Trykk her for å lese Norsk utgave!

Vad är Torah och vad innehåller den?

I våra Biblar presenteras Torah från 1-5 Mosebok¹. Dessa böcker innehåller bl.a Israels historia, lagar och profetior. Själva ordet Torah betyder instruktion/lära. Det kan vara värt at lägga märke till att dagens ortodoxa judar ofta räknar den muntliga tolkningen som en del av Torah, på lik linje med den skriftliga.². När vi använder begreppet Torah i denna artikel menar vi den skriftliga delen.

NT’s syn på Lagen (Torah)

[...] du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet [...] 2 Tim 3:15-16

Paulus förkastar på inget sätt Torah. Orden till Timoteus uppsummerar Paulus’ syn på Skrifterna på ett väldigt bra sätt. De innehåller nationens historia, lagar och profetior som han och alla från Israel memorerade från barnsben. Samtidigt hävdar Paulus att vi är lösta från Lagen (Rom 7:6). Varför rekommenderar då Paulus alla troende att läsa Torah när han samtidigt hävdar att vi är lösta från den?

Jo, därför att den vittnar om Messias! Paulus betonar detta i vers 15 när han säger att ”[Skrifterna...] kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” Att utplåna Torah ville vara det samma som att ta bort grunden för deras tro. När Jesus skulle visa judarna att han var den Messias de väntade på, hänvisade Han alltid till Skrifterna, för det var en auktoritet som varenda jude erkände och hade den djupaste respekt för. Även Jesu efterföljare använde sig av Torah när de förkunnade det glada budskapet till sina landsmän (Apg 17:2-11, 18:24-28, Rom 15:3-4, 1 Kor 15:3-4).

Lagen (Torah) var med andra ord otroligt viktig när Jesus och alla hans efterföljare förkunnade. Den förkastades och glömdes inte.

Israel och Lagen

Tio Guds bud gavs, som de flesta vet, av Gud till Moses, och Lagens överordnade hänsikt var att leda Israels folk på Guds väg (2 Mos 24:12). Den adresserade ett problem bland israeliterna, och visade dem hur de skulle leva som Guds utvalda och heliga folk. Den gav också israeliterna små glimtar av det himmelska och gudomliga. Under vandringen med Gud i öknen fick de lagar och regler som var med att forma dem som nation.

Lagen gavs som en del av förbundet³ som Gud ingick med Israels folk.

”Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet i det förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.” 2 Mos 24:7-8

Avtalet gick ut på att JHVH⁴ lovade att vara Israels Gud så länge de höll förpliktelserna som fanns nedtecknade i Hans lag. Folket proklammerade frimodigt att de skulle klara att hålla buden och rättsreglerna som Gud hade visat Moses, och därmed ingick de et förpliktande avtal (2 Mos 24:3). Torah’s hänsikt var att undervisa Israel om Guds väg och Hans standard⁵

Även det Nya Testamentet bekräftar Torahns värde. Paulus var en lärd jude med stor insikt och förståelse i Skrifterna och judarnas historia, och i Rom 7:12 beskriver han Torahn så här: ”Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott.” Han erkänner med detta att Guds Lag uttrycker något som är heligt, gott och rent.”

Guds Lag gavs med andra ord till Israel som en viktig del av förbundet de ingick med Honom. De förpliktade sig att överhålla den för att förbli under Guds beskydd och ledning.

Messias tolkar Torah på ett nytt (och provocerande) sätt

Judarna har alltid haft ett dynamiskt förhållande till Guds Ord. Rabbiner var (och är) kända för att promotera sin syn (efter mycket studier och livserfarenhet) för att utifrån detta välja efterföljare som de ansåg kvalificerade att vidareföra hans personliga tolkning av Torah. När Skriften lästes i synagogorna var det vanligt att samtala och tolka den i gemenskap för att så uppnå en god förståelse av Torahns mening.⁶.

