För er som följt vad denna blogg skrivit om den nya ekumeniken och speciellt Ulf Ekman och Livets Ords vandring på enhetens väg, kommer jag än en gång uppsummera några av de mest essentiella händelserna under de sista två åren. Jag gör detta än en gång för att du ska ha något att se tillbaka på när de nästa stegen tas, för jag tror att en del steg kommer tas under 2010 och några av dessa kommer vara avgörande för en del människor.

Livets Ord har uttalat att de inte önskar föra kristenheten in under påven, men när man sett vad Ulf Ekman gjort under de sista åren undrar man om han egentligen förstår hur hans olika uttalanden och handlingar uppfattas. Journalisten och författaren Thomas Dixon  påpekar i sin bok ”Enhet under påven?”¹ att man stödjer mer än man vill, och kanske det är just detta Ulf Ekman gör?

Östanbäcksuppropet

De kristna ledare som samlades under det så kallade Östanbäcksuppropet² där man gav sitt stöd till byggandet av Enhetens kyrka, uttalade gemensamt något som är svårt att missuppfatta. Ulf Ekman var en av dem som signerade detta upprop. Thomas Dixon ställer en berättigad fråga efter citatet från uppropet.

”Ett genomgående drag i den monastiska rörelsen har varit en djup känsla för samhörighet med hela kyrkan. Kloster och kommuniteter är ett allmänkyrkligt alternativ till sekterism och separatism. Till skillnad från många andra väckelserörelser och reformationssträvanden har de monastiska avstått från att bilda nya församlingar och kyrkor. En medveten ekumenisk kallelse, grundad på övertygelsen om ’en enda, helig, katolsk kyrka’, präglar många av de kommuniteter som växer fram i vår tid – även i samfund som tidigare inte haft sådana gemenskaper.”

Hur tror undertecknarna att detta uppfattas?³)

När man samtalar med en del människor inom Livets Ord säger de ofta att ”Livets Ord har inte förändrat sig som ni påstår, vi är de samma, har samma dna som vi haft hela tiden, samma vision som alltid, vi är inte på väg mot Rom,” etcetera. Blundar man för de radikala teologiska förändringar som ägt rum? Blundar man för de samtal Ulf Ekman för med Vatikanen och höga personligheter inom den katolska kyrkan och som uttryckligen uttalat att det är just enheten som präglar dessa samtal, och att man önskar om möjligt inleda officiella dialoger med katolska kyrkan⁴? Blundar man för att man numera accepterar det som tidigare karakteriserades som mörker⁵?

Var det ingen som reagerade på samtalet Ulf hade med Sveriges katolska biskop Anders Arborelius då denne sa att ”påven är själva symbolet, garantin för enheten”? Ulf Ekman sa inte emot biskopen, något som kan uppfattas som att han håller med honom angående påvens roll och betydelse. Det är fler än mig som tänker så.

”Sveriges katolska biskop Anders Arborelius sa, när jag intervjuade honom för Charisma, att frikyrkliga ledare som Peter Halldorf och Ulf Ekman enligt han, biskopens, uppfattning börjat inse påvens betydelse som ”symbolfigur för enheten.”⁶

Om det är så att de katolska ledarna uppfattar att Ulf Ekman och Livets Ord i allt större grad erkänner och accepterar påven och en del katolska dogmer, kan man kanske med rätt ställa frågan hur det kommer sig att så många inom Livets Ord inte gör det?

Det är för mycket som skett under de senare åren som gör att jag har svårt för att avfärda att Livets Ord, medvetet eller ej, sakta men säkert är på väg mot en enhet som tyvärr har Rom som destination. Jag betvivlar att medlemmar och en del ledare inom rörelsen verkligen kan säga ja och amen till det som sker, och jag ställer mig undrande till Ulf Ekmans syfte med delar av det han sysslar med. Vågar verkligen ingen resa sig och säga att det räcker nu? Vad handlar allt detta om egentligen?

Kackalorum

Under förra årets Nyårsfestival talade Ulf om att det skulle ske något som verkligen skulle skaka om och att det som skedde på 80-talet inte var något i jämförelse. Jag minns ju 80-talet på Livets Ord med skräck, så detta ”kackalorum” som Ulf talar om bör med andra ord vara något väldigt stort. Jag återger här vad han sa⁷.

”På samma sätt finns det liknande tillfällen som blir fullständiga överraskningar. Och nu ska vi ju inte avslöja det, men jag kan ändå säga så mycket som att det blir en chockeffekt i den Helige Ande och ett kackalorum utan like. 80-talet kommer att vara som en liten bris jämfört med det kackalorum som kommer en bit framåt om de här bitarna kommer samman, och om den här koordinationen kan ske, om den här andliga mognaden kan inträffa […] Det kommer att ske, det kommer att […] det är en mobilisering.”

Vad detta ”kackalorum” var avslöjades inte vad jag känner till, och jag fick en känsla av att Ulf delade med sig av denna ”profetia” till konferensdeltagarna för att de därigenom ska känna att det är med på något extraordinärt och helt unikt. På så sätt skapar man samhörighet och till dels lojalitet. Jag känner igen detta från min tid i rörelsen, och med faciten i handen skäms jag ibland för att man bet på. Då vi under 2009 inte sett något av detta ”kackalorum” gissar jag att året använts som ett mobiliseringsår, för att använda Ekmans retorik. Som jag skrev i rubriken här ovan tror jag att det kommande året kan bjuda på en del tydlighet med tanke på det som sker inom enhet och ekumenik, och då givetvis inom Livets Ord. Jag antar också att Ulf och hans allianspartners använt tiden efter förra Nyårsfestivalen väl, och att många pusselbitar lagts på sin rätta plats så att bilden snart framträder tydligt. Det förutsätter att de har hatt de rätta koordinaterna väl att bemärka.

Om 2010 är ett år där skiljelinjerna markeras tydligare, så är det också ett år där gräsrötterna i större grad kommer att mobilisera och söka sig närmare varandra. Gräsrötterna är nog en större gruppering inom kristenheten än vi anar, men vi behöver samla oss och våga mer. Därför ser jag väldigt positivt på det nästa året och vilket kackalorum som än kommer vet jag att gräsrötterna allt mer kommer upptäcka och leva ut Johannes 17-enheten. Denna enhet skiljer sig markant mot den organiserade enheten som i en del fall framförhandlas. Jag gläder mig över att vara en av gräsrötterna och är privilegierad att få delta i något som kommer lämna bestående frukt efter sig.

Vad kommer du att göra under 2010? Vad du än bestämmer dig för önskar jag dig ett fantastiskt gott nytt år.

På återseende!

1. Enhet under påven, 2008 sid 53.
2. se Världen idag’s artikel i ”Lögn eller sanning?
3. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 55. (Se också min tidigare artikel ”Enhetens dolda ansikte”
4. Se ”Organisatorisk enhet”
5. Se artikeln om retreaten på Berget
6. Enhet under påven – Thomas Dixon 2008, sid 121
7. ”Fördomar eller fakta” – Gammal artikel från 11 jan d.å.

Ulf Ekmans engagemang i Enhetens kyrka

Ulf Ekman var/är en stor ekonomisk bidragsivare till Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster. I tillägg är han ett av projektets grundpelare enligt klostrets nyhetsbrev¹, ett projekt som har en katolsk vision som innebär enhet under påven i Rom.²

Världen idag rapporterade 23/1 2008 (se bild här under) att Ulf Ekman m.fl signerat ett upprop där man bl.a talade om klosterrörelsen som ”Guds Andes verk”, trots att kloster, munkar, celibat etc har hedniskt ursprung och inget stöd i Skriften³

Maria som evigt förblivande jungfru

Ulf Ekman predikade i Östanbäcks kloster om Maria som ”evigt förblivande jungfru”⁴. Vad var Ulf Ekmans syfte med detta påstående när vi vet att Maria inte förblev jungfru?⁵

180° vändningen

Den som undrar vad många menar med Livets Ords 180° vändning kan läsa den artikel jag skrev tidigare med samma titel⁶. Denna förändring är inte endast i förhållande till katolska syskon, men sträcker sig mycket djupare än så. Man får lätt intryck av att det handlar det om andlig förförelse i troskarismatisk skepnad, så vi får hoppas och tro att medlemmar av Livets Ord med tillhörande systerförsamlingar själva kan bedöma det deras pastorer företar sig. Ser man verkligen inte de dramatiska teologiska förändringarna som ägt rum, där man sakta men säkert närmar sig de historiska kyrkorna i mycket? Och som vanligt undrar jag vad som är syftet.

Retreaten på St. Davidsgården

I mars detta året samlades Livets Ords pastorer till retreat på St. Davidsgården i Rättvik. Ledaren för denna retreat var Per Mases, en präst som också undervisar i olika meditationsformer hämtade från östliga religioner, bl.a yoga. Jag var en av dem som menade att detta var något Livets Ords pastorer absolut inte borde delta i p.g.a. Mases kopplingar till ockulta meditationstekniker. Livets Ord genomförde denna retreat i alla fall, och ett av syftena var enligt Urban Karlsson⁷) att hämta inspiration till den retreatverksamhet man själv tänkt bygga upp på Ribbingebäck. Nu har man sedan en tid tillbaka egna retreater som församlingsmedlemmar uppmuntras delta på. Jag vet inte vad dessa retreater innehåller, men vi får tro att det bästa om det intill det motsatta bevisats. Kanske Ribbingebäck på sikt kan bli en blandning av kloster och retreat, vem vet?

Personligen undrade jag då varför de kristna tidningarna inte skrev om detta och ställde därför några öppna frågor till Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. Hon svarade faktiskt på frågorna, något som ingav respekt trots att jag inte höll med henne i det hon framförde. Livets Ords svarade på delar av kritiken⁸, men oavsett förstår jag fortfarande inte hur de kunde genomföra en retreat på Berget med Per Mases som ledare. Även Ny Generation och dess ledare Joakim Lundqvist svarade på kritiken⁹, för de var där med sina ungdomar innan Livets Ords pastorer reste dit. Per Mases är f.ö Joakim Lundqvists morbror, om det nu har någon relevans.

Ulf Ekman och den apostoliska successionen

Baserat på en intervju Carin Stenström¹⁰ gjorde med paret Ekman under deras vistelse i Israel, vill jag påstå att Ulf Ekman, och de pastorer inom Livets Ord som är prästvigda i Svenska Kyrkan, anser sig vara en del av den apostoliska successionen. Jag har i senare tid inte hört Ulf Ekman kommentera detta, men jag håller med Stenström i det hon konstaterar i intervjun:

”Det är en märklig tanke att Ulf Ekman och andra ledare inom Livets Ord, ingår i den apostoliska successionen”.

En fråga som omedelbart reser sig är vart allt detta leder? Man kan ställa frågan generellt med tanke på det mesta i och med Ulf Ekmans enorma omsvängning, för jag undrar vad som är hans drivkraft och motiv för främjandet av kristen enhet? Om jag kort får påpeka en aspekt av detta med den apostoliska successionen, så får det mig att erinra något jag hörde för en tid tillbaka från en som känner LO mycket väl, och han berättade för mig att Ulf, Robert och Svante faktisk är starka motståndare till frikyrkan. Om detta är korrekt, vart leder då Ulf och hans pastorer Livets Ord?

Ulf Ekman i samtal med Vatikanens team.

