Ulf Ekmans engagemang i Enhetens kyrka

Ulf Ekman var/är en stor ekonomisk bidragsivare till Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster. I tillägg är han ett av projektets grundpelare enligt klostrets nyhetsbrev¹, ett projekt som har en katolsk vision som innebär enhet under påven i Rom.²

Världen idag rapporterade 23/1 2008 (se bild här under) att Ulf Ekman m.fl signerat ett upprop där man bl.a talade om klosterrörelsen som ”Guds Andes verk”, trots att kloster, munkar, celibat etc har hedniskt ursprung och inget stöd i Skriften³

Maria som evigt förblivande jungfru

Ulf Ekman predikade i Östanbäcks kloster om Maria som ”evigt förblivande jungfru”⁴. Vad var Ulf Ekmans syfte med detta påstående när vi vet att Maria inte förblev jungfru?⁵

180° vändningen

Den som undrar vad många menar med Livets Ords 180° vändning kan läsa den artikel jag skrev tidigare med samma titel⁶. Denna förändring är inte endast i förhållande till katolska syskon, men sträcker sig mycket djupare än så. Man får lätt intryck av att det handlar det om andlig förförelse i troskarismatisk skepnad, så vi får hoppas och tro att medlemmar av Livets Ord med tillhörande systerförsamlingar själva kan bedöma det deras pastorer företar sig. Ser man verkligen inte de dramatiska teologiska förändringarna som ägt rum, där man sakta men säkert närmar sig de historiska kyrkorna i mycket? Och som vanligt undrar jag vad som är syftet.

Retreaten på St. Davidsgården

I mars detta året samlades Livets Ords pastorer till retreat på St. Davidsgården i Rättvik. Ledaren för denna retreat var Per Mases, en präst som också undervisar i olika meditationsformer hämtade från östliga religioner, bl.a yoga. Jag var en av dem som menade att detta var något Livets Ords pastorer absolut inte borde delta i p.g.a. Mases kopplingar till ockulta meditationstekniker. Livets Ord genomförde denna retreat i alla fall, och ett av syftena var enligt Urban Karlsson⁷) att hämta inspiration till den retreatverksamhet man själv tänkt bygga upp på Ribbingebäck. Nu har man sedan en tid tillbaka egna retreater som församlingsmedlemmar uppmuntras delta på. Jag vet inte vad dessa retreater innehåller, men vi får tro att det bästa om det intill det motsatta bevisats. Kanske Ribbingebäck på sikt kan bli en blandning av kloster och retreat, vem vet?

Personligen undrade jag då varför de kristna tidningarna inte skrev om detta och ställde därför några öppna frågor till Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund. Hon svarade faktiskt på frågorna, något som ingav respekt trots att jag inte höll med henne i det hon framförde. Livets Ords svarade på delar av kritiken⁸, men oavsett förstår jag fortfarande inte hur de kunde genomföra en retreat på Berget med Per Mases som ledare. Även Ny Generation och dess ledare Joakim Lundqvist svarade på kritiken⁹, för de var där med sina ungdomar innan Livets Ords pastorer reste dit. Per Mases är f.ö Joakim Lundqvists morbror, om det nu har någon relevans.

Ulf Ekman och den apostoliska successionen

Baserat på en intervju Carin Stenström¹⁰ gjorde med paret Ekman under deras vistelse i Israel, vill jag påstå att Ulf Ekman, och de pastorer inom Livets Ord som är prästvigda i Svenska Kyrkan, anser sig vara en del av den apostoliska successionen. Jag har i senare tid inte hört Ulf Ekman kommentera detta, men jag håller med Stenström i det hon konstaterar i intervjun:

”Det är en märklig tanke att Ulf Ekman och andra ledare inom Livets Ord, ingår i den apostoliska successionen”.