Jesus sågs på som en rabbi. Hans utläggning av Torah provocerade de skriftlärda medan folket undrade sig. När Han utvalde sina lärjungar behövde Han inte be dem två gånger, och de släppte gladeligen det de hade i händerna när de betroddes med en sådan ära. När Jesus talade i synagogorna väckte Han mycket uppmärksamhet eftersom Han la ut Skrifterna på ett nytt och revolutionerande sätt. Han läste till och med profetior från Jesaja som om det gällde Honom själv (Luk 4:18-22)! Det var inte konstigt att folket undrade vem denna nya lärare var (Joh 7:15).

Nytt förbund med nya och bättre löften

Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels [Jakobs] hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre - säger HERREN. [יהוה JHVH, H3068] Jer 31:31-32 (Läs gärna hela kapitlet)

Jesus undervisade lärjungarna om detta nya förbund som utlovades i Profeterna (Luk 22:20⁷), och förklarade för dem att det var Han som skulle vara förbundsoffret som skulle återförena mänskligheten med Gud. Tiden som Profeterna skrev om hade kommit, och det höll på att hända rakt framför ögonen på lärjungarna och Israels folk! Torahns löften uppfylls! Jesus hävdade öppet att Han skulle instifta ett nytt förbund med Israels folk, ett förbund som skulle öppna dörren för en intim gemenskap med universums Skapare. Detta hade nationen sett fram emot helt sedan den upprättades (Joh 8:56). Paulus förklarar vad det nya förbundet innebär när han skriver till församlingen i Korint:

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. 2 Kor 3:6

Rabbi Messias lärde lärjungarna att de var tjänare åt ett nytt förbund. Torah vittnar om att Moses fick Guds lag som en del av förbundet med nationen Israel (2 Mos 24). På samma sätt följer det med en ny lag (Joh 13:34⁸) i förbundet Jesus upprättade för hela världen. Vad har så hänt med buden som var knutna till det gamla förbundet?

Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.” [...] Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen* för mycket bättre. Hebr 7:18-19, 22 (*Jesus blev den personliga garantin för det nya förbundet)

Artikelns hänsikt, samt frågor i ämnet

Denna artikel försöker se på olika bibelord som till det yttre kan se ut som motsättningar, men där målet är att finna harmonin i kontexten. Är du oense eller önskar utfylla detta med mer information, hoppas vi du använder kommentarsfältet till att utdjupa. Det du läst här ovan är ingen facit, men mer ett arbetsutkast. Ämnet vi genomgår under hösten är mycket stort och omfattande, och detta är bara en försiktig introduktion.

Nytt i och med denna artikel är användandet av fotnoter. Håll muspekaren över en fotnot så kommer den att visas. Trycker du sedan på länken kommer du till informationen bakom talet till fotnoten. Utforska gärna källorna som uppges för att lära mer om olika ord och begrepp det inte var plats till i texten. Här under har vi formulerat en del frågor som vi hoppas du vill samtala med oss om.

1. Är det skillnad på det nya och det gamla förbundet, och iså fall vilka?
2. Kan ett gammalt förbund gälla efter att det nya trätt i kraft?
3. Har det gamla förbundet en uppgift även idag?

1. Läs mer om Torah på Wikipedia
2. Begreppet Torah kan omfatta hela den skrivna samlingen av judiska lagar, och detta inkluderar den Skrivna och den Muntliga Lagen som inkluderar Mishna, Midrash, Talmud, inklusive kommentarer från senare tid. Denna definitionen av Torah anses som den vanligaste bland ortodoxa judar. Som regel kan du avgöra vilken definition som används genom att se på kontexten. Läs mer på jewishvirtuallibrary.org
3. Vi återkommer med en artikel som beskriver vad ett förbund är och hur det ingås. Önskar du mer kunskap om detta ämne rekommenderar vi boken ”Blodsförbundet – Bibelns röda tråd”, av Sten Nilsson
4. יהוה = Guds personliga namn, nämnt 6519 gånger i GT. Fler detaljer återfinns på blueletterbible.com
5. Detta ämne ser vi närmare på i en senare artikel.
6. A few (very few) of the most outstanding Beth Midrash students sought permission to study with a famous rabbi often leaving home to travel with him for a lengthy period of time. These students were called talmidim(talmid, s.) in Hebrew, which is translated disciple. There is much more to a talmid than what we call student. A student wants to know what the teacher knows for the grade, to complete the class or the degree or even out of respect for the teacher. A talmid wants to like the teacher, that is to become what the teacher is. That meant that students were passionately devoted to their rabbi and noted everything he did or said. This meant therabbi?talmid relationship was a very intense and personal system of education. As the rabbi lived and taught his understanding of the Scripture his students (talmidim) listened and watched and imitated so as to become like him. Eventually they would become teachers passing on a lifestyle to their talmidim. Läs mer på followtherabbi.com
7. ”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er [...]”
8. ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”.