I april 2008 skedde det något som de kristna tidningarna ansåg var oväsentligt att ens nämna. Ulf Ekman var i Vatikanen tillsammans med några andra evangelikala ledare där de hade samtal kring ämnet ”Konfessionell identitet”¹¹. Jag skrev om detta i en artikel tidigare¹², och ställde i en annan artikel¹³ också en fråga till Dagens chefredaktör angående deras tystnad i saken. Hon svarade direkt i kommentarsfältet, och det var också svar på frågan jag ställde angående Livets Ords retreat på Berget¹⁴.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna”. (Läs vidare i fotnoterna.)¹⁵

Om det var ett andra möte i april 2009 som det sades i artikeln vet jag inte, men om någon känner till att ett sådant möte ägt rum, är jag mycket intresserad i att höra om det. Utfallet av dessa samtal intresserar nog många fler än mig, och den återkommande frågan är givetvis vad detta leder till och vad som är Ulf Ekmans syfte och mål. Handlar det verkligen om endast om enhet och gemenskap mellan syskon i Kristus? Just denna fråga finns det en stor chans för att jag återkommer till under början av nästa år.

Vad leder den nya ekumeniken till?

Slutligen vill jag ställa samma fråga som jag gjorde i en artikel i somras¹⁶, och det är – Tänk om Ulf Ekman har fel? Inom den karismatiska rörelsen, och speciellt trosrörelsen, har medlemmar i allt för stor grad följt och gjort det deras pastorer sagt att de skal tro och göra. En del säger att det handlar om att underordna sig ledarskapet i den församling man valt att gå in i, men jag vill kalla stora delar av detta för kontroll i olika former och uttryckssätt. Just detta ska jag inte gå in på i detalj nu, men att stark kontroll fortfarande utövas inom Livets Ords olika verksamheter finns det flera som påstår. Det ska vi ta för oss i andra artiklar senare.

Följer du ledare när du egentligen borde följa ditt hjärta? Gör du ting du för att en pastor sagt åt dig att det är rätt, men som du i ditt hjärta upplever är fel? Då blir det fel oavsett. Tänk efter varför du gör och tänker som du gör, och om dessa tankar påtvingats dig från människor som menar de vet det bästa för ditt liv behöver du verkligen fundera igenom en del saker. När jag lämnade trosrörelsen var jag tvungen att göra upp med väldigt mycket, och gör det fortfarande. Detta var off-topic i förhållande till artikeln, så låt det ligga i kommentarsfältet.

Vad du än gör, glöm inte den största ledaren av alla – Jesus. Han är den verkligt goda herden, och om alla andra sviker finns han där och lyfter dig upp.

Video – Ulf Ekman om kritiker på nyårskonferensen

Ulf Ekman speak up against critics from Thruthspeaker on Vimeo.

Länkar & bloggar

Länkar

Svar till Dagens chefredaktör
Enhetens dolda ansikte
Normalperspektivet
En stormvind från helvetet?
Enhet?
Fördomar eller fakta?
Jasså, Ulf Ekman besvarar kritiken…
Med enkel biljett till Vatikanen
Ekumenik – vägen till väckelse?
Varför Ulf Ekman?

Julbrev 2007 från Östanbäcks kloster

Försommar 2008

Nyhetsbrev – Enhetens kyrka

Bloggar

John Nilsson
Michael G Helders
Aletheia

Fotnoter

1. Fastebrev för fastan2007
2. ”SÅ mycket har hänt de senaste 100 åren och nu de senaste 3-4, när det gäller Livets Ord. Jo, Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Man ger oss regelbunden praktisk hjälp”. (Caessarius Cavallin, Östanbäcks kloster) Östanbäcks kloster är mera katolsk än lutherskt enligt deras eget vittnesmål. De tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare. De hör samman med FKE som har som huvudmål ”att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom.”

   Ulf stödjer inte bara Östanbäcks kloster utan också FKE genom artiklar i dess tidning.
 Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Den nöd över bl.a. Ekmans till synes 180 graders svängning i frågan om Petri ämbete kan mycket väl vara befogad. En stor summa pengar till Östanbäcks kloster, artiklar av Ulf Ekman i FKE samt ytterligare praktisk hjälp till en organisation som inte endast tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare utan verkar för att värva dem som inte tror.

   Ingen organisation eller privatperson ger ekonomiskt stöd till en organisation, om man inte trodde på deras agenda. Det vore i så fall fel mot både mottagare och Livets Ords medlemmar som står bakom stödet med sina gåvor och tionde.” Läs mer hos Aletheia i en artikel vi arbetade med tillsammans

3. Kan hedniskt ursprung vara Guds Andes verk?
4. Se denna länk som verifierar detta påstående
5. Maria – evigt förblivande jungfru?
6. 180°s vändningen hos Livets Ords ledare
7. 20081205 (7:49
8. Ulf Ekman & Robert Ekh besvarar kritiken
9. Svar från Ny Generation
10. ( tidigare chefredaktör för Världen idag) Se ”Ulf Ekman och den apostoliska successionen” för mer info.
11. Källan finner du här
12. Organisatorisk enhet
13. Vad är intressanta nyheter?
14. Elisabeth Sandlunds respons: ”Ja, varför skriver tidningar inte om allt som de får reda på? Det finns många förklaringar till det. En av de vanligaste är att redaktionen inte bedömer att nyhetsvärdet är tillräckligt högt. En annan att tidningen redan behandlat just den frågan flera gånger.

    När det handlar om retreaten på S:t Davidsgården (Berget) är det svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort nyhetsvärde i att även Ulf Ekman med flera väljer just denna plats för att i stillhet och avskildhet komma Gud nära. De är bara ytterligare en grupp som lockas av den ekumeniska och Jesuscentrerade miljön på S:t Davidsgården. Och just den frågan som tas upp på bloggen, de meditationsövningar som förekommer i andra sammanhang, behandlade vi utförligt i somras i vår serie om nyandlighet. Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de ”inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.

    Också Ulf Ekmans kontakter med den katolska kyrkan har vi behandlat tidigare, liksom vi har skrivit exempelvis om samtalen mellan pingströrelsen och katolikerna. Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla. Därmed inte sagt att vi alltid, i alla sammanhang, berättar om allt som händer.

    Elisabeth Sandlund
    chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen 

15. ”Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

    Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

16. Tänk om Ulf Ekman har fel?

Om några veckor går vi in i 2010 och lägger det gångna året bakom oss. Vi som håller ett öga, och i bland två, på Livets Ord och Ulf Ekman, kommer mycket väl i håg hur 2009 introducerades under Nyårskonferensen, något jag återkommer till lite längre ned.

Ulf Ekman startade sin egen blogg i 2008. Att blogga ger ju fantastiska möjligheter att på ett mer personligt sätt att mena och meddela sin omvärld om det som ligger en på hjärtat och i sinne. Men hur har Ulf Ekman egentligen förstått detta med att blogga? Hur står det egentligen till med transparensen, tillgängligheten och öppenheten hos Ulf Ekman, hans bloggande och Livets Ord generellt? Har det blivit mer öppenhet eller är det fortfarande många saker som man allra helst inte vill tala om?

Monolog eller dialog?

Jag skall här försöka att ge en liten analys och kommentar till sakernas tillstånd.

Tillbaka till nyårskonferensen. När Ulf och Birgitta Ekman intervjuades på Livets Ord TV under nyårsvakan och skulle uppsummera 2008, uttrycktes det bland annat att dem tyckte att året hade präglats av mycket motstånd från vissa bloggare. Detta var en kommentar som vi som bloggar självklart tyckte var intressant. Speciellt med tanke på att det är mycket möjligt att det inte hade varit så mycket bloggande från nuvarande och tidigare församlingsmedlemmar, och även tidigare elever på Livets Ord, om bara Ulf Ekman hade varit lite mera mån om att många ser det som arrogant att han inte svarar klart och tydligt på dessa uppriktiga frågor som folk ställer honom. Hur som helst. Nu blev alltså de som ifrågasatte Livets Ord’s och Ulf Ekman’s 180-gradiga kursändring på flera områden, kategoriserade som ”motstånd” av Pastorsparet Ekman.

Först lite om Ulf Ekman’s blogg. Ulf Ekman har en del kommentarregler på sin blogg, och om du läser reglerna¹ ser du liksom mig att de flesta är bra och användbara. Men det var en punkt jag inte kunde låta stå utan kommentar, och det rör seg om denna meningen:

”Jag vill gärna veta vilka jag samtalar med. Därför ser jag gärna att kommentarer skrivs under med riktigt namn.”

Lägg märke till att Ulf Ekman faktisk använde ordet ”samtalar” här.

Jag vet inte exakt hur länge han har haft dessa kommentarsregler på sin blogg, men jag skulle verkligen önska att man kunde utgå från detta och förvänta att Ulf Ekman snart vill utvidga sin dialog- og samtalskrets att omfatta flera än enbart präster och predikanter som t.ex Peter Halldorf, Hans Weibrocht, Biskop Arborelius, John Noble, Charles Whitehead.  Dessa är blant dom Ulf har samtalad med, några har han inbjudit till ”Samtalskvällar på Livets Ord”, andra sitter han tillsammans med i den förberedande samtal för Officiell dialog mellan Vatikanen och ”Non-Denominational Evangelicals”(( Organisatorisk enhet )).

Kan man hoppas på att vi ”vanliga lekmän” också får samtala med Ulf Ekman så länge vi gör det under våra riktiga namn? Är det for mycket att hoppas på nu som censuren är borta från Ulf Ekman’s blogg, att skall han även börja samtala med dem som kommenterar, som ju faktisk bloggare har för vana att göra? Eller är det helt enkelt så att Ulf Ekman redan nu menar att han praktiserar ”samtal” i och med att vanliga människor av allmogen får lov att kommentera på hans blogg?

Det är ingen tvekan om att Livets Ord har upptäckt informations- och internetsamhället för allvar och gett detta större uppmärksamhet mer och mer de senare åren. Livets Ord har sedan en tid tillbaka en Pressansvarig som informerar och svarar på frågor gällande Livets Ord och Ulf Ekman. Ett filter/buffert  kanske man kan kalla det, och som har ett utdelat mandat och professionell träning på att besvara besvärliga frågor på stiftelsen Livets Ords vägnar. Är detta en signal som kan tyda på att man tycker det är lite ”jobbigt” med alla som ställer frågor? Jag bara undrar. En sådan anställning signaliserar väl inte precis att man önskar mera åtkomlighet för omvärlden från Ulf Ekman/Livets Ord sin sida. Personligen tycker jag det är märkligt att en organisation vars främsta uppgift är att sprida världens viktigaste budskap – evangeliet om Jesus, anställer en pressansvarig.

Jag är en av flera som verkligen har försökt genom flera personliga email till Ulf Ekman att uppmuntra honom att börja samtala och svara dem som ställer ärliga och uppriktiga frågor om tro, lära och annat relaterat till Livets Ord. Jag fick som svar tillbaka från Birgitta Ekman att ”om Ulf skulle svara på alla frågor han fick skulle han inte ha tid med annat”. Detta blir ett alldeles för enkelt svar, och representerar enligt min uppfattning en ursäkt det inte finns tillräckligt grundlag för. Visst har man tid, men frågan är om man önskar använda tid på detta?

Kommunikation på nytestamentlig tid

Jag tror knappast att det är så att Ulf Ekman sätter sig högre än Jesus och Paulus, men om vi jämför hans samtalsvägran med bloggare etc gentemot Bibelns många exempel, kan det kanske verka så. Låt oss titta lite på hur Jesus, de första lärjungarna och Paulus förhöll sig till människor runt sig. Jag tror att Ulf Ekman känner sin Bibel ganska bra och att han även har läst alla exempel jag nu skall plocka fram, många gånger. Därför är jag förvånad att han inte följer bibelns exempel på detta område. För visst var det  ju så att de som kom till Jesus och ställde frågor att Han svarade på dem? I bland (till fariséerna) svarade han lite konfunderat med liknelser och metaforer så de gick därifrån och kliade sig lite i huvudet. Men Jesus var alltid mån om att svara. Han undvek aldrig de frågor som ställdes honom.

