I Sverige talas det idag mycket om behovet av ekumenik och enhet. Många välkomnar detta budskap. Men vilken slags enhet är det man förespråkar? Är det Bibelns enhet det handlar om eller är det någon annan enhet?

1867 ”profeterade” en katolsk präst vid namn Don Bosco följande om framtiden:

”Det kommer att bli kaos i kyrkan. Lugnet kommer inte att återvända förrän Påven lyckas förankra Petri båt mellan de två pelarna ‘eukaristisk tillbedjan’ (1) och ‘hängivenhet till Vår Fru’” (2, 3)

Katolska Kyrkans enhetssträvanden idag bygger framför allt på dessa tre fundament:

1. Påven 2. Mässan och 3. Jungfru Maria.

Lägg märke till att detta inte handlar om en enhet på Ordets och Andens grund, utan om en enhet byggd i första hand på kyrklig hierarki, religiösa ceremonier och utombibliska traditioner.

Förbundet för Kristen Enhet (FKE) bildades redan 1965. De förklarar i sin målsättning: ”Förbundet arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen av Rom som enande och enad gestalt.” (4) Här är agendan glasklar och budskapet tydligt. Det är under påven som Kyrkan skall enas. Det anmärkningsvärda är att vid FKEs vårstämma 2006, var företrädare för såväl OAS rörelsen som Livets Ord gästtalare. Peter Halldorf, en av pingströrelsens mest inflytelserika ledare, har också sagt att vi alla måste böja vår nacke för Petri ämbete5. Exemplen kunde mångfaldigas när det gäller det inofficiella erkännandet av påven som högste ledare i den ekumenik som man nu arbetar på både inom såväl OAS-rörelsen, trosrörelsen, stora delar av pingströrelsen och en växande del av den övriga kristenheten.

Den mest dramatiska förändringen har onekligen skett inom Livets Ord. Ulf Ekman hävdade under sitt vårseminarium 2007, att precis som Kyrkan var ett under de första 1000 åren, så kommer den att bli ett igen innan Jesus kommer tillbaka. ”Jesus kommer inte för att hämta ett harem utan en enad brud”. Kyrkan kommer återigen att bli ett. Samtidigt har Livets Ord gjort en markant kursändring på vart och ett av de tre områden som den katolske prästen Don Bosco beskrev som nyckeln till enhet i sin ”profetia” för 150 år sedan.

Ulf Ekman reser numera till Rom och förhandlar med påvens representanter om enhet i kyrkan. Han har skrivit en ny bok om nattvarden i linje med den katolska mässan (6), som lovordas av katoliker. Mariastatyer, halsband med Maria bilder, etc syns mer och mer bland medlemmarna. Medlemmar studerar idag för att konvertera till katolska kyrkan. Vem kunde föreställa sig allt detta för bara fem år sedan?

Ulf Ekman vill se väckelse i Sverige och Europa. Det vill även Katolska Kyrkan. Men frågan vi måste ställa oss är: Vilken väckelse handlar detta om? Handlar det om den utlovade utgjutelsen av den Helige Ande i den yttersta tiden? Eller är det möjligen den yttersta tidens falska ”väckelse” som kommer att svepa in folkmassorna i en ekumenik ledd av antikrist? (Se t ex 2 Tess 2:1-12 och Matt 24:4-5,10-11)

Ett främmande evangelium

Låt oss titta på några uttalanden av både den förre och den nuvarande påven, som många ledare i Sverige idag vill ena hela kristenheten under. Så här sa Johannes Paulus II om eukaristin:

”Eukaristin är ett ‘missionerande sakrament’ inte enbart därför att missionens nåd strömmar ut därifrån, utan också därför att den innehåller i sig principen och den eviga källan till frälsning för alla. Firandet av det eukaristiska offret är därför den mest effektiva missionshandling i världens historia som den kyrkliga gemenskapen kan utföra.” (7)

Johannes Paulus använde effektivt mässan som ”missionsredskap” över hela världen inför miljontals människor, framför allt i Polen. Frågan vi behöver ställa oss är om denna ”eukaristiska väckelse” verkligen handlar om en väckelse av den Helige Ande. Vad har frukten av detta blivit i t ex Polen? De evangeliska kristna där säger att de är idag mer förtryckta i Polen än de var under kommunismen.

Är det bibliskt att ”mässan” är församlingens främsta missionssredskap? Står det någonting om ”eukaristiskt offer” eller om ”eukaristisk tillbedjan” i Bibeln? Innehåller eukaristin i sig den eviga källan till frälsning? Handlar inte Herrens måltid om en förbundsmåltid för dem som redan tillhör honom?

Den förre Påven hade som sitt livs valspråk och motto ”Totus Tuus Maria!” som fritt översatt betyder ”Allt till dig Maria!” Hans överlåtelse och hängivelse till Maria var total. Är detta bibliskt? Han förklarade också:

”Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse: Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (8)

Jungfru Maria är enligt den förre påven, Kyrkans främsta redskap till att erövra världen. Kan någon påstå att detta överensstämmer med Guds Ord? Har vi råd att ignorera detta? Låt oss se vad den nuvarande påven säger om Jungfru Maria. Här kommer ett citat:

”Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (9)

Påven beder alltså till Maria. Men han går längre än så. Han påstår här att det är genom Maria som ”vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”? Är detta ett äkta eller ett falskt evangelium? Jag riktar mig till Sveriges kristna ledare med ett citat av Paulus:

”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.” (2 Kor 11:4)

Endast en månad efter det att Benedikt XVI blev påve överlät han hela Kyrkan i händerna på Maria i skepnaden av en vit marmorstaty kallad Our Lady of Guadalupe. Denna staty står på den högsta platsen i Vatikanens trädgård. Så här bad Påven inför denna staty:

”Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe, åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (10)

För katolska kyrkan är Maria nyckeln till enhet, inte bara bland kristna utan bland alla religioner. ”Himmelens drottning” (se Jer. 7:18; 44:16-19) är den vanligaste titeln som används om Maria i de manifestationer av henne som uppträder på olika platser i världen, som t ex i Guadalupe dit tiotals miljoner människor vallfärdar varje år med påvens välsignelse. Samma titel används emellertid om liknande ”uppenbarelser”, både bland hinduer, buddister och taoister. Även miljontals muslimer har vallfärdat till uppenbarelser av Maria i t ex Egypten. I alla mariauppenbarelser är det alltid enheten som betonas. Hon är modern till alla.

