I Sverige talas det idag mycket om behovet av ekumenik och enhet. Många välkomnar detta budskap. Men vilken slags enhet är det man förespråkar? Är det Bibelns enhet det handlar om eller är det någon annan enhet?

1867 ”profeterade” en katolsk präst vid namn Don Bosco följande om framtiden:

”Det kommer att bli kaos i kyrkan. Lugnet kommer inte att återvända förrän Påven lyckas förankra Petri båt mellan de två pelarna ‘eukaristisk tillbedjan’ (1) och ‘hängivenhet till Vår Fru’” (2, 3)

Katolska Kyrkans enhetssträvanden idag bygger framför allt på dessa tre fundament:

1. Påven 2. Mässan och 3. Jungfru Maria.

Lägg märke till att detta inte handlar om en enhet på Ordets och Andens grund, utan om en enhet byggd i första hand på kyrklig hierarki, religiösa ceremonier och utombibliska traditioner.

Förbundet för Kristen Enhet (FKE) bildades redan 1965. De förklarar i sin målsättning: ”Förbundet arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen av Rom som enande och enad gestalt.” (4) Här är agendan glasklar och budskapet tydligt. Det är under påven som Kyrkan skall enas. Det anmärkningsvärda är att vid FKEs vårstämma 2006, var företrädare för såväl OAS rörelsen som Livets Ord gästtalare. Peter Halldorf, en av pingströrelsens mest inflytelserika ledare, har också sagt att vi alla måste böja vår nacke för Petri ämbete5. Exemplen kunde mångfaldigas när det gäller det inofficiella erkännandet av påven som högste ledare i den ekumenik som man nu arbetar på både inom såväl OAS-rörelsen, trosrörelsen, stora delar av pingströrelsen och en växande del av den övriga kristenheten.

Den mest dramatiska förändringen har onekligen skett inom Livets Ord. Ulf Ekman hävdade under sitt vårseminarium 2007, att precis som Kyrkan var ett under de första 1000 åren, så kommer den att bli ett igen innan Jesus kommer tillbaka. ”Jesus kommer inte för att hämta ett harem utan en enad brud”. Kyrkan kommer återigen att bli ett. Samtidigt har Livets Ord gjort en markant kursändring på vart och ett av de tre områden som den katolske prästen Don Bosco beskrev som nyckeln till enhet i sin ”profetia” för 150 år sedan.

Ulf Ekman reser numera till Rom och förhandlar med påvens representanter om enhet i kyrkan. Han har skrivit en ny bok om nattvarden i linje med den katolska mässan (6), som lovordas av katoliker. Mariastatyer, halsband med Maria bilder, etc syns mer och mer bland medlemmarna. Medlemmar studerar idag för att konvertera till katolska kyrkan. Vem kunde föreställa sig allt detta för bara fem år sedan?

Ulf Ekman vill se väckelse i Sverige och Europa. Det vill även Katolska Kyrkan. Men frågan vi måste ställa oss är: Vilken väckelse handlar detta om? Handlar det om den utlovade utgjutelsen av den Helige Ande i den yttersta tiden? Eller är det möjligen den yttersta tidens falska ”väckelse” som kommer att svepa in folkmassorna i en ekumenik ledd av antikrist? (Se t ex 2 Tess 2:1-12 och Matt 24:4-5,10-11)

Ett främmande evangelium

Låt oss titta på några uttalanden av både den förre och den nuvarande påven, som många ledare i Sverige idag vill ena hela kristenheten under. Så här sa Johannes Paulus II om eukaristin:

”Eukaristin är ett ‘missionerande sakrament’ inte enbart därför att missionens nåd strömmar ut därifrån, utan också därför att den innehåller i sig principen och den eviga källan till frälsning för alla. Firandet av det eukaristiska offret är därför den mest effektiva missionshandling i världens historia som den kyrkliga gemenskapen kan utföra.” (7)

Johannes Paulus använde effektivt mässan som ”missionsredskap” över hela världen inför miljontals människor, framför allt i Polen. Frågan vi behöver ställa oss är om denna ”eukaristiska väckelse” verkligen handlar om en väckelse av den Helige Ande. Vad har frukten av detta blivit i t ex Polen? De evangeliska kristna där säger att de är idag mer förtryckta i Polen än de var under kommunismen.

Är det bibliskt att ”mässan” är församlingens främsta missionssredskap? Står det någonting om ”eukaristiskt offer” eller om ”eukaristisk tillbedjan” i Bibeln? Innehåller eukaristin i sig den eviga källan till frälsning? Handlar inte Herrens måltid om en förbundsmåltid för dem som redan tillhör honom?