Även mitt på natten då Nikodemus kom till Jesus med sina frågor². Blev Jesus sur och skickade någon av lärjungarna för att skälla på honom och säga åt honom att komma tillbaka nästa dag med besked att han aldrig fick ”störa Mästaren på natten igen?” Nej, Han tog sig tid och bjöd in Nikodemus där Han svarade på frågorna han hade. Jesus var varm, generös, kärleksfull och tålig. Vi bör faktisk vara Nikodemus evig tacksamma för att han var så frimodig att komma till Jesus mitt på natten, för tack vare detta fick vi ”den lilla bibeln”, historiens kanske mest citerade bibelvers! Men Nikodemus var han som hörde det allra först med Jesu egen röst.

I husarrest

Jag kommer i håg en händelse en gång under en sommarkonferens på Livets Ord. En församlingsmedlem i Livets Ord och familj förhindrades att åka hem efter semester i ett muslimsk land och fick inte tillåtelse att lämna landet. De hade hållits kvar där ganska länge, långt över den planerade semestern, så då en annan familjmedlem till denna församlingsmedlem berättade detta för mig med oro, frågade jag henne om hon hade berättat detta för Ulf Ekman, hennes pastor. Då fick jag till svar att hon hade försökt men att han hade varit svåråtkomlig. Hon hade även lite svårt att våga ta upp detta med Ulf Ekman eller några andra ledare personligen.

Konferensen var redan slut, men jag tyckte att detta var av sådan allvarlig karaktär att jag lånade en kompis’ bil och tog med mig systern och åkte direkt hem till Ulf Ekmans bostad i Årsta för att göra honom uppmärksam på situationen. Han var hemma och befann sig ute i trädgården, så vi berättade genast för honom om situationen och bad honom göra vad han kunde genom sitt nätvärk och församlingens medarbetare för att bidra till att de kunde sättas fri från husarresten och tillåtas komma hem till Sverige.

Han sade där och då att han var tacksam för att vi berättade detta för honom. Dagen efter ringer en av Ulf Ekmans medarbetare och skäller ut mig för att jag gjorde något så felaktigt att åka hem till Ulf och störa honom på detta sätt. M.a.o. inte direkt samma hållning som Nikodemus upplevde när han vistade Jesus, och det var ju trots allt mitt i natten. Tack vare att vi åkte hem till Ulf, tog han och några av hans medarbetare genast kontakt med svensk UD som bidrog att hjälpa församlingsmedlemmen och hennes mamma ut av det muslimska landet.

Tillgänglighet

Vem kommer väl inte också i håg den sorgliga tiden av tragiska löjligheter på Livets Ord när pastorer kom till mötena 30 minuter efter att lovsången påbörjats och lämnade innan mötena tog slut? Oftast med vakter och mötesvärdar springande före och efter precis som om det vore kungen eller någon annan dignitär som besökte församlingen. Det var inte direkt lätt för folk att få kontakt med predikanterna på den tiden. Det finns säkert flera exempel som folk kommer på som inte stämmer överens med bilden som NT ger av  Jesus, Petrus, Paulus och lärjungar som i kontrast var tilgängliga för sin omvärld.

Det finns många exempel i NT om hur samtal, frågor och svar-sessions var ett vanlig sätt undervisa. Jesu började redan i 12-års åldern, och vi kan läsa i Bibeln hur han satt i templet under fyra dagar och ställde frågor och svarade de skriftlärda som fanns där.³ Vi har vidare exemplet i Luk 24:13-27 där Jesus samtalar, ställer frågor och svarar på frågor då Emmausvandrarna inte förstod att Jesus – Frälsaren hade dött.

I Apg 8:26-40 kan vi läsa om hur Filip blir ledd av Anden ut på en väg i öknen för att samtala och svara på frågor till den Etiopiska Hovmannen. Eller i Apg 10:27 där Petrus samtalar med hedningen Kornelius.

I Apg 17:2 ser vi att Paulus under en av sina resor, stannar i Tessalonika i över två veckor och ”under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna…” I Apg 17:17 ser vi Paulus samtala i Aten både på torget och i synagogan med judar och olika filosofer om Gud, gudar och Ordet⁴) Han följde till och med filosoferna till Areopagen⁵ för att förklara sin lära läser vi, trots att de kallade honom pratmakare⁶

I Apg 18:4 står det så här:

”Varje sabbat förde han (Paulus) samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.”

Här var Paulus i Korint. Vi ser alltså att han samtalade vart än han kom. Apg 18:19 Här har Paulus kommet frem til Efesus. Här står det att han (på vanlig Paulinsk sätt) gick till synagogan för att samtala med Judarna.

I Apg 19:8 står det så här:
”Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.”

Detta var i Efesos, och efter dessa 3 månader är det troligt att Paulus tvingades hyra en egen och större lokal så att flera skulle få höra Evangeliet⁷ Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.⁸ Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Han hade m.a.o. q & a sessions omkring Ordet i 2 år och 3 Månader i Efesos.

Samtal eller monolog?

Det verkar för mig som vi har fått en monologisk församlingskultur var enbart oavbrutet predikande och undervisning är det enda som gäller. Först nu de senaste åren har det öppnats upp för lite offentliga samtal, men enbart med andra präster och predikanter. Om vi också ser på Paulus olika brev är det tydligt att dessa var i många tillfällen svar på olika frågor som ”unga och nya troende” hade skickat och bett Paulus svara på.

I det stora och det hela verkar det som man hade en tradition i antiken att lära genom samtal och frågeställningar. Varför har vi missat detta i vår egen tradition och fullständigt gått över till den hierarkiska och medelålders monologen som det enda sättet att lära och kommunicera i kristna sammanhang?

Ulf Ekman har haft sina kommentarsregler på sin blogg i mer än ett år, men jag känner inte till att han ännu har inlett eller hållit ett enda samtal med någon av dem som kommenterar eller ställer frågor på hans blogg, eller de som har skickat email till honom. Jag tycker inte vi skall släppa detta tema då jag undras över att det tar sådan lång tid för Ulf Ekman att svara på allvarliga och uppriktiga frågor som folk har. Denna princip gäller självklart inte enbart för Ulf Ekman att implementera, men är något som varje kristen ledare borde lägga märke till och ta till sig.

Jag tycker att det är på hög tid att Ulf Ekman tar allvarligt på de olika frågor som ställs honom och lägger bort denna kultur och fason att inte svare på alvarliga frågor, som jag inte vet riktig var han har tagit med sig ifrån. Detta är något som jag tyvärr måste konstatera med besvikelse. Jag vill heller inte spekulera för mycket i hur många problem som kunde lösts om man vore lite mera ödmjuk och svarat på dessa frågor som människor bär på.

Kära Ulf Ekman – Mycket av detta bloggande har ju startats tack vare din brist på att svara människor! Jag uppmanar Ulf Ekman och Livets Ord att göra bättring på detta området under 2010, men blir inte förvånad om det inte kommer någon ändring. Intrycken av Livets Ord som en fortfarande allt för sluten institution är för starkt för detta. Jag och flera andre har t.ex i email konkret förslagit till Ulf Ekman att han och Åge Åleskjær sätter sig ner tillsammans och har en samtalsserie om olika lärofrågor med teman som t.ex:

• Arvet efter Kenneth Hagin,
• ”Crazy grace”,
• Lagen & nåden
• Lakeland, Toronto, Brownsville etc
• Prosperity gone wrong
• Förförelser etc

Samtidigt finns det en hel massa konkreta frågor som vi inte tycker vi fått tillräckligt bra svar på. Vad med att upprätta en plats på livetsord.se där man förklarar vad man lär om olika frågor med grundlig förklaring så att det är tydligt för alla?

• Maria som evig jungfru,
• Apostolisk Succession
• Väckelserörelser och de historiska kyrkorna
• Enhet
• Nattvarden, dvs realpresens, transubstationsläran o.l
• med mera, med mera…

Vidare har en del tidigare förslagit att Ulf Ekman kunde t.ex invitera folk att fråga om precis vad som helst på sin blogg under t.ex. en vecka. Detta är viktigare än Ulf Ekman kanske anar. Det händer så otrolig mycket i kristenheten nu för tiden, och det är mycket förförelse som sprids. Jag är bland dem som tycker att ”den absoluta tystnaden” från Skandinaviska pastorer under Todd Bentleys kampanj i Lakeland i 2008 var direkt oansvarigt. Många kunde ha sparats för mycket förvirring och kanske även några resor, om pastorer och förkunnare hade varit tydliga från början. En del sålde även sina ägodelar för att åka på mötena i Lakeland, och somliga reste dit flera gånger under de månader detta varade.

Til slutt vill jag bara sitera något Ulf Ekman sagt. ”…Alla skall med”. Bland dessa ”alla” finns det människor med uppriktiga trosfrågor och oro kring sin ovisshet kring dessa. Låt oss skapa en atmosfär där det är lätt för människor att ställa frågor och även ifrågasätta. Svara på frågorna folk har. Snälla Ulf Ekman – Lägg av med det jag tror flera uppfattar som högmod och börja samtala med människor, inte bara präster, biskopar och predikanter.

Relaterade artiklar, Twingly & bloggar

Pingströrelsen satsar på pastorsakademi
Sandra Bullock förändrade sin syn på kristna
”Modiga pastorer på resa”
John Nilsson

Fotnoter

1. • Kommentarer ska ske på en saklig nivå och i en respektfull ton.
   • Personangrepp, skvaller, förtal och allmänt smaklösa kommentarer kommer inte att publiceras.
   • Håll inläggen korta och koncisa.
   • Jag vill gärna veta vilka jag samtalar med. Därför ser jag gärna att kommentarer skrivs under med riktigt namn.
   • Bloggen är inte allmänt diskussionsforum. Kommentarerna ska hålla sig inom ämnet för respektive inlägg.
   • Ibland kan det vara svårt att hinna med att moderera alla kommentarer som kommer in. Vi försöker så gott det går att hinna med alla, men om din kommentar skulle fastna i moderering kan det helt enkelt bero på att vi inte hunnit med. Ber om överseende med detta. Normalt modereras bloggen minst 3-4 gånger om dagen
2. Joh 3.1-21
3. Luk 2:46
4. ”Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: ”Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: ”Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.” (Apg 17:17-21
5.  Läs mer om Areopagen här
6. Läs mer om detta ordet ”pratmakare” och dess betydelse på Blue Letter Bible
7. Läs mer här –  Apg 19:9
8. http://bit.ly/5DAnds Apg 19:10

Gästblogg av S-E Daniel Nilsson

Det går en tidvattenvåg över Sverige. Vågen jag tänker på kännetecknas av två saker, lekmän som dras mot riter och ledare som dras mot den katolska och ortodoxa ordningar. Inte minst i ett stort samfund som pingstvännerna och ibland en del av Livets Ords folk märks denna våg av intresse. Även förlag som Libris och Cordia ger i sitt bokval uttryck för denna nygamla betoning.

Mycket av detta ifrågasätts av de större kristna bloggarna i Sverige och Norge. Där har mängder av frågor kring denna märkliga utveckling belysts, och belysts på ett bra sätt. Detta håller många inte med mig om. Men i denna nya värld där alla kan få yttra sig offentligt, även mindre vetande personer, måste man ändå efter sträng sållning och sortering på frågan ”belystes sakfrågorna mångsidigt och utan alltför stor slagsida” summera till betyget i genomsnitt godkänt. Men något har fattats.

