vad som därefter händer i graviditetsprocessen. Ja, det är lite obestämt, sade hon. Det befruktade ägget passerar ner i äggledaren i sin egen takt mot livmodern. Det kan ta två till sex dagar innan det planterar sig i livmoderväggen.  Jag älskade hennes ord plantera sig, för det associerade starkt till Förstlingskärvens högtid, vårsådden, och det var dessutom, fick jag senare veta, den korrekta termen. Den medicinska termen är implantation (eng.) Det beskriver det ögonblick, då det befruktade ägget tryggt och säkert landar i livmodern och påbörjar sin mirakulösa tillväxt i en mänsklig varelse.

Jag behöver inte säja att Margaret och jag snart var fullt upptagna med en hög böcker om förlossningskonst, diagram över det befruktade äggets utveckling och, naturligtvis, Bibeln i olika översättningar. Jag bad henne fortsätta att förklara, men ännu avslöjade jag inte vad jag anade. Jag tänkte bara fråga henne om hur vårt lilla ägg förmodades utveckla sig utan att berätta att jag fullt och fast förväntade mig ett mycket exakt schema i enlighet med Herrens högtider som de finns beskrivna i Torah, (Guds Ord) 3 Mos 23.   Jag behöver nog inte säja, att jag vid det här laget höll andan och hoppades att det verkligen var fråga om en upptäckt. Vad som hittills hade framkommit var ju så fantastiskt. Uppenbarligen skapar Gud var och en av oss efter dessa första tre majestätiska högtider, vilka så till fullo uppfylldes av vår Herre Yeshua. Men skulle systemet fortsätta att passa när jag nu fortsatte undersökningen?

Så kom den svåra biten. Det verkade som om saker och ting nu snabbt hände i graviditetsutvecklingen men schemat över de sju högtiderna uppmanade till en lång väntan till Shavout (Pingst). Jag frågade försiktigt Margaret om nästa steg för vårt planterade ägg. Ja, naturligtvis har vi nu ett ägg, som långsamt utvecklar sig under en lång tid, sade hon. Det genomgår olika stadier men det blir ingen dramatisk förändring förrän det har blivit ett verkligt foster. Det är nästa stora händelse. Du kan tydligt se det här på diagrammet. Hon vände på sin medicinska bok så att jag kunde se en sida uppdelad som en kalender. Den visade på embryots utveckling under de allra första veckorna.

Jag tittade på de små bilderna, på något som såg ut som ett litet yngel, som snart fick simfötter och sedan började likna en liten människa från Mars och så vidare till den sista bilden på sidan. Därefter såg jag en mänsklig baby, och i ena kanten på teckningen den skriftliga upplysningen femtio dagar. Jag såg upp på Margaret, försökte dölja min upphetsning och sade långsamt: ÄR den femtionde dagen viktig? Ja, sade förlossningsläkaren, FRAM TILL den femtionde dagen vet du inte om du ska föda fram en anka eller en cocker spaniel. Men på den femtionde dagen räknar man att embryot är ett mänskligt foster.

Olika bibelställen flög runt i mitt huvud. En ny skapelse tycktes vara det ord som passade för den betydelsefulla förändringen från embryo, denna o-formliga livsform, till något som i huvudsak var en mänsklig varelse.Så var det verkligen: på pingstdagen blev de icke pånyttfödda israeliterna i sanning nya skapelser. De blev andliga. De tog emot evigt liv. De skulle nu gå vidare till ett liv som överträffar de gränser deras köttsliga kroppar satte. På liknande sätt som fostret skulle gå vidare till ett annat liv utanför moderns kropp.

Margaret underrättade mig om att varje programmerad händelse i barnets utveckling varierade från fall till fall precis som hela graviditetens längd var olika från mamma till mamma. Diagrammet i facklitteraturen hade räknat femtio dagar från befruktningsögonblicket snarare än från in-planteringen i livmoderväggen (förstlingskärven i Bibeln) men variationerna när det gäller graviditeter får stå för skillnaden. Det viktiga är detta: efter den sjunde veckan, som följer på befruktningen, skulle alltså detta embryo  denna omänskliga livsform  bli en varelse skapad efter Guds egen avbild.