Den förre Påven hade som sitt livs valspråk och motto ”Totus Tuus Maria!” som fritt översatt betyder ”Allt till dig Maria!” Hans överlåtelse och hängivelse till Maria var total. Är detta bibliskt? Han förklarade också:

”Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse: Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (8)

Jungfru Maria är enligt den förre påven, Kyrkans främsta redskap till att erövra världen. Kan någon påstå att detta överensstämmer med Guds Ord? Har vi råd att ignorera detta? Låt oss se vad den nuvarande påven säger om Jungfru Maria. Här kommer ett citat:

”Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (9)

Påven beder alltså till Maria. Men han går längre än så. Han påstår här att det är genom Maria som ”vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”? Är detta ett äkta eller ett falskt evangelium? Jag riktar mig till Sveriges kristna ledare med ett citat av Paulus:

”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.” (2 Kor 11:4)

Endast en månad efter det att Benedikt XVI blev påve överlät han hela Kyrkan i händerna på Maria i skepnaden av en vit marmorstaty kallad Our Lady of Guadalupe. Denna staty står på den högsta platsen i Vatikanens trädgård. Så här bad Påven inför denna staty:

”Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe, åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (10)

För katolska kyrkan är Maria nyckeln till enhet, inte bara bland kristna utan bland alla religioner. ”Himmelens drottning” (se Jer. 7:18; 44:16-19) är den vanligaste titeln som används om Maria i de manifestationer av henne som uppträder på olika platser i världen, som t ex i Guadalupe dit tiotals miljoner människor vallfärdar varje år med påvens välsignelse. Samma titel används emellertid om liknande ”uppenbarelser”, både bland hinduer, buddister och taoister. Även miljontals muslimer har vallfärdat till uppenbarelser av Maria i t ex Egypten. I alla mariauppenbarelser är det alltid enheten som betonas. Hon är modern till alla.

Så här sa Benedikt XVI vid firandet av Marias upptagande till himmelen:

”Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (11)

Maria är alltså allestädes närvarande precis som Gud och hör alla våra böner! Är detta bibliskt? Är inte detta ett falskt evangelium? Den nuvarande påven sa vid ett annat tillfälle:

”Maria har vakat med moderlig ömhet över påveämbetet hos alla mina ärade föregångare. Var och en av dem har med pastoral vishet väglett Petri båt längs vägen av äkta förnyelse… Jag går denna eftermiddag till Piazza di Spagna till foten av den obefläckade avelsens staty… för att överlåta till henne den älskade staden Rom, Kyrkan och hela mänskligheten”. (12)

Himlens drottning? (Motivet är från Skattungbyn kyrka i Orsa. Foto: Andy)

Vi har alla ett ansvar

Många ursäktar den katolska kyrkan med att kritiken mest handlar om avarter i tredje världen. Uttalandena ovan visar att detta är helt fel. Hädelserna och det obibliska, falska evangeliet kommer direkt från högsta ledningen genom påven själv! Har vi råd att ignorera dessa hädiska uttalanden och arbeta för att denne man ska ena Guds församling som köpts med Jesu blod? Är det verkligen på detta sätt som bruden ska beredas för Messias bröllop?

Utvecklingen går nu med rasande fart. Är det meningen att vi ska verka för enhet bland alla kristna på påvens och den Katolska Kyrkans grund? Nej nu måste vi säga ifrån! Nyligen fick en pastor i norra Sverige ett mycket skakande budskap från Herren: ”Falsk enhet håller på att förkväva min brud!”

Om vi tiger nu så blir vi medbrottslingar till denna förförelse!

Jag riktar en utmaning till alla som läser detta. Ingen kan enligt min mening längre förhålla sig neutral till denna utveckling. Tiden har kommit då det är nödvändigt att ta ställning innan det är för sent. Antingen är du medskyldig till den utveckling som nu pågår med rasande fart, eller också står du upp för sanningen i Guds Ord och protesterar. Vi har alla ett ansvar i detta. Många väntar på din röst! Herren vill resa upp befriare. Du kan bli en av dem!

Antikrist kommer till slut att upprätta ett system där man varken kan köpa eller sälja utan att ta hans märke. Vi måste lära oss nu att ta ställning och inte kompromissa med vår överlåtelse till vår Mästare och vår inre övertygelse om vadsom är rätt och fel. När vi kompromissar ger vi automatiskt vårt stöd till det onda och dessutom trubbas så småningom vårt samvete av, så att vi till slut inte reagerar längre.

Endast den förföljda och den bibeltrogna församlingen får godkänt av Jesus i Uppenbarelseboken. Det är dags att beräkna kostnaden. Jag är övertygad om att vi till slut måste hitta tillbaka till församlingens ursprungliga rötter så som vi ser dem i Apostlagärningarna, om vi ska kunna klara oss från den sista tidens bedrägerier.

”Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” Luk 21:36

Fotnoter

1. Den katolska läran att under nattvarden upprepas Jesu offer och man vänder sig i tillbedjan till det fysiska brödet och vinet som Jesu kropp och blod.
2. Dyrkan av Jungfru Maria.
3. Ted and Maureene Flynn, The Thunder of Justice, Signs of the Times, sid 213 (översatt från engelska)
4. Se http://kristenenhet.nu/
5. Påveämbetet
6. Den katolska nattvarden. Se fotnot 2 ovan!
7. Uttalande av Johannes Paulus II under ”The International Eucharist Congress”, den 21 juni, 2000 återgivet av L’Osservatore Romano, den 28 juni, 2000
8. Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 215
9. Marian Thoughts of Pope Bendict XVI,” Online posting: www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.
10. Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005
11. Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,” Online posting: www.zenit.org, Nov. 21, 2005
12. ”Angelus: Mary Has Accompanied Church in 40 years since Council,” Online posting: www.asianews.it/view_p.php?1=en&art=4831, accessed Dec 8, 2005