Fokus har varit på vad de här lekmännen och ledarna gör. Det som fattas är detta, att diskutera vad de inte gör! Nu när Ulf Ekmans blogg lättat på sina modereringsregler och med posten om glada polska katoliker återväckt intresset för frågorna kan det vara lämpligt att sätta fokus på det här som har fattats.

Alltså, när man bland sympatisörer för riter och former i allmänhet och emergingrörelsen (googla ”emerging church”) och ”katoliksvärmarrörelsen” i synnerhet gör vad man gör, vad är det då man inte gör? Vad är det som vi skeptiker och kritiker tycker att man borde göra istället? Svaret kan nog variera. Jag hoppas att denna variation av synvinklar kan komma till uttryck i många bloggposter framöver. Detta är förvisso en optimistisk och from förhoppning, för den innebär ju att skribenter och kommentatorer verkligen sätter sig ner och tänker och ber, och sedan skriver sådant som är äkta reflektion och inte bara är ett tillgripande av dynamitgubbar. Men omöjligt är det inte.

En sak som jag tror många skulle vilja hålla med mig om är att det som inte görs längre är att bevara hoppet om väckelse. Enhet och förnyelse är en sak, väckelse är en annan, båda behövs. Men det är väckelse som vi från frikyrklig bakgrund ända sedan artonhundratalet har längtat efter. Och ifrån lutherskt håll är det många som har hoppats som vi.

Många studsar till inför detta enkla påstående. ”- Skulle inte vi på Livets Ord, vi i Pingst, vi i den levande xy-församlingen ha kvar hoppet om väckelse!?” Jag vill påstå att det är dåligt beställt med den saken om man sätter mer än ett högst marginellt hopp till katolska och ortodoxa synsätt, ordningar och fromhetsövningar istället för att på det hela taget nöja sig med att eftersträva kärlekens enhet med dem.

Det som brunnit i oss under den tid som jag har erfarenhet av, sedan 60-talet, är hoppet om att vi i det enskilda livet, i församlingens liv, i vårt samfunds liv och i nationens ska få se Guds närvaro till att bränna bort allt slagg, i omvändelsens och kärlekens ande, och att se Andens gestaltade kraft i Apostlagärningarnas anda. ”- Jo, men det hoppet har aldrig minskat hos oss!” ropar nu de jag nyss nämnde. Jag tvivlar! Vad ser vi för bevis på det? Vad vi ser och hör är om är sådant som inte har gett väckelse i de historiska kyrkorna.

Nej, de syskon vi ska ge förnyad uppmärksamhet och lära något av är fortfarande Koreas kyrkor, tredje världens väckelser, inte minst den pågående väckelsen i Mocambique, och de fräscha kyrkor som ännu finns i Amerika, se tex ibethel.com.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala? Det är hos den senare jag för min del ser Nya Testamentets enkelhet och liv.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala?

Men någon kan invända, lär oss inte det frikyrkliga arvet oss att vi saknar något fundamentalt, kanske Katolska kyrkans ämbeten och struktur eller Ortodoxa kyrkans mystik, när vi aldrig förmår behålla väckelsen i mer än en generation? Nej, det gör det inte. Församlingen har ända sedan gammaltestamentlig tid haft denna egenhet, att varje generation själv måste lära sig gå vägen. Att kyrkan ska vara så beroende av den innevarande generationen istället för på en oföränderlig institution kan kännas så otryggt att vi flyr från synsättet. Men en av de röda trådarna i Bibeln är just den om ”kvarlevan”, ”resten”, på engelska det bättre ordet ”the remnant”. Guds församlings historia är historien om denna skara, den som ständigt på nytt blir en enkel lärjunge som bara ser på Jesus.

S-E Daniel Nilsson

Todd Bentley och fenomenet i Lakland är ett färskare exempel på det jag kallar ”urskillningslös hunger”. Jag ifrågasätter inte ärligheten hos de människor som av ett ärligt hjärta önskar mer av Gud i sina liv, men när denna längtan sätter till sida bedömningsförmågan behöver andra reagera och säga ifrån. Todd Bentleys sanna ansikte avslöjades senare då det framkom att han under den sk. väckelsen i Florida konsumerade stora mängder alkohol och var otrogen med sin medarbetare. Man kunde i och för sig nöjt sig med att granska hans undervisning för att kunna avvisa honom, men det var kanske få som tog sig tid till detta. I stället lockades man av sändningarna på GOD-TV som sände live från mötena dygnet runt.

Skuldbelagd undervisning

Detta ska dock inte handla om de ovan nämnda personer, men om den amerikansk predikanten Thurman Scrivner som nyligen gästade Norge och fick fritt spelrum på den kristna TV-kanalen Visjon Norge. Det är många som reagerat på denna predikants förkunnelse, så jag kommer endast återge vad en del andra redan skrivit om honom.¹

Detta är vad Thurman Scrivner undervisar

Om en kvinna inte lyder sin man till fullo blir hon, hennes barn eller båda parter sjuka.

Om en man inte tränar sin familj i Guds Ord varje dag kommer han dö för tidigt. Han kunde kanske leva till 90, men kanske han bara blir 50.

Om du syndar kommer Lagens förbannelse enligt 5 Mos 28 drabba dig.

Det hjälper inte att be om förlåtelse. Du måste veta vilka synder du gjort och omvända dig från dem om helande ska kunna ske. (Scrivner nämner sedan ett exempel där en liten flicka fick vänta ett och ett halvt år på sitt helande. Familjen granskade sig själva så pass länge, och plötsligt såg dem vilken synd som hindrade helandet.)

Om du fått ett barn utanför äktenskapet varar förbannelsen i 4-10 släktled.

Människor i församlingar dör i cancer, och det är för att de har syndat.

Gud överger dig till Satan när du syndar.

Har du handikappade barn är det du som har syndat.

Det är Gud, inte Satan som sänder sjukdom.

Gud helar inte dem som har synd i sitt liv. Han kan inte det.

Starka reaktioner

Om man tror att Mose lag till fullo gäller, och att försoningen på Golgata inte betydde något, har jag förståelse för att man undervisar detta. Men för den som förstått försoningen på djupet är detta undervisning som inte bara bör förkastas, men också i allra högsta grad varnas för. Den norska tidningen DagenMagazinet skrev om olika predikanters reaktion på Scrivners undervisning, och pastor Åge Åleskjær i Oslo Kristne Senter är tydlig.

”— Jesus köpte oss fri från lagens förbannelse, så allt det han referer til där är det gamla testamentets realiteter. Vi måste flytta över i Det nya testamentet och det nya förbundet […] — Jag tror på Guds löften om helande, men det är viktig att poängtera att synderna förlåtits vare sig man är frisk eller sjuk. Det där lägger verkligen sten på bördan för folk genom att förkunna att du är sjuk på grund av synd. Utifrån själavårdsperspektiv är det väldig makabert att forkunna sådant. […] Om sjuka till och med börjar leta efter förfädernas synder, då kommer man in i en märklig släktförbannelse. Den hade varken Jesus, eller någon av de andra förkunnarna i det nya testamentet.”²

Ett falskt evengelium

För människor som inte vet hur de ska ta denna förkunnelse är detta destruktivt på alla sätt. Vad ska föräldrarna till sitt handikappade barn göra, ensammamman som vid ett misstag blev gravid, eller dem som har barn med allvarliga sjukdomar, vad ska den cancersjuka göra? Mitt råd är att inte lyssna och bry sig i vad denna villolärare förkunnar, för detta är en villolärare vi bör visa bort från oss. Vad sa Paulus om de som förkunnade ett annat evangelium är det han själv gjorde?

”Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.” (Gal 1:7-8)

Jesus förbannar inte dem som följer honom

Det är bra att människor är hungriga efter mer av Gud, men låt inte denna hunger göra dig förblindad så att du mister bedömningsförmågan. Om du inte förstår vilka skillnader det är mellan det gamla och det nya förbundet behöver du verkligen ta tid i Ordet. Jesu försoning och dess realiteter gäller i allra högsta grad dig, och du – Jesus förbannar dig inte! Han älskar dig, vill göra dig frisk om du är sjuk, läka dina inre sår, lyfta dig upp. Han älskar dig så oerhört mycket att han bara vill dig väl.

Om du inte tagit emot honom ännu kan du göra det väldigt enkelt. Be att Han kommer in i ditt hjärta och gör dig till en ny människa³. Ge Jesus en chans. Du kommer aldrig ångra dig, för i motsättning till människor sviker Han dig aldrig.

Länkar

Norge idag: ”Synd gör människor sjuka” (norsk tidning)
DagenMagazinet: ”- Superpositiva till Thurman Scrivner” (norsk tidning)
Artiklar skrivna av mig om Todd Bentley: 1, 2, 3, 4

Fotnoter

1. Källa: David Åleskjærs blogg
2. Källa: DagenMagazinet
3. ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst”. (Romarbrevet 10:9)

Men efter många år med dessa profetior har jag lärt mig att inte allt var från Gud, utan allt för ofta Ulf Ekmans egna förhoppningar och tankar. Det är inget fel i att ha höga tankar om vad man vill att Gud ska göra i ens land, stad, församling och liv, men då bör man heller inte säga att det är Herren som gett dessa tilltal. Profetior kan även användas för egna syften, och då blir människor kontrollerade av dessa och dem som framfört profetiorna. Vi ska göra som Ordet säger att vi ska göra – prova allt och behålla det goda (1 Tess 5:21). Jag vill tillägga att jag givetvis tror på det profetiska ordet, men har tyvärr ofta sett detta missbrukas av de som kallas ”Guds tjänare”.

Livets Ord grundades utifrån ett så kallat rhemaord, och denna uppenbarelsekunskap har alltid varit central inom rörelsen. Detta har också fört till att Ulf Ekman har en enormt stark position som överherde för fler församlingar än sin egen, och detta har i mina ögon begränsat det allmäna prästerdömet  till passiva åhörare som följer de instruktioner som ges från pastorns rhemaord.

Följande artikel är en teologisk studie över de olika begreppen ”Rhema” och ”Logos”. Författaren, som heter William Dicks, tar oss med på en resa genom skriften och förklarar noggrant hur dessa begrepp används. Hans slutsats är att det inte är någon skillnad mellan Rhema och Logos. Det är en mycket lång text, men jag rekommenderar alla med bakgrund från troskarismatiska församlingar att läsa denna artikel noga, och om du ska kommentera bör du studera Skriften och de bibelord författaren refererar till här.

Artikeln har översatts av mig och publiceras med artikelförfattarens tillstånd. Originalartikeln på engelska finner du på William Dicks blogg. Tack till Lars Frelsøy som tipsade mig om detta.

/Andréas Glandberger

Twingly (Uppdateras under veckan)
Dagen om kvinnliga ledare
Dagen om Livets Ords konferans YOUTH
Vårt Land 1
Vårt Land 2

_______________________________

Rhema versus Logos

Artikel av William Dicks

Det händer emellanåt, och igår hände det igen! Någonstans, någon gång, kom någon på idén att det grekiska ordet ”rhema” har en helt annan innebörd än ordet ”logos”. Jag vet inte vem som startade denna mytologisk bluff, men återigen var det kyrkan som föll för bluffen! Igår höll en av pastorerna i kyrkan en predikan som inkluderade Matt 4:4 – ”Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”" Det grekiska ordet för ”ord” är här rhema. Påståendet är att rhema inte hänvisar till Bibeln som logos gör, men till ett nytt ord från Guds mun.