Rom eller Jerusalem?

Detta är en fråga som ställts bland en del av dem som kritiserat den nya ekumeniken där målet tillsynalåtande ser ut att vara Rom, men den fråga jag vill ställa är om det endast är dessa två alternativen som finns och vad det i så fall innebär? För mig är inte Rom och den romersk katolska kyrkan något mål alls, då jag ser på den som en kyrka som i många avseenden förkunnar obibliska och till tider antikristliga doktriner utifrån min förståelse. Som vanligt önskar jag tillägga att Gud har människor innanför denna kyrka som tillhör Honom, och det är dessa jag tror han kallar på i Uppenbarelseboken 18:4.

Varför är inte Jerusalem ett mål, och vad innebär Jerusalem som mål? Jag har inte det kompletta svaret på frågan och förstår inte helt vad den hebreeiska rörelsen önskar med sitt budskap, men en del har jag både läst och förstått. Vad är det i de hebreiska rötterna som behöver återupptäckas? En del kallar Jesus för Yeshua, firar sabbath, går med kippa, anser att Mose lag fortfarande gäller och ska hållas, att templet ska återuppbyggas osv. Visst håller jag med om att religionen kristendom i många fall fallit bort från sanningarna i Guds Ord under de 2000 år som gått sedan Golgata, men att börja praktisera Mose lag och hålla sabbat som hednakristen är verkligen inte vägen att gå.

Ett hot mot evangeliet.

Jag har en vän i Oslo som heter Åge Åleskjær och som skrivit bok om friheten från Lagen (undertecknade står bakom den svenska översättelsen). I januari 2008 översatte och publicerade jag hans artikel ”De moderna judaisterna” på min tidigare blogg Aletheia, men du kan läsa den här hos mig. I artikeln säger han bl.a följande:

”En del kristna tror att Islam är det storsta hotet mot evangeliet. Jag tror de tar fel, för ingen annan religion har något att ställa upp med gentemot evangeliet. Då är judaisterna ett större hot, ganska enkelt för att de infiltrerar den kristna miljön inifrån. Judaisterna har förgiftat största delen av kristna miljö över hela världen, i alla kyrkosamfund och rörelser.”

Detta är ganska tuffa ord som fick många att se rött i debatten som följde, men det är nog nödvändigt med klartext när vi talar om det som Paulus i så starka ordalag vände sig emot, nämligen judaisternas intrång i de hednatroendes församlingar. Bloggen Aletheia har efter min avgång utvecklat sig att bli en blogg där det propageras för just det som Paulus varnade för. Varför vill jag då varna för denna form för kristendom? Jo, för att de blandar lagen med evangeliet och försöker påverka människor att tro att det är detta som är det rätta. Det är deras rätt att göra som de önskar iofs, men det är också andras rätt att säga ifrån om att man tror detta är ett avvik från det sunda evangeliet. Jag anser att man genom att blanda lagen med nåden förringar Jesu försoningsverk, och det är dramatiskt. I mina ögon är en del av skribenterna på Aletheia moderna judaister, och tonen i samtalet är till tider väldigt lite inbjudande för dem som inte håller med om skribenternas slutsatser, men kanske detta först och främst gäller signaturen Haggaj. (Till dem som måtte undra så skriver jag inte detta som hämnd för att Aletheia sparkade mig.)