Sedan frågade jag Margaret om den första dagen i den sjunde månaden. Jag hade hoppats på att inga stora saker skulle ske under den tid som motsvaras av den långa sommaren på högtidernas schema, och faktum är att inga fanns. Det verkade som att fostret växte till utan betydande händelser, när det en gång börjat sin tillväxt till människa. Jag förstod att barnet hade utvecklats mycket tidigt och nu enbart växte i storlek och styrka. Men några små förbättringar fanns förstås för Skaparen att lägga till och jag var förtjust över att upptäcka att en av dem sammanföll så exakt med nästa högtid.

En fullbordan som kom just i början på den sjunde månaden var barnets hörsel. Margarets medicinska läroböcker, inklusive den fullödiga Williams Obstetrics, fastslog att nu var barnets hörsel fullt utvecklad. Den första dagen i den sjunde månaden kunde barnet urskilja ett ljud från ett annat, till exempel var en trumpet just en trumpet! Precis på den tidpunkt då Herren stiger ner från himlen med högt rop och med starkt shofarljud, (trumpet) skulle barnet kunna uppfatta dessa ljud!

(Utgivaren: Yeshua avlades sex månader efter Johannes Döparen. Om vi låter det ta en viss tid för Maria att färdas från Nasaret för att möta sin kusin Elisabeth i Judéen, kunde Johannes, då hon kom fram och hälsade sin kusin, ha påbörjat sin sjunde månad  precis lagom för att HÖRA hennes hälsning och hoppa av glädje i sitt gensvar!  S.Z.)

Nu var jag ute efter blod, det vill säja det blod som skulle representera den sjätte högtiden, Yom Kippur(Försoningsdagen). Den var den förnämsta dagen för blodsoffer och jag klargjorde för Margaret att jag ville veta om något inträffade under de tio första dagarna in i den sjunde månaden. Jag aktade mig fortfarande för att låta henne förstå vad jag var ute efter. Om Margaret hade sagt att armbågarna fullbordades, hade antagligen mitt system rasat samman. Men på något sätt kände jag vid det här laget tillförsikt och läkaren svek mig inte.

Hon läste till en del ur sin lärobok, koncentrerade sig ordentligt och sade, att de viktiga förändringarna nu skedde i blodet. Det var nödvändigt att fostrets blod, som bar moderns syre genom barnets system, förvandlades på ett sådant sätt att barnet självt skulle kunna forsla det syre, som blev barnets efter förlossningen. Tekniskt sett måste blodets hemoglobin förändras från ett fosters till en människas med egen andning och egen cirkulation. Ett foster andas inte utan är beroende av det syre som finns i moderns blodcirkulation. Detta måste förstås ändras på före födelsen och denna förändring sker, enligt Margarets medicinska böcker, under den andra veckan i den sjunde månaden samt, för att vara exakt, på den tionde dagen!

Det rena blodet ljöd det i mina tankar. Jag har givit er blodet… till att bringa försoning, konstaterar Gud (3 Mos. 17:11). Varje enskild person i Israel måste faktiskt bära fram blod till Herren genom översteprästen på Försoningsdagen. Om det blodet godtogs, skulle det innebära liv. Likaså skulle fostrets blod, när det mognat, föra liv med sig.

Men fostret är naturligtvis inte redo att födas. Ännu en högtid återstod och nu var jag helt säker på att Margaret skulle komma med den fullkomning, som passade precis. Jag frågade om den femtonde dagen i den sjunde månaden, och omedelbart såg hon denna dag som inledningen på den trygga förlossningsperioden. Du förstår, det är nu lungorna utvecklas, sade hon, och så snart de får igång sina små lungor kan vi hjälpa dem, även om de föds i förtid. Jag är rädd att om de bestämmer sig för att komma innan lungorna har utvecklats färdigt, är chansen att de klarar sig mycket liten. Men från den femtonde dagen i den sjunde månaden har ett normalt barn två friska lungor och om det föds då, kan det använda sin egen luft och leva av den.