Vad som följer är en liten studie om användningen av orden rhema och logos. Det är lite långt, men jag hoppas att det är värt att läsa.

1. Inledning

I den karismatiska världen har vi drunknat i all slags undervisning från hela världen. En del av det är legitimt, annat är det inte. Under de senaste två decennierna har undervisningen om att det är stor skillnad mellan rhema och logos spridits. Finns det någon skillnad? Om ja, vilka är skillnaderna mellan dessa två ord? Om inte, hur förhåller de sig till varandra? Det har undervisats att rhema är ”det talade ordet från Gud till varje enskild person eller till ett folk i dag”, medan logos är ”Guds skrivna ord såsom vi har det i Bibeln.”

Vi ska inte vara rädda för vad våra studier i Guds Ord kommer att avslöja. Vi bör också aldrig komma till Ordet med förutfattade meningar. Vi bör heller inte alltid bara acceptera det vi lärt från predikstolen eller på konferenser med ”ansedda” lärare. Vi borde vara som folket i Beröa som ständigt jämförde vad Paulus predikade med Skriften de hade.

I slutändan är vi alla ansvariga för vår egen tro och lärogrundlag. Om vi ska mogna som kristna, måste vi ”gör[a] allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar/handterar*¹) sanningens ord”. Denna undersökning är inte bara en fråga om semantik² Är det semantik som skiljer oss från Jehovas Vittnen och Mormonerna? Det är den sanna innebörden bakom vanliga ord vi använder. Det finns många ord som delas mellan dem och oss, men de har vitt skilda betydelser. Så, det är viktigt att veta exakt vad ett ord betyder som anges i Bibeln.

2. Betydelse

• Rhema

Först, låt oss titta på några lexikon och en teologisk ordbok. Följande resurser användes:

• Strong´s Exhaustive Concordance från Online Bible.
• Gerhard Kittel Theological Dictionary of the New Testament förkortade i en volym och översatt av Geoffrey W. Bromiley.
• W.E. Vine’s Expository dictionary of New Testament words.
• Thayer’s A Greek-English lexicon of the New Testament.
• Louw and Nida’s Greek-English lexicon, erkänns av många grekiska lärda som en av de bästa verk på grekiska lexikografi.
• Bauer’s A Greek-English lexicon of the New Testament and other early Christian literature, som erkänns av många grekiska forskare vara det bästa arbetet på grekiska lexikografi.

Detta är axplock från ovanstående nämnda resurser om rhema:

[Vad som har yttrats av den levande röst, ljud från rösten med en bestämd betydelse, sammansatta ord som formade en mening:

-något som uttryckligen anges som ett meddelande eller fördrag, översätter Septuaginta både logos och rhema från det hebreiska dabar,

-det som har yttrats i tal eller skrift, tal, föredrag, föremålet för tal, en minimal enhet av föredrag, enstaka ord, fokus på kommunikationens innehåll, skillnaderna mellan logos och rhema är en fråga om stil, sak, uttryck]

• Logos

Detta är axplock från ovanstående nämnda resurser om logos.

[Ett ord, dekret, avser handlingen att tala, undervisning, förklara, redovisa för, första känsla för uppbörd, räkna, samtal, uttrycka för tankar, en redogörelse; tankar uttrycks i ord, att tala och tänka, en gudomlig förklaring i GT, systematisk och formell behandling av ett ämne, innehållet i det som predikas; material]

3. Översättning

• Rhema

Talat

Följande verser rörande rhema visar alla dess användning med den allmänna betydelsen av ”att tala”.

Matt 4:4; Matt 12:36, Matt 18:16, Matt 26:75, Matt 27:14, Mark 9:32, 14:72, Luk 1:38; Luk 1:65, Luk 2:17; Luk 2:19; Luk 2:29, Luk 2:50, 2:51 Luk, Luk 3:2; Luk 5:5; Luk 7:1; Luk 9:45, Luk 18:34, Luk 20:26; Luk 22:61, Luk 24:8, Luk 24:11, Joh 3:34, Joh 5:47, Joh 6:63, Joh 6:68, Joh 8:20, Joh 8:47, Joh 10:21; Joh 12:47, Joh 12:48, Joh 14:10, Joh 15:7, Joh 17:8, Apg 2:14; Apg 5:20; Apg 6:11; Apg 6:13, Apg 10:22; Apg 10:37;

• Apg 10:44 ”Medan Petrus ännu talade (rhema) föll den helige Ande över alla som hörde ordet (logos)”. Här likställs logos med rhema som Petrus delade med dem.
• Apg 11:14; Apg 11:16, Apg 13:42, Apg 16:38, Apg 26:25, Apg 28:25;
• Rom 10:17 ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.”
• Skall vi tro att rhema här hänvisar till det talade ordet? Nej, här har det ingenting att göra med det ord som är ett talat ord eller ett skrivet ord. Ordet här är Kristi evangelium som predikas.
• Rom 10:18, 2 Kor 12:4, 2 Kor 13:1, Heb 1:3
• Heb 11:3 ”Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.”
• Gud talade och allt som existerar kom till liv. I 2 Petr 3:5 är det logos som talades och himlen fanns. Här är det tydligt att rhema och logos är tänkt att vara synonymer.
• Heb 12:19 ”[...] inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra (logos) mer.” Här likställs logos på nytt med rhema.
• 1Petr 1:25 ”[...] men Herrens ord förblir i evighet. Det är detta ord som har förkunnats för er.” Herrens ord (rhema) är här det evangelium som predikades.
• 2 Petr 3:2 ”så att ni tänker på vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna.”

Profeternas rhema som det Nya Testamentet lärjungarna kände till på den tiden skrevs, men de kallas för det som är sagt genom profeterna. I detta fall kan rhema ses på som en hänvisning till det som är skrivet. Även om profeterna talade dessa ord till de människor Petrus skrev till, skrevs de. Se även Judas 1:17.

Annat än talat

Luk 1:37 ”Ty för Gud är ingenting (inga ord) omöjligt.”

Luk 2:15; Apg 5:32;

Rom 10:8 ”Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.”

Trons Ord som predikas är evangeliet. Evangeliet är idag en del av det skrivna Ordet. Skulle det då inte bli känt som logos? Under de första åren evangeliet predikades, var det inte nedskrivna ännu, men evangeliet är lika innefattande i det Gamla Testamentet som det är i Nya Testamentet. Hur som helst är trons ord predikat här och inte skrivit.

Ef 5:26 ”[...]för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.” Här finns det ingen anledning att gå åt båda hållen med tanke på vad rhema syftar på. Det skulle kunna peka på evangeliet som är rensningen oss, eller till hela Bibeln som har en helgande verkan på oss.

Ef 6:17 ”Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.” Är Andens svärd det som talas eller det som är skrivet, eller både och? Något som jag bara tänkte på är denna: Hänvisar Skriften till det som Gud har talat, eller det som är skrivet när man använder frasen Guds ord? Jag är nästan säker på att den använder den föregående betydelsen. Vare sig det använder frasen rhema av Gud, eller logos av Gud, pekar det fortfarande till det som talas.

Heb 6:5 ”[...] och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter [...].” I kontexten talar Bibeln om frälsning och relaterade ämnen, och jag vågar säga att i detta fall refererar ”Guds ord” till evangeliet som det som är bra.

• Logos

För att spara tid och plats kommer vi inte att visa alla förekomster av logos eller dess derivat/härstamning som uppgår till omkring 320 bibelställen. Valda verser kommer att användas här.

I evangelierna används logos som ett talat ord i de flesta fall. Det vi kan lära oss av detta är att logos inte tolkas som det som är skrivet allena. Det föreslås att ordet används för att hänvisa till det skrivna Guds ord som är graphe. När en hänvisning görs till logos som det som är skrivet och särskilt när ett citat görs från Gamla Testamentet, verkar det aldrig visa hela det Gamla Testamentet som logos, utan snarare en bok eller bara en vers. t.ex. Luk 3:4 ”så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: ”En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom.”‘”, Joh 12: 38 ”Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm * uppenbarad?”, Joh 15:25 ”Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning.”

Talat

Matt 5:37; Matt 7:24, Matt 7:28, Matt 8:8, Matt 8:16, Matt 10:14, Matt 12:32; Matt 12:36, Matt 13:19, Matt 15:12; Matt 15:23; Matt 21:24, Matt 22:15; Matt 24:35, Matt 26:44, Mark 5:36, Mark 8:38, Mark 10:24, Luk 1:20; Luk 4:22; Luk 4:36; Luk 5:15; Luk 6:47, Luk 9:28; Luk 10:39; Luk 23:9;

Joh 2:22 ”När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften (graphe) och ordet som Jesus hade sagt.”

Här använder Johannes ordet graphe att hänvisa till det skriftliga Skrifterna och logos för att hänvisa till det som Jesus hade talat.

Joh 4:39, Joh 4:50;

Joh 14:23-24 ”Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.”

Johannes använder inte logos här om det som är skrivet, utan snarare om de ord som Jesus talade till lärjungarna.

Joh 17:6 ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ”

Vers 14 kommer att klara upp vad de olika logos avses här. Den hänvisar till det som Jesus talade till dem.

Joh 17:14 ”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.”

Joh 17:20;

Joh 18:9 ”Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse:” Logos avses här en del av Skriften, och inte alla Skrifterna.

Joh 18:32, Apg 2:22; Apg 2:40;

Apg 4:4 ”Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.” Logos här hänvisar till det evangelium som predikades av apostlarna, och inte alla Skrifterna.

Apg 5:5;

Apg 10:44 ”Medan Petrus ännu talade (rhema) föll den helige Ande över alla som hörde ordet.” Dessa ord (rhema) av Peter sågs på som ett logos. Här har vi ett direkt likhetstecken mellan dessa två ord.

Apg 11:22, Apg 13:15; Apg 15:27, Rom 3:4;

Rom 9:6 ”Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel,[…]” Guds ord syftar här förmodligen på de löften som Gud gjorde till Israel. I vers 9 visas ordet som löftet till Abraham.

Rom 9:9 ”Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son. ”

Rom 13:9, Rom 14:12; 1 Kor 1:5; 1Kor 1:18; 1Kor 4:20;

1Kor 12:8 ”Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande.” Ett av de mest avgörande bevisen för att rhema inte hänvisar till det talade ordet, och logos till skrivna ordet, finns här i denna passage där logos används för att hänvisa till det talade ordet som finns i logos av visdom, och med logos av kunskap. Det har sagts så många gånger av populära predikanter att visdomsord, kunskapsord och profetia ska ses som Guds rhema till sitt folk, men här i detta stycke står det klart att de är logos från Gud.

”Det har sagts så många gånger av populära predikanter att visdomsord, kunskapsord och profetia ska ses som Guds rhema till sitt folk, men här i detta stycke står det klart att de är logos från Gud.”

1Kor 14:9;

1Kor 14:19 ”Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen (ord) i tungomål.” När man talar i tungor det inte är ett rhema från Gud, men ett logos från Gud.

1Kor 15:2; 1Kor 15:54, 2 Kor 1:18; 2 Kor 10:11, 2 Kor 11:6, Gal 5:14; Gal 6:6; Ef 4:29, Ef 5:6; Ef 6:19; Kol 3:17; Kol 4:6; 1Tess 1:5; 1Tess 4:18; 2Tess 3:14; 1Tim 4:12; 1Tim 6:3; 2Tim 1:13, Tit 2:8;

Heb 2:2 ”Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff,[…]” Här talas logos av änglar.