Moderna judaister

Jag blev nyligen uppmärksammad på en websida som skrivit om detta och citerar från dem:

”Vi vet alla att i den tidiga kyrkan var det största problemet de hade ”judaisterna” som gick omkring och försökte övertyga de hednakristna att de måste lyda bokstaven i Gamla Testamentets lag. Detta ledde till haveri av tron hos många. Det var det största problemet de hade. Hela Galaterbrevet handlar om det – och många andra delar av Nya Testamentet. Det var en strid mellan den gamla Lagen – med dess subtila träldom– och den nya vandringen i Anden och nåden.

För några månader sedan publicerade vi en kristen kvinnas vittnesbörd som blev engagerad i en messiansk grupp som långsamt underminerade hennes tro på Jesus – och egentligen konverterade henne till en praktiserande jude – även fast de alla tänkte att de var ”messianska kristna”! Hon insåg senare att hon långsamt på nästan alla sätt hade ersatt sin tro på Jesus och Nya Testamentet med att hålla Torahn. Hon hade blivit ”judaiserad”! Och jag fruktar att detta håller på att hända med väldigt många kristna idag – på alla möjliga subtila sätt. Detta är precis vad Bibeln varnar för – att förlora ”enkelheten” i tron. Och det var därför som Paulus var så starkt emot judaisterna.”[...]

Janne Ohlin, som driver sidan, skriver en del om Aletheia och undertecknade i texten som följer, och jag rekommenderar att du läser vad som står där. Det är bra att flera reagerar på detta, för det är som sagt ett avvik från evangeliet som behöver uppmärksammas. Det låter intressant med de hebreiska rötterna, men när det visar sig att dessa rötter i praktiken handlar om att hålla lagen, sabbaten och de judiska högtiderna så behöver man reagera.

Paulus varnade i en del av sina brev för judaiseringen, och hela Galaterbrevet handlar ju som känt om detta. Till och med högtiderna deklarerade Paulus att han var fri ifrån, och låt oss läsa vad han säger om lagen, de judiska högtiderna, och sabbat, och här citerar jag flera olika översättningar.

So don’t let anyone condemn you for what you eat or drink, or for not celebrating certain holy days or new moon ceremonies or Sabbaths. For these rules are only shadows of the reality yet to come. And Christ himself is that reality. (Kol 2:16-17 New Living Translation)

Therefore let no one sit in judgment on you in matters of food and drink, or with regard to a feast day or a New Moon or a Sabbath. Such [things] are only the shadow of things that are to come, and they have only a symbolic value. But the reality (the substance, the solid fact of what is foreshadowed, the body of it) belongs to Christ.” (Kol 2:16-17 Amplified Bible)

You are trying to earn favor with God by observing certain days or months or seasons or years. I fear for you. Perhaps all my hard work with you was for nothing. Dear brothers and sisters, [f] I plead with you to live as I do in freedom from these things, for I have become like you Gentiles—free from those laws. (NLT Gal 4:10-12)

You observe [particular] days and months and seasons and years! I am alarmed [about you], lest I have labored among and over you to no purpose and in vain. Brethren, I beg of you, become as I am [free from the bondage of Jewish ritualism and ordinances], for I also have become as you are [[e]a Gentile]. You did me no wrong [[f]in the days when I first came to you; do not do it now].

Why, then, was the law given? It was given alongside the promise to show people their sins. But the law was designed to last only until the coming of the child who was promised. [...] Is there a conflict, then, between God’s law and God’s promises?[l] Absolutely not! If the law could give us new life, we could be made right with God by obeying it. But the Scriptures declare that we are all prisoners of sin, so we receive God’s promise of freedom only by believing in Jesus Christ. (Gal 3:19-22 New Living Translation)

Också den klassiska svenska översättningen från 1917 talar tydligt om att lagens tid endast var gällande från Sinai och fram till och med den som löftet gällde, alltså Jesus.

”[...] blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet [...]