Lövhyddohögtiden (Sukkot) då, grubblade jag  men Tabernaklet är ju Andens hus, Anden är livsluften i Bibeln! Blåste inte Gud sin Ande in i Adam och gav honom liv? Andades inte Messias den Helige Ande på sina lärjungar? Och för att ta ett ännu starkare exempel: I Hesekiels vision om de torra benen (Hes. 37) såg han hur Gud fogade samman döda ben, senor och muskler till mänskliga varelser och så befallde Gud profeten: Då sade han till mig: ´Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv´. (Hes. 37:9)

Lövhyddor är slutet på vägen  slutet på högtiderna, slutet på Guds plan, början på Riket. Barnet skulle leva, om det föddes på Lövhyddohögtiden. Den troende ska leva, när han/hon en gång går in i Riket.

DET EVIGA LJUSET

Jag följde detta system vidare, även om jag hade sett i Guds högtider på berget Sinai vars och ens födelse. Fortfarande har vi hela 280-dagarsperioden att tänka på, den som leder till den faktiska tiden för födelse. Vid det här laget hade jag en sådan förtröstan till Bibelns logik, att jag tog fram min judiska kalender igen och arbetade med Ljusfesten, Chanukka, en högtid som lagts till de övriga. Den gavs inte av Gud på berget Sinai, men Daniel profeterade om den (Dan. 8:9-14) och den ägde rum 165 f.v.t., när Templet återinvigdes. Innebörden i Chanukka har att göra med det eviga ljuset i Templet (och i varje synagoga idag). Gud gjorde ett stort under vid den här tiden. När Antiokus Epifanes steg in i Templet och skändligt offrade en sugga på altaret besegrade Mackabéerna honom. Men när de senare skulle återinviga templet fann de enbart helig olja  för en enda dags behov  till det eviga ljuset i tempelljusstaken. Ett stort mirakel besvarade emellertid deras böner. Oljan räckte i åtta dagar tills mer helig olja hade framställts. Och fortfarande tänder judar ett ljus varje kväll i åtta kvällar på Channukahögtiden.

Jag fann det som jag utan att tvivla hade förväntat i min judiska kalender. Chanukka ligger precis på rätt avstånd bortom Lövhyddohögtiden för att stå för barnets verkliga födelse. Medan jag arbetade med den judiska kalendern, slog det mig att de 280 dagarna exakt uttryckte tio av de förunderliga  28-dagars måncyklerna, ett system som bättre håller sig till hur Gud skulle planera saker och ting än vad vårt västerländska med nio månaders graviditet gör. Hursomhelst fick Chanukkas åttadagars-period  också stå för alla födslar, som inträffar utanför det normala schemat, i de flesta fall, och denna högtid som lagts till de andra bidrog helt klart med en djup symbol till hela systemet. Bortom Lövhyddohögtider  bortom Riket  har vi en evighet med Gud. Detta är så uppfyllelsen av det eviga ljuset.

EN KUNGS FÖDELSE

Alla slutsatser i denna artikel har jag dragit allt eftersom de framkom i utforskandet tillsammans med min vän, förlossningsläkaren. Inget försök har gjorts i bokform för att skapa precisa medicinska diagram enligt tekniska kalendrar och så vidare. Jag hoppas överlämna det till mer vetenskapligt kunniga personer, som kan göra det rättvisa. Men jag betvivlar, att någon felaktighet kan hittas, för här har vi med Guds ord att göra och det är den första viktiga punkten i denna intressanta upptäckt.

Det visar, att Bibeln inte är bara någons poesi eller mytologi. Vi behöver inte backa och defensivt proklamera att vi bara tror på Ordet i ett fall som detta. Jag iakttog med djup respekt hur doktorn noggrant kopierade data om de sju högtiderna ur 3 Mosebok och lade dem i sina egna obstetrik-böcker för att ännu omsorgsfullare kunna följa patienternas graviditeter i framtiden. Jag såg, att det som Gud sade på berget Sinai gäller idag och kan användas på ett vetenskapligt sätt. Mer än så, för jag såg att var och en av oss har uppfyllt de sju högtiderna på ett unikt sätt innan vi faktiskt var födda! Det är helt klart att vi alla utvecklades enligt den högtids-cykel som ovan förklarats. I evolutionsteorin lär man att embryot och fostret beskriver serier av förgången utveckling genom andra arter, som slutligen frambringade människan. Men Margaret sade i bestämda ordalag, att förklaringen enligt de sju högtiderna var mycket bättre och att evolutionstanken i alla fall aldrig hade lockat henne, vetenskapligt sett.