Heb 4:2; Heb 7:28;

Heb 12:19 ”inte till basunljud och till en röst som talade (rhema) så att de som hörde den bad att få slippa höra mer.” Återigen är här logos likställt med rhema som talades.

Heb 13:22; Jak 3:2; 1 Petr 3:15;

2 Petr 3:5 ”De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. [...] 7 Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda. ”

När Gud talade och himlen blev till, använde Skriften inte ordet rhema, utan logos. Vad visar det oss? När Gud talar kan vi inte göra skillnad mellan rhema och logos.

1Joh 3:18; Upp 12:11.

Annat än talat.

Evangeliet

Luk 8:11-12 ”Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det (ordet) ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.”

Jag antar att logos här hänvisar till evangeliet, eftersom det är genom detta logos att ”de kan [ ] tro och bli frälsta.”

Joh 5:38 ”och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.” Jesus sa detta till fariséerna, eftersom de inte godtog de goda nyheterna om Jesus, ”eftersom ni inte tror på den som han har sänt.”

Ordet här hänvisar till de goda nyheterna om Jesus som de inte ville acceptera, och därför inte höll sig till. För om det var så, hade de trott på Jesus.

Joh 8:31 ”Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar,[…]” Jesus hade inte någon formell avsikt för logos förutom att säga att för att vara en lärjunge till Honom, måste man ”förbli i Hans ord.”³ Detta ord pekar sedan på evangeliet att Jesus kommit till dem. Det är ett ord som Jesus talade till dem från tiden för hans eget dop.

Apg 6:2 ”Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.” Logos hänvisar återigen till evangeliet, och inte alla Skrifterna. När vi läser kan vi se vad de tolv menar med Guds ord i vers 4: ”Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” Detta avser Evangeliet.

Apg 6:4;

Apg 6:7 ”Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.” Hur förökades Guds ord om det inte betyder att evangeliet spreds.

Apg 8:4 ”De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet (ordet).” Jag påstår att ordet här igen hänvisar till evangeliet.

Apg 8:14; Apg 8:25, Apg 10:36, Apg 11:1; Apg 12:24; Apg 13:5, 15:7 Apg, Apg 15:35, Apg 16:6;

Apg 17:11 ”Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna (graphe) för att se om det kunde förhålla sig så.” I detta fall sätts logos i kontrast till det skrivna Ordet.

Apg 19:20; 1Kor 4:36; 2Kor 2:17, 2 Kor 5:19; 2 Kor 6:7; Ef 1:13; Fil 1:14; Fil 2:16; Kol 1:5; Kol 1:25; Kol 3:16; Kol 4:3; 1Tess 1:6; 1Tess 1:8; 1Tess 2:13; 2 Tess 3:1; Tit. 1:3; Tit. 1:9; Heb 5:13, Heb 6:1; Heb 13:7; Jak 1:18; 1 Pet 1:23; 1 Pet 2:8; 1 Pet 1:23; 1 Pet 2:8; Upp 6:9.

Annat

Matt 5:32;

Matt 15:6b ”Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.”

I detta fall kan Guds logos hänvisa till hela Bibeln, men jag föreslår att logos i kontexten i detta fall hänvisar till buden från Mose till israeliterna. I vers 3 frågar Jesus dem ”Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?”, Och sedan citerar Jesus ett av buden.

Matt 18:23, Mark 1:45;

Luk 3:4 ”så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord.” Den skriftliga delen logos hänvisar till är denna vers som Lukas citerar här, och inte hela Bibeln som det ”skrivna Guds ord.”

Joh 1:1 ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Här syftar logos onekligen på Jesus som i följande vers. Joh 1:14 ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”

Joh 12:38 ”Så uppfylldes profeten Jesajas ord: ”Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad?”" Återigen hänvisar här ord till en del av GT som finns i Jesaja.

Joh 15:25 ”Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning.” Logos avses här en del av lagen, och inte alla Skrifterna.

Apg 1:1 ”I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,” Här hänvisar logos till det som Lukas skrev innan, men det bara hänvisar till Lukasevangeliet och inte hela Bibeln.

Apg 15:15, Apg 19:40;

Rom 9:28 ”Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.” Jesaja citeras och säger att Herren kommer att verkställa sitt logos snabbt. Vad är det Jesaja hänvisar till om det verkligen är så att hans egen profetior var en del av skriftliga Skriften? Är det logiskt här att säga att logos hänvisar till det skrivna ordet? Logos refererar troligen till en del av Skriften, eller till och med det talade Guds ord.

2Kor 4:2; Fil 4:15, Fil 4:17; Kol 2:23;

1Tess 4:15 ”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade.” Herrens ord här hänvisar troligen till det som Herren uppenbarade för Paulus, och är inte skrivet någon annanstans.

1Tim 4:5; 1Tim 5:17; 2 Tim 2:9; 2 Tim 2:15; 2 Tim 4:2; Tit. 2:5; Heb 4:12; Jak 1:21-23; 1 Pet 3:1; 2 Pet 1: 19; 1 Joh 1:10; 1 Joh 2:5; 1 Joh 2:14; Upp 1:2; Upp 3:8; Upp 17:17; Upp 19:9, Upp 22:7.

4. Fraserna ”Guds Ord” och ”Herrens Ord”

• RHEMA

Guds Ord

Luk 3:2 – Gud talade till Johhannes döparen i öknen.

Ef 6:17 – Andens svärd.

Heb 6:5 – Smaken av det goda Guds ord.

Heb 11:3 – Världens skapades av Guds ord.

Herrens ord

Luk 22:61 – Peter kom ihåg Herrens ord om tuppen.

Apg 11:16 – Peter kom ihåg Herrens ord om den Helige Ande.

1Pet 1:25 – Herrens ord varar i evighet, evangeliet är detta ord.

• LOGOS

Guds ord

Matt 15:6 – Guds ord som motsägs av människors traditioner.

Luk 8:11 – Det frö som sås är Guds ord.

Apg 6:2 – Apostlarna ska inte tjäna vid borden med resultatet att Guds ord blir åsidosatt (att predika evangeliet).

Apg 6:7 – Guds ord (evangeliet) fortsatte att spridas.

Apg 8:14 – Samarien tog emot Guds ord (evangeliet).

Apg 11:1 – De ofrälsta/hedningarna fick Guds ord (evangeliet).

Apg 12:24 – Guds ord (evangeliet) fortsatte att växa.

Apg 13:5 – De började förkunna Guds ord (evangeliet).

Rom 9:6 – Guds ord om Israel misslyckas inte.

1Kor 14:36 – Hur fick de veta om Guds ord (evangeliet).

2 Kor 2:17 – Många förfalskade (för egen vinning) Guds ord (evangeliet).

2 Kor 4:2 – Inte förvanska Guds ord (evangeliet).

Fil 1:14 – Att tala Guds ord (evangeliet) utan rädsla.

Kol 1:25 – Paulis var kallad att utföra Guds ord (evangeliet).

1Tess 2:13 – Tessalonikerna emot Guds ord (evangeliet).

1Tim 4:5 – Maten är helgat genom Guds ord och bön.

2Tim 2:9 – Guds ord (evangeliet) bär inte bojor.

Tit 2:5 – Guds ord (evangeliet) får inte vara tillbakadragen.

Heb 4:12 – Guds ord är levande och aktiv.

Heb 13:7 – Kom ihåg dem som ledde dig och talade Guds ord till er.

1 Petr 1:23 – Vi är födda på nytt genom den levande och bestående ord av Gud (evangeliet).

2 Pet 3:5 – Det är genom Guds ord (Gud talade) att himlen existerade för länge sedan.

1 Joh 2:14 – Guds ord förblir i de unga männen.

Upp 1:2 – Johannes vittnade om Guds ord.

Upp 6:9 – Vissa dräptes på grund av Guds ord (evangeliet).

Herrens ord

Apg 8:25 – De vittnade och talade Herrens ord.

Apg 15:35 – Paulus och Barnabas undervisade och predikade Herrens ord.

Apg 19:20 – ett ord från Herren (evangeliet) växte mäktigt.

1 Tess 1:8 – Herrens ord (evangeliet) hördes från Tessalonikerna.

1 Tess 4:15 – Paulus talade till dem genom Herrens ord.

2 Tess 3:1 – Tessalonikerna skulle be för Paulus att Herrens ord (evangeliet) skulle spridas snabbt.

5. Slutsats

Efter vad vi har lärt oss om användningen av rhema och logos, måste vi konstatera att det inte finns anledning för oss att tala om rhema som det talade Guds ord, och logos som Guds skrivna ord. Båda har potential att kunna användas på båda sätten. Det har blivit ett av de karismatiska kristna sitt sätt att föra in alla typer av verifierade läror som ingen bryr sig om att studera.

”Om det någonsin händer att någon har en annan uppfattning i något de tycker är viktigt för deras karismatiska liv⁴, så kommer de bemötas med angrepp som ”Du har inte underordnat dig de äldste”, ”du är kritisk” och ”gå inte emot Guds smorde” etc. Flera karismatiska kyrkor sitter fortfarande fast i fällan att de tror att vad prästen säger måste följas, eftersom du måste stå under någons beskydd. Detta är vad jag skulle likna vid karismatisk trolldom. Trolldom är konsten att manipulera, och kära nån vad dessa karismatiker kan manipulera!”

Inte missförstå! Jag är en karismatisk (reformerad / calvinistisk) person själv, men jag vågar stå upp och ta ställning för den rätta läran. Jag vill hantera sanningens ord korrekt. Vi kan inte göra detta om vi inte själva studerar skrifterna. Vi ska vara mogna kristna, och inte bara få tillrättalagd undervisning från predikstolen. I slutändan är vi alla ansvariga för våra egna andliga liv.

Mitt syfte med att skriva denna uppsats var inte att trampa någon på tårna, eller att avvika från det som är sanningen. Snarare är det en kallelse till det som är sanningen. Hur många gånger har vi inte hört att någon sagt: ”- Jag fick ett rhema från Gud i natt.” Det accepteras i sådan stor utsträckning – inte sanningsenligt – att det finns en stor skillnad mellan rhema och logos, så det verkar nästan omöjligt att förändra människors uppfattning. Vem vill stå upp och säga ”- Alla ni har fel, och jag har rätt.” Det enorma motstånd mot det skulle här få de flesta att böja av. Men när vi vet att det är fel undervisning i kyrkan måste vi stå upp och tala sanning på bästa möjliga sätt.

Efter all denna vandring, vad är sambandet mellan rhema och logos? En sak som jag har funnit är att rhema aldrig användas för att peka på ett citat i GT på samma sätt som logos används. T.ex. Joh. 12:38 ”Så uppfylldes profeten Jesajas ord…” Logos används på detta sätt flera gånger när ett citat från GT görs, men aldrig kan vi hitta några avgörande bevis för att logos är i direkt samband med hela Bibeln. Snarare används logos som en del av en bok eller ett ord. Genom att se på alla avsnitt som citeras ovan som avser både rhema och logos måste vi dra slutsatsen att dessa två ord i verkligheten är synonymer för varandra. Som med alla synonymer till ”synonomic”⁵ (bara myntade) har ord inte alltid exakt samma innebörd eller besittning/domäner. Det kan finnas olika skiftningar eller nyanser, men de är synonymer, ändå.

Jag hoppas att denna studie upplyste dig som läsare, och att jag klarade av att föra fram fakta på ett förståligt sätt, och utan tvetydighet.

Må Gud välsigna er medan ni fortsätter söka och leva ut sanningen.