Så här sa Benedikt XVI vid firandet av Marias upptagande till himmelen:

”Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (11)

Maria är alltså allestädes närvarande precis som Gud och hör alla våra böner! Är detta bibliskt? Är inte detta ett falskt evangelium? Den nuvarande påven sa vid ett annat tillfälle:

”Maria har vakat med moderlig ömhet över påveämbetet hos alla mina ärade föregångare. Var och en av dem har med pastoral vishet väglett Petri båt längs vägen av äkta förnyelse… Jag går denna eftermiddag till Piazza di Spagna till foten av den obefläckade avelsens staty… för att överlåta till henne den älskade staden Rom, Kyrkan och hela mänskligheten”. (12)

Himlens drottning? (Motivet är från Skattungbyn kyrka i Orsa. Foto: Andy)

Vi har alla ett ansvar

Många ursäktar den katolska kyrkan med att kritiken mest handlar om avarter i tredje världen. Uttalandena ovan visar att detta är helt fel. Hädelserna och det obibliska, falska evangeliet kommer direkt från högsta ledningen genom påven själv! Har vi råd att ignorera dessa hädiska uttalanden och arbeta för att denne man ska ena Guds församling som köpts med Jesu blod? Är det verkligen på detta sätt som bruden ska beredas för Messias bröllop?

Utvecklingen går nu med rasande fart. Är det meningen att vi ska verka för enhet bland alla kristna på påvens och den Katolska Kyrkans grund? Nej nu måste vi säga ifrån! Nyligen fick en pastor i norra Sverige ett mycket skakande budskap från Herren: ”Falsk enhet håller på att förkväva min brud!”

Om vi tiger nu så blir vi medbrottslingar till denna förförelse!

Jag riktar en utmaning till alla som läser detta. Ingen kan enligt min mening längre förhålla sig neutral till denna utveckling. Tiden har kommit då det är nödvändigt att ta ställning innan det är för sent. Antingen är du medskyldig till den utveckling som nu pågår med rasande fart, eller också står du upp för sanningen i Guds Ord och protesterar. Vi har alla ett ansvar i detta. Många väntar på din röst! Herren vill resa upp befriare. Du kan bli en av dem!

Antikrist kommer till slut att upprätta ett system där man varken kan köpa eller sälja utan att ta hans märke. Vi måste lära oss nu att ta ställning och inte kompromissa med vår överlåtelse till vår Mästare och vår inre övertygelse om vadsom är rätt och fel. När vi kompromissar ger vi automatiskt vårt stöd till det onda och dessutom trubbas så småningom vårt samvete av, så att vi till slut inte reagerar längre.

Endast den förföljda och den bibeltrogna församlingen får godkänt av Jesus i Uppenbarelseboken. Det är dags att beräkna kostnaden. Jag är övertygad om att vi till slut måste hitta tillbaka till församlingens ursprungliga rötter så som vi ser dem i Apostlagärningarna, om vi ska kunna klara oss från den sista tidens bedrägerier.

”Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” Luk 21:36

Fotnoter

1. Den katolska läran att under nattvarden upprepas Jesu offer och man vänder sig i tillbedjan till det fysiska brödet och vinet som Jesu kropp och blod.
2. Dyrkan av Jungfru Maria.
3. Ted and Maureene Flynn, The Thunder of Justice, Signs of the Times, sid 213 (översatt från engelska)
4. Se http://kristenenhet.nu/
5. Påveämbetet
6. Den katolska nattvarden. Se fotnot 2 ovan!
7. Uttalande av Johannes Paulus II under ”The International Eucharist Congress”, den 21 juni, 2000 återgivet av L’Osservatore Romano, den 28 juni, 2000
8. Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 215
9. Marian Thoughts of Pope Bendict XVI,” Online posting: www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.
10. Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005
11. Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,” Online posting: www.zenit.org, Nov. 21, 2005
12. ”Angelus: Mary Has Accompanied Church in 40 years since Council,” Online posting: www.asianews.it/view_p.php?1=en&art=4831, accessed Dec 8, 2005

Twingly

En del tycker det är märkligt och mycket oroande att Ulf Ekman inte besvarade S-E Daniel Nilssons tre frågor om ”den nya enheten” den 8 jan i Dagen. Detta har lagrats ovanpå kritiken mot Enhetens kyrka-deklarationen och Östanbäcks uttalat organisatoriskt färgade strävan att föra kyrkan in under påven. Även andra har i många bloggposter fört fram de logiska frågorna på det här ämnesområdet. Detta är bakgrunden till videointervjun jag presenterar nedan. En del av det som sägs där kan somliga kalla spekulationer. Själv ser jag det som viktiga uttryck för en önskan om att Ulf Ekman ska komma ut med tydlig information om vad hans enhetssträvande innehåller och en stark maning till att han ska göra så. Så länge detta inte sker ökar faran för splittring.

Jag vill samtidigt mana kommentatorer att fundera noggrant innen kommentarer skrivs. Att omtala andra med etiketter ovärdigt en kristen är inte önskat här på bloggen, och kan du inte bemöta andras åsikter på ett sakligt sätt ombedes du låta bli att kommentera. Livets Ord med dess medlemmar och pastorer är människor som dig och mig, och oavsett vad andra än måtte mena så är de mina syskon även om vi ser olika på en del saker.

Intervju med S-E Daniel & John Nilsson from Andy on Vimeo.

Vatikanen

I Magazinet från mars 1992 finns det en mycket intressant artikel skriven av just Ulf Ekman. Den heter ”Framtidens Europa”. I artikeln skriver Ekman om enhet på tre områden i Europa, och jag återger här under delar av hans varning. Det är jag som markerat delar av texten med fet stil.