Twingly

En del tycker det är märkligt och mycket oroande att Ulf Ekman inte besvarade S-E Daniel Nilssons tre frågor om ”den nya enheten” den 8 jan i Dagen. Detta har lagrats ovanpå kritiken mot Enhetens kyrka-deklarationen och Östanbäcks uttalat organisatoriskt färgade strävan att föra kyrkan in under påven. Även andra har i många bloggposter fört fram de logiska frågorna på det här ämnesområdet. Detta är bakgrunden till videointervjun jag presenterar nedan. En del av det som sägs där kan somliga kalla spekulationer. Själv ser jag det som viktiga uttryck för en önskan om att Ulf Ekman ska komma ut med tydlig information om vad hans enhetssträvande innehåller och en stark maning till att han ska göra så. Så länge detta inte sker ökar faran för splittring.

Jag vill samtidigt mana kommentatorer att fundera noggrant innen kommentarer skrivs. Att omtala andra med etiketter ovärdigt en kristen är inte önskat här på bloggen, och kan du inte bemöta andras åsikter på ett sakligt sätt ombedes du låta bli att kommentera. Livets Ord med dess medlemmar och pastorer är människor som dig och mig, och oavsett vad andra än måtte mena så är de mina syskon även om vi ser olika på en del saker.

Intervju med S-E Daniel & John Nilsson from Andy on Vimeo.

Baal & Astarte

Katoliker brukar om Maria framhålla att ”den klassiska synen hos kyrkofäderna är att hon krossar alla kätterier”, citatet har jag hämtat från en intervju med katolske biskopen A. Arborelius i ”Signum”.  Och jag tror att katolikerna på sätt och vis har rätt. Det är bara det att vad de kallar kätterier är vad protestanter kallar bibelenlig tro. Det är den som undermineras och riskerar att krossas!

När man överträder Guds första bud om att inte ha andra gudar jämte honom, har man nämligen i samma ögonblick öppnat dörren för alla andra villfarelser också. Och när man har överträtt budet att inte kontakta de döda utan börjat tala till de heliga i tro att de hör och att de låter sig påverkas, samt förväntar sig att de ska uppenbara sig i syner för att vägleda oss, då har man öppnat dörren för att låta traditioner värderas lika högt som Bibeln.

Därför ska man dra öronen åt sig när man hör kristna ledare tala om Maria på katolikers vis, som ”Guds Moder” och ”Evig jungfru”. Då säger man nämligen sådant som inte står i Bibeln. Maria är Jesu moder, men Jesus var och är Sonen som jämte Fadern och Anden funnits av evighet. Att därför kalla henne Guds moder är att gå ett steg för långt, även om många högkyrkliga lutheraner också gör det.

Om man tar ytterligare steg och med katolikerna säger utöver det nämnda – googla John Paul II Mary och se vad det kan vara – innebär det att man inte kan ha särskilt svårt att även anamma allt annat obibliskt i katolsk tradition. Det är vad jag tror ligger bakom orden att Maria krossar alla kätterier. Öppnar man den dörren har man överträtt det första budet och befinner sig på ett sluttande plan.

Den som just har upptäckt att Maria är den människa som mer än t.o.m Abraham och Petrus ärats av Gud kan kanske tycka att det är gulligt och lite romantiskt att själv ära henne genom att närma sig Maria-dogmerna. Det är just därför som jag skriver den här artikeln. Jag vill säga att det inte alls är oskyldigt. Det får inte leda till att man tror på mariauppenbarelser eller till att man börjar tilltala de döda. Vi får inte göra det. Och eftersom Gud har förbjudit det kan vi vara säkra på att han även hindrar de döda från att lyssna på oss.

Kanske är det så att en del böner till helgon är tillkomna i en okunnig oskuldsfullhet och av rent hjärta. Då hoppas jag att Jesus tar dessa böner till sig istället för att de hamnar i tomma intet. Men alla andra? Vem tar dem till sig? När Maria tilltalas som ”Himmelens Drottning” kanske det är Astarte som istället lyssnar, hon som egentligen ägde titeln? Och hon är en av den Ondes skepnader. Kan man för övrigt säga att man kan be till Maria utan att tillbe henne? Knappast på svenska i vart fall. Köp Maria så får du Astarte på köpet.

Katoliker och ortodoxa är våra bröder och systrar och vi ska vara öppna mot dem som individer och välkomna dem i gemensamt uppskattande av Guds rikedomar. Men vi ska noga akta oss för deras anspråk i de ekumeniska samtalen och som A. Arborelius så tydligt beskriver så här i samma artikel som ovan: ”Det obekväma är naturligtvis att vi katoliker inte sticker under stol med att vi har mottagit uppenbarelsens fullhet”!

S-E Daniel Nilsson

_____________________________________________________________________

P.s Jag fick ett tips via mail om ett liknande ämne från och kommer med en egen artikel om detta på sikt. Artikeln om Kristi lag ska fullföras först. D.s
Se också filmen här under om Maria som himlens drottning.