Så då återstår den grundläggande och återkommande frågan varför sökandet efter de hebreiska rötterna verkar leda till att kristna i stor grad lämnar det sunda evangeliet för att i stället fira de judiska högtiderna, sabbat osv, som ju endast är skuggbilder? Varför leva i skuggorna när Kristus är verkligheten? Varför hålla sig till lagen när Guds Ord så tydligt talar om att Mose lag gavs som ett tillägg till löftena, och att den faktiskt hade en begränsad giltighet fram till Kristus? Visst är det fantastiskt att läsa i Moseböckerna och se hur nästan allt pekar fram emot Kristus, så det handlar inte om en rädsla för Moses.

I avslutningen av Andrew Stroms text hos Janne Ohlin, säger han följande:

”Jag tror att precis som galaterna behöver många människor idag omvända sig från att försöka lägga till den gamla Lagen till deras frälsning – ibland på diskreta sätt – ibland väldigt mycket. Detta är inget vi kan leka med. Det kan vara ytterst dödligt. Om du är en som lägger till ”iakttagande av Torahn” till din tro, uppmanar jag dig att omvända dig.”

Åge Åleskjær skriver i sin artikel:

”För att både judar och hedningar skulle kunna närma sig Gud måste skiljemuren mellan judar och hedningar bort. Den skiljemuren var Moselagen. Den skilde judar från hedningar. Därför står det: ”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.” (Ef 2:14-15) Wow! Därför blir judaisterna, som vill leda kristna in under lagen igen, ett hån mot Jesu Kristi kors!”

Under hösten ska jag ta för mig en djupare studie av detta ämne, så denna artikel ger långt ifrån någon helhetlig bild av detta med lag, nåd och den hebreiska rörelsen. Avslutningsvis vill också jag vill komma med samma uppmaning som Andrew Stroem – omvänd dig.

Relaterade artiklar
Israel och judarna
Är Israel Guds utvalda folk? – Del 2 & 3 av 6
Är Israel Guds utvalda folk? – Del 4 & 5 av 6
Är Israel Guds utvalda folk? Del 6 samt frågor
Lag, nåd och evangelium – gästblogg av pastor Yngve Bergström
Ska Kristna följa lagen?

"Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket."

Sinaiförbundet

När vi talar om Lagen bör vi ha klart för oss att det också är detta som omtalas som Sinaiförbundet. Det framgår mycket tydligt att detta var ett förbundet mellan Gud och Israels folk, alltså judarna (se 2 Mos 19) Jag läser Norsk studiebibel då den ger mig intressant information som gör det enklare att förstå textens innehåll. I en fotnot till 2 Mos 19:4ff skriver den nu avdöde bibelforskaren Thoralf Gilbrandt följande, och jag översätter till svenska. Det är mina markeringar i texten:

”SINAI-FÖRBUNDET Detta förbund slöts på bakgrund av Guds nådiga förlösningsgärning när han förlöste Israel från träldomen i Egypten. Det är samtidigt ett lagförbund. Guds löften ställer villkor till Israels lydighet. Som sådan skiljer sig detta förbund gentemot förbundet med Abraham (jmfr 1 Mos 12: 1-4, 15:1-17, Gal 3:15 ff). Förbundets djupaste hänsikt var att uppenbara folkets synd (Rom 5:20, Gal 3:19ff).”

Lagarna som gavs till Israels folk innehåller så oändligt mycket mer än tio Guds bud, moraliska lagar de flesta kan skriva under på. Skulle vi följa de lagar som finns i Lagens bok betyder det att vi väljer att förkasta försoningen på Golgata där Gud försonade världen med sig själv en gång för alla (Hebr 9:12) Om Lagen fortfarande gäller betyder det att Jesu offer inte var tillräckligt, för konsekvenserna av en sådan argumentation innebär att även offerlagarna måste hållas (5 Mos 27:26) för att sona synden. Ingen menar väl på allvar att man ska göra detta? Jag vet att detta kan verka provocerande för en del, men låt oss ändå behålla fattningen.