”Kortfattat så beskriver Bibeln Antikrists uppkomst med sitt rike som en slags kommande ”Führer” som har sitt politiska centrum i ett tiostatsförbund men påverkar ekonomiskt hela världen, flyttar sitt huvudkvarter till det heliga landet och vill förföra Guds folk. Men till sist går han mot sin egen undergång för Gud själv dömer honom och upprättar istället sitt rike. Plattformen kommer alltså att byggas för hans inflytelse och för hans rike. Var, hur och när? Titta på Europa idag! Helt plötsligt talar alla om ett förenat Europa. Detta tal om enhet gäller grundläggande tre områden.”

Först listar Ekman upp ekonomisk, politisk och millitär enhet, men det är de två andra områdena han skriver om jag vill fokusera på.

”För det andra religiös och kulturell enhet. Denna enhet strävar katolska kyrkan efter med all makt. Ingen religiös institution idag arbetar så medvetet med detta som katolska kyrkan. Man har kontakt med i princip all avfällig protestantisk kristenhet för att förena dessa med Rom. Samtidigt är det den katolska kulturen som genomsyrar de länder som ivrigast förespråkar EG. Och de politiska partier som driver linjen hårdast är alla kristdemokrater (läs: katolska demokrater).

För det tredje ökar New Age -inflytandet med sitt ”networking” i Europa. Här kopplar man med  politiker, affärsmän och s k kristna religionsföreträdare… [...] Det fjärde riket och djuret i Danielsboken var Romarriket. Det står inte att det skulle tyna bort utan plötsligt krossas av stenen från himlen (Dan 2:35, 7:11). Det Romerska riket tynade bort historiskt sett, men dess inflytande har bevarats i Europa inte minst genom bildningssystemet, lagstiftningen och framför allt genom den romerska-katolska kyrkan. Detta rike är nu på väg upp igen. Genom hela Europas historia har man försökt att åter upprätta det och nu är det på väg. Det är ingen slump att EG:s begynnelse är Romfördraget, ingånget i mars 1957. Man bildade EG i Rom! Att EG idag har mer än 10 stater är av mindra betydelse. Några förändringar är fortfarande att vänta! Vad som är viktigt att se att en ekonomisk, politisk, kulturell och ockult enhet kommer att bli en statsfederativ plattform för Antikrists framträdande!” 

Från artikeln "Framtidens Europa" i Magazinet mars 1992

Idag är Ulf Ekman en central aktör för det han en gång så starkt varnade för och möter katolska kyrkans officiella representanter som arbetar för denna enhet – en enhet som Ekman 1992 sa var förberedelser för en plattform för Antikrist.

Är enhet med katolska kyrkan förberedelser för Antikrist?

Frågan kan nog provocera många men är absolut relevant och nödvändig att ställa. För cirka ett år sedan var det en person som skrev till mig i ett mail att det gjorde just detta. Då ansåg jag att detta var så pass spekulativt att jag valde att avvisa det. Nu har tiden gått och bilden framträder allt tydligare och jag avvisar inte påståendet längre. Det är allvarligt, mycket allvarligt! Jag har väntat med denna artikel i flera veckor, dels pga tidsbrist men också för allvarlighetsgraden i det som nu framförs. Personligen tror jag att Ulf Ekman har gått väldigt snett och vi kan inte annat än be till Gud. Är Ulf Ekman delaktig i det han profeterade om för ett antal år sedan? Jag vill själv inte besvara frågan utan hellre uppmana till förbön för både Ulf Ekman och våra länder i Skandinavien.

Enhetens kyrka

Här under återger jag ett utdrag från Östanbäck klosters julbrev 2007. Lägg speciellt märke till det jag har markerat med fet stil. Att Ulf Ekman skulle stödja Enhetens kyrka ekonomiskt och dessutom vara en av projektets pelare utan att ställa sig bakom visionen är långsökt. Jag tror helt enkelt inte på det, och tänker du efter signerade Ekman uppropet där många av de kristna samfundens representanter ställde sig bakom visionen. Läs Världen idag från 23 januari 2008 så ser du det själv. Det Caessarius säger här under är att det bara finns ett alternativ för enhet – återförening med katolska kyrkan i Rom. Det är även i enlighet med den organisation Caessarius var med att etablera 1965 – Förbundet för Kristen Enhet. Jag har tidigare inte sett formuleringarna som återges här under förrän en vän uppmärksammade det för mig i ett mail nyligen. 

”A propos globalt nätverk och Enhetens kyrka kunde jag som skriver med andra i biskoparna Bertils och Anders’ samtalsgrupp om det gemensamma arvet vara med om ett viktigt möte på Laurentiistiftelsen i Lund måndagen efter Allhelgona.i FKE:s regi. Michael Root, direktor för Center for Evangelical and Catholic Theology efter grundaren Carl Braaten, som jag i sällskap med Benjamin Ekman träffade förra sommaren i USA, ledande amerikansk luthersk teolog, f n dekan för det lutherska seminariet i Columbus, South Carolina, och under tio år professor vid det ekumeniska forskningsinstitutet i Strasbourg, med mångårigt deltagande i både den internationella och den amerikanska luthersk-katolska dialogen.

Där fattades beslut om att bygga ut och kombinera de existerande nätverk som finns av lutherska och anglikanska teologer och kyrkomän med andra från olika protestantiska samfund som är beredda att ställa sig bakom en deklaration med innehållet: Rätten och motiven till separat existens för de samfund som skildes från den romerska kyrkan vid 1500-talets reformation finns inte längre.

Vi uppfattar påven Benedikt XVI som talesman för den klassiska kristna tron och etiken i mötet med såväl den sekulariserade kulturen i Väst som med de andra världsreligionerna i Öst i långt större utsträckning än de som har makten i de kyrkosamfund vi tillhör. Och här förgrenar sig nätverket långt utöver de kretsar som kan betecknas som ”högkyrkliga” eller ”katolicerande”. Påtagligt är att den världsomspännande med böneveckan för enheten jämnåriga pingstväckelsen, som på 60-70-talen trängde in som karismatisk förnyelse i de traditionella kyrkorna och samfunden också sluter upp, nu kommer med i denna samling genom framträdande representanter, så som samlingen i uppropet för Enhetens kyrka just manifesterar.”