/Andy

S-E Daniel Nilssons artikel i Dagen idag

Bokens författare, James G. McCarthy, går succesivt igenom många läror inom den katolska kyrkan, och just att han dokumenterar sina påståenden så grundligt gör att boken blir trovärdig och mycket intressant. För en del kan det nog vara tungt att läsa om alla dessa dogmer och sedan jämföra påståendena med vad Guds Ord säger om saken, men för den som intresserar sig för utvecklingen inom kristenheten under de senare 10-15 åren, så är detta en bok man måste läsa. Personligen anskaffade jag mig ett exemplar av Katolska Kyrkans Katekes för en tid tillbaka, så det är enkelt att jämföra det författaren påstår. Har du inte ett fysiskt exemplar av katekesen duger det bra med internettversionen som du finner här 

För den som inte satt sig in i romersk katolicism kan det till tider vara oförståeligt när författaren tar oss med på en resa som så tydligt visar att det faktiskt handlar om två väldigt olika religioner – Romersk katolicism versus biblisk tro. Romersk katolicism, som författaren skriver om, handlar i stor grad om en tro där kyrkans lära och befallningar är centrala i hur en troende ska förhålla sig till den ”rätta tron”. Det ger sig utslag i (så som jag ser det) en tro till och på kyrkan och det kyrkan menar är det rätta och sanna att tro på. Flera av katolska kyrkans dogmer och läror kan inte grundas på Bibeln, och flera av de dessa som idag är accepterade sanningar inom kyrkan har godkänts utifrån ett obibliskt och falskt grundlag. Ett exempel är dogmen om Marias himmelfart.

Låt mig återge ett exempel från boken, och följande är från en jämförelse mellan katolska kyrkans läror om Maria och vad Guds Ord säger.

Jag är tacksam till Gospel Media för deras arbete med att utge denna bok. Joel Sjöberg och hans stab gör ett viktigt jobb för att väcka människor så att de i större grad kan förstå och ta del i samtal omkring dessa viktiga frågor. Mitt intryck är att allt för många kristna inte sätter sig in i de historiska kyrkornas läror, dogmer och förhållande till den övriga kristenheten, men även dialogen med andra religioner. För att förstå vad som händer i Sverige idag behöver vi öka vår kunskap för att kunna gå i rätta med pastorer och ledare som vilseleder människor. Två av dessa kommer jag ägna en del rader åt i kommande artikel, och det är kanske inte förvånande att de ledare jag tänker på är Ulf Ekman och Peter Halldorf.

Detta var som sagt en kort recension av en bok som förtjänar så enormt mycket mer. Läs den så förstår du vad jag menar!

”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.” (Gal 1:6-9)

________________________________________________________________

Här kan du se en film om Maria som himlens drottning. Den är tidigare upplagd av mig med producentens tillstånd.

Idag släpps boken ”Evangelium enligt Rom” på bokförlaget Gospel Media. Boken är skriven av James McCarthy och är en jämförelse mellan katolska kyrkans lära och Bibeln. Nedan finns det förord som jag skrivit till boken.

Inte sedan  reformationens dagar har intresset för böcker med katolsk och ortodox inriktning varit så stort som nu. (1) Samma sak kan sägas om yttre devotionalier som ikoner, radband och böneljus. (2) Katolicismen har blivit alltmer aktuell och eftertraktad inom svensk kristenhet samtidigt som kristenhetens ledare talar mycket om enhet. Från flera håll hörs också att det är nödvändigt att acceptera Petrusämbetet – eller som Peter Halldorf sagt: ”böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet” (3) för att enheten ska bli verklig.  

När det talas om att vi behöver stå i gemenskap med Påven i Rom måste det vara befogat att ta en närmare titt på vad den Katolska kyrkan står för idag. 

James McCarthy är mer än kvalificerad att skriva denna bok. McCarthy har under många år varit katolik, han har en stor kärlek till katoliker och har arbetat som missionär i ett katolskt land. Han känner den Katolska kyrkan mycket väl. Men ändå viktigare: I sin bok låter han Katolska kyrkan själv få definiera sin teologi. Bakom denna bok ligger mycket studier och författaren har gjort ett digert jobb med att ta fram många dokument som beskriver den Katolska Kyrkans lära. Till stor del är det alltså den Katolska kyrkan själv som talar genom denna bok. 

James McCarthy drar också en del slutsatser, som man kan välja att hålla med om eller inte. Själv håller jag  nödvändigtvis inte med honom om allt, men att han ger en korrekt beskrivning av den Katolska kyrkans lära, bekräftas av både nunnor och präster som själva undervisat andra om den Katolska kyrkans tro. 

Ett annat syfte med denna bok är att uppmuntra till  en sund och öppen teologisk debatt i detta ämne. En sådan debatt verkar inte äga rum i någon större omfattning idag. 

Det kan hända att meningarna kommer att gå isär vad gäller syftet med denna bok och det är möjligt att boken kan komma att beskyllas för att vara ett utfall mot enhet. Det är inte alls intentionen med utgivningen. Jag tycker att en sund debatt borde vara välkommen. Och visst borde man få samtala även om vad enhet innebär? Jag är för enhet mellan kristna och kan inte annat än se att det även finns många genuina kristna inom Katolska kyrkan.