Fotnoter

1. Övers. anmärkning.”be diligent to present [ourselves] approved unto God as a workman who does not need to be ashamed, accurately handling the word of truth.” (NASB 2 Tim. 2:15
2. Läran om språklig betydelse. Se mer om semantik på Wikipedia .
3. ”continue in My word.” (NASB Updated edition
4. Eng. ”Charismania”
5. hittade ingen bra ord för att översätta detta ord…

Som jag ser det väljer man bort och tystar ned det som är obehagligt, även om det som sägs och skrives är sant. Genom att göra detta kan man välja hur man vill framstå utåt, men det blir som sagt en selektiv sanning och verklighet man då förhåller sig till. Bakgrunden för min kritik riktas mot Ekman den här gången och grundar sig på ett mail jag fick häromdagen från en person som skrev en sanningsenlig kommentar på Ulfs blogg, men som av bekväma orsaker inte godkändes. Ekmans moderator står fritt i att godkänna eller inte, men när de inte godkänner en kommentar för att någon framför sann och berättigad kritik av Livets Ord och Ekman, anser jag att det är ett medvetet val för att den välpolerade fasaden inte ska slå sprickor. Jag har valt att inte identifiera personen som skrev kommentaren i Ekmans post Baptiserna först ute med homovigslar.

Här är en del av mailet, samt kommentaren som inte godkändes:

”Bakgrunden till hennes reaktion var det sätt på vilket UE förfasade sig över hur demokratin fungerade i Norrmalmskyrkan, samt hans sätt att raljera över församlingens storlek. Så uttalar sig en person som skall företräda mittfåran i svensk kristenhet, samtidigt som en saklig men negativ kommentar inte blir publicerad på hans blogg. Inte helt oväntat med tanke på de kommentarer som normalt publiceras på bloggen.”

Kommentaren:

”I sak är jag helt överens med dig.
 Men du förfasar dig över att endast 49 medlemmar av 266 i Norrmalmskyrkan deltog i den tragiska omröstningen (knappt 20%).
 När senast gav du 20% av medlemmarna i församlingen Livets Ord möjlighet att rösta om någonting överhuvudtaget?
 Under mina 10 år i LO gavs jag inte vid något tillfälle möjlighet att rösta om någon enda fråga.
 Du har genom åren i din egen församling serverat alla beslut von oben och inte sällan förväntat dig applåder för redan fattade beslut.
 Vem är du att tycka att 49 medlemmar av 266 är ett lågt röstdeltagande med din egen historik?”

Detta anser jag är en otroligt träffsäker och dessutom väldigt sann kommentar. Webadmin. för Ulfs blogg mailade personen ifråga med följande orsak till varför kommentaren inte godkändes.
Här under är det korrrekta svaret från Magnus Dahlberg. Det som tidigare stod på tryck här var beklagligtvis felciterat pga ett gedigent missförstånd!

Hej XXX

>Angående din kommentar på Ulf Ekmans blogg. Bloggposten handlar ju om homovigslar, inte om demokrati eller brist på demokrati i församlingar. Dvs, din kommentar är vad man brukar kalla off topic.
I sak kan man väl i korthet säga att vi här på LO, som du ju väl känner till, inte heller påstår att vi ser lärofrågor som något som bör vara föremål för demokratiska omröstningar. Men det är ett problem i en frikyrka som berömmer sig av sin demokratiska metod även i lärofrågor, och som sedan visar ett rejält demokratiskt underskott som i fallet med Norrmalmskyrkan.

Bloggadmin

Personen som mailade mig responderade följande efter att ha läst mailet från Ulfs webadmin.:

”Det är ju en total förvrängning av fakta. Bloggposten handlar om 1. det katastrofala beslutet om homovigslar och dess konsekvenser och 2. tillkomsten av beslutet. Det är ju den andra delen XXX ägnat sin kommentar åt, så det är definitivt inte off topic.”

Den normalt observanta läsaren ser ju att detta inte är korrekt från webadmin. men snarare ett uttryck för den selektiva sanningen. Under ett församlingsmöte vintern 2008¹ öppnades det för frågor. En man hade ställt sig upp och ställde en fråga angående Ulfs uttalande om Maria som ”evigt förblivande jungfru”. Utifrån rapporterna jag fick från en av medlemmarna hånades denna mannen av Ulf och delar av församlingen skrattade när detta gjordes från scenen.

Vem vågar ifrågasätta Ulf Ekman när priset för att göra detta är så högt att betala? Andra jag talat med säger att de är emot inriktningen som Livets Ord numera går emot, men att de av hänsyn till vänner och familj inte kan kritisera och ifrågasätta. Detta är de facto och vittnar tyvärr om att det fortfarande finns väldigt lite demokratiska principer inom Livets Ord. De ledare jag talat med inom församlingen säger att medlemmarna bara kan komma med frågor och kritik, men när så pass många berättat att detta inte är något man kan göra på grund av konsekvenserna, vittnar det om ett system som i stor grad inte har rum för ifrågasättande.

I ett hierarkiskt system finns det sällan rum för demokrati och omröstningar, något som också kommentaren här ovan bekräftar. Man borde istället för att tysta kritiker bemöta dessa öppet och sakligt, och så borde man ställa sig frågan varför relativt många Lämnat Livets Ord de sista åren. Det vore också väldigt intressant att undersöka hur många som har kvar sin tro av de 9000 personerna som utexaminerats från Livets Ords Bibelcenter. Jag tror tyvärr att frukten inte är så frisk som man önskar ge intryck av, men det får bli en annan artikel långt fram i tid.

Vill du läsa mer om Svenska Kyrkans beslut att tillåta vigslar för samkönade, kan du läsa mer i länkarna här under.
Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6

Fotnot

1. Mötet var ett extraordinärt medlemssmöte delvis pga några artiklar baserade på information jag fått genom kontakten med Östanbäcks kloster och som publicerades på min förra blogg Aletheia. Artiklarna  kan läsas här och här.

I det sammanhang jag har min bakgrund ifrån, Trosrörelsen, har det sedan tidigt 80-tal talats om maktmissbruk från pastorers sida, och människor vittnar om djupa sår, ensamhet, utfrysning, hur de hamnat utanför församlingsgemenskapen osv. Gemensamt för många av dessa är att personer man borde förvänta att sökte upp dessa, inte gjort det, och bortförklaringarna har i mina ögon ofta varit mycket svaga. Man har i en del fall lagt felet på dessa sargade personer och därmed låtit bli att söka upp de behövande. Nu är det faktisk inte så att man behöver uppleva vare sig maktmissbruk eller utfrysning för att märka att ett antal av dem som kallar sig herdar endast är det i titeln, men inte i praktiken.

"Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig."

På slutet av min tid i trosrörelsen var vi trötta på det vi upplevde som falskhet hos en del människor och en kristendom som handlade om att tjäna pastorn och en vision. Trots att vi var engagerade i arbetet, kände vi oss bara utmattade och upplevde heller ingen tacksamhet från ledarna. Vi bestämde oss för att ta en paus från församlingen och var faktiskt borta från den under ett års tid. Under detta året var det ingen som tog kontakt. Ingen! Ingen pastorer som ringde, besökte oss eller undrade hur vi hade det, och för oss bekräftade våra erfarenheter att detta var i allt för stor grad var en kristendom där kärleken inte hade den platsen den borde ha. Detta är ett sjukdomstecken i kristenheten som måste tas mer allvarligt än att bara avvisas som kritik mot ledare, för det är något grundläggande fel när kristna ledare inte bryr sig i att människor far illa och mår dåligt.

Vart var de uppsökande herdarna som lämnar de 99 och söker upp det förlorade fåret? Finns dessa överhuvudtaget idag? Har vi helt missat vad Jesus, Petrus och Paulus undervisade om detta, för detta är ingen parentes i den kristna undervisningen, men något av det mest grundläggande sanningarna. Om vi verkligen ska gå på djupet med detta problem, behöver vi ta för oss den destruktiva tankegången och felaktiga läran om det hierarkiska ledarskapet där Ignatius av Antiokia lyfts upp som en apostel för maktmissbruk av herdeämbetet. Jag ska inte gå in på hans undervisning idag, men jag vet att hans läror om hierarki är omtyckta av ledarskapet på Livets Ord i Uppsala, min tidigare församling. Historien visar att inte all frukt varit lika god, något man kan få intryck av när man ser de proffsigt gjorda videorapporterna som presenteras av Livets Ord på både konferenser och nätet. Tänk om man hade lagat en videorapport som tog för sig fallfrukten, frukten som ramlade ned från trädet och ruttnade. Hur många skulle vilja se den videon och framförallt – hur hade man reagerat?

Nu hoppas jag inte att man gör detta, men att man hellre rannsakar sitt hjärta och frågar sig hur man kan nå människor som har behov för förlåtelse och upprättelse. Priset kanske är högt då dessa personer i en del fall utsatts för behandling av just de ledarna som skulle behöva visa sig som äkta herdar. Jag säger inte att det inte finns äkta herdar inom trosrörelsen, men det är i denna rörelsen jag har de flesta av mina erfarenheter, och jag har sett hur maktmissbruk och hårdhet sårat och skadat människor.

Personligen blir jag ledsen när jag hör om människor som av olika orsaker hamnat utanför den etablerade församlingsgemenskapen och som känner sig helt överlämnade. När jag var med i trosrörelsen talade vi ibland om vad som hände med Jehovas Vittnen som gick ut från sin rörelse. Vi talade om dem som en sekt där församlingen och ledarna behandlade dessa personer som persona non grata, men efter mitt utträde från trosrörelsen har jag insett att vi var precis likadana, kanske värre.

Vad sa då Jesus, Petrus och Paulus som i mina ögon står i kontrast till en del kristna ledare i vissa sammanhang i dagens Skandinavien?

Jesus
”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?” (Lukas 15:4)

Den som känner till vad Jesus undervisade i detta ämne ser hur han med sina liknelser illustrerar hur stark omsorgen är för de som hamnat snett, de förlorade, och oavsett hur fel dessa personer i utgångspunkten hade så visar ände Jesus och Fadern hur enormt mycket de älskar dessa. Det är en vilkorslös kärlek från Faderns hjärta, och detta borde definitivt vara ett exempel till efterföljelse hos de som kallar sig herdar idag.

Petrus
”Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.” (1 Petr. 5:1-4)

Petrus visar liksom Jesus med detta att det är kärleken som ska vara drivkraften hos herdarna och inte ens egna motiv. Dessa ledare ska inte uppträda som härskare, men utifrån ett ödmjukt hjärta tjäna i den uppgift de anförtrotts. Det står i skarp kontrast till den hierarkiska modellen som finns i allt för många kristna sammanhang idag. Det är tragiskt att man överhuvudtaget kan tro att det är rätt att utöva auktoritet utifrån hierarkiska principer som inte har grundlag i det nya testamentet. Här lutar man sig hellre mot kyrkofäder och Traditionen som lyfter upp det som efter min förståelse är en obiblisk modell, och som i sin tur ger en sk. huvudpastor allt för mycket makt och stjärnstatus.

”När man ser att biskopen tiger bör man frukta honom desto mer. Var och en som husets herre sänder som en förvaltare bör vi ta emot på samma sätt som den som har sänt honom. Det står alltså klart att man bör beakta biskopen som Herren själv” [...] ”Därför bör ni vandra enligt biskopens vilja, något som ni också gör.” [...] ”Låt oss därför vara angelägna att inte sätta oss upp mot biskopen så att vi underordnar oss Gud.” (Från Ignatios brev till Efesierna, ur ”De apostoliska fäderna”. Keryx nr 4, 2004)

Se vad Johannes sade om en person som ville vara den främste (kanske huvudpastor?), och notera att det omtalas som något negativt. Lägg också märke till hur denna använde makt för egen vinning.