Läs resten på Östanbäck klosters hemsida 

Vart är den svenska kristenheten på väg egentligen? Vad måste till för att väcka dem som sover?

Ulf Ekman själv skriver i Dagen att han inte söker organisatorisk enhet med katolska kyrkan, men vad är det han egentligen söker när han träffar Vatikanens officiella representanter för att samtala om gemensamma bekännelser? Det är som jag tidigare påpekat det närmaste vi idag kommer det som troligen kan karakteriseras som organisatorisk enhet. Säger Ekman en sak och gör en annan i verkligheten? Mycket tyder på det.

Enhetens dolda ansikte

Enhet med katolska kyrkan varnades det för av väldigt många tidigare. Med bakgrund i den historik hon har både läromässigt och i sin förföljelse av de troende som inte accepterade hennes obibliska dogmer finns det all anledning att ropa ett varningens ord också idag. Jag tror inte att den enhet kyrkoledare söker med katolska kyrkan är den enhet Jesus bad om i Johannes 17. Och det smärtar mig att säga att jag faktiskt tror att denna enhet till slut leder till att Antikrist kan träda fram. Idag har många röster tystnat och en del upplåter t.o.m sina röster för det de en gång varnade för. Andra säger att de inte vill engagera sig i det som sker men hellre fokusera på det dem är kallade till. Det är bra, men jag tror inte att tystnad är rätt väg att gå. Bönens väg är oerhört viktig nu, men att fler ställer sig upp och talar emot den falska enheten som sprider sig över Skandinavien är också en viktig uppgift. Jan Lindhé i Citykyrkan i Örebro frågade för en tid tillbaka vart profeterna är? Har de tystnat eller sover de? Låt oss väcke dem iså fall.

”Den 13 augusti, dagen efter att Todd Bentleys separation offentliggjordes, skrev redaktör J. Lee Grady i Charisma Magazine om en framstående evangelist i pingströrelsen som hade ringt honom för att meddela följande: ”Jag är övertygad nu om att en stor del av den karismatiska rörelsen kommer följa antikrist när han kommer, för de har ingen bedömningsförmåga”".  (Från artikeln ”Karismatisk självkritik”)

Har vi förlorat bedömningsförmågan? En sak vet jag i alla fall, och det är att vi följer ledare när vi egentligen borde följa vårt hjärta. Vem följer du?

"Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet..." (Upp 13:2)

Länkar

Pontifical Council for Promoting Christian Unity
Centro Pro Unione 
Ulf Ekman i Dagen: Jag har inte talat om en organisatorisk enhet med katolska kyrkan
Dagen har en artikel om reliker
Dagen.se: Katolska kyrkan tappar medlemmar
Ulf Ekman med ny bok: ”Andliga rötter”
Linda Bergling: ”Enhetens frukt är hela kristenhetens ansvar”.

Foto: Andy 2008 ©

Något av det mest anmärkningsvärda men dock inte förvånande, är Ulf Ekmans sätt att bemöta de som inte håller med honom och Livets Ord. I artiklar, på sin blogg och i predikningar hånar och raljerar han med de som tagit upp Livets Ords 180° vändning och framställer en del av dessa som historielösa, dumma och fördomsfulla. Tyvärr applåderar hans medlemmar och anhängare honom helt okritiskt, och köper hans budskap rakt av. Det tragiska är att en del av dem också ser på de frågande med liknande ögon som sin ledare och samma retorik och förakt förmedlas effektivt vidare genom bl.a församlingens medlemsmöten. Under det senaste medlemsmötet sa Ulf följande om delar av bloggvärldens reaktioner på Livets Ords ekumeniska resa, och jag citerar en av mina källor:

”Ulf sa att dom blivit färre (märkligt att han vill erkänna det) och uppmanade till ökat givande, han nämnde att man kan ge 20:e eller 50:e och inte bara 10:e. Han hänvisade som vanligt till att ”den helige Ande har sagt”. Han sa att på bloggarna härjar en annan ande som vill stoppa väckelsen. De är insnöade, sa han. Han uppmanade till att inte vara nervösa utan hålla ut.”

Varför säger Ulf Ekman sådant? Jag har en av de större bloggarna som tar upp frågor som handlar den nya ekumeniken, och som tidigare medlem känns det naturligt att jag följer med vad som sker i Uppsala. Men att Ulf Ekman står på plattformen och påstår att det är ”en annan ande som vill stoppa väckelsen” är manipulation och låg retorik att jag inte finner ord som beskriver vad jag anser om detta! ”En annan ande”? Vad är rätt ande då? Guds ande? Ekmans andeAntyder Ulf Ekman att det råder en antikristlig och ond ande på bloggarna? Detta säges ju givetvis för att visa att Livets Ord har rätt och de andra fel, men samtidigt vill man svartmåla sina motståndare genom uttalande a´la det vi såg ovan. Varför man gör detta? Jo, det gör man för att försvaga, skapa förakt och förstöra trovärdigheten till de som talar emot Livets Ord och pastor Ekmans visioner och handlingar. 

Samma metoder använde man tidigare med  dem som lämnade församlingen, och oavsett hur Livets Ord hade handlat gentemot dessa människor skapades det en bild av de som lämnade som ”bittra, avfälliga, äktenskapsbrytare, lögnare, hämndlystna” osv, och jag känner till att medlemmar köpte dessa beskrivningarna utan att blunda. Nu sker alltså det samma i debatten rund ekumeniken, men den här gången räcker det inte att anklaga andra för det ena och det andra, för den retoriken kommer slå tillbaka mot Livets Ord själva då de hela tiden behandlar oliktänkande som spetälska. ”Persona non grata” principerna tillhör ett annat millennium, och jag rekommenderar hellre Livets Ord att möta och bemöta kritiken på ett sakligt sätt i form av samtalskvällar och debatter även med de som är motståndare av den nya ekumeniken där Livets Ord är de mest centrala och framträdande i den karismatiska kristenheten. Som det verkar vara nu är Ulf Ekman mest intresserad i envägskommunikation och då med de som hyllar de steg han tar. Det är ”no good!”