Ledare från ett flertal av de kristna samfunden i Sverige har gett offentligt stöd till Enhetens vänner som planerar att bygga Enhetens Kyrka vid Östanbäcks kloster. (4) Enhetens vänner säger följande om enhet:

”Det är svårt att tänka sig en synlig enhet, där vi också kan dela eukaristin (nattvarden), om vi inte står i gemenskap med Petrusämbetet, enhetens ämbete, synliggjort i biskopen av Rom.” (5)

Det stämmer väl överens med Katolska kyrkans syn på enhet:

”Resultatet blir att, allt eftersom hindren för en fullkomlig kyrklig gemenskap övervinnes, alla kristna förenas, i ett gemensamt firande av Eukaristin, i den enda Kyrkans enhet, den som Kristus från början skänkte sin Kyrka. Vår tro är att denna enhet är omistlig och har sin konkreta existens (subsistit) i den katolska kyrkan; vårt hopp är att den dag för dag skall växa till intill tidens ände.” (6)

När vi av kristna ledare i vårt land uppmanas att ha enhet med den Katolska kyrkan och stå i gemenskap med Petrusämbetet i Rom måste det vara angeläget att veta vad dess kyrka lär. 

Därför är denna bok väldigt aktuell. 

Evangelium enligt Rom talar inte bara om påveämbetet utan också om Katolska kyrkans syn på frälsningen, eukaristin (nattvarden), Maria, skärselden och flera andra teologiska frågor som enligt min mening inte saknar relevans. 

Joel Sjöberg

Vad före detta präster och nunnor säger om boken:

”- Evangelium enligt Rom” presenterar katolicismen rättvist och korrekt. Författaren lutar sig mot aktuella katolska dokument inklusive den nya Katolska Kyrkans Katekes. Det är befriande att se hur författaren vare sig förvränger eller ironiserar utan lägger fram fakta. Den här boken kommer att bli till stor hjälp för såväl katoliker som icke-katoliker, som är intresserade av att jämföra katolicismen med biblisk kristendom.”

        Mary Kraus, f.d. franciskannunna

”- I den här boken presenteras Katolska kyrkans läror noggrant och överskådligt och utan avvikelser från det som jag fick lära mig, och själv lärde ut, under 20 år som katolsk prästkandidat och präst. Det som gör boken så värdefull är jämförelsen mellan de katolska dogmerna och Guds Ord. Jag rekommenderar den åt alla som vill förstå katolicismen.”

        Joseph Tremblay, f.d. präst i Den Obefläckade Marias Oblater

”- Evangelium enligt Rom” bjuder på såväl en överblick som en skarp analys av katolicismen. Jag var nunna i nio år och är därför särskilt tacksam för bokens befriande budskap. Må Gud använda den sig själv till ära!”

       Rocio Pestaña Segovia, f.d. franciskanernunna
________________________________________________________
James G. McCarthy har grundat och förestår Good News for Catholics. Han har varit missionär på Irland, producerat en uppskattad dokumentärvideo om katolicismen och har förutom denna bok också författat flera andra böcker i samma ämne. 

Noter

1. ”Om vad som sker idag”.

 2. Ibid. 

3. Tidningen Dagen, 30 januari, 2008. 

4. Uttalande på Antoniosdagen 2008. 

5. Enhetens vänner.

6. Andra Vatikankonciliet, ”Kungörelse om ekumenik” nr. 4.

_______________________________________________________

Dagen har en intressant artikel om kristna i Kosovo - ”Katoliker fick högre skatter”.

/Andy

Denna fråga har jag funderat på under många år och det finns inget kort och enkelt svar på denna fråga. Det är däremot krävande att besvara frågor av denna karaktären offentligt liknande det jag gör nu, för det skapar reaktioner, negativa reaktioner. Men jag vill besvara denna fråga så långt det är möjligt, för alla de människor jag varit i kontakt med under många års tid förtjänar upprättelse. Människor som på det grövsta trampats på, som oavsett omvändelse bestraffades på ett sätt där de förnedrades och stämplades med etiketter som för alltid klistrades på dem. Kan man förvänta att dessa ska: a) fortsätta vara en del av Livets Ord. b) orka att ens vara kristna? För de som inte förstår något av det jag säger nu verkar detta vara ännu ett osmakligt påhopp mot Livets Ord, men det är det inte. Det jag refererar till är det som föregick bakom stängda dörrar, och det inkluderar de flesta av ledarna på Livets Ord under 90 talet. Jag ska lägga ut delar av ett mail jag fick från en person som upplevde det jag nämner ovanför:

”Man var tidigt stämplad som upprorisk, oren, eller en gammal favorit; man var full av gyckel! När jag var 14 år sa studierektorn till mig att jag var som en rutten sjö med inget utlopp, bara ett inlopp. Eftersom jag inte var ute och knackade dörr och vittnade! ”Som en försurad sjö”. Kommer ihåg att det gjorde ont att höra.

Så klart att man blir skärrad! Allvarligt, just studierektorn; han var en av de värsta! Han var en arrogant översittare. Kallade mig tidigt för ögontjänare och tryckte ner mig i skosulorna. Jag blev avstängd 2 veckor i gymnasiet, för att jag varit ”så redlöst berusad att jag inte kunde gå”! Detta hade en spion sagt till honom! Sanningen är att när vi tältade med ”Berta” och hennes kompis, så drack de sin sprit och jag tog EN klunk av en öl! En klunk! Jag sa detta, men fick till svar att; ”det är lika stor synd det!” Suck. Jag blev utkastad ur skolan och församlingen när de skulle statuera ett exempel, och behandlingen av mig under den tiden var tragisk. När jag upprepade nätter hört min mor gråta sig till sömns, så gjorde jag som pastorerna sa till mig. Jag sökte upp Ulf, Stefan och studierektorn, sade förlåt och sa att det inte skulle hända igen o.s.v.