”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra. Om jag kommer skall jag därför påminna honom om vad han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det utan vägrar dessutom ta emot bröderna, och när andra vill göra det, hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.” (Johannes tredje brev v. 9-10)

Paulus
”Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” (Apg 20:28)

Paulus talade mycket om de äldste och instruerade Titus att insätta äldste i varje stad på Kreta. Kriterierna för att vara en av de äldste var stränga, men vi ser också här att omsorg och kärlek är viktiga egenskaper (se Tit 1). Så var finner vi de goda herdarna som lämnar flocken för att uppsöka dem som kommit bort, de sårade, de som kanske ligger i diket? Som jag kan se det så omtalas de äldste som församlingens ledare. De omtalas alltid i flertal och jag anser alltså att det finns god grund för att påstå att dagens ordning med en huvudpastor inte är biblisk. Den enda gången ordet huvudpastor framträder i Bibeln är i 1 Petrus 5:4. Ordet på grekiska är archipoimēn och betyder ”den översta herden” (pastor är det latinska ordet för herde). Lägg märke till att den enda gången denna benämning används talas det om Jesus, inte en mänsklig ledare i någon församling, men om församlingens huvud och Herre – Jesus Kristus.

Därför bör ingen pastor tilltalas med en titel som endast Jesus har, men han bör följa Jesu undervisning om vilkorslöst tjänande. Givetvis ska vi respektera våra andliga ledare om de följer anvisningarna och kriterierna som finns i Ordet , men en del pastorer behöver kliva ned från sin pidestal och börja tjäna i stället för att bli tjänade. Det sistnämnda är tyvärr ofta en regel hellre än undantaget i vissa karismatiska sammanhang. Vad tänker du om andligt ledarskap, om herdar och vilkorslös kärlek där fokuset är Faderns omsorg för de som behöver det mest? Vilka erfarenheter har du med goda/dåliga herdar. Vad ska till för att ledarskap i olika sammanhang ska vakna upp och förändra sig där det behövs förändring?

”HERREN (Yĕhovah) är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.”

Länktips
Roland Utbult lämnar KD
En kyrka utan Kristus?
Har USA’s kristna förändrat världen?
Aktion mot asylsökare i kyrka upprör – Dagen & Vårt Land
Präst ber om ursäkt Präst ber om ursäkt II VG

Enevald Flåten (Foto: Andy©)

Själv använde jag en del starka ord om Enevald Flåten tidigare, men detta har jag gjort upp med honom idag. I denna öppenhjärtliga intervju berättar han om konflikten och hur han som konfliktens mittpunkt upplevde att sakta men säkert tvingas bort från det arbete han startade och av hela sitt hjärta brann för. Jag mötte Enevald en vecka innan denna intervju gjordes, och då var det tre år sedan vi hade mött varandra.

Jag ville finna ut vem Enevald var idag och om han tagit självkritik för det som skedde. Vårt halvtimme långa samtal var intensivt men präglades av en väldig öppenhet och ärlighet. Jag var en aning rädd för att min offensiva framtoning skulle skrämma honom först, men jag mötte en mjuk man som var villig att tala. I tillägg mötte jag människan Enevald, en människa som varit djupt nede på grund av det som skedde, och det var denna människa jag ville träffa. Utifrån det intryck jag fick av honom under detta samtal avtalade jag en intervju med honom, och jag tror detta kommer intressera fler än de som var en del av Levende Ord tidigare.

För er som inte känner till denna konflikt som la församlingen Levende Ord i ruiner, lägger jag ut en del länkar under videon så att du kan bilda dig en liten uppfattning. Konflikten resulterade i att jag lämnade trosrörelsen efter 22 år, för det som skedde på Levende Ord var inte bara Enevalds fel. Systemet i trosrörelsen var och är fel i mina ögon, och jag hoppas att den karismatiska kristenheten på sikt kan lära sig något av det som skedde i Bergen. Enevald blev ett offer för ett system där makt, visioner och positioner i stor grad betyder mer än människorna. Medlemmarna blir ett redskap för att uppfylla uppdraget som pastorn sägs ha fått från Gud, och mina erfarenheter är att det allt för ofta betyder att människor offras under resans lopp.

Se intervjun och delta gärna i samtalet efteråt. Den sista delen av intervjun handlar om vad en församling är, och dessa frågor ska jag på sikt återkomma till i en framtida intervju, för detta är ett mycket intressant ämne!

Aktuell sång – ”Dansa på min grav” (Bo Kaspers orkester)

Intervju med Enevald Flåten from Andy on Vimeo.

Bakgrundsinformation

Så startade konflikten

Ber Enevald sluta

Önskar en lugn och redlig avslutning

- Ledarskapet har inte trovärdighet

Stödjer ungdomspastorns uppgörelse

Ångrar att han inte sa ifrån tidigare

Flåten kan ge upp församlingen

- En tydlig signal till Enevald

Kan hamna i rätten

Flåten skaffar advokat

Mindre tro på trosrörelsen

– Har gjort upp för mig

Menar Flåten ljuger

Åleskjær och Ekh tar bladet från munnen

Oklart om Flåten

Vet inte vad som ligger framför

Flåten tar permission

Från applåd till frustration

Bekräftar ekonomisk oordning

Flåten är ute

Ville dela Levende Ord i fem

Möte på torsdag?

Åleskjær blir rådgivare

Krishjälp från Uppsala

Miljonförlust efter felaktig profetia

Uppror mot ny pastor

Försvarar pakten

”Såpopera”

”- Sök försoning eller gå”

Bakgrund för konflikten

Twingly

Ekman ber om förlåtelse – Vårt Land

Ekman ber om förlåtelse – Dagen

Media om intervjun

Följande tidningar skriver nu om denna intervju:

Bergens Tidende

DagenMagazinet

Vårt Land

Vårt Land följer upp med artikel om ledarskap

Korsets Seier

Enhetens synliga mål? (Bildkälla: http://cache.virtualtourist.com/2049494-St_Peters_Basilica-Rome.jpg)

Det var i 2005 att Ulf Ekman flyttade tillbaka till Sverige efter tre år i Israel. Under sina år i det heliga landet hade Ulf Ekman kontakt med representanter från de historiska kyrkorna och om han lyckades bygga broar mellan judarna och de historiska kyrkorna hade varit intressant att veta. Som känt finns det sedan urminnes tider ett fiendeskap mellan judarna och den katolska kyrkan, och sistnämnda har genom sitt storslagna projekt Towards Jerusalem Council II, där också Ulf Ekman är aktiv, tagit ett stort steg mot det man hoppas ska bidra till förbrödring och en gemenskap där Kyrkan har sin givna plats. Men det verkar också som dessa kyrkans män både influerat och attraherat Ekman i så pass stor grad under vistelsen i Israel att det förändrat honom förhållandevis radikalt. Den som läst Keryx vet att en del av dessa förändringar skedde innan åren i Israel, men det var nog först efter detta uppehåll att Ulf Ekman på allvar började jobba för enhet.

Mitt i allt detta befinner alltså Ulf Ekman sig och upplever hur Gud talar till honom att återvända till Sverige för att placera Livets Ord mitt i kristenheten. Han menar också att detta med enhet ligger så starkt på Guds hjärta och att det är detta han upplever att Gud vill att han ska använda störstadelen av sin energi på. Ulf Ekman har inte legat på latsidan i sitt arbete för enhet. Han har relationer på hög nivå med de flesta kyrkorna och deras representanter idag, och bidrar med både pengar, relationsbyggande och kunskap där han anser det är viktigt att delta.. Han har också relationer med Vatikanen i Rom där han har förberedande samtal som riktar in sig på en officiell dialog med katolska kyrkan, så man bör kunna fastslå att den enhet Ulf Ekman menar sig vara kallad till att föra fram definitivt är av sådan art att den måste kunna granskas för att om möjligt fastslå om den är av det äkta eller falska slaget.

Betänk det jag nu skriver, för en del har mycket svårt för kritiska funderingar. Tänk om det visar sig att Ulf Ekman har fel i att det är Gud som har kallat honom till att arbeta för enhet. Tänk om han genom det han gör är ett verktyg för den falska enheten som i sin tur bereder väg för antikrist och hans universiella kyrka? Det är oerhört svårt att påstå att det är detta Ulf Ekman gör, och jag vill heller inte påstår det. Sann enhet både tål att granskas och det bör man också göra.

Vad leder denna enhet till för Livets Ords del? Hittills har en del medlemmar lämnat församlingen då de inte känner att de längre kan vara del av något som i stor grad avviker från det de menar är biblisk lära, och där de ser en enhet ta form som de inte anser vara äkta. Kyrkofäder  viktläggs i större grad, och ges allt för stor auktoritet, läror som anpassas de historiska kyrkornas teologi, och liturgier som också adopteras från dessa kyrkor känns mycket främmande för en del av Livets Ords medlemmar. Det vore intressant att få veta hur många som lämnat Livets efter Ekmans återvändande från Israel, och om man önskar en större tillslutning av högkyrkliga medlemmar. Är det en medveten strategi, eller har man inte tänkt igenom detta?

En pastor inom den svenska trosrörelsen sa följande till mig under ett samtal vi hade för en tid tillbaka: ”Kom ihåg att Ulf, Robert och Svante är ordinerade lutherska präster. Innerst inne är de starka motståndare till frikyrkan”.

Idag stöder denne pastor Ulf Ekman fullt ut och har förändrat mening tyvärr. Det kan ändå vara bra att veta vad Ekman och en del av pastorerna anser om frikyrkligheten, för det är relevant i frågorna rörande enhet och ekumenik. Ekman söker sig till fel rötter, för det är inte den historiska kyrkan som är församlingens rätta rötter.

Offras medlemmar?

Flera personer jag talat med under detta år har gett uttryck för samma sak oberoende av varandra, och det är att de har intryck av att Ulf Ekman är villig att offra ett antal medlemmar för sakens skull. Om det tjänar ett högre syfte, så menar de sig tro att Ekman är villig att betala detta pris. När jag hörde det första gången fick det mig att fundera, för det är en tankegång som inte någon pastor borde ha. Vill man verkligen offra en stor del av medlemmarna för att nå ett mål som ligger längre fram och som kanske ger fördelar som det är värt att betala ett högt pris för? Det är inte alls säkert att detta kommer ske, men det verkar finnas en begrundad oro för att det kan ske.

När flera personer sagt detta oberoende av varandra så finns det en möjlighet att det alltså kan ligga något i påståendet. Inte så att deras funderingar är något bevis i sig själv, men en del av dessa personer har stått Ekman så pass nära och menar sig förstå hur han tänker. Jag har också haft kontakt med personer som arbetat nära Ekman och som beskrivit situationer de har varit en del av som gör att jag inte skakar på huvudet när jag hör det som nämnts här ovan. Då jag själv varit en del av trosrörelsen under så pass många år att jag vet att man offrat väldigt många medlemmar under årens lopp, och som man tyvärr inte brytt sig om att uppsöka senare. Så att tankegången inte är främmande för Livets Ord och liknande församlingar vet jag.

Tänk om Ulf Ekman har fel, att det inte är Guds enhet han arbetar för, men att denna enhet är en falsk enhet som bereder väg för antikrist? Tänk om han har ställt in siktet fel? Vilken katastrof för dem som okritiskt litar på honom fullt ut.

Siktar Ulf Ekman fel?