En fråga som omedelbart reser sig är vart allt detta leder? Man kan ställa frågan generellt med tanke på det mesta i och med Ulf Ekmans enorma omsvängning, för jag undrar vad som är hans drivkraft och motiv för främjandet av kristen enhet? Om jag kort får påpeka en aspekt av detta med den apostoliska successionen, så får det mig att erinra något jag hörde för en tid tillbaka från en som känner LO mycket väl, och han berättade för mig att Ulf, Robert och Svante faktisk är starka motståndare till frikyrkan. Om detta är korrekt, vart leder då Ulf och hans pastorer Livets Ord?

Ulf Ekman i samtal med Vatikanens team.

I april 2008 skedde det något som de kristna tidningarna ansåg var oväsentligt att ens nämna. Ulf Ekman var i Vatikanen tillsammans med några andra evangelikala ledare där de hade samtal kring ämnet ”Konfessionell identitet”¹¹. Jag skrev om detta i en artikel tidigare¹², och ställde i en annan artikel¹³ också en fråga till Dagens chefredaktör angående deras tystnad i saken. Hon svarade direkt i kommentarsfältet, och det var också svar på frågan jag ställde angående Livets Ords retreat på Berget¹⁴.

“Charles Whitehead del av Vatikanen Team i samtal med icke-konfessionella ledare

Charles Whitehead, en medlem av det engelska NSC och tidigare ordförande för ICCRS, som varit inblandade i att bygga relationer med ledare i konfessionella spektrum i många år, har fått sin expertis erkänd. Sista april var han del av ett team bestående av fyra som inkluderar Bishop Brian Farrell och Mgr Juan Usma från Det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Fr James Puglisi från Centro Pro Unione i Rom, som hade “ett förberedande samtal” med fem ledare från de icke-konfessionella kyrkorna”. (Läs vidare i fotnoterna.)¹⁵

Om det var ett andra möte i april 2009 som det sades i artikeln vet jag inte, men om någon känner till att ett sådant möte ägt rum, är jag mycket intresserad i att höra om det. Utfallet av dessa samtal intresserar nog många fler än mig, och den återkommande frågan är givetvis vad detta leder till och vad som är Ulf Ekmans syfte och mål. Handlar det verkligen om endast om enhet och gemenskap mellan syskon i Kristus? Just denna fråga finns det en stor chans för att jag återkommer till under början av nästa år.

Vad leder den nya ekumeniken till?

Slutligen vill jag ställa samma fråga som jag gjorde i en artikel i somras¹⁶, och det är – Tänk om Ulf Ekman har fel? Inom den karismatiska rörelsen, och speciellt trosrörelsen, har medlemmar i allt för stor grad följt och gjort det deras pastorer sagt att de skal tro och göra. En del säger att det handlar om att underordna sig ledarskapet i den församling man valt att gå in i, men jag vill kalla stora delar av detta för kontroll i olika former och uttryckssätt. Just detta ska jag inte gå in på i detalj nu, men att stark kontroll fortfarande utövas inom Livets Ords olika verksamheter finns det flera som påstår. Det ska vi ta för oss i andra artiklar senare.

Följer du ledare när du egentligen borde följa ditt hjärta? Gör du ting du för att en pastor sagt åt dig att det är rätt, men som du i ditt hjärta upplever är fel? Då blir det fel oavsett. Tänk efter varför du gör och tänker som du gör, och om dessa tankar påtvingats dig från människor som menar de vet det bästa för ditt liv behöver du verkligen fundera igenom en del saker. När jag lämnade trosrörelsen var jag tvungen att göra upp med väldigt mycket, och gör det fortfarande. Detta var off-topic i förhållande till artikeln, så låt det ligga i kommentarsfältet.

Vad du än gör, glöm inte den största ledaren av alla – Jesus. Han är den verkligt goda herden, och om alla andra sviker finns han där och lyfter dig upp.

Video – Ulf Ekman om kritiker på nyårskonferensen

Ulf Ekman speak up against critics from Thruthspeaker on Vimeo.

Länkar & bloggar

Länkar

Svar till Dagens chefredaktör
Enhetens dolda ansikte
Normalperspektivet
En stormvind från helvetet?
Enhet?
Fördomar eller fakta?
Jasså, Ulf Ekman besvarar kritiken…
Med enkel biljett till Vatikanen
Ekumenik – vägen till väckelse?
Varför Ulf Ekman?

Julbrev 2007 från Östanbäcks kloster

Försommar 2008

Nyhetsbrev – Enhetens kyrka

Bloggar

John Nilsson
Michael G Helders
Aletheia

Fotnoter

1. Fastebrev för fastan2007
2. ”SÅ mycket har hänt de senaste 100 åren och nu de senaste 3-4, när det gäller Livets Ord. Jo, Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Man ger oss regelbunden praktisk hjälp”. (Caessarius Cavallin, Östanbäcks kloster) Östanbäcks kloster är mera katolsk än lutherskt enligt deras eget vittnesmål. De tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare. De hör samman med FKE som har som huvudmål ”att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom.”

   Ulf stödjer inte bara Östanbäcks kloster utan också FKE genom artiklar i dess tidning.
 Livets Ord skickade en stor summa till Enhetens kyrka nyligen. Den nöd över bl.a. Ekmans till synes 180 graders svängning i frågan om Petri ämbete kan mycket väl vara befogad. En stor summa pengar till Östanbäcks kloster, artiklar av Ulf Ekman i FKE samt ytterligare praktisk hjälp till en organisation som inte endast tror på påven som Kristenhetens synliga och samlande ledare utan verkar för att värva dem som inte tror.

   Ingen organisation eller privatperson ger ekonomiskt stöd till en organisation, om man inte trodde på deras agenda. Det vore i så fall fel mot både mottagare och Livets Ords medlemmar som står bakom stödet med sina gåvor och tionde.” Läs mer hos Aletheia i en artikel vi arbetade med tillsammans

3. Kan hedniskt ursprung vara Guds Andes verk?
4. Se denna länk som verifierar detta påstående
5. Maria – evigt förblivande jungfru?
6. 180°s vändningen hos Livets Ords ledare
7. 20081205 (7:49
8. Ulf Ekman & Robert Ekh besvarar kritiken
9. Svar från Ny Generation
10. ( tidigare chefredaktör för Världen idag) Se ”Ulf Ekman och den apostoliska successionen” för mer info.
11. Källan finner du här
12. Organisatorisk enhet
13. Vad är intressanta nyheter?
14. Elisabeth Sandlunds respons: ”Ja, varför skriver tidningar inte om allt som de får reda på? Det finns många förklaringar till det. En av de vanligaste är att redaktionen inte bedömer att nyhetsvärdet är tillräckligt högt. En annan att tidningen redan behandlat just den frågan flera gånger.

    När det handlar om retreaten på S:t Davidsgården (Berget) är det svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort nyhetsvärde i att även Ulf Ekman med flera väljer just denna plats för att i stillhet och avskildhet komma Gud nära. De är bara ytterligare en grupp som lockas av den ekumeniska och Jesuscentrerade miljön på S:t Davidsgården. Och just den frågan som tas upp på bloggen, de meditationsövningar som förekommer i andra sammanhang, behandlade vi utförligt i somras i vår serie om nyandlighet. Min personliga uppfattning är att Per Mases, som Bergets förståndare, vet precis vad han gör och att de ”inlån” från andra livsåskådningar som kan sägas förekomma behandlas på ett medvetet sätt. Det handlar inte om någon flummig nyandlighet, utan precis om motsatsen. På Berget står Jesus Kristus som Frälsare och Herre i centrum – det är det viktiga och det är också därför så många väljer att åka på retreat där.

    Också Ulf Ekmans kontakter med den katolska kyrkan har vi behandlat tidigare, liksom vi har skrivit exempelvis om samtalen mellan pingströrelsen och katolikerna. Ekumeniska processer av olika slag står högt upp på Dagens agenda. Vi vill spegla vad som sker och problematisera snarare än förenkla. Därmed inte sagt att vi alltid, i alla sammanhang, berättar om allt som händer.

    Elisabeth Sandlund
    chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen 

15. ”Dessa ledare inkluderade pastor Ulf Ekman från Sverige och John Noble från England, Dr Eric Belcher, Dr Lonnie Laughlin och Dr John Cathart från USA. “Förberedande Konversationer” ses som ett förberedande stadium för ordentliga officiella dialoger, som den katolska kyrkan redan har med de stora kyrkosamfunden inklusive Pingstkyrkan. Det har varit svårt i det förflutna för den katolska kyrkan att vara i dialog med de icke-konfessionella strömningarna i Kristi kropp, på grund av avsaknaden av en erkänd världsomfattande ledarstruktur och för att det existerar ett mångfald av strömmar.

    Dessa möten är dock ett tecken på den katolska kyrkans iver att stå i förbindelse med denna grupp av kristna. Det belyser också den roll som medlemmar i “the Catholic Charismatic Renewal” har haft när det gäller att underlätta detta, särskilt Charles Whitehead, som för närvarande är vice ordförande i Charismata, ett ekumeniskt nätverk för ledare i Storbritannien. Temat för samtalet fokuserade på konfessionell identitet, och ska förstås i termer av själv-förståelse och begreppet kristen enhet. Det positiva resultatet av mötet ledde till beslutet om att mötas igen i Rom i april 2009.”

16. Tänk om Ulf Ekman har fel?

Gästblogg av S-E Daniel Nilsson

Det går en tidvattenvåg över Sverige. Vågen jag tänker på kännetecknas av två saker, lekmän som dras mot riter och ledare som dras mot den katolska och ortodoxa ordningar. Inte minst i ett stort samfund som pingstvännerna och ibland en del av Livets Ords folk märks denna våg av intresse. Även förlag som Libris och Cordia ger i sitt bokval uttryck för denna nygamla betoning.

Mycket av detta ifrågasätts av de större kristna bloggarna i Sverige och Norge. Där har mängder av frågor kring denna märkliga utveckling belysts, och belysts på ett bra sätt. Detta håller många inte med mig om. Men i denna nya värld där alla kan få yttra sig offentligt, även mindre vetande personer, måste man ändå efter sträng sållning och sortering på frågan ”belystes sakfrågorna mångsidigt och utan alltför stor slagsida” summera till betyget i genomsnitt godkänt. Men något har fattats.

Fokus har varit på vad de här lekmännen och ledarna gör. Det som fattas är detta, att diskutera vad de inte gör! Nu när Ulf Ekmans blogg lättat på sina modereringsregler och med posten om glada polska katoliker återväckt intresset för frågorna kan det vara lämpligt att sätta fokus på det här som har fattats.

Alltså, när man bland sympatisörer för riter och former i allmänhet och emergingrörelsen (googla ”emerging church”) och ”katoliksvärmarrörelsen” i synnerhet gör vad man gör, vad är det då man inte gör? Vad är det som vi skeptiker och kritiker tycker att man borde göra istället? Svaret kan nog variera. Jag hoppas att denna variation av synvinklar kan komma till uttryck i många bloggposter framöver. Detta är förvisso en optimistisk och from förhoppning, för den innebär ju att skribenter och kommentatorer verkligen sätter sig ner och tänker och ber, och sedan skriver sådant som är äkta reflektion och inte bara är ett tillgripande av dynamitgubbar. Men omöjligt är det inte.

En sak som jag tror många skulle vilja hålla med mig om är att det som inte görs längre är att bevara hoppet om väckelse. Enhet och förnyelse är en sak, väckelse är en annan, båda behövs. Men det är väckelse som vi från frikyrklig bakgrund ända sedan artonhundratalet har längtat efter. Och ifrån lutherskt håll är det många som har hoppats som vi.

Många studsar till inför detta enkla påstående. ”- Skulle inte vi på Livets Ord, vi i Pingst, vi i den levande xy-församlingen ha kvar hoppet om väckelse!?” Jag vill påstå att det är dåligt beställt med den saken om man sätter mer än ett högst marginellt hopp till katolska och ortodoxa synsätt, ordningar och fromhetsövningar istället för att på det hela taget nöja sig med att eftersträva kärlekens enhet med dem.

Det som brunnit i oss under den tid som jag har erfarenhet av, sedan 60-talet, är hoppet om att vi i det enskilda livet, i församlingens liv, i vårt samfunds liv och i nationens ska få se Guds närvaro till att bränna bort allt slagg, i omvändelsens och kärlekens ande, och att se Andens gestaltade kraft i Apostlagärningarnas anda. ”- Jo, men det hoppet har aldrig minskat hos oss!” ropar nu de jag nyss nämnde. Jag tvivlar! Vad ser vi för bevis på det? Vad vi ser och hör är om är sådant som inte har gett väckelse i de historiska kyrkorna.

Nej, de syskon vi ska ge förnyad uppmärksamhet och lära något av är fortfarande Koreas kyrkor, tredje världens väckelser, inte minst den pågående väckelsen i Mocambique, och de fräscha kyrkor som ännu finns i Amerika, se tex ibethel.com.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala? Det är hos den senare jag för min del ser Nya Testamentets enkelhet och liv.

Vilken stubbe ska man tro ännu kan skjuta skott, den gamla katolska eller den ännu rätt fräscha evangelikala?

Men någon kan invända, lär oss inte det frikyrkliga arvet oss att vi saknar något fundamentalt, kanske Katolska kyrkans ämbeten och struktur eller Ortodoxa kyrkans mystik, när vi aldrig förmår behålla väckelsen i mer än en generation? Nej, det gör det inte. Församlingen har ända sedan gammaltestamentlig tid haft denna egenhet, att varje generation själv måste lära sig gå vägen. Att kyrkan ska vara så beroende av den innevarande generationen istället för på en oföränderlig institution kan kännas så otryggt att vi flyr från synsättet. Men en av de röda trådarna i Bibeln är just den om ”kvarlevan”, ”resten”, på engelska det bättre ordet ”the remnant”. Guds församlings historia är historien om denna skara, den som ständigt på nytt blir en enkel lärjunge som bara ser på Jesus.

S-E Daniel Nilsson

Enhetens synliga mål? (Bildkälla: http://cache.virtualtourist.com/2049494-St_Peters_Basilica-Rome.jpg)

Det var i 2005 att Ulf Ekman flyttade tillbaka till Sverige efter tre år i Israel. Under sina år i det heliga landet hade Ulf Ekman kontakt med representanter från de historiska kyrkorna och om han lyckades bygga broar mellan judarna och de historiska kyrkorna hade varit intressant att veta. Som känt finns det sedan urminnes tider ett fiendeskap mellan judarna och den katolska kyrkan, och sistnämnda har genom sitt storslagna projekt Towards Jerusalem Council II, där också Ulf Ekman är aktiv, tagit ett stort steg mot det man hoppas ska bidra till förbrödring och en gemenskap där Kyrkan har sin givna plats. Men det verkar också som dessa kyrkans män både influerat och attraherat Ekman i så pass stor grad under vistelsen i Israel att det förändrat honom förhållandevis radikalt. Den som läst Keryx vet att en del av dessa förändringar skedde innan åren i Israel, men det var nog först efter detta uppehåll att Ulf Ekman på allvar började jobba för enhet.

Mitt i allt detta befinner alltså Ulf Ekman sig och upplever hur Gud talar till honom att återvända till Sverige för att placera Livets Ord mitt i kristenheten. Han menar också att detta med enhet ligger så starkt på Guds hjärta och att det är detta han upplever att Gud vill att han ska använda störstadelen av sin energi på. Ulf Ekman har inte legat på latsidan i sitt arbete för enhet. Han har relationer på hög nivå med de flesta kyrkorna och deras representanter idag, och bidrar med både pengar, relationsbyggande och kunskap där han anser det är viktigt att delta.. Han har också relationer med Vatikanen i Rom där han har förberedande samtal som riktar in sig på en officiell dialog med katolska kyrkan, så man bör kunna fastslå att den enhet Ulf Ekman menar sig vara kallad till att föra fram definitivt är av sådan art att den måste kunna granskas för att om möjligt fastslå om den är av det äkta eller falska slaget.

Betänk det jag nu skriver, för en del har mycket svårt för kritiska funderingar. Tänk om det visar sig att Ulf Ekman har fel i att det är Gud som har kallat honom till att arbeta för enhet. Tänk om han genom det han gör är ett verktyg för den falska enheten som i sin tur bereder väg för antikrist och hans universiella kyrka? Det är oerhört svårt att påstå att det är detta Ulf Ekman gör, och jag vill heller inte påstår det. Sann enhet både tål att granskas och det bör man också göra.

Vad leder denna enhet till för Livets Ords del? Hittills har en del medlemmar lämnat församlingen då de inte känner att de längre kan vara del av något som i stor grad avviker från det de menar är biblisk lära, och där de ser en enhet ta form som de inte anser vara äkta. Kyrkofäder  viktläggs i större grad, och ges allt för stor auktoritet, läror som anpassas de historiska kyrkornas teologi, och liturgier som också adopteras från dessa kyrkor känns mycket främmande för en del av Livets Ords medlemmar. Det vore intressant att få veta hur många som lämnat Livets efter Ekmans återvändande från Israel, och om man önskar en större tillslutning av högkyrkliga medlemmar. Är det en medveten strategi, eller har man inte tänkt igenom detta?

En pastor inom den svenska trosrörelsen sa följande till mig under ett samtal vi hade för en tid tillbaka: ”Kom ihåg att Ulf, Robert och Svante är ordinerade lutherska präster. Innerst inne är de starka motståndare till frikyrkan”.

Idag stöder denne pastor Ulf Ekman fullt ut och har förändrat mening tyvärr. Det kan ändå vara bra att veta vad Ekman och en del av pastorerna anser om frikyrkligheten, för det är relevant i frågorna rörande enhet och ekumenik. Ekman söker sig till fel rötter, för det är inte den historiska kyrkan som är församlingens rätta rötter.

Offras medlemmar?

Flera personer jag talat med under detta år har gett uttryck för samma sak oberoende av varandra, och det är att de har intryck av att Ulf Ekman är villig att offra ett antal medlemmar för sakens skull. Om det tjänar ett högre syfte, så menar de sig tro att Ekman är villig att betala detta pris. När jag hörde det första gången fick det mig att fundera, för det är en tankegång som inte någon pastor borde ha. Vill man verkligen offra en stor del av medlemmarna för att nå ett mål som ligger längre fram och som kanske ger fördelar som det är värt att betala ett högt pris för? Det är inte alls säkert att detta kommer ske, men det verkar finnas en begrundad oro för att det kan ske.

När flera personer sagt detta oberoende av varandra så finns det en möjlighet att det alltså kan ligga något i påståendet. Inte så att deras funderingar är något bevis i sig själv, men en del av dessa personer har stått Ekman så pass nära och menar sig förstå hur han tänker. Jag har också haft kontakt med personer som arbetat nära Ekman och som beskrivit situationer de har varit en del av som gör att jag inte skakar på huvudet när jag hör det som nämnts här ovan. Då jag själv varit en del av trosrörelsen under så pass många år att jag vet att man offrat väldigt många medlemmar under årens lopp, och som man tyvärr inte brytt sig om att uppsöka senare. Så att tankegången inte är främmande för Livets Ord och liknande församlingar vet jag.

Tänk om Ulf Ekman har fel, att det inte är Guds enhet han arbetar för, men att denna enhet är en falsk enhet som bereder väg för antikrist? Tänk om han har ställt in siktet fel? Vilken katastrof för dem som okritiskt litar på honom fullt ut.

Siktar Ulf Ekman fel?