Snarare kan vi se organismen bli till organism och i sitt mästerverk, människan, använder Gud denna magnifika högtidskalender i formandet och utvecklingen av varje speciell varelse. Vare sig vi vet något om högtiderna eller inte, har vi var och en fullgjort varenda en av dem!

Slutligen kan vi se, på ett väldigt och kosmiskt sätt, Yeshua födas som Kung. Vi såg honom född på jorden som Guds Lamm och Hans liv blåstes snart ut men inte förrän Hans stora syfte hade fullbordats. Men i en större mening ska vi se Honom komma som Konung, när den stora Lövhyddofesten börjar för alla troende. Vi har alltså sett vår Herre gå igenom Påsken (Pesach), det Osyrade Brödet, Förstlingsfrukten och Pingsten (Shavout), och vi ska se Honom snart igen, ber vi, på Shofarblåsardagen (Yom Teruah) och vi ska komma åter med Honom på Försoningsdagen. Men Hans fullbordade födelsecykel kommer, så att säja, att se Honom krönas till rättmätig Konung över denna skapelse, när den slutliga Lövhyddohögtiden är inne. Då ska vi alla börja det storslagna liv med Gud, som vi har blivit lovade och vår Herre inleder sitt kungliga styre, som Han så tålmodigt föregrep, medan vi arbetar på Hans åker.

Då detta är ett stort och omfattande ämne, kommer vi dela upp informationen i mindre portioner. Varje artikel kommer bygga ett grundlag för vidare studier som förhoppningsvis kommer ge oss större insikt i detta omfattande ämne. Detta kan också bidra till att vi får en städad och konstruktiv debatt om de olika aspekterna som ryms i begreppen ”lag och nåd”.

Introduktion

Vi önskar lägga ett solid grundlag på de påståenden som kommer framföras, och för att förstå helheten kommer vi beröra andra ämnen som i sin tur ger en tydligare bild av själva huvudämnet. Vår uppriktiga önskan är att vara så noggranna som möjligt, och detta tar givetvis en del tid. Därför vill vi uppmana våra läsare att aktivt delta i forskningen, och då vi som skriver har begränsat med fritid till att studera dessa ämnen hoppas vi att ni kan ha tålamod med oss. Vi är tacksamma för all hjälp, och låt oss tillsammans söka efter Bibelns sanningar! Vi önskar inte med detta presentera en facit, men att skapa lust och intressa för att finna ut mer. Judarna i Berea är ett exempel att efterfölja då de ”forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så”(Apg 17:11)

I denna korta introduktion har vi uttryckt vår intention med de kommande artiklarna, och vi ser verkligen fram emot lära mer om detta vida ämne att tillsammans med bloggens läsare.

/Andy & Ruben

Frågor vi kommer att beröra

• Vad säger Bibeln om Torah? (Begränsa tidsperiod / funktion?)
• Hur ska vi hedningar förhålla oss till Lagen?
• Vad är ett förbund?
• Varför dog Jesus på korset?
• Fri från Lagen = Leva som vi vill?
• Bibeln omtalar Torahn som helig och god – Varför inte följa den?
• Hur ser judiska rabbiner på profeterna och Lagen?
• Vad är antisemitism?
• Vad tror en judaist på?
• Har ord och uttryck som används i Guds Ord förändrat sig under århundraderna? Kulturskillnader?
• Vad innebär det att vara en ny skapelse?
• Vem är Herre – Jesus eller Torah?
• Är det möjligt att följa delar av Lagen, men inte hela? Vad kan Bibelsn författare lära oss om detta?
• Vad hände när förlåten i templet brast mitt itu, och hur förstod dåtidens judar detta fenomen?

Tills nästa artikel publiceras, önskar vi att du studerar följande bibelord som finns att läsa i Luk 9:28-36, och så kommer vi lägga fram några tankar runt detta förhoppningsvis innan nästa helg.

”Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom.

När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. Och ur molnet kom en röst: ”Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!” Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.”

Intervju med Are Karlsen i Bergen.

Här under finner du ett utdrag från Are Karlsens blogg. Jag rekommenderar ett besök där för han skriver mycket om det som omhandlar husförsamlingar, hierarki och ledarskap.

/Andy

*************************************************************************************************

VÄRDERINGAR  
Detta är värderingar för den kristna gemenskapen jag sätter högt och som  i stor grad diskuteras på min egen blogg. Om du besöker min blogg och klickar på de olika värderingarna finner du poster som omhandlar dessa. /Are Karlsen

• Förkunna evangeliet för de fattige – inte underhålla de rika 
• Ömsesidig underordning – inte hierarki
• Tjäna varandra – inte lederskap
• Kropp – inte institution
• Tjänstegåvor – inte ämbeten
• Dialog – inte monolog
• Bära de svaga – inte dyrka stjärnorna
• Barmhärtighetsarbete – inte moralism
• Gemenskap – inte retorik
• Pröva – inte munkavle
• Relationer – inte organisation
• Insyn – inte stängda dörrar
• Tolerans – inte överensstämmelser
• Husförsamling – inte kyrklig verksamhet

Länkar av diverse slag
Are Karlsens blogg
Sjur Jansen – skriver mycket om hierarki
Dagen har en artikel om biskopar
Dagen hade en utmärkt artikel om Knutby som diskuterades på Uppsala universitet
Carl Henric Jaktlund skriver om kvinnliga förkunnare på sin blogg

/Andy

Vad är DIN fokus?

____________________________________________________________________

”Jag känner en kristen person som står mig väldigt nära. Genom hela livet har han haft en grundläggande önskan att tjäna Gud och har pga detta alltid fokuserat på Jesu Kristi försoningsverk på Golgata. Han tror på att vandra i färdiglagda gärningar och handla på det även om han, liksom alla oss andra, rätt som det är kan hamna i lagiskhet. Han berömmer sig aldrig av sig själv och påpekar inte andras uteblivna gärningar för att på så sätt visa att hans liv skulle vara så mycket bättre.

Skulle han berömma sig av sin vandel, livsstil och renommé hade det han sade inte varit felaktigt, för det hade varit sant. Om andra skulle mena att de kunde berömma sig av sitt yttre så kunde han med all säkerhet kunna göra det samma. Denna människa som står mig så nära har alltid varit kristen och har sedan barnsben älskat Jesus och sjöng av hela sitt hjärta med i sånger som upphöjde Jesus.

Hela hans närmaste familj tillhör Jesus, dvs hustru och barn, mor och far (som för övrigt varit pastorspar i en församling), syskon, alla hans mor och farföräldrar, och hans gammelmorfar och gammelfarfar var centrala profiler bland de första pingstpionjärerna. Med andra ord har han en solid bakgrund där Guds Ord och församlingsliv påverkat honom.

Är ditt liv upp och ned?

Denna man har ofta fått nyfikna ögon på sig och kommentarer av andra på fester han deltagit på där han sprider glädje utan att dricka alkohol. Ja, han har faktiskt aldrig varit i närheten av att vara berusad. På idrottsbanan har han markerat sig som bästa målskytt år efter år och har bidrag till att idrottsklubben ryckt upp fyra divisioner i seriesystemet. Han var känd för att ha god disciplin, möter alltid upp på träningarna och äter sund och nyttig mat, har aldrig rökt eller använt droger. På träningsläger, antingen det var i hemlandet eller utomlands, tillät han aldrig att söta damer flirtade med honom. Ofta kom det sensuella och fräcka damer som erbjöd både det ena och det andra, men han har alltid haft sin styrka i Herren till att avvisa sådana sexuella erbjudanden.

När han gifte sig i en ålder av nästan 30 var hans fru den förste han verkligen hade kysst. Han hade aldrig haft ett förhållande och hade inte sex med någon innan han gifte sig. Idag är han lyckligt gift och har underbara barn och har alltid varit trogen sin älskade hustru.