Frågor till Ulf Ekman

• Varför hånar och raljerar du med de som har en annan åsikt än dig i frågor angående ekumenik och de historiska kyrkorna?

• Varför använder du dig av härsketekniker liknande det du gjorde under medlemsmötet söndagen den 16 november 2008 där du indirekt anklagar bloggare med opponerande åsikter för att ha ”en annan ande som vill stoppa väckelsen”? 

• Varför visar du så gott som inget intresse att kommunicera med de som är oroliga för den ekumeniska enhetens väg, en väg många menar leder till falsk enhet med slutdestination i Rom? Din tydlighet gentemot falsk ekumenik och enhet, villoläror inom den katolska kyrkan tidigare, där du menade att dessa falska andemakter resulterade i att människor gick förlorade, har ju ändrat sig radikalt. Förstår du inget av kritiken av den totala vändningen Livets Ord gjort? 

• Varför angrep du Åge Åleskjær och nådeförkunnelsen med så starka medel och anklagade honom att står för en obiblisk kristendom, medan du söker gemenskap och enhet med kyrkor som bevisligen anammar läror som på inget sätt kan förankras i Bibeln? Varför har du inte sökt enhet med honom på samma premisser som du säger dig använda gentemot andra?

• Till slut önskar jag fråga dig offentligt varför du har stängt mig ute från att kommentera på din blogg? Då din webmaster inte vill besvara denna fråga via mail frågar jag öppet. Flera andra som ställer sig kritiska till Livets Ords väg har upplevt det samma som mig och det är ju uppenbart att du önskar minst möjligt med obekväma kommentarer hos dig. OK då, en del får lov har jag sett ibland…

Jag vill tillägga att jag ser inget fel i att ha gemenskap med frälsta syskon i vilket som helst sammanhang, och om Ulf Ekmans gemenskap bara hade handlat om detta tror jag det är få som hade opponerat sig. När Ulf Ekman bjuder in biskop Arborelius ställer sig saken annorlunda, för då är det en representant för den formella och institutionella delen av den katolska kyrkan han samtalar med. Vart fanns tydligheten gentemot falsk lära i detta samtal? Det var inget i det Ekman sa som på något sätt antydde att det finns stora doktrinära skillnader mellan frikykligheten och katolska kyrkan, doktrinära skillnader där bibeln skiljer de obibliska lärorna från Ordet. Ekman satt däremot och talade varmt om karmelitbrodern i den andra stolen, och även om Arborelius påpekade att katolska kyrkan är själva garantin för enhet teg Ulf Ekman. Jag tog upp detta i en artikel på Aletheia tidigare (se citat nedan) och vet att detta inte är någon sensationell nyhet. Ekmans förhållande till Petri ämbete, eller den apostoliska succesionen, återkommer jag till i en artikel på sikt, för det är märkligt att det är så få som reagerat på detta.

”Under det samtal Ulf Ekman hade med biskop Arborelius påpekade biskopen petriämbetets roll som en samlande gestalt för enhet. Ulf Ekman höll i stillhet med. Att erkännandet av just påvens roll som Petri efterträdare står centralt i arbetet för enhet är säkerligen något de flesta med intresse för dessa frågor känner till…”  (Resten av artikeln läser du på Aletheia eller hos mig.)

I den här artikeln ska jag se närmare på hur man förhöll sig till den katolska kyrkan, villfarelserna i den katolska läran och påven inom Livets Ord tidigare, och hur man ser på detta idag. Nu är det ingen vits för Livets Ord att låtsas som om det ”bara” handlar om gemenskap med andra troende, för utifrån både tydliga signaler och annan information är det. Nu är det tydlighet som bör gälla, men om Livets Ord önskar fortsätta vara diffusa får vara deras sak. Motivet på bilden framträder som sagt allt tydligare eftersom farten ökar, märkligt nog…

Svart staty föreställande Petrus i St. Peter's Basilica. (Foto: STEEN)

Ruben Agnarsson har gjort sig bemärkt som en ansvarig utgivare som systematiskt väljer bort de åsikter som kan tänkas störa hans och Världen idags agenda. Idag är Agnarsson en ivrig ekumen som allt tydligare omfamnar den katolska kyrkan och i tillägg agerar som försvarsadvokat gentemot dem som kritiserar den. Ord som ”uppskruvat tonläge, sekteristiskt, inskränkt”, är bara ett fåtal av de karakteristiker han använder mot de som opponerar mot den falska ekumeniken där Livets Ord och Världen idag är tongivande i den karismatiska kristenheten. 

Om Livets Ord och Ruben Agnarsson var vilka som helst som jobbade och ivrade för gemenskap med Rom hade nog inte så många höjt ögonbrynen, men för oss med många år i trosrörelsen är det absurt att se vilken fundamental förändring som ägt rum de sista 10 åren. Jag kommer här under publicera en del faksimilier från tidigare artiklar i Magazinet som illustrerar vilken förändring vi här talar om. Två frågor man måste våga ställa sig med tanke på de uttalanden Livets Ords ledare gjorde tidigare kontra de ståndpunkter de idag har är följande:

• OM Livets Ords ledare hade fel i sina tidigare uttalanden, betyder det då att de förledde människor DÅ?

• Vad är det som gör att vi ska lita på att de har rätt NU och inte förleder folk även idag?