Jag tvivlar på att det är någon som håller med om att offerlagarna ska hållas, men mindre man verkligen lever i judedomen och aldrig accepterat att Messias redan kommit. Heller tror jag inte att någon på allvar menar att man ska stena dem som begår äktenskapsbrott eller barn som gör uppror mot sina föräldrar. Trots detta ser jag gång på gång att det finns människor som verkligen menar att vi som troende ska följa Lagen. Samma personer säger att vi inte ska leva som judar, att det inte är detta deras laglydnad handlar om. Frågan är om detta inte blir otroligt inkonsekvent då Lagen faktiskt omhandlar de instruktioner Gud gav till judarna. Följer man Lagen lever man som en jude. Det är ju ganska enkel logik som inte borde väcka så mycket uppsikt och känslomässiga utbrott när sådant påpekas.

Paulus och Lagen
Jag vill åter citera från Norsk studiebibel som tar upp hur Paulus såg på Lagen kontra Kristus. Kommentaren från Gilbrandt omhandlar Rom 7.

”Aposteln jämför människans förhållande till lagen, och på samma sätt den troendes förhållande till Kristus, med äktenskapet. På samma sätt som en kvinna inte kan vara gift med två män, kan en människa inte stå under lagens auktoritet och under Kristi auktoritet samtidigt. Den troende har ingen högre auktoritet över sig än Kristus, och kan heller inte ha någon auktoritet jämställd med honom. Villkoret för att en människa kan tillhöra Kristus, är alltså att hon blir frigjord från lagen. På samma sätt som en kvinna inte kan skilja sig från sin man för att gifta sig med en annan, kan människan inte frigöra sig från lagens krav med nya principer under en annan auktoritet. Men om mannen dör är kvinnan fri att gifta sig med en annan man. Paulus vänder så på bilden, och säger att på samma sätt är den som dör, fri från lagen.

Detta är en välkänd tes för en rabbi, och det blev allmänt hävdat att människans förpliktelser gentemot lagen varade livet ut, men upphörde vid döden. Så drar Paulus den slutsatsen, att eftersom den troende kan betraktas som död med Kristus, Galaterbrevet 6:2-11; så är hon också död från lagen. Genom sin död, jfr Galaterbrevet 2:19-21, 2 Korintierbrevet 5:15, Kolosserbrevet 3:3, har Kristus frigjort oss från lagen för att vi ska tillhöra honom. 7:3 Därför är det att vända tillbaka till lagen samma sak som andlig otrohet mot Kristus, på samma sätt som avgudadyrkan i det gamla förbundet blev betraktat som ‘hor.’”

Om vi har stått upp med Kristus tillhör vi honom och är nya skapelser, ska vi då hålla oss till Lagen när Paulus klart och tydligt säger att vi har dött bort från Lagen och i och genom Kristus kan bära frukt? Åge Åleskjær skriver i sin bok ”Fullständig frihet” följande på sidan 84:

”Lagen representerar inte bara tio Guds bud, utan allt som baserar sig på vår egen insats och vår egen kraft. Lagen representerar det som människan kan göra, nåden det som Gud kan göra!”

Nu är det inte vi som i egen kraft ska försöka bli rättfärdiga genom Lagen, men det är Han som gör det i oss. Du kan inte vara gift med både Lagen och Kristus. Trots den tydliga undervisningen om Lagen fortsätter kristna propagera för att vi måste ha Lagen som ska visa oss hur vi ska leva i förhållande till Gud och vår nästa. Min tidigare kollega i Aletheia skrev en nattsuddig kommentar om detta här på bloggen nyligen. Aletheia fokuserar för övrigt väldigt mycket på ”våra hebreiska rötter” och just Lagen får stort utrymme. Jag citerar Daniels kommentar:

”Det blir en perverterad kristenhet som i allt strävar efter att göra så lite för Honom som möjligt. Lyckligtvis tillåter Gud både andebedömning och en smula sunt förnuft Största problemet med DELAR AV nådesförkunnelsen är att den utgår ifrån att lagen är ond. Med denna utgångspunkt har pastor Ålesjaer alldeles rätt. Men, vad händer när vi upptäcker att lagen är alltigenom God? Att det är du och jag som är onda och behöver både nåd och frälsning?”