Studierektorn hade lovat att det var enda sättet för mig att komma tillbaka och ta examen.
Fast fick jag komma tillbaka efter detta? Fick jag nåd när JAG sträckte ut min hand? Nej, de trampade på mig och min familj, sket i allt vad jag sa, för de hade redan bestämt sig! Jag ansågs väl som förlorad, fullpackad med demoner!!! Sunt att växa upp så…
Ja, som du säger, man kan räkna upp hur mycket som helst!!! Det känns faktiskt skönt att skriva av sig sådant här. Jag går nästan aldrig och tänker på det, men ibland så kommer man ihåg hur kontrollerad man var. Jag är ändå stolt över att jag inte lät mig knäckas. För det var en sån miljö; ”Kom som du är, men bli som oss. ANNARS…annars spyr Gud ut dej ur sin mun!” Sinnessjukt…”

”Alla i skolan hade ju skrivit ett kontrakt att vi skulle avhålla oss från tobak, alkohol och sex. Detta var ju ett solklart kontraktsbrott! Jag som trodde att det fanns förlåtelse för alla. Nej, jag skulle straffas! Tiden som följde var ingen lätt tid. Fast det gjorde mig bara starkare, och mer självständig som person. Idag tål jag inte att folk försöker säga åt mej hur jag ska leva mitt liv. Jag har blivit tillräckligt styrd och kontrollerad. Trots all skit så har jag aldrig blivit bitter på Gud, bara så otroligt kränkt av dessa människor med ”makt.”"

Det finns många liknande historier och jag själv har upplevt en del av det samma. Kontroll av privatliv, spioner som rapporterade till pastorer och som därefter handlade utifrån de rapporter de fick, offentlig uthängning av personer som inte höll den standard som förväntades. Listan kan göras mycket lång och jag kunde lagt ut flera historier här som illustrerar och underbygger det jag säger, men då jag inte har tillstånd av de det gäller att referera till något av det jag menar illustrerar de värsta övergreppen, kan jag inte göra det. Denna får räcka i denna omgång. Det tragikomiska i allt detta är den information jag har angående en del av pastorsbarnen som absolut inte var några änglar. Kanske de en dag själva väljer att stå fram med sina historier, för de fick en helt annan behandling än andra. Med bakgrund i delar av ovan nämnda historia är det förundrande att pastorerna som var med på detta då det skedde fortfarande kan uttala sig som de gjorde i bla Dagens artikel om makt: ”Om människor upplever att de blivit illa behandlade så är vi öppna för att prata. Det är inte alltid man kommer överens om vad som hänt, man kan ju ha olika minnesbilder, men att mötas för att samtala är inga problem.” Samma pastor sa också följande till mig under ett telefonsamtal i novenmber 2006: ”En del kräver att vi ska be om förlåtelse, men det är lite svårt. Vad ska vi be om förlåtelse för?”

Följande kommentar gick att läsa i Dagens.se där de ställde frågan ”Hur har din inställning till Livets ord förändrats under årens lopp?”

”Artiklarna om LO i Dagen har varit intressanta men inte särskilt nyanserade eller journalistiskt granskande. Jag vill påstå exempelvis att de flesta som gått LOs bibelskola idag är avfälliga eller brända/stukade kristna som skäms för sina år på LO. Trosrörelsen i Sverige är ju som ett torkat russin.”

Livets Ord har mycket fallfrukt, och det faktum att människor lämnat både församlingen och Gud borde tas på större allvar än pastorerna ger uttryck för. Med den teologiska grund de haft för hur livet skulle levas har de genom omänskliga krav bidragit till att människor mött väggen på ett sätt som satt livslånga spår. Ofta har de själva bidragit till detta genom att vara den vägg dessa människor mött, och stickord som kontroll, spioner, maktmissbruk, kärlekslös, hård, arrogant, diktatorisk, etc talar också sitt tydliga språk. Vart var de omsorgsfulla herdarna som lämnade de 99 för att leta efter den ene som var borta? På Livets Ord upplevdes detta helt motsatt, för där var det flera som kände att ledarna var glada när någon försvann. Ett problem och en bitter kritiker mindre. Att de lämnade Gud var ju trots allt deras eget fel… Beskrivningen ovanför med de ord som använts är ord som inte borde existera i en kristen församling, men praktiserandet av detta har fört till att Livets Ord faktiskt har mycket rutten frukt, men genom ensidigt fokus på det positiva har man trott det negativa skulle falla i glömskans hav. Jag tror på förlåtelse, men vill gärna se att ledare inom Livets Ord av hjärtat omvänder sig och gör upp det förflutna. Förkunnelsen är en sak, men det som skedde bakom stängda dörrar är obeskrivligt. Läs gärna John Nilssons mycket sakliga och realistiska reflektion över samma tema.