Resan till Rom

Delar av Livets Ords stab har nyligen varit i Rom där de bl.a besökt en del gravar, deltagit i en katolsk karismatisk mässa och även suttit på de främre raderna under en ”allmän audiens” hos påven. Man kan undra varför detta sker just nu? Vad är det som gör att Livets Ord längtar efter gemenskap med påvekyrkan att de besöker Rom och diverse ”heliga platser” just nu? Jag försöker inte provocera, men det är inte så länge sedan man omtalade denna kyrkas lära med dess påve som ”demonisk, falsk, antikristlig, förförande”, och Ulf Ekman gick långt i att antyda att kyrkan var skökan i Uppenbarelseboken. Nu reser man på pilgrimsresor dit och lovprisar det man upplever så till den grad att det är legitimt att ifrågasätta om trosrörelsen i sin helhet är en enda stor förförelserörelse.

Om sitt besök i Rom och hos påven skriver Ekman följande: 

”Vi hade också tillfälle att både besöka en karismatisk katolsk församling som har en stark bönetjänst. Det var väldigt uppskattat. Uppskattat var också att vara med på påvens öppna bibelstudium på onsdagsmorgonen. Den kallas för en öppen audiens och dit strömmar  mellan 10 till 20 000 människor. Inte dåligt för ett bibelstudium en vanlig vardagsmorgon. Kommer man i tid får man bra platser och inte minst våra ryska medarbetare tyckte detta var ett väldigt roligt inslag. Kamerorna var igång hela tiden och pastorerna poserade vilt medan påven talade om Rom. 10:9, 10.

Varför åkte vi dit? Spännande, roligt, lärorikt, breddande och utbildande. Inte minst att också få lyssna till katolska karismatiker som också gärna lyssnar till våra erfarenheter. Det skulle fler göra här hemma i Norden som kanske aldrig varit i en katolsk gudstjänst där man faktiskt sjunger i Anden, ber för och betjänar varandra och evangeliserar med Alfagrupper.” (Från Ulf Ekmans blogg)

Om besöket i Rom har något som helst med Paulusåret att göra vet jag inte, men faktum är att det under tiden 28 juni 2008 till 29 juni 2009 är ett speciellt ”Paulinskt år” där man kan motta fullständig avlat för både sig själv och de döda. Jag säger inte att detta var förmålet med Livets Ords resa, men det är intressant att det sammanfaller med katolska kyrkans firande av Paulus. Den som är intresserad att läsa lite mer om detta jubileum kan gå in på denna sida.

Här är förresten en fin bön till broder Paulus från ovan nämnda sida, men enligt RKK tillber man inte avdöda helgon…

A PRAYER TO THE APOSTLE PAUL

Glorious St Paul,
Most zealous Apostle,
Martyr for the love of Christ,
Give us a deep faith,
A steadfast hope,
A burning love for our Lord

So that we can proclaim with you
‘It is no longer I who live, but Christ who lives in me.’

Help us to become apostles
Serving the Church with a pure heart
Witnesses to her truth and beauty
Amidst the darkness of our days.

With you we praise God our Father
‘To Him be the glory, in the Church and in Christ
Now and for ever’.

Amen.”

Korta citat som du själv kan se hur Livets Ord vänt 180°:

Katolska kyrkans lära har alltså inte ändrat sig i biblisk riktning på någon punkt sedan reformationen. Martin Luther framförde sin förödande kritik mot katolicismens uppenbara villoläror. (Ruben Agnarsson i Magzinet 1993)

”Joel Sjöberg efterlyser ett nyanserat samtal men tycks inte alls reflektera över sitt eget uppskruvade tonläge, via bokutgivningar, annonskampanjer och debattinlägg. Frågan är också hur trovärdig en bok blir, som är skriven i besvikelse och som ensidigt lyfter fram det som är – eller kan tolkas som – avvikelser från Bibeln.” [...] ”Det behövs därför en mer nyanserad och öppen debatt om de viktiga teologiska frågeställningar som Joel Sjöberg nämner. Reflexmässiga avståndstaganden och känslomässiga schabloner förhindrar ett sådant samtal.” (Ruben Agnarsson i Världen idag 2008)

Agnarssons svar osar av förakt gentemot Joel Sjöbergs frimodighet i förbindelse med utgivelsen av ”Evangelium enligt Rom”, och man märker här en total förändring i Agnarssons retorik i förhållandet till det som tidigare karakteriserades som villolära. En fråga jag själv undrar över är om Livets Ord anser att reformationen var onödig och destruktiv då den splittrade kyrkan, något som Ekman indirekt säger i artikeln om Enhetens kyrka i Östanbäck (som han och Livets Ord f.ö stödjer ekonomiskt). (Se faksimilie här under)

”Från påvens sida har ekumenik alltid varit betydelsefull. Men för den romersk-katolska kyrkan har detta alltid betytt att de ”skingrade bröderna” skall komma tillbaka till ”moderkyrkan i Rom. Detta är den egentliga ekumenikens mening! Vad är det alltså för spel som pågår inför tusentals troendes ögon?” [...] ”Bakom hela detta bedrägliga system finns religiösa andemakter som har en enorm påverkan på människor. Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus allena, komma till himlen. Överallt dit påven kommer sprider han Maria-kulten och madonna-tillbedjan. I europeiska länder sker det på ett mer intellektuellt och sofistikerat sätt än i andra delar av världen, där man mer öppet har blandat Maria-dyrkan med inhemsk ockultism.”
(Ulf Ekman Magazinet 1989)

”I detta ljus måste man se varför Livets Ord, Katolska kyrkan, Svenska kyrkans högkyrklighet, pingströrelsen och andra grupperingar på olika sätt finner varandra och betonar och uppskattar det vi har gemensamt.” (Ulf Ekman i SvD om sekularisering)

”När kristendomen blev statsreligion förvanskades den. [...] I stället för hjärtats omvändelse och pånyttfödelsen började man förkunna att Guds nåd kom genom sakramenten; det vill säga barndop, konfirmation, nattvard, bikt, äktenskaplig vigsel, prästvigning och sista smörjelsen. Dessa yttre handlingar blev kanaler för Guds nåd. Hur blev man då en kristen? Jo, genom att göra allt detta? Vem var då en kristen? Den som gjort detta! Framför allt gällde det barndopet. Man undervisade att när ett spädbarn döptes, blev barnet fött på nytt. Man menade att Guds Ande förmedlades genom vatten. Om barnet sedan fortsatte att leva inom kyrkans väggar och ta del av de olika sakramenten var barnet kristet.” (Citat från boken ”Den levande Gudens församling”  från 1993, av Ulf Ekman. Återgett i en kommentar här på bloggen av signaturen ”STEEN”.)