Om det finns kristna som verkligen INTE vill användas av Gud och går in för att hålla sig undan Guds vilja så kan jag hålla med Daniel om detta. Det blir totalt fel och man bör ifrågasätta huruvida personer som lever på detta vis verkligen är troende. Men å andra sidan anser jag att det är lika fel att göra saker ”för Gud” utifrån religiös tvång eller plikt. Man gör det för att Lagen och traditionen säger att man ska göra just så här. Nu är jag osäker på varför Daniel menar att delar av nådesförkunnelsen skulle anse lagen vara ond. Åge Åleskjær har inte denna utgångspunkt i sin undervisning utan påpekar att han tror på hela Guds Ord och att Lagen är god. Att han däremot pekar på Pauli undervisning om Lagen och använder Pauli vokabulär i sina beskrivningar verkar provocera en del människor. Vad sa egentligen Paulus om den nya skapelsens förhållande till Lagen? Här är ett axplock:

• Vi är döda från Lagen (Rom 7:4, Gal 2:19).
• Vi är lösta från Lagen (Rom 7:6
• Vi står inte under Lagen (Rom 6:14)
• Lagen är dödens och fördömelsens ämbete inristat på stenar (2 Kor 3:7)
• Lagen är upphävd och avskaffad (Hebr 10:9, Hebr 7:18-19, Ef 2:14-15)

Paulus var kompromisslös i kampen för friheten från Lagen. De hednakristna som aldrig varit under Lagen skulle heller inte tvingas in under den. Han kämpade samma kamp även för de judiska kristna för han visste att tidskillnaden gick vid Kristi kors och att lagens tid som uppfostrare för det judiska folket avslutades med Jesu slutgiltiga offer. Om Jesus genom sitt offer fullbordade, uppfyllde och avskaffade lagen så finns det ingen grund i världen för att vi ska predika Lagen idag! När Filippus var i Samarien (Apg 8:5) förkunnade han Kristus, inte lagen! Det är den Helige Ande som övertygar om synd och därför ska du inte först förkunna lagen för att folk ska känna sig fördömda, för att sedan förkunna evangeliet till frälsning. Åleskjær säger i sin bok på sidan 75 att:

”När vi förkunnar Kristus kommer Anden att ge folk ett stygn i hjärtat, och frågan de då ställer är: ”Vad ska vi göra för att bli frälsta?” Då måste svaret vara tydligt: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst.”

När jag nu talar om att Lagen är avskaffad och att vi inte längre ska hålla oss till den eller predika den, menar jag självklart inte Det Gamla Testamentet. Jag tror självklart på att vi ska förkunna hela Guds Ord, något också Paulus poängterar i 2 Tim 3:16. Men då lagen är vår gamla ”make” ska vi inte utgå från den i vår förkunnelse. Vi är döda från vår gamla make Lagen. Lagen var bara en skuggbild av verkligheten (Hebr 10:1, Kol 2:16-17).

”Det gamla testamentet är dock fullt ut Guds eget ord, och nyttigt att läsa, men den kristna församlingen ser Jesus Kristus når de läser Lagen, profeterna och skrifterna (Luk 24:25, Luk 24:27, Luk 24:44, Joh 5:39-40, 1 Petr 1:10, Joh 5:46) Låt oss därför hålla fast vid verkligheten, och inte gå tillbaka till de gamla skuggbilderna.”  (Från häftet ”Nåd över Nåd” av Ulf Heines, lektion 13.)

Varför är det då så många som håller sig till evangeliet OCH Lagen? Paulus visade ingen nåd för sådana som predikade ett uppblandat evangelium. Han förbannade dem som gjorde det. Nästa artikel ska handla om den nya skapelsen, Kristi lag, helgelse och goda gärningar. Att tala om Lagen i en enda artikel är en omöjlighet, och speciellt om man så som mig hävdar att Lagen inte gäller. Då behöver man förklara och lägga ut Skriften för att om möjligt undvika missförstånd. Välkommen tillbaka!

”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” (Galaterbrevet 3:6-8)