Ekumeniken och påven.
Dagens avslutande artikel om ekumeniken var särdeles intressant, och med utgångspunkt i den vill jag poängtera en del av det som framkom där. Många av oss har ju efterfrågat Ulf Ekmans förhållande till Petri ämbete, alltså påven. Han uttalar sig själv i artikeln som tydliggör mycket av det vi sökt svar på, och låt oss gå rakt på sak.

”Jag tror att påven har något att säga till alla kristna, han är ledare för den största och äldsta kristna kyrkan. Det finns något unikt med detta ämbete, något centralt. Vi protestanter har inte följt honom på 500 år så vi har ett inbyggt motstånd. Men det kanske är dags att börja lyssna till vad han har att säga i alla fall.” (Ulf Ekman i artikeln om Ekumeniken)

Under ett panelsamtal med bl.a Peter Halldorf och Ulf Ekman, uttalade förstnämnda att det ”är nödvändigt att böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet.” Under det samtal Ulf Ekman hade med biskop Arborelius påpekade biskopen petriämbetets roll som en samlande gestalt för enhet. Ulf Ekman höll i stillhet med. Att erkännandet av just påvens roll som Petri efterträdare står centralt i arbetet för enhet är säkerligen något de flesta med intresse för dessa frågor känner till, och enligt flera av våra läsare har Ulf Ekman uttalat sig om Petri ämbete i tidningen Världen idag tidigare. Han lär ha sagt något om att de som ordinerade lutherska präster var en del av detta ämbete. Om det finns någon av våra läsare som besitter en faksimil av den artikel där detta nämns vore det intressant att ta del av innehållet. Maila den iså fall till andy [at] aletheia.se Att Världen idags chefredaktör Carin Stenström föreslog Ulf Ekman som ärkebiskop tidigare var och är fortfarande anmärkningsvärt, men dock inte förvånande. Man måste trots allt komma ihåg vart Ekman, Ekh och Svante Rumar har sina teologiska rötter, och det är inte i frikyrkan. Vad är deras förhållande till frikyrkan egentligen? Det kunder vara intressant att få ett förtydligande på m.t.p alla de frikyrkomedlemmar som ser upp till Ulf Ekman och hans lära. I Norge har det nyligen bildats en predikantförening där utgångspunkten är just Ekmans lära, och behöver man egentligen säga något mer?

Maria som evigt förblivande jungfru.

”Den konfrontation och rättframhet, även gentemot andra kristna, som tidigare kännetecknade Ulf Ekman är alltså kraftigt dämpad i dag. Nu ligger fokus mer på att lyssna och lära, hitta det gemensamma och tillsammans visa omvärlden vem Jesus är. Det är i det ljuset, menar han, som man ska se exempelvis samtalskvällen med Anders Arborelius där Ekman mer nyfiket undrade kring synen på Maria, och gjorde en del bifall, än markerade någon avvikande syn. Det är inte tid för debatt just nu, menar Ekman.”
(Från artikeln ”Ekumeniken.”)

Just Ekmans fokus på Maria som evigt förblivande jungfru är också något många bemärkt och som flera menar är ett sätt att närma sig de historiska kyrkorna på. Det var inte bara under sin predikan i Östanbäck detta nämndes, men även i artikeln om ekumeniken i Dagen förespråkar Ekman hennes eviga jungfrulighet. I vanlig stil säger han inte detta rätt ut, men det ska inte så mycket fantasi till för att förstå budskapet. Tala tydligare Ulf!

”Alla reformatorer, fram till att liberalteologerna slog igenom på 1800-talet, såg henne som evig jungfru. Sedan har protestanter dissat henne totalt, sett henne som endast ett stuprör. Jag tycker inte att det vore konstigt om hon var reserverad, helgad för detta enda uppdrag. Och jag är tveksam till att hon födde andra barn. Det finns massor med intressant att fundera kring detta, det är något man kan tänka och tycka annorlunda kring. Det är ingen central fråga för mig på något sätt. Vill man veta var jag står kan man läsa böckerna och lyssna till predikningar – där tydliggörs var jag lägger fokus.”

Det är kanske ingen central fråga för Ekman själv, men alla dessa små frågorna leder till andra större frågor, och hans agerande i en del fall leder i sin tur till slutsatsen om att vandringen gentemot Rom och påven absolut inte är en konspirationsteori. När Ulf Ekman också på sitt typiska sätt bemöter kritiken angående den nya nattvardsteologin med argument att ”Min bok om nattvarden, ”Tag och ät”, har fått beröm från ärkelutherskt håll så det där är inte enbart katolskt, som många fått för sig…”, och tror att folk är helt omedvetna om de olika ”nattvardsdogmerna” som finns, ja då behöver vi kanske upprepa vissa fakta. Luther ville egentligen inte bryta med kyrkan, och att hans nattvardssyn inte på ett markant sätt skiljer sig från det katolska borde alltså inte vara överraskande för någon. Själv är jag ingen teologisk expert, men skillnaderna verkar vara minimala.