Han är att räkna med i församlingen och kristen verksamhet, läser Ordet så gott som varje dag och namnet Jesus finns alltid på hans läppar vare sig det är i bön, skrift eller när han talar. Han har fört människor till tro och lever ut Andens frukter i sin vardag, ställer upp som förebedjare för dem som behöver det. I alla år har han gett anseliga summor pengar varje månad till den församling han tillhör och där han får sin andliga föda och detta känns naturligt för honom att göra. Han är väl bevandrad i Guds Ord och älskar att lyssna och ta till sig av den andliga föda både i möten och inspelningar.

I arbetslivet har han mycket goda referenser. En av hans arbetsgivare var en stor missionsorganisation och där hade han ansvar för ett område som enbart människor med stort förtroende tilläts jobba. Han hade innan detta jobbat frivilligt för denna organisation varje vecka i tre år och har aldrig läckt konfidentiell information.

I sin närmiljö har han god kontakt med sina grannar och deras barn kommer ofta ut och vill vara med och leka när han är ute med sina barn. Varje vecka är det andra barn i hans hem och ofta övernattar de hos hans barn. Flera av hans grannar har tagit emot Jesus som sin Herre.

Varför har jag berättat allt detta om denne man? Egentligen enbart för att visa hur en person som älskar nådesförkunnelsen kan vara. Han säger själv att han alltid haft en tydlig bild av att Jesus är centrum i vår tro och att allt egentligen är av nåd. Men mitt i allt detta genomgick han en livskris, och sakta men säkert smög det sig en mentalitet över honom som tillsade att han kanske var mer stolt över sin livsstil, renommé och sin vandel istället för att vara helt beroende av Jesus. Det som bragte honom ut av krisen var inte alla hans goda egenskaper (som han i och för sig fortfarande besitter) eller viljestyrkan som han så många gånger tidigare stöttat sig på. Nej, nu när han såg att hans egen kraft, stabilitet och hälsa låg där i diket talade Gud till honom om Nåden i Kristus att den är tillräcklig. När han kände dödsångesten som höll på att slita hans inre i bitar var det inget annat än Jesus som betydde något. Allt det goda han själv gjort betydde ingenting.

"Han leder mig till vatten där jag finner ro..."

Denna person är idag en ivrig förkunnare av nådesbudskapet, ett budskap många stämplar som ”skräddarsytt” för dem som vill synda. Detta håller han definitivt inte med om och vittnar om att denna fokus på nåden bidragit till att skapa en djupare och mer hjärtlig kärlek till andra människor, men även om mycket också tidigare var av Gud har han inte lika mycket fokus på sig själv längre. När han var sjuk var det värsta för honom att påminnas om ”jaget” hela tiden. ”Jag är rädd, jag har ont, jag kan dö” osv. När han såg att fokus enbart på Jesu blod och hans fullbordade verk gav resultat så är detta en livsstil han på inget sätt önskar byta bort. Jesusfokusen i allt som har med frälsningen och vandringen att göra är faciten på att få bort fokuset på DIG och din egen förträfflighet, för där finns det mycket ofruktbart.

Genom att identifiera sig med Kristus har personen jag berättat om plötslit sett människors behov på ett helt nytt sätt. Den första kärleken till Jesus är påtaglig och det är kärleken som tvingar honom på ett positivt och naturligt sätt att uppsöka andra människor – frälsta som ofrälsta. Detta kallar han för FRIHETEN I KRISTUS. Nu lever han inte längre själv, men Kristus lever i honom.

Och du…
Beträffande synd så berättade han nyligen att han fortfarande inte börjat dricka, röka, ljuga, syssla med sexuell orenhet eller någon som helst av dessa synder vi kan se på utsidan. Att synda på ”nåden” har varit fjärran. Nåden ger självklart önskan och kraft att följa Jesus, uttrycker han. Han har varit en ivrig konsument av Nådens evangelium i koncentrerad form i över fem år nu. Jag ville bara berätta detta för dig så att det rena nådesbudskapet kan relateras till något i vardagen. Personen ifråga hade nog aldrig berättat detta i ett offentligt sammanhang så som jag känner honom.”

Nåd utöver nåd!

Alla foton: Andy