I en större intervju med Ulf Ekman i norska Magazinet den 15/2 2005 betonar han betydelsen av att han och fyra andra personer i Livets Ord står under den apostoliska succesionen. Som prästvigd i SvK anser alltså Ulf Ekman att han skulle vara en del av den apostoliska succesionen, något som i sin tur gör att de närmanden Livets Ord gör gentemot den katolska kyrkan med all sannolikhet kommer att innebära en ”återförening” med den apostoliska succesionens huvudsäte i Rom. 

Hur är det med de ”ockulta, bedrägliga och religiösa andemakterna” han beskriver i sin artikel från 1989 idag? Jag tror det är många medlemmar av Livets Ord och andra troskarismatiker som glömt hur radikal Ekman var mot katolska kyrkans lära och kyrkopolitiska plan, men som han idag omfamnar och bidrar till att fullföra. Ekumenik kallas det visst, och man kan undra vilket spel som pågår där Ulf Ekman agerar som en joker för den karismatiska frikyrkligheten. Hur mycket ska till innan kristenheten reagerar och säger ifrån? Alla trospastorer runtomkring i Skandinavien som binder sig till Livets Ord och Ulf Ekman för att de menar att det är där de har sin tillhörighet behöver verkligen tänka igenom vart deras lojalitet ska vara – hos Ulf Ekman och Livets Ord eller hos Gud och Hans Ord! För det är uppenbart att Livets Ord idag själva bidrar starkt till att folk bedras, bort från friheten i Kristus och in i ett kyrkopolitiskt system genom ekumeniken. Kom då ihåg att katolska kyrkans mål med ekumeniken inte har förändrat sig, något också den katolska biskopen Anders Arborelius påpekade under det samtal han och Ekman hade på Livets Ord tidigare, och Ekman lät tystnadens retorik råda så att det inte skulle uppfattas allt för kontroversiellt att han säkerligen höll med biskopen.

En av Livets Ords teologer, Dr. Anders Gerdmar (Th.D., Dean of Theology, Director of Pastoral Studies – Gerdmars titel från Livets Ord University´s hemsida) sa i en intervju med svenska Magazinet 05 1989 att han behövde befrielse från de religiösa demoner han fått från sin tid som präst inom Svenska Kyrkans högkyrklighet. Han talar tydligt emot institutionella riter och nämner barndopet som en uppenbar villolära i artikeln, och man kan i ljus av artikeln undra om demonerna nu återvänt till Gerdmar då han idag förespråkar just högkyrklighet, sakrament och riter…

Jag vet att det jag skriver kan uppfattas som väldigt beskt och mindre trevligt, men dessa bröder talar emot sig själva, och jag ger inte fem öre för deras trovärdighet när de svänger på det sätt de gjort. Gud är inte schizofren i den bemärkelse att han säger en sak på 80-talet och det motsatta 2008.

Följande korta citat får illustrera vad Gerdmar och Livets Ord anser om högkyrklighet och den apostoliska succesionen idag:

”Guds agerande i nattvarden, liksom i dopet och i de sjukas smörjelse framhävs allt oftare och ger Livets Ord en sakramental, ”kyrkligare” prägel. Även synen på ämbetet, förmedlat genom handpåläggning och bärare av ”vigningsnåd”, pekar på en alltmer traditionellt kyrklig förankring.” (Från FKE’S hemsida) 

Det finns så mycket mer man kunde sagt om Livets Ord förr och nu, de olika pastorer och personer inom rörelsen som svängt och tillsammans med sin översta apostoliska ledare styr i allt större tempo mot den Heliga Stolens huvudstad – Rom, eller Babylon som Petrus skrev i ett av sina brev. Sture Lundqvists förändring kommer jag nog tillbaka till i en senare artikel.

Här under kan du läsa några av de artiklar som finns från det tidiga Livets Ord, och dessa stammar från 1989 – 1993. På sikt lägger jag kanske fram mer information som med all tydlighet visar att det faktiskt har ägt rum en 180° svängning. Livets Ord gör allt de kan för att förneka detta och säger att de har den samma visionen som förr och att det absolut inte är något att bekymra sig för beträffande doktrinella skillnader som många pekat på. Det stämmer absolut inte, och jag hoppas fler kan få upp ögonen för den riktning Livets Ord valt och destinationen de är på väg mot. 

Till de som varje gång jag skriver om Livets Ord undrar varför jag använder energi på att upplysa och varna för den väg Livets Ord valt, har jag fortfarande samma svar att ge: Jag har både vänner och familj på insidan av församlingen, och önskar av hela mitt hjärta att hela församlingen vaknar upp och säger stopp. Men det är givetvis inte en lätt uppgift för de medlemmar som är vakna och önskar ifrågasätta ett ledarskap som anser sig vara bärare av den apostoliska succesionen. Jag hoppas även pastorer tillhörande Trosrörelsen beslutar sig för att säga emot sin ledare, men också här kan man räkna med att ett eventuellt beslut om att bryta med ”moderförsamlingen” kommer att innebära vissa negativa konsekvenser, men på längre sikt tror jag de vinner på att stå rakryggade. För när allt kommer till kritan måste det vara den sunda läran i Guds Ord som är det avgörande.

Faksimilier av artiklar av och med Livets Ord ledare

Ulf Ekman i Magazinet 1989

Ulf Ekman i Magazinet 1989

Ruben Agnarsson i Magazinet 1993

Sture Lundqvist i Magazinet 1990

Anders Gerdmar i Magazinet 1989

Anders Gerdmar i Magazinet 1989

Anders Gerdmar i Magazinet 1989

Torbjörn Aronsson i Nyhetsmagazinet 198_?