• Transsubstantiation – Det katolska kyrkans lära. Katekesen säger följande: ”Genom konsekrationen sker transsubstantiationen, väsensförvandlingen, av bröd och vin till Kristi kropp och blod. Under de konsekrerade gestalterna av bröd och vin är Kristus själv, levande och ärorik, närvarande på ett sant, verkligt och substantiellt eller väsensmässigt sätt, hans kropp och blod är närvarande, tillsammans med hans själ och hans gudom.” (Källa: Katekesen)

• Konsubstantiation – Den Lutherska kyrkan syn.
  Detta säger Svenska kyrkan om sin syn: ”Transsubstantiationen (! - min kommentar) är alltså läran om hur brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod utan förändrad smak, färg och form. Luther menade att detta verkligen händer under nattvarden och vi verkligen tar emot Kristi kropp och blod. Luther utrycker det som att vi tar emot Kristi kropp och blod i, med och under bröd och vin. Det vill säga att brödet och vinet har kvar sin yttre form och om vi analyserar det kemiskt så kommer vi fram till att det är bröd och vin, men likväl tar vi emot Kristi kropp och blod. Låter det invecklat? Det är det och samtidigt ett mysterium.”
  

• Realpresens. Detta syn är numera det gällande på Livets Ord, och Wikipedia säger följande: ”Realpresens, term inom i synnerhet luthersk teologitradition för Kristi kropps och blods ”sanna” eller ”verkliga” närvaro i nattvardens bröd och vin. Realpresensen anses inträda vid instiftelseordens läsande. Den innebär att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod även om de behåller sina yttre egenskaper.”

För att avsluta dessa tre lärors gemensamma innebörd passar det med ett citat från filmen ”Mr. Bean i USA”: ”-Magic!”

Ekman som den sanna lärans beskyddare.

”Vad som förvånat en del är att Keryx, samtidigt som man varit generös mot exempelvis ortodox och katolsk tro, gått desto hårdare åt den så kallade nådesförkunnelsen, företrädd av bland andra norrmannen Åge Åleskjær. Eftersom han tidigare haft ett nära samarbete med Ekman och Livets ord är det många som höjt på ögonbrynen. Ulf Ekman ser ingen motsättning. ”När man tittar i sitt eget sammanhang och märker läror som är udda, som vissa delar av extrem nådesförkunnelse, som menar att man inte ska läsa bergspredikan för att ‘Jesus är så lagisk där’ eller att man inte bör läsa Judas brev eftersom det skrevs av en jude? då är det ens plikt att säga ‘Men hallå, vänta lite här nu’.” (Från Dagens artikel om Ekumeniken)

Ulf Ekman använder mycket energi på att varna för denna förkunnelse, den nya farliga läran som kunde föra till andligt skeppsbrott. Han skrev artiklar i Keryx och Världen idag. Han undervisade mot detta under möteskampanjer både här i Norden och även i Asien hos Kong Hee i Singapore. För att inte tala om den propagandacd de delade ut gratis i tiotusentals ex. för att varna gentemot detta. Men stämmer det han säger om denna förkunnelse? Världen idag ville inte ta in genmäle från undertecknade pga min låga teologiska rang, för Ulf Ekman är ju trots allt Ulf Ekman. Jag fick inte motbevisa de sakfel jag ansåg Ekman framförde i sina artiklar, så för mig framstår Världen idag som en propagandatidning för Ulf Ekman och hans likasinnade.

Denna artikel avslutas med ett kort citat från Åge Åleskjærs bok ”Fullständig frihet” där du själv kan se att Jesu undervisning visst har betydelse för oss kristna. Där förklaras också varför en del av det vi läser om i bibeln måste förstås utifrån den kontext det handlar om. Det är inte villolära men logisk tankegång för att bäst förstå budskapet.

”Mycket av det som Jesus sa i vissa frågor måste också ses i ljuset av vem det blev sagt till. Han svarade ofta på frågor från fariseerna, och därför var Hans svar således riktade till judar under lagen, inte till kristna hedningar efter pingstdagen. Han sa ju tydligt och klart: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” Även en hel del av det som Han säger till sina lärjungar måste ses i ljuset av deras speciella uppdrag under perioden innan Andens utgjutande. De skulle inte ta med bagage, bröd eller pengar, och det var tidsbestämda befallningar under tiden efter Johannes, men innan Golgata. Självklart har Jesu undervisning direkt betydelse för oss idag, men vi måste bara lära oss att dela in Ordet på rätt sätt. Vi måste helt enkelt
se vilket sammanhang det står i.

• ”Vem talar?”
• ”Vem sägs det till?”
• ”Vad talas det om?”

När Jesus till exempel säger till den rike mannen att man blir frälst genom att hålla buden, var det för att Han talade till judar i det gamla förbundet. Han visste att ingen klarade av att frälsa sig själv genom att följa lagen, men i situationen då detta blev sagt, förhöll han sig till Guds budskap till judarna. I dag hade Hans svar till den rike mannen varit helt annorlunda. Nu är budskapet: ”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.” (Romarbrevet 10:13)
”Tro på Herren Jesus så blir du frälst…” (Apostlagärningarna 16:31)

Jag lovar återkomma till detta outtömliga ämne om ekumenik och enhet. Här har jag bara berört en liten del av det som gick att läsa i Dagens artiklar. Jag vill avslutningsvis passa på att offentligt tacka Carl-Henric Jaktlund för det jobb han gjort med denna artikelserie, samt tacka för omnämnelsen av Aletheia i den sista artikeln, eller ”Alethia” som han skrev…

Se också Dagens chefredaktörs kommentar efter Jaktlunds artiklar. Se också detta!