Världen idag om Enhetens kyrka 23 jan 2008

Länkar

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3101&Itemid=29

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3141&Itemid=31

Idag släpps boken ”Evangelium enligt Rom” på bokförlaget Gospel Media. Boken är skriven av James McCarthy och är en jämförelse mellan katolska kyrkans lära och Bibeln. Nedan finns det förord som jag skrivit till boken.

Inte sedan  reformationens dagar har intresset för böcker med katolsk och ortodox inriktning varit så stort som nu. (1) Samma sak kan sägas om yttre devotionalier som ikoner, radband och böneljus. (2) Katolicismen har blivit alltmer aktuell och eftertraktad inom svensk kristenhet samtidigt som kristenhetens ledare talar mycket om enhet. Från flera håll hörs också att det är nödvändigt att acceptera Petrusämbetet – eller som Peter Halldorf sagt: ”böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet” (3) för att enheten ska bli verklig.  

När det talas om att vi behöver stå i gemenskap med Påven i Rom måste det vara befogat att ta en närmare titt på vad den Katolska kyrkan står för idag. 

James McCarthy är mer än kvalificerad att skriva denna bok. McCarthy har under många år varit katolik, han har en stor kärlek till katoliker och har arbetat som missionär i ett katolskt land. Han känner den Katolska kyrkan mycket väl. Men ändå viktigare: I sin bok låter han Katolska kyrkan själv få definiera sin teologi. Bakom denna bok ligger mycket studier och författaren har gjort ett digert jobb med att ta fram många dokument som beskriver den Katolska Kyrkans lära. Till stor del är det alltså den Katolska kyrkan själv som talar genom denna bok. 

James McCarthy drar också en del slutsatser, som man kan välja att hålla med om eller inte. Själv håller jag  nödvändigtvis inte med honom om allt, men att han ger en korrekt beskrivning av den Katolska kyrkans lära, bekräftas av både nunnor och präster som själva undervisat andra om den Katolska kyrkans tro. 

Ett annat syfte med denna bok är att uppmuntra till  en sund och öppen teologisk debatt i detta ämne. En sådan debatt verkar inte äga rum i någon större omfattning idag. 

Det kan hända att meningarna kommer att gå isär vad gäller syftet med denna bok och det är möjligt att boken kan komma att beskyllas för att vara ett utfall mot enhet. Det är inte alls intentionen med utgivningen. Jag tycker att en sund debatt borde vara välkommen. Och visst borde man få samtala även om vad enhet innebär? Jag är för enhet mellan kristna och kan inte annat än se att det även finns många genuina kristna inom Katolska kyrkan.

Ledare från ett flertal av de kristna samfunden i Sverige har gett offentligt stöd till Enhetens vänner som planerar att bygga Enhetens Kyrka vid Östanbäcks kloster. (4) Enhetens vänner säger följande om enhet:

”Det är svårt att tänka sig en synlig enhet, där vi också kan dela eukaristin (nattvarden), om vi inte står i gemenskap med Petrusämbetet, enhetens ämbete, synliggjort i biskopen av Rom.” (5)

Det stämmer väl överens med Katolska kyrkans syn på enhet:

”Resultatet blir att, allt eftersom hindren för en fullkomlig kyrklig gemenskap övervinnes, alla kristna förenas, i ett gemensamt firande av Eukaristin, i den enda Kyrkans enhet, den som Kristus från början skänkte sin Kyrka. Vår tro är att denna enhet är omistlig och har sin konkreta existens (subsistit) i den katolska kyrkan; vårt hopp är att den dag för dag skall växa till intill tidens ände.” (6)

När vi av kristna ledare i vårt land uppmanas att ha enhet med den Katolska kyrkan och stå i gemenskap med Petrusämbetet i Rom måste det vara angeläget att veta vad dess kyrka lär. 

Därför är denna bok väldigt aktuell. 

Evangelium enligt Rom talar inte bara om påveämbetet utan också om Katolska kyrkans syn på frälsningen, eukaristin (nattvarden), Maria, skärselden och flera andra teologiska frågor som enligt min mening inte saknar relevans. 

Joel Sjöberg

Vad före detta präster och nunnor säger om boken:

”- Evangelium enligt Rom” presenterar katolicismen rättvist och korrekt. Författaren lutar sig mot aktuella katolska dokument inklusive den nya Katolska Kyrkans Katekes. Det är befriande att se hur författaren vare sig förvränger eller ironiserar utan lägger fram fakta. Den här boken kommer att bli till stor hjälp för såväl katoliker som icke-katoliker, som är intresserade av att jämföra katolicismen med biblisk kristendom.”

        Mary Kraus, f.d. franciskannunna

”- I den här boken presenteras Katolska kyrkans läror noggrant och överskådligt och utan avvikelser från det som jag fick lära mig, och själv lärde ut, under 20 år som katolsk prästkandidat och präst. Det som gör boken så värdefull är jämförelsen mellan de katolska dogmerna och Guds Ord. Jag rekommenderar den åt alla som vill förstå katolicismen.”

        Joseph Tremblay, f.d. präst i Den Obefläckade Marias Oblater

”- Evangelium enligt Rom” bjuder på såväl en överblick som en skarp analys av katolicismen. Jag var nunna i nio år och är därför särskilt tacksam för bokens befriande budskap. Må Gud använda den sig själv till ära!”

       Rocio Pestaña Segovia, f.d. franciskanernunna
________________________________________________________
James G. McCarthy har grundat och förestår Good News for Catholics. Han har varit missionär på Irland, producerat en uppskattad dokumentärvideo om katolicismen och har förutom denna bok också författat flera andra böcker i samma ämne. 

Noter

1. ”Om vad som sker idag”.

 2. Ibid. 

3. Tidningen Dagen, 30 januari, 2008. 

4. Uttalande på Antoniosdagen 2008. 

5. Enhetens vänner.

6. Andra Vatikankonciliet, ”Kungörelse om ekumenik” nr. 4.

_______________________________________________________

Dagen har en intressant artikel om kristna i Kosovo - ”Katoliker fick högre skatter”.